Bondens nya år börjar

Det var litet förhastat att önska Gott Nytt År i början på januari. Deklarationen tog en tillbaka till fjolåret och först nu kan man börja se framåt igen. Som vanligt var det en sorglig syssla då man såg siffrorna svart på vitt. Slutsatsen kan bara vara en enda: Sluta odla. Förlusten var något mindre än i förra deklarationen men inte blev man glad inte.

Man förundrar sej över att odlandet bara fortsätter år efter år trots den uppenbara olönsamheten. En orsak är förstås jordbruksstödet. Alltså INTE stödet till jordbrukaren utan till livsmedelsindustrin som nu får billiga råvaror. Stödet är bara till för det. Utan stödet skulle odlandet ta slut över en natt och industrin skulle vara tvungen att importera alla råvaror. Och då man ser hur mycket dyrare vetet är i Mellaneuropa och lägger till transporterna så skulle det höja råvarupriserna betydligt.

Dessutom skulle stödet knappast tas bort enbart i ett land och då skulle odlandet minska radikalt i hela EU med mycket stor prishöjning som resultat. Så stödet är enbart ett prisstöd för livsmedelsindustrin. Ingen bryr sej om bönderna utan det gäller bara att få dem att odla billiga råvaror. Sedan drar man åt skruven med allsköns pålagor allt mer. Först då produktionen hotar att ta slut så börjar man fundera på lättnader – inte en sekund före det.

Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då jordbruket fick stöd för att öka produktionen. Men då mindes man ännu bristen på mat under kriget. Nu är det relativ överproduktion – även om en del av världen svälter. Marknaden är rå – den betalar bara så mycket att vi nätt och jämnt fortsätter att producera.

En annan orsak är att bonden är seg. Får han inte betalt för att odla så skaffar han sej andra inkomster för att täcka förlusterna. I mitt fall står pensionen för täckningen av odlandets förlust. Många andra har löner från annat arbete utanför jordbruket.

Man undrar hur bönderna kan vara så dumma ? Och då kommer vi till sakens kärna. Man lever inte bara för att få pengar. Tvärtom är det bara nödvändigt med litet pengar för att få annat som är mera värdefullt. I dagsläget är det bland annat att få bo i ett hus på landet långt ifrån städernas inskränkningar på grund av pandemin. Vi är ganska oberörda av dessa. Det enda som märks är att man måste ha ett dammskydd (klass FFP2) då man åker till butiken för att köpa mjölk och kaffe nån gång då och då. Vi har klarat oss länge med det vi har i frysboxarna och man börjar bli så lat att man inte ids åka till butiken ifall inte kaffemjölken skulle ha tagit slut (eller blivit sur varvid den blir plättar).

Litet tråkigt är att vi inte kan träffas inom byn just nu men vaccinationen har börjat så det blir väl bättre med det till sommaren. Jag skall få min spruta på torsdag. Inte har vi heller kunnat åka till Sverige men det har vi inte gjort tidigare heller på vintern och till sommaren kan det ha ändrats. Mallorca och liknade platser kan jag inte tåla alls. Jag har en gång i mitt liv varit på en veckas resa till en badstrand vid Svarta havet och det var det absolut tråkigaste jag varit med om. Att ligga på en sandstrand och steka sej – definitivt inte !

Efter deklarationen så lämnade jag alla kvitton utspridda på bordet och for kvickt till skogen. Det var slaskväder då jag deklarerade men sedan blev det fint skogsväder. Vägen hade vi trampat hård och jämn så man kunde köra bil ända fram till hygget (fast vi körde bara med traktor). Det går att köra ut stockar på högsta växeln nästan hela vägen och det är skillnad mot att köra på krypväxeln.

Rena motorvägen vid hygget
Svarvstockarna är stora

Och här har vi en annan orsak till att man fortsätter som bonde. Det är fantastiskt fint att få syssla med skogsarbete speciellt i år. Inga dyra resor går upp mot upplevelsen att arbeta i skogen. Det är en billig hobby och så får man fin kondition. Det är inte illa att såga omkull ett jättestort träd och få det att falla precis i luckan mellan småträden. Man blir lätt litet skogstokig.

Dessutom så är det en fin känsla att så åkrarna på våren och se brodden komma upp. Även om man vet att det inte är lönsamt. Frågan är bara om vi är de sista bönderna eller om man lyckas lura framtida generationer att fortsätta odla med förlust … Men man vet aldrig. Oljepriset var ju en tid mycket lågt men steg sedan enormt. Om miljön leder till att öknarna breder ut sej så kan odlandet bli lönsamt igen för mat måste alla ha. Så jag ger inte bort jorden och fortsätter odlandet ännu en tid. Nån gång dör man och senast då får andra ta över.

Nu skall jag ha riktigt roligt och arbeta i skogen. Det är bråttom för vädret är fint och kan inte bli bättre – bara sämre. Snön har farit ihop och slaskvädret gjorde att vägarna blivit till is som inte smälter i första taget. Det skall till och med bli -20 på onsdag så även om det senare blir varmare så lär vi kunna fortsätta med skogsarbetet ännu en tid. Det gäller att ta vara på tillfället. Förra vintern var betydligt sämre.

Solen skiner och det börjar bli för hett i hytten vid avlastningsplatsen även om det går bra inne i skogen. Det är prima marsväder nu. Jag hoppas det fortsätter kallt och fint långt in i april. De som väntar på varmt vårväder behöver inte bry sej för det gör detsamma vad jag önskar. Vädret blir vad det blir.

Utkörningen har börjat och planen är jämn och fin

Nu måste man snart börja planera för vårbruket trots att snön ännu ligger på åkrarna. Det är närmast maskinerna som skall ses över men en ny sak har jag framför mej och det är sådden på den tidigare gröngödslingsåkern. Den är inte plöjd utan jag tänkte så vetet direkt – om det nu går. Det är klart att jag måste köra med hacken så lågt nere som det går men i värsta fall måste jag ännu köra över åkern med tallriksharven – men helst inte. Det blir spännande att se om jag gjorde nånting dumt då jag inte plöjde upp vallen i höstas …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

4 reaktioner till “Bondens nya år börjar”

  1. -28,7 på termometern i morse, således inga problem med “kranka eller byllflugona”. Nu ser det äntligen ut som att det ska bli lite skogsjobb efter allt snöande och plogning. Lite plogvallar kvar att skuffa ner på eftermiddagen när det blir lite skonsammare temperaturer så ska skogsgrejorna häktas på efter det.
    Håller helt med Nisse om lantbruksstöden. Skulle t.om ha lust att gå lite längre till ett indirekt dividendstöd.
    Eftersom primärproduktionens marknadsföringsbolag i dag till största delen består av börsnoterade företag (mjölksektorn ett glädjande undantag, och därför går mjölkproduktionen tydligen bäst) så ser nog dessa bolag till att vinsten i första hand går till dividenden och att råvarupriserna ska hållas på den nivån att vattenlinjen går mellan näsan och munnen på producenterna. Inget ont om börsbolag i sig, men korsningen planekonomi/marknadsekonomi med bonden-andelslag-börsnoterat företag fungerar dåligt just för bonden.
    Kött- och skogssektorn är tydliga exempel där andellagen och börsnoterade marknadsföringsbolagen mår gott medan producenten får hoppa till brödstången. Som exempel så har massavedspriserna stampat i stort sett på stället sedan 1974 då jag som 15-åring såg farsgubbens skogslikvid och köttpriserna har tidvis t.om sjunkit sedan EU-inträdet. Producentpriset på mjölk vågar jag inte uttala mig om utvecklingen på, men där kommer iaf ev. vinst i marknadsförande andelslaget tillbaka som tilläggslikvid till medlemmarna och försvinner inte ut på börsen.
    Som om detta inte vore nog, så vet nog tillbehörs/förnödenhetshandeln om stödutbetalningsdatumen och nivåerna. Men, dum är inte den som begär utan den som betalar!

  2. HK sålde nyligen fastigheten vid ring 3 för 77miljoner bara för att någon gång komma upp i kvalitet och kunna betala dividend åt olika ägarstrukturer som höll på och bli ogina. Ärendet tog en vändning bara sista månaden före bolagsstämman så planerad långsiktighet var det nog inte. De sålde kon som mjölkade men det går bara en gång per ko, sedan är det slut. Det gäller bara att hålla folket lugn för en dag i gången.

    Metsä chefen sopade av aktier i det eget styrda bolaget vilket kan tolkas han tror inte själv aktierna kommer att stiga ytterligare inom 10-15 år. Lex lilius.

    Wärtsilä chefen köpte själv aktier i “sitt” bolag vilket visar jobbarna och andra att, pojkar nu kör vi och tror på det vi gör. På typiskt svenskt vis

    Med sin egen handling går det at visa mycket, otroligt mycket.

    Hörde av gubben en släkting som varit bonde brukar läsa bondbloggen, hälsningar till alla som kikar in på bloggen.

  3. Tror man det, att “vissa ägarstrukturer” har krav på dividend. Via börsnoteringen har man ju även danska slakterier representerade t.om i styrelsen! Kommer ihåg när vi förtroendevalda i tidernas morgon var i Helsingfors för att “skrota” dåtida PKC och vårt finlandssvenska andelslag stod inför vägvalet vilket andelslag man skulle fortsätta med i framtiden. Dåtida VD:n hade rekognoserat terrängen och sa att det återstod bara ett alternativ för HK var tack vare den nu sålda fastigheten (som då var alldeles nybyggd) bl.a enligt honom “intecknat upp till skorstenen”. Motiveringen för nybygget då var att man skulle komma närmare marknaden dvs Helsingfors med verksamheten i Vanda.

Kommentarer är stängda.