11 mars, 2021 av Nisse

Svarvstockar

Det ser ut att bli en hel del svarvstockar i år så jag tänkte skriva ett särskilt inlägg om dem. Dessutom förstod jag att det inte går att sälja dem överallt så det kan vara nytt för många. Vi har ju den fördelen att vi bor nära till Kymmenedalen som i många hänseenden är ett centrum för virkesförädling med en massa sågar och fabriker.

En svarvstock (gran) kan hos oss vara 58 dm (man mäter oftast stockars längd i decimeter) eller 39 dm lång. Det speciella är att medan en vanlig stock får vara högst 55 cm i diameter så får svarvstocken vara upp till 75 cm. Dessutom får den vara litet krokigare än en vanlig stock (eftersom den kapas i kortare längder förrän den svarvas) och det bästa här hos oss är att den får ha litet röta – men det måste vara hård röta bara i mitten så att den hålls fast i svarven. Mitten blir ju ändå kvar efter svarvningen. Tjockleken varierar litet från år till år men måste vanligen vara minst 26 cm i toppen.

Vi har en hel del stora granar som är litet krokiga och är rötskadade. Eftersom kroken och rötan oftast är i den nedre tjocka delen av stammen så är det många kubikmeter som inte duger till vanlig stock. Och så betalas det mer för en svarvstock än för vanlig stock … Vanligen blir det inte så många svarvstockar men i år har vi en bit med ovanligt många stora granar. En av de större var ungefär 150 år gammal.

Att gallra med motorsåg blir inte till nånting. Det tar mycket tid och blir inte många kubik så jag försöker sköta all gallring med den lilla traktorprocessorn (Hakki 400 från 80-talet). Det går mycket snabbare med den. Då fäller vi bara med motorsågen och kör sedan träden genom processorn varvid de blir i lämpliga hopar med en gång. Speciellt granar har så små kvistar att de far genom processorn på några sekunder. Man måste ha fart på rullarna så att kvistarna slås av mot knivarna av trädets fart.

Men en stor gran lönar det sej att kvista och kapa med motorsåg. Processorn klarar bara av omkring 30 cm stammar och vi har betydligt grövre. Att kvista och kapa med motorsåg tar litet tid men ger på grövre träd ganska snabbt en mängd kubikmetrar. Vi fäller med lastarens bom mot trädet så att vi får rätt riktning utan problem. Dessutom kan man lämna större “gångjärn” så det är säkrare och snabbare att fälla. Med lastaren kan man sedan lyfta upp trädet ur snön eller dra det till ett lämpligare ställe för kapning. Och förstås rada virket i hopar.

De granar vi har fällt i år har ofta gett en eller två svarvstockar från roten och dessutom två ordentliga stockar. I går fällde jag en kandidat till årets bålaträä som gav två svarvstockar och två 52 dm vanliga stockar. Den var 70 cm i diameter. Ett vanligt 13″ svärd räcker inte så jag måste söka fram mitt gamla 15″ (38cm) svärd som tyvärr hade hamnat under ett träd och blivit krokigt. Men jag satte det i skruvstädet och böjde försiktigt tillbaka. Inte är det riktigt rakt men det går att såga med det.

En kandidat till årets bålaträä (70 cm)
Stubben till granen ovan

Om man ser på stubben så är årsringarna ganska stora. Det är inte så underligt för det har växt invid åker nära ett dike och har fått både ljus och vatten. Sedan gällde det att köra ut stockarna och då måste jag lyfta på och av dem med stora Farma 8,5 för den lilla Farma 4,6 klarade inte av att lyfta dem. Och så är räckvidden för den lilla alldeles för kort.

Nio stockar ger fullt lass

På bilden ovan är rotstocken längst ned till vänster. De andra svarvstockarna är inte heller så små så vi vågade inte lasta på mer än nio . Man får litet fel uppfattning då man sysslar med de här stora bjässarna. De vanliga stockarna ser ut som massaved och jag måste mäta och kontrollera för att sedan märka att de inte alls är så små.

Utkörda svarvstockar (till vänster) och vanliga stockar (till höger)

Om man jämför på bilden ovan så ser man att träden gett en stor andel svarvstockar. Även om de vanliga stockarna ser ut som pinnar så är de inte alls så klena. Ett litet problem med svarvstockarna är att de är så långa att resten av trädet är svårt att kapa till normala stockar. Längden räcker inte till fem stockar ifall de två första är 58 dm. Och ofta blir då de mindre stockarna ganska långa. Helst skulle man hålla sej till 49 och 52 dm.

Närbild av svarvstockarna

Närbilden visar att det finns litet röta (eller åtminstone färgfel) i en del stockar. Men det är inte många i år. Vi har haft ganska litet rötfel där vi hugger i år (peppar, peppar – ta i trä). Ibland har den första stocken i roten gått förlorad och det är inte alls roligt att hugga på sådana ställen.

Vädret har varit fint i början på mars. Sön for ihop av slaskvädret i slutet på februari som också gav isvägar. Isvägar är bra för de smälter långsamt så jag räknar med att vi klarar oss hela mars nu. Det blir fyra dagar med plusgrader men sedan blir det kallare igen. Nu gäller det att fälla och köra ut för brinnkära livet …

Etiketter: ,

15 svar till “Svarvstockar“

  1. Hasse skriver:

    Köps småstock/sparr på leverans eller tas de enbart ur rotskogarna ?

  2. Nisse skriver:

    En del av vårt virke klassas nog som småstockar så det går att sälja på leverans. Men jag sågar en hel del småstock åt mej själv.

  3. Micke skriver:

    En bekant stod i beråd att bygga hus x-antal år sedan. Konstaterade: ” Va sku an prov jär, ein tjoroan stock. en papesvedaklabb å en skata åv eitt trä”! Varvid han lejde en stockbil, for till hustruns skog i Heinola, högg en eftermiddag stock tills bil och släp var fulla!
    Riktig så eländigt är det nog inte ens här, men nog blir man nästan grön av avund när man ser Nisses “bålaträn”!

  4. Nisse skriver:

    De är exempel på att man inte huggit i tid. Våra hyggen släpar efter ungefär 50 år eftersom både jag och brorsan arbetade på annat håll. Till all tur har vi möjligheten att sälja svarvstockar för annars hade en hel del gått till vrak … Så vi siktar nog på att minska andelen överstora träd bara vi hinner få bort dem. Men eftersom vi gör allt arbete själva så tar det tid. Vissa vintrar måste man också gallra – som i fjol då det inte fanns någon snö alls. Det är besvärligare att hantera de överstora träden och ibland så hinner de bli så ruttna att de blir bara flisved. I år har vi haft ganska få ruttna träd men ibland kan det vara en ganska stor andel. Och det är inte roligt då ett stort träd ger första stocken som är ihålig … Man ska inte vänta för länge med att hugga.

  5. Hasse skriver:

    Min far sade i tiderna att man ska sälja första stocken där det finns tjurved, de övriga stockarna kan man såga själv.

  6. Hasse skriver:

    Jo, bättre kvalitet inne i landet. Minns en entreprenör som varit ” inn åt finnan ” och avverkat. Ingen röta , inga krökar, bara att mata på tills minimimåttet kom emot.

  7. Christer skriver:

    Joo, jag har en bekant som sågade rotstocken till spantervirke när han byggde hus, de blev att vraka mycket då allt var krokigt och vridet.

  8. Nisse skriver:

    Vi sågade ett år en hel del grova granar från en bit vid Tallmosan. Men de var allihopa riktigt vridna och ville inte ens gå genom klingan … Utanpå såg de prima ut så man vet aldrig. Aspen vrider ju sej ofta men jag har inte sett granar bete sej så illa. Nu i år ska jag såga en hel del bräder till ny brädfodring på ladan men jag tänkte ta sådant virke som är ganska klent och inte duger till salu.

  9. Christer skriver:

    Det va furor som den bekanta sågade, jag tyckte nog att han hellre borde ha sågat panel av de kvistfria rotblocken.

  10. Nisse skriver:

    Då vi sågade virke till den nya torken från stora fröträdstallar som blivit att stå för länge så fick vi så fint virke att man knappt ville slå en spik i det. Vi har ännu kvar en hel del klenare virke (vi tog ut 25 cm blankor) som jag inte vill använda till att bygga. Det är rena möbelvirket – kvistfritt och rakt. Henrik hyvlade ett bord av en del men vi har massor kvar och det kommer väl att gå i arv i flera generationer …

  11. Hasse skriver:

    Har hört , men inte testat, att när man hugger aspstock ska man lämna stockarna att ligga på något ställe där det växer mycket gräs . Efter ett år kan man ta upp dem ur gräset och såga dem då borde de ge rakt virke. Skröna eller inte, ho vete.

  12. Nisse skriver:

    Hmm, det betyder att de ska förvaras fuktigt i ett år. Mycket möjligt att det fungerar.

  13. per skriver:

    Hade en gång en jättegammal asp som sparats i tre generationer på ett bördigt skifte som gett hackspettar spillkråkor och ugglor i minst femtio år. Med kalytan togs den ned men de ihåliga stockarna blev kvarlämnades liggandes men fåglarna flög sin kos. Sade senare år virkesköparen att jag skulle villat spara den stående.
    Det skulle du sagt före avverkningen blev svaret. Spillkråkan bor kvar på skiftet i en avbruten högstubbe 4-5m.
    Barkade(med motorsåg) en ny frisk storasp som får bli stående kvar men som hålbyggarna får börja jobba med så småningom.

    Av förstnämda asp finns nu tusentals rotskott.

    Man skall alltid säga till om man har något önskemål men rätten till beslut borde alltid tillhöra skogsägaren, om det dyker upp någon raritet som kan ödelägga framtida skogsodling.

  14. Stefan skriver:

    Pratade med uppköparen som jag har kontrakt med här i veckan och frågade hur det är med svarvstockar egentligen. På leverans köper man inte sådana, men vid rotförsäljning så händer det sig att de tar ut även svarvstock. Jag antar att det måste bli en viss mängd för att vara intressant. Detta i Pedersöre då alltså.

  15. Nisse skriver:

    Visst måste det vara minst 10 kubik här hos oss. Det är inget större problem för vi har nu kört ut omkring 80 svarvstockar och mera kommer det hela tiden. Men vi har överårig skog och då diametern börjar gå över 80 cm så blir det problem för bara max 75 cm godkänns. Vi säljer ju via reviret så det är lätt för dem att sätta in våra relativt små mängder i något större kontrakt då de säljer vidare.

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy