Lyckopiller.

Det kom lite regn så jag ska som jag lovade förklara vad jag håller i handen i instagrampostningen.

Gröna lyckopiller för bondens välmående.

Det är faktiskt palsternacksfrön som ser ut så här eftersom dom är pelleterade för att lättare gå att så med maskin. Palsternacksfröna är annars flata och lätta så att få dem jämnt sådda skulle annars inte vara möjligt, inte ens med de pneumatiska såmaskiner jag använder mig av. Och ett jämnt bestånd är viktigt för att få palsternackor av rätt storlek, vi yrkesodlare sätter ju inte ner tid på att gallra ett för tätt bestånd. I detta fall är avståndet inställt på 8,8 cm:s avstånd mellan fröna.

Här en kort video från årets sådd.

Att de sen är grönfärgade, i stället för den naturliga brungula nyansen de annars har, så vet jag inte varför men grönt lär ju vara en uppiggande och energigivande färg och sånt behövs ju nu när det är säsong och dagarna annars töjs ut i båda ändarna. Jag hade en gång en mångårig sommarjobbare som menade att det nog är den gröna omgivningen i skog och mark som ger bonden ork att ta hand om odlingarna. Hur som så kanske det är bättre att pillerfröna (man pratar faktiskt om piller när det gäller pelleterade frön) är gröna och inte blå.

pe_ik.fo:s kommentar på instagram om jordiga händer fick mig att minnas hur min morfars plötsligt uppkomna dövhet fick sin förklaring. Det begav sig så att några dagar efter avslutad rågtröskning (på tröskverk den tiden) började morfar höra dåligt på ena örat och trodde att det var en vaxpropp så han begav sig till doktorn för att få det spolat. Men när doktorn tittat i örat tog han fram en pincett istället för sköljflaskan och drog ut en rågkärna som grott i örats värme och fukt och på så vis fått rötter som dämpade hörseln. Min morfar var annars min största idol och förebild i ungdomen och jag pratade tydligen om honom till den grad att jag själv fick smek-/öknamnet “moffa”, och det hade jag inget emot. Har efteråt funderat om det redan då utstakades att jag aldrig skulle bli “faffa”? Det finns att fundera på ibland men nu just känns tillvaron ganska bra, kanske tack vare den gröna färgen.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

6 reaktioner till “Lyckopiller.”

  1. Allt kan de ingenjörerna hitta på också ! Nu menar jag inte de som har ett papper på att de är “ingenjörer” utan alla konstruktörer (ursprungligen var en ingenjör en som byggde befästningar och krigsmaskiner – därav det svenska namnet civilingenjör som uppkom på 1800-talet då de första icke-militära ingenjörerna började utbildas). Pelletering är helt nödvändig i vissa sammanhang och då bildas standardpiller av lämplig form och storlek (och vikt). Maskiner tycker inte om sladdriga och lätta frön som blåser omkring.

    Jag lärde aldrig känna min mofa utan bara min fafa. Sedan talar vi ofta om moofa som var famos far. Så själv är jag faafa och mofa för att inte blandas ihop med den äldre generationen :-). Det var nog bra att ha en fafa/mofa då man var liten. Jag har hört att om jag inte fick min vilja igenom så gallskrek jag “Afa, afa !” och min fafa kom genast galopperande “Kva djär ni ååt te bååni !” …

    WordPress är ganska lätt att underhålla – man måste bara få ändan ur vaggan nån gång.

  2. Det finns ju många orsaker till att frön pelleteras, frön till betor sitter ju normalt ihop i ett kluster, vilket gör att man traditionellt varit tvungen att senare använda barnarbete för att gallra dem! Men genom att mekaniskt separera dem till enskilda fröer och sedan skydda dem genom pelletering så slipper man gallring och därmed barnarbete!

  3. Moffa är något man haft i CV,n i ett par veckor.
    Det blev som ett resultat av “tvångs” hemmastudier.
    Det är bara att tacka och ta emot.

    Det där med sådd är inte så där bara, radavstånd och plantavstånd.
    Dessutom ytfrön så är sådag rätt så kinkig.
    Det är inte bara att så och skörda, dett skall lyckas också om det ska bli till något.

  4. Nää Peik du ser nog rätt men det är bara fattigmans autostyrning. Jag kör med bäddsystem och lägger ner ganska mycket tid på bäddfräsningen. Sparar sen lite tid under sommaren då traktorn kan följa bäddarna och själv göra annat under tiden. Gäller förstås att hålla lite koll på traktorn så att den inte kör ned i utfallet vid bädden slut.

  5. Men Per då, du låter inte så entusiastisk men gratulerar ändå. Du ska se att det nog är riktigt roligt att va moffa ändå 🙂

Kommentarer är stängda.