Motoriserad vippare

Man kan förstås använda en vanlig vippare (fälljärn) då man fäller stora granar men det är lättare och säkrare att använda traktorns lastare. Det är inte så lätt om den är monterad på släpvagnen men om den är monterad på traktorn (på bakbryggan) riktigt stadigt så fungerar det bra.

Motoriserad “vippare”

Helst bör man backa mot trädstammen så att traktorn inte är i fällriktningen utan bakom trädet. Då är det ingen risk att trädet faller snett över motorhuven ifall man råkar såga av gångjärnet. Man bör för övrigt aldrig såga av gångjärnet då man fäller för då vet man inte åt vilket håll trädet faller. Frestelsen är stor att såga för mycket ifall man måste vippa trädet för hand. Traktorn är så stark att den kan bryta av ganska tjocka gångjärn – speciellt som man kan sätta lastarbommen högt uppe i trädet och få större kraft på det viset.

Man bör alltid beakta åt vilket håll trädet lutar, åt vilket håll kvistarna ligger och speciellt åt vilket håll det blåser. Blåsten har mycket stor styrka i toppen på en luden gran så man skall inte försöka fälla mot blåsten även om man har lastare. Sidledes mot blåsten går det men trädet förs lätt i blåstens riktning så det måste man kompensera då man sågar gångjärnet.

Förra vintern fick jag faktiskt ett träd över motorhuven men då använde jag inte lastaren för att fälla trädet som var en torr och delvis rutten gran. Jag hann inte ens såga av hälften förrän den föll. Troligen hade jag fått omkull den med lastaren utan att såga så rutten som den var. Man skall inte tro att trädet faller dit man vill utan sätta spänning åt rätt håll med lastaren.

Vi har nu sågat omkull några tiotals stora granar av vilka de flesta gett en svarvstock (58 dm och över 30 cm i toppändan). Vi fäller åt olika håll beroende på varifrån det blåser. Vi försöker få topparna på samma ställe så att inte så mycket småskog förstörs men det är svårt med ludna granar. Till all tur har det varit varmt så att småskogen inte bryts av utan viker åt sidan.

Vädret har varit finfint och blidan fick snön att sjunka ihop. Nu är det bråttom för det kan inte bli bättre utan bara sämre. Det är skönt att vara i skogen men halv fem börjar det bli mörkt och då är det bättre att komma hem än att riskera köra sönder nånting. Konditionen är redan bättre så man kanske klarar längre dagar så småningom.

Skönt skogsväder

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

5 reaktioner till “Motoriserad vippare”

  1. Vi har den mesta snön på tio år typ. Först var det svinkallt sedan blida en dag och sedan blixthalka nu i tre dar. Lite lite ljusare börjar det bli morgon och kväll. Ungtallarna och björkarna har fått snöbrott på många ställen i synnerhet utefter skogsvägar.

    En gång i min okunskap lät jag sätta tandade bett både i snöskopan och schaktbladet men det skall man inte ha i nittio procent av fallen. Det går för tungt i onödan och jord stenar och rötter fastnar i tänderna.
    När man skottar snö biter det fast för hårt i isen. På blankis kan man bara rispa till det lite så det inte är så halt. Nästa gång blir det nog släta ssab bett igen. Skottande skall fungera som när man skär smör i smörasken.

  2. Jag tycker 25cm kilar är det bästa till stora trän. 3-4st fäller man vad som helst fastän det lutar åt fel håll. Man vet aldrig med hyraulik, det gäller nog att vara försiktig. En dag går nån slang sönder så har du bommen i huvudet då du sågar under trädet och då är det god natt. Det har skett dödsolyckor med frontlastare då en slang brustit och nån har blivit under. Det kräver minsann en ordentlig yxa att slå in kilarna med om ett stort träd lutar åt fel håll, själv föredrar jag en gammal 60cm sandvik yxa, den har tillräkligt långt skaft så man får ordentligt med kraft i slagen. Jag använder nog fälljärn också men endast med mindre träd och som hjälpmedel till kilar.

    Traktorn så långt borta att det är omöjligt för trädet att falla på den. Det har hänt mig att ruttna och torra träd faller fel då gångjärnet brister i förtid fastän det är 5cm tjockt.

    Ända nackdelen med kilar är att de är konsumptionsvara, de går sönder och då man slår lite fel vinkel spjälker de, speciellt om det närmar sig -20c. Men väldigt bra då man kan såga i dem utan att vara rädd om keden.

  3. Jag har flera kilar med i traktorn för de fall då jag inte kommer tillräckligt nära trädstammen med traktorn (vi har mycket stenbackar i skogen). En liten kil och ett par stora. Men den stora lastaren är mycket starkare så jag föredrar den för det mesta. Det är helt riktigt att hydraulikslangar kan brista men under de senaste 30 åren har det bara varit slangar till gripen som ju är illa ute. Torra och ruttna träd är jag däremot försiktig med efter det att ett träd föll över kylaren då jag inte använde bommen för att stjälpa det. Så nu sätter jag ordentligt press på trädet redan förrän jag börjar såga av det. Förr använde vi metallkilar som är lättare att slå i men de är inte vänliga mot keden så nu använder jag bara plast.

  4. Ja brukar låta rigtig moto ta grova bestånden. Men grövre gallringar och fröträd så är vinch Kung. Lite spring, men då kan man ju dra ihop stockarna som försnabbarar utkörande. Me vinhen så lite förspänning, så kan man göra gångjärnet och lämna de sista, yttersta så ofta far trädet omkull med de redan. Täta bestån nära vägar och just ungskog eler grannens, så är vinch kung att dra dom ikull ditåt man vill och ner till utan att dom fastnar i andra.

    Har nu flertal veckoslut vinchat i unskog, brant så dragit uppför till befintligt spår bara att köra hakki 400 å mumsa igenom.

    Roligt att läsa era skriverier, forsätt

  5. Vinschen är bra och absolut nödvändig i våra stenbackar för där kan man inte köra. Där använder vi också vinschen för att fälla men då sätter jag ett block så att man kan dra i vinkel och inte rakt mot traktorn. Det är fint att ha radiostyrning på vinschen så kan man sätta spänning och reglera utan att kliva upp i hytten. Där vi nu fäller så är det mossar och riktigt jämnt. Vanligen vågar man inte köra där men i år har det frusit riktigt ordentligt så vi har fina vägar.

Kommentarer är stängda.