Det gamla året börjar ta slut

För bonden är det gamla året inte slut förrän skattedeklarationen är inlämnad. Men blir tvungen att återuppleva hela det gamla året då man går igenom bokföringen och kvittona för man måste minnas vad som hör vart.

För mej var det i år inte bara en hop med kvitton utan flera. För ett år sedan då jag lämnat in deklarationen så lämnade jag alla hoparna på arbetsbordet och for kvickt till skogen. Det är ingen trevlig upplevelse att gå igenom hela eländet. Man suckar och stönar och försöker hitta på allt möjligt annat att göra för att slippa pappersarbetet. Jag börjar till och med städa.

Det har sina fördelar att städa upp ibland. Man hittar saker man trott varit försvunna. Det tar tid eftersom man måste rada in allt på sin rätta plats och så blir man distraherad och börjar se på annat. Men jag lyckades i år faktiskt få bort många lager med papper och bråte från mitt arbetsbord och torkade bordsskivan med en fuktig trasa (det behövdes verkligen). För att bevisa det så sätter jag in en bild av arbetsbordet:

Själva bokförandet har ändrat karaktär sedan jag började. Det var papper och penna som gällde allt fram till 1984 då jag köpte min första mikrodator Kaypro 10 med hela 64 kilobyte minne (nu har jag 32 Megabyte = 32000 kilobyte). Då fick jag mitt första kalkylprogram som jag använde för att skriva in bokföringen. Med en del förbättringar är det ännu samma uppställning som gäller. Bokföringen har inte ändrats så mycket sedan 1930-talet då farsan gick i lantmannaskolan och började föra bok.

Kvittona har i alla fall ändrats. Numera laddar jag ner kontotransaktionerna från bankerna. Speciellt mycket enklare har det inte blivit – ibland närmast värre. Jag avskyr de eländiga elektroniska fakturorna som innehåller massor med skräp men inte de viktiga uppgifterna som jag behöver för bokföringen. Med alla sort skräpfirmor som “sköter betalningarna” så har det blivit mycket sämre. Jag får en faktura från Klarna eller något Payxxx som inte innehåller uppgifter om vad jag betalat för och till vem. Jag undrar om det här ens är lagligt ? Numera undviker jag att köpa från sådana firmor som använder dessa skräp”banker”.

Fördelen med eget program är att jag får bokslutet automatiskt med summorna ihopräknade för varje punkt i deklarationen. Men man måste i alla fall kontrollera allting grundligt för ett skrivfel kan få till stånd betydande fel – till exempel om kommatecknet hamnar på fel ställe. Man behöver ändra i tabellräknaren bara då deklarationsföreskrifterna ändras eller det kommer nya poster. År 2021 kom ju Äppelboken med som en helt ny post.

Det är bra att man måste gå igenom bokföringen varje år för då ser man vart pengarna går. Men skattebokföringen ger inte riktigt de rätta siffrorna. Ibland hamnar gödseln på ena sidan om det officiella nyåret och ibland på den andra. Likaså går det med påfyllningen av motorbrännolja i tanken (2700 liter). I längden jämnar det ut sej men något år kan förlusterna vara betydligt högre än andra år (vinster ser man sällan). Ganska idiotiskt är också att skogen numera är skild från jordbruket. Hos oss är det så ihopflätade att det är mycket svårt att veta vad som gått vart.

Men det allra mest korkade är påhittet med “jordbrukssammanslutning”. Det är igen någon obarmhärtigt enkelspårig byråkrat som hitta på eländet. Nån som har fastnat i företagsbokföring och inte kan se verkligheten. Nån som älskar att skriva ut interna fakturor och bolla siffror hit och dit. Kort sagt nån som bara ställer till jävelskap för andra som försöker göra nånting nyttigt.

Intressant med årets bokföring är att mängden diesel (för bilarna) har gått ned. Det beror förstås på att koronan har gjort det besvärligare att åka omkring för att skaffa reservdelar och material men också på att näthandeln allmänt taget har ökat betydligt. Det lönar sej inte att ta bilen och hämta nånting från Ring III (där maskinhandeln finns) för man får det betydligt billigare hemkört – vanligtvis från Tyskland där priserna annars också är lägre. Som jag skrev tidigare så fick jag en stor mängd LED-stråkastare för uthusen hemkörda från Helsingborg i Skåne för hela 11 euro. Och så sparar man mycket tid på att inte själv köra omkring.

Men jag måste erkänna att handeln i Finland – sent omsider – har vaknat till insikt att de snart blir överkörda av den internationella näthandeln. Det finns numera företag som dels har bra nätsidor, dels levererar snabbt och billigt också i det här landet. Men inte alla så man får se upp. Med ändringarna i EU:s momsregler och tullar så har Kinas betydelse också sjunkit kraftigt. Det betyder inte att det man köper inte skulle tillverkas i Kina men det måste numera säljas inom EU för att löna sej.

Man ser också att utflyttningen av produktionen till Kina har minskat och vänt tillbaka. Det var inte så lönsamt. EU-företag har skärpt sej och tillverkar i vissa fall bättre och inte just dyrare produkter. Som exempel kan man ta den helautomatiska produktionen av solpaneler i Tyskland. Vi fick nyligen en massa paneler därifrån som skall monters upp nästa sommar.

En ny rad i bokslutet finns med i år och det är försäljningen av boken “Äpplen i Finland” av Gun-Britt Husberg och Kristina Segercrantz. Den är tryckt på “eget förlag” som det heter och är med i jordbruksbokföringen. Det är i verkligheten inte alls bara tryckkostnaderna som varit de enda utgifterna. Tio år av ympning och skolning av omkring tusen äppelträd är också en del av arbetet kring boken. Det är sådant som inte syns i skattebokföringen. I alla fall fick vi nu litet inkomster som drog ned vårt minus en del.

Inkomsterna från jordbruket var usla i fjol. Dels för att jag inte sålde mer vete än jag var tvungen på grund av usla priser och det var ett bra beslut för nu är priserna mer än dubbelt högre mest på grund av den eländiga torkan förra sommaren. Dels steg priserna på gödsel mer än det dubbla och gödseln finns med i deklarationen för 2021. Om det fortsätter så kommer nog veteodlingen att gå ned ordentligt. Det var sista året som jag betalar sådana priser för gödseln. Hellre går jag över till vall eller solenergi.

Skogen är numera en viktigare källa för inkomster än jordbruket. Vi har investerat både pengar och arbete i skogsmaskiner och det börjar löna sej. Vi sköter ju skogen enligt uråldriga metoder (alltså 1950-talets metoder) som nu kallas “kontinuerligt skogsbruk” eller nånting liknande. Vi fäller och kapar med motorsåg utom gallringen som sköts med en traktorprocessor (Hakki 400). Det blir inte till nånting att gallra för hand. På det här viset så är nästan allt vi får för virket ren nettoinkomst bara investeringarna börjar vara amorterade. Och så håller vi oss friska med motionen …

Annars så ser deklarationen nästan likadan ut från år till år. Det enda som ändras är om vi investerar i nån maskin eller anläggning som solenergi och det slås ju ut på flera år enligt avskrivningsreglerna. Semesterresor till Mallorca eller liknande ställen är närmast motbjudande för mej. Hellre far jag till skogs och sågar stockar eller ved. Och det var just det jag gjorde idag då solen sken och pappersvändandet plus datamaskinsknackandet blev alltför motbjudande.

Solen börja värma så att marken på solsidan är bar även om det finns en massa snö på annat håll. I förrgår var det otroligt halt men den snö som kom i går frös fast i isen så nu är det inga problem mera. Regnet fick också snön att fara ihop en del. Men det börjar bli skare och där det har frusit kring stammarna så måste man sparka riktigt hårt för att få bort snön. Det är inte så bra att lämna höga stubbar för det stör körandet en hel del eftersom vi inte har så stora traktorer.

Snart är bondens år slut och då deklarationen är inlämnad så kan man se framåt och planera för vårsådden och sommarens byggen. Vi har ännu ett par månader skogsarbete om vägarna håller och maskinerna inte går sönder. Därför är början på mars det verkliga nyåret. Vi får hoppas att det blir bättre än föregående år och speciellt att sommaren inte blir lika het och torr.

Gott Nytt År till alla !