Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Överraskning
Då vi gick ner till ladugården i morse möttes vi av en liten överraskning i lösdriften; Adiza hade nämligen kalvat. Det var hennes första kalvning, hennes beräknade kalvningsdatum var först om en dryg vecka. Hon visade inga som helst tecken på den närliggande kalvningen igår kväll, inte ens juvret var spänt. Men så kan det gå och allt gick bra, vilket ju är huvudsaken.
Kalven blev en ko, Heisala Hadiza. Hennes far är den danske tjuren Facet. Om man nu vill göra det invecklat, så kan man säga att hon är en blandning av finskt, kanadensiskt, svenskt och danskt djurmaterial. 🙂
Adiza och Hadiza
Adiza gav riktigt bra med mjölk och var relativt lugn i stationen. Men då vi släppte henne tillbaka i boxen med kalven, var hon inte alls nöjd med det mera. Hon började stånga kalven, så vi flyttade henne tillbaka till lösdriften. Skulle det ha varit en äldre ko ( vilka sällan brukar bli arga på sin kalv) skulle vi ha flyttat bort kalven istället och låtit kon vara i boxen åtminstone en dag till. Men kvigor som är unga och inte har så hög risk för att insjukna i t.ex. kalvningsförlamning så brukar vi nog i regel sätta tillbaka i lösdriften vid dylika fall.
Hadiza är i varje fall en riktigt pigg och söt liten filur med god aptit. Sällan som man ser en så där liten kalv, dricka råmjölk med sådan fart som hon gjorde idag. Bra så! 🙂
Gott med mammas mjölk!
Författare: Sonja
Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!
Visa alla inlägg av Sonja
4 reaktioner till “Överraskning”
Vi hade också en likadan överraskning i ladugården i morse. Acasia fick en liten Hortensia( V. Record).
Det där fenomenet att vissa i början kan vara så förvånansvärt aggressiva mot kalven har jag svårt att fatta. Det är som om hormonerna skulle slå ut modersinstinkten. När de lugnat sig kan de sen vara hur snälla och moderliga som helst.
Nina, jo jag hörde om det. Tycks ha varit tankeöverföring mellan holmarna! 🙂
En del kan faktiskt vara fullständiga idioter med sina kalvar! Oftast är de lugna då kalven ligger, men sen när den försöker stiga upp så slår det slint i huvudet på kvigan. Vi brukar nog inte bli o vänta på att de lugnar ner sig, vi följer med dem en stund och om de bara fortsätter så skiljer vi dem. Till all tur är nu ändå största delen sådana att de sköter sina kalvar lika väl som de äldre korna gör.
Det där stämmer! Det är först när kalven stiger upp som de blir arga!
Eftersom mina kor uttryckligen skall sköta sin kalv brukar jag försöka undvika att skilja dem åt om det inte är uppenbart att kon riskerar att skada kalven. Däremot brukar jag inte lämna dem ensamma innan jag ser att kon lugnat sig, det är tryggast att vara till hands om kalven ser ut att råka riktigt illa ut. Känslorna brukar lägga sig inom en knapp timme eller så.
Vi hade också en likadan överraskning i ladugården i morse. Acasia fick en liten Hortensia( V. Record).
Det där fenomenet att vissa i början kan vara så förvånansvärt aggressiva mot kalven har jag svårt att fatta. Det är som om hormonerna skulle slå ut modersinstinkten. När de lugnat sig kan de sen vara hur snälla och moderliga som helst.
Nina, jo jag hörde om det. Tycks ha varit tankeöverföring mellan holmarna! 🙂
En del kan faktiskt vara fullständiga idioter med sina kalvar! Oftast är de lugna då kalven ligger, men sen när den försöker stiga upp så slår det slint i huvudet på kvigan. Vi brukar nog inte bli o vänta på att de lugnar ner sig, vi följer med dem en stund och om de bara fortsätter så skiljer vi dem. Till all tur är nu ändå största delen sådana att de sköter sina kalvar lika väl som de äldre korna gör.
Det där stämmer! Det är först när kalven stiger upp som de blir arga!
Eftersom mina kor uttryckligen skall sköta sin kalv brukar jag försöka undvika att skilja dem åt om det inte är uppenbart att kon riskerar att skada kalven. Däremot brukar jag inte lämna dem ensamma innan jag ser att kon lugnat sig, det är tryggast att vara till hands om kalven ser ut att råka riktigt illa ut. Känslorna brukar lägga sig inom en knapp timme eller så.