Bloggare: Nisse Husberg

Mörkret kommer

Nu börjar dagarna bli kortare och det behövs lampor för min dag tar inte slut förrän det blir mörkt. Dessutom behöver man alltid lampor i mörka knutar.

Under årens lopp har jag testat all möjliga lampor och de flesta har varit ganska odugliga. Glödlampan är ju den äldsta och vanligaste men har lätt att gå sönder – speciellt som arbetslampa. Inte lyser den så starkt heller. Och så behöver man en massa sladdar. I byggnaderna går det lätt åt 30 meter sladd – till exempel då jag skall ha belysning i andra ändan av huvudkanalen på torken som är 24 meter lång.

Ett visst framsteg var halogenstrålkastarna som kom någon gång på 80-talet. De lyser starkt men är på 500 W och blir fruktansvärt heta. Jag har redan kastat bort många där delar smält eller spruckit på grund av hettan. Men de är huvudbelysningen i verkstaden ännu. Fast man borde alltid komma ihåg att släcka dem då man slutar.

Lysrören var bra eftersom de drar litet ström och inte blir heta. Men de tänder grymt långsamt – speciellt då det är kallt och så är de problemavfall (innehåller kvicksilver). Det man vinner på låg energiåtgång, det förlorar man på att de brinner hela tiden. Man kan inte släcka dem då man går fram och tillbaka utan ofta brinner de dygnet runt på grund av långsamheten. Och de s.k. ”energisparlamporna” är just lysrör. Där de sätts in i stället för glödlampor tejpar folk ofta över strömbrytaren och sätter en lapp: ”SLÄCK INTE !!!”.

Så den senaste idiotin att förbjuda glödlampor och tvinga folk att köpa lysrörslampor hör till det mest korkade som politiker har hittat på. Det blir ingen besparing men dyrt så in i attan och så har vi snart berg av problemavfall. Dessa lysrörslampor fungerar nämligen inte alls så länge som reklamen påstår utan går ibland sönder lika fort som en gammaldags glödlampa. Jag köper aldrig mer lysrör. Jag köpte 500 glödlampor på 60 W så jag tänker klara mej med dem tills det kommer bättre lampor än ”energispar”skräpet.

Och då är vi framme vid lysdiodlamporna. Och det är verkligt fina lampor – men de har ännu ett stort fel och det är svag ljusstyrka. Det kommer starkare lysdiodlampor (eller LED-lampor från engelskans Light Emmitting Diode). Man kan köpa sådana som arbetslampor för traktorer men de kostar 100-200 euro. Jag har börjat skaffa lysdiodlampor så småningom men mest bara där det behövs ledljus. Biltema har en bra och billig campinglampa med lysdioder. Jag kopplar den till en nätdel från gamla elektronikburkar som gått sönder – med ett lämpligt förmotstånd får man rätt ström oberoende av spänningen. Och jag har en hel hög med gamla nätdelar som fungerar fint fastän apparaten gått sönder.

Fördelen med lysdiodlampor är den låga spänningen: 1,5 till 12 Volt. Då kan man dra klena kablar själv utan risk vart som helst. Nu söker jag bara en billig rörelsedetektor som fungerar med lågspänning och sedan behövs inga strömbrytare heller. Det är viktiga saker för i mörka utrymmen i jordbrukets byggnader kan det vara farligt att röra sej i mörker. Och automatisk tändning är värdefull eftersom man ibland bär tunga saker och inte har en hand fri för att tända.

Och så den viktigaste och bästa lampa som jag hittat: Pannlampan med lysdioder. Den har jag alltid med mej överallt. Också mitt i sommaren behövs den då man installerar nånting i ett mörkt hörn. Andra arbetslampor lyser för det mesta en i ögonen så man inte ser nånting alls men pannlampan lyser alltid på rätt ställe. Och lysdioderna gör att den lyser länge med tre små batterier (laddbara förstås).

Men alla pannlampor är inte bra. Den skall bara ha en strömbrytare som kopplar PÅ och AV. Alla eländiga blinkfunktioner och liknande skräp är onödiga och gör bara en arg. Då jag hittade en bra pannlampa (den måste kunna riktas nedåt) hos Clas Ohlson så köpte jag tio stycken direkt. De tar snart slut för pannlampan är ofta i användning och får ta en hel del stötar också. Och så blev de pop hos barnbarnen så en del försvann den vägen.

I staden är allting ljust – här är allting mörkt. Och det är snart en lyx att kunna få vara i mörker. Även om det kan vara bra med en pannlampa så man inte stiger i alla vattenpölar på hösten.

5 september, 2010 av

Tadaa — nya torken ”färdig”

I går fick jag mellankanalen som förbinder bägge torkarna så långt färdig att jag kunde sätta tryck i den. Det var ett ganska stort arbete att få den byggd – huvudsakligen därför att den måste vara både lufttät och lätt att plocka bort.

Mellankanalen

Det fanns ingen annan möjlighet än att bygga den tvärs igenom tröskhuset under lastningssilorna. Så den måste bort på en halvtimme då lastbilarna kommer för att lasta vete. Fastän man påpekar att de skall ringa föregående dag så händer det att man får ett telefonsamtal: ”Vi kommer om en halv timme”.

Redan tidigare hade jag nog tryck under plåtarna men i somras var det för hett för dieselmotorn att köra mer än 20 minuter så jag måste börja bygga mellankanalen. Men som vanligt så tog det mer tid än man trodde. Och så kom det tröskande och annat emellan.

Men nu är den ”färdig”. Även om jag lärt mej att en konstruktion sällan blir helt färdig utan man måste bygga om och bygga till och ändra nästan hela tiden. Speciellt mina egna konstruktioner som oftast är experiment som ingen någonsin byggt förut. Den nya torken är också unik genom att den inte har någon huvudkanal för luften utan hela nedre våningen är lufttät och plåten bildar mellangolv.

Så mycket hann jag testa att jag insåg att den stora dubbelfläkten på 120 cm som är kopplad till dieselmotorn ger väldigt mycket mer luft än de 11 kW fläktar på 100 cm som jag har i huvudkanalen på den gamla torken. Jag måste köra med alla tre elmotorfläktarna för att komma upp i samma tryck som jag fick med dubbelfläkten då dieselmotorn gick på litet förhöjd tomgång. Jag har inget diagram över dubbelfläktens luftmängd vid olika tryck eftersom den är köpt begagnad men skulle tippa på närmare 200 000 kubikmeter luft i timmen vid 40 mm vattenpelare mottryck.

Nu blir det bråttom att torka och hoppas på varmt och torrt väder i september. Det bästa vore kalla nätter så luftens vatten faller ut som dagg och sedan soliga dagar så att plåttaket värmer upp luften. SMHI lovar också högtryck och torrt väder fastän det i dag blir regnigt. I dag skall jag åka till Ring III och ta mej en tur genom alla affärerna. Det finns en lång lista med reservdelar och material som jag har samlat ihop under de senaste veckorna. Till all tur ligger alla affärer nära till varandra utmed Ring III: IKH , Motonet, Clas Ohlson och Biltema. Som synes så finns inga lantbruksaffärer på listan och inget som börjar på K. De är alldeles för dyra.Och så har de ingen katalog med priser  på nätet.

I går beställde jag mera material för mätssystemet från m.nu i Linköping – en liten firma som fungerar fantastiskt bra. Jag skall bygga om mätkabelsystemet med cat5e-kablar för Ethernet (det är kablar av god kvalitet som klarar upp till 1 Gigabit/s). Det har varit litet störningar i det nuvarande kabelnätet med telefonkablar. Inget att undra över med tanke på att jag startar stora motorer på upp till 22 kW i närheten. Det nya kabelnätet skall byggas in i den nya torken så jag kan övervaka torkningen ordentligt. Jag har varit mycket nöjd med mätsystemet i den gamla torken (se http://www.bondbloggen.fi/2010/08/kallufttorkning).

Förutom den normala om- och tillbyggnaden så borde den nya torken nu vara färdig – ett stort projekt som tog över tio år. Det var ju ett hobbyprojekt då jag jobbade i Otnäs och flera gånger tog motivationen slut på vägen då vetepriserna gick ned under isen men nu är den färdig i alla fall. Det lönade sej inte att bygga den ens med nuvarande vetepriser men den gamla torken var absolut för liten – jag kunde bara odla hälften av åkrarna om jag inte ville ha problem med alltför tjocka lager. Men den är nu i bruk och den är betald – inga lån och inga ”stöd” här inte. Materialet är varje år betalt direkt ur plånboken.

3 september, 2010 av

Pengar och väder

Just nu är det två saker som är allra överst i huvudet: Vetepriset och vädret. Bägge två har gått åt rätt håll under den senaste tiden – men som gammal gamyl så kan man inte glädja sej åt det utan att känna en svag misstanke att den glädjen är ganska kort och att det snart kommer något elände.

Vädret kan väl inte bli så stekhett mera det här året så det enda man kan sörja över är om det blir störtregn och snö i september. Jag måste vänta en månad efter kvickrotssprutandet innan jag kan börja med höstbearbetningen. Och då får det gärna vara torrt ännu.

Men ifråga om pengarna så kommer man alltför bra ihåg hur det gick 2007-2008 då vetepriset steg radikalt. Yara chockhöjde gödselpriset mycket snabbt. Det är helt omöjligt att råvarorna skulle ha stigit så snabbt och så mycket. Förresten är en stor del av gödseln kväve som tas ur luften och bara behöver energi för produktionen. Och energipriserna steg minsann inte så fort och så mycket. De pungslog oss bara helt enkelt. Rena röveriet då man betänker att det inte finns någon konkurrens på gödselsidan. Nu är försäljningen stoppad av Yara så de förbereder säkert en ny höjning.

I dag steg i alla fall vetepriset igen och är nu på 230 euro/ton – i Hamburg är E-Weizen (14 % protein, 275 falltal) på 265 euro … Bara under några månader i början på 2008 har det varit högre. I Finland har priset stigit till 200 euro för brödvete men är bara 150 för fodervete (Avena, Lovisa). Och jag har tyvärr bara fodervete (låg hektolitervikt). Vi brukar baka av det själva och har inte märkt att det skulle vara sämre än något annat år. Kvalitetskraven används bara för att få ned priset.

Men om världsmarknadspriset skulle gå upp till 350 euro så kanske jag skulle få 200 för vårt vete. Snart lönar det sej väl att skicka det med långtradare till Hamburg. Eller kanske österut. Det är bara några hundra kilometer till Leningrad. Fast då har man krångel med tull och byråkrati. Men om Ryssland har ordentligt brist på vete så minskar säkert byråkratin.

2 september, 2010 av

Första frostnatten

Förra natten hade vi vår första frost. Det var -1,4 grader klockan sex på morgonen – vanligen är det ännu ett par grader kallare vid växthuset. Väderprognosen hade inte alls hotat med frost men vi har vårt eget mikroklimat här i Hindersby.

Så nu är det slut med trädgården för den här sommaren och potatisblasten for illa. Det var harm för potatisen hade gärna fått växa litet ännu. Det är ganska ofta som vi har en enda frostnatt i augusti och så är det varmt igen. Men hösten kommer obarmhärtigt i alla fall.

Vetet har redan torkat ned till under 15 % så nu blåser jag på det enbart på eftermiddagarna då luftens fukthalt går ned under 60 %. I dag blev det bara ett par timmar. Det nya mätsystemet är faktiskt fint – jag ser precis när säden torkar och när det är dags att stänga fläktarna. Förr gick jag enbart efter luftfuktighetsmätarna och körde då onödigt mycket med fläktarna. Ungefär klockan sex torkade inte mera säden så jag stängde av fastän luftfukten var under 60 % ännu. En fördel med frostnatten var att en stor del av luftens fuktighet föll ur som dagg och därför har luften varit väldigt torr nu på dagen då temperaturen steg.

Mätsystemet är så känsligt att man kan se på kurvorna att torkningen blev sämre genast då solen gick i moln. Det måste absolut byggas ut till den nya torken också.

Skördearbetet och torkningen var ovanligt lätta i år – men så kom det heller ingen skörd att tala om. I går sprutade jag glyfosat på kvickroten och det var riktigt fint väder – vindstilla och varmt men inte för varmt. Nu borde sprutningen verkligen ha lyckats. Förra hösten misslyckades den ganska grundligt på grund av väta och kyla.

Nu måste jag vänta en månad innan jag börja köra på åkrarna med tallriksharven men det är ju ännu bara augusti. Det blir tid att bygga på torkarna och börja bygga det nya flislagret. I dag beställde jag från Gotland en riktigt intelligent sprinkler för flismatningen som skall hindra bakeld. Den har fyra givare och en liten datamaskin som styr sprinklern. Den börjar inte spruta stora mängder vatten utan först bara litet så elden inte slocknar.

31 augusti, 2010 av

Nya familjemedlemmar

I går kom två nya familjemedlemmar till oss: Pricken och Murre. Det är fartfyllda krabater minsann. Bara efter några timmar hade de bekantat sej med sin omgivning och det var full fart. Pricken har vita fötter och en vit fläck på nosen medan Murre är helsvart. Pricken är en pojke medan Murre är en flicka. Troligen blir snart Pricken omdöpt till Busis för det började hända en massa  och då den blir litet större så är inget säkert mera. Redan nu var den upp på matbordet i två skutt.

Pricken och Murre.

Det är länge sedan vi hade kattungar – närmare sagt 17 år. Men nu börjar gamla Flöntis bara ligga på soffan och snarka så det ekar i huset. Och katt behövs på en bondgård för att hålla gnagarna i schack. Efter väderomslaget och skörden har fällorna blivit fulla med inflyttande gnagare. Och de måste hållas efter innan de ställer till en massa elände. Det värsta var då de gnagde sönder värmeledningsröret i mitt arbetsrum i stallet och jag måste byta ut nästan alla golvskivor (spånskivor sväller och möglar då de blir våta). Det var ett jättearbete. Inte att byta skivorna men att bära ut alla mina prylar och böcker och papper.

Den gamla katten fräser ännu åt nykomlingarna då de kommer för nära och vår hund Hobbe är alldelse vild av intresse. Han är vänligt inställd men så stor och högljudd att småkatterna är livrädda för honom så det blir att syssla med diplomati en tid nu. Man blir riktigt barn på nytt genom att leka med kattungarna. Då vi var barn hade vi kattungar mest hela tiden. Katten har alltid varit en viktig del av hushållet. Men man skall akta sej att sitta vid morgonkaffet med bara ben – plötsligt kan det komma en liten katt som slår klorna i benen och försöker klättra upp.

30 augusti, 2010 av

Kallufttorkning

Man är ju litet fackidiot och en massa saker är självklara därför att man är van vid dem från barnsben. Men Peiks fråga om hur länge man behöver torka säden i kallufttork fick mej att inse att det kan behövas en kort förklaring.

Nytorken

I en varmlufttork torkas säden med varm luft som blåses igenom den men i en kallufttork är det känsligare. Man måste vänta tills den relativa luftfuktigheten är låg förrän det lönar sej att sätta på fläktarna. Vid en viss temperatur kan luften bara innehålla en viss mängd fukt och resten bildar droppar och blir regn eller dagg. Varm luft kan innehålla mer fukt än kall luft och därför kan man torka med varm luft. Den relativa fukthalten är hur många procent fukt luften innehåller i jämförelse med hur mycket den kan innehåll vid den givna temperaturen (och trycket). Inte heller varm luft torkar om den har hög relativ fukthalt.

Men om vi tar kall luft och värmer upp den så sjunker den relativa fukthalten eftersom mängden fukt inte ändras. Då kan luften ta upp vatten från säden – alltså torka den. Det är lätt att mäta om säden torkar för då luften tar upp fukt så sjunker dess temperatur. Man mäter bara temperaturen på inkommande luft och jämför med temperaturen på den luft som gått genom säden. Blir luften kallare vid genomblåsningen så har den tagit upp fukt från säden och säden torkar alltså.

Man kan säja att i allmänhet torkar säd som har 25 % vattenhalt om den relativa luftfuktigheten är under 90 % men om säden är 15 % så måste luften ha en fukthalt under 70 %. För att nå under 14 % (försäljningsgräns) borde den relativa luftfuktigheten vara under 60 %. Vid gränserna torkar säden långsamt så man borde ta bort ännu 10 % från dessa siffror.

I praktiken betyder detta att man sällan kan torka med kalluft ned till 14 % sent på hösten. Med solvärme (som jag har) som höjer temperaturen på luften med 5 grader kan man sänka luftens relativa fukthalt med upp till 20 % och då kan man torka fastän uteluftens fukthalt är 80 %. Men så bör man komma ihåg att varm luft kan uppta större mängder vatten än kall luft så även om torkning är möjlig en kall och solig höstdag så går det långsammare än en varm sommardag.

Styrning av fläktarna blir viktig för att spara energi. Därför har jag byggt ett mätsystem med en massa temperaturgivare. Ni kan se mätningarna på nätet:

http://84.20.155.7/cgi-bin/thermd

Klicka på ringen vid ”gamaltorktemp”. Man kan också se den relativa luftfuktigheten vid ingången till en fläkt på ”gamaltorkinluftfukt”. Vissa mätresultat avviker från kurvorna men det är bara störningar som leder till mätfel. Jag räknar med att jag fått mätsystemet betalt mycket snabbt genom besparing av energi.

Om någon vill studera kalluftstorkning grundligare så finns det en bra skrift utgiven av JTI (Jordbrukstekniska Institutet). Men strunta i rekommenderade luftmängder – här behövs mycket mer luft än 1000 kubikmeter/timme för ett ton säd. Dessutom är skikttjockleken alldeles för stor för oss – här kan man ha högst 50 cm och helst mindre. Tillsatsvärme behövs aldrig om man har stor luftmängd. Solvärme från ett plåttak fungerar utmärkt.

http://www.bioenergiportalen.se/attachments/42/427.pdf

En kalluftstork har både fördelar och nackdelar:

+ mycket billig torkning

+ lätt att använda solvärme

+ ingen övervakning behövs

+ kan ta emot hur mycket säd som helst hur snabbt som helst

+ billig att bygga (man kan göra det själv)

– mera kroppsarbete (eller man kan se det som ett plus om man beaktar gymfaktorn 🙂

– kräver mera utrymme – plåtytan är avgörande

– kräver starka säkringar (63 A i vårt fall) och alltså dyrare månadskostnad för el

29 augusti, 2010 av