Bondbloggen – Sida 107

Fliisbisins eldprov

Igår var det fliisbisins eldprov då flisen skulle köras ned i lagret. Det är frågan om den manick jag byggt för att skuffa ned flisen från torken till lagret bredvid (se Vintern kommer). Den fungerade ganska bra att breda ut flisen vilket har varit ett ganska hårt arbete för hand men nu gällde det att tömma torken. Det är ett tungt arbete. Fastän flisen är lätt så bildar den grymt hård massa som sitter ihop ordentligt. Då vi började med flis 1983 så använde jag spett för att få loss flisen. Ironiskt nog upptäckte jag senare att det var betydligt enklare att sparka uppåt i flislagret varvid flisen snällt rasade ned alldeles lös … På bilden nedan ser man att flisen alls inte rinner ned utan sitter ihop riktigt hårt.

Att hacka loss flisen och skyffla för hand har varit ett hårt arbete. Men det är slut nu då fliisbisin sköter jobbet. Början är besvärlig mest för att man inte kan köra utanpå flislagret för då tar hytten i taket på den stora traktorn. Så flisen måste först köras bort från dörren så man kan köra in ordentligt. Sedan är det bara att skuffa ned den genom luckorna. Men man måste ta ett litet lager i gången för inte ens stora traktorn orkar skuffa hela högen på en gång.

Träplankan är absolut nödvändig för annars kör man sönder plåten. Förr använde jag snöskopan men det var ganska farligt för plåten och man måste lämna ett lager flis kvar att skyfflas för hand. Nu tar det ganska rent med en gång. Märk väl att jag inte kan skuffa stora mängder med den här utan bara litet åt gången. Och då man måste köra mycket försiktigt för att inte köra omkull hela huset så tar det tid. Plankan är 2,5 meter bred och man behöver inte svänga mycket på ratten för att den skall ta emot väggen. Om man sätter två plankor utanpå varandra så skulle det gå snabbare men problemet är att plankan måste rymmas ut genom luckorna så man kan skuffa flisen långt in i lagret – annars blir det en massa skyffelarbete där. Luckorna är mycket högre än plankan med det är i alla fall att köra med tungan mitt i munnen så den inte tar i nånstans.

Luckorna gjorde vi dubbelt högre men det är med nöd och näppe som pallgafflarna ryms igenom. De nya luckorna blev så tunga att jag måste lägga in vinsch för att orka dra upp dem ordentligt. Så här mycket orkade jag dra upp luckorna för hand och det är alldeles tydligt för litet. Men man får billiga båtvinschar för under 20 euro.

En annan grunka som är till stor nytta är kameran framme vid lastarfästet. På den andra bilden syns längst till höger den båge som håller den lilla kameran. Från hytten har man en usel sikt men kameran visar på skärmen ganska bra vad som händer där framme. Nackdelen är att kameran är dålig på att visa avstånd – inte utan orsak har människan två ögon – så det är lätt att missta sej på hur nära nånting är.

Det här är det andra systemet jag skaffat. Det första tappade bilden allt emellanåt så det var inte så nyttigt. Nu har jag vattentäta kontakter på kablarna och det verkar fungera. Men kontakten från skärmen som syns längst till vänster är dålig så jag skall klippa bort den och löda ihop trådarna. Kontakter i jordbruket är ett problem. Det är inte många som klarar av dammet, fukten och skakningarna. Man borde ha MIL-specificerade (som i militär) kontakter men de är ruskigt dyra. Så jag klipper bort dem och löder där det går.

Nå, nu är torken tom och lagret nästan fullt. Men vi måste flisa en liten sats till för jag tror det här inte räcker för hela vintern. Det är omkring 100 kubikmeter men lagret klarar av 30-40 till. Flisved finns och tröskningen ligger långt i framtiden så det skall väl gå. Och då behövs verkligen fliisbisin för att skuffa flisen långt in i lagret. Annars blir det en massa tungt skyffelarbete. Det här är första året vi använder den så det blir intressant att se hur den fungerar då flislagret blir fullt.

Värmen är ju billig med egen flis men visst är det en hel del arbete med den. Å andra sidan är det bra med litet motion så man inte bara ligger på soffan och spottar i taket. Och så har man inga fritidsproblem …

Nu va de färdigt för i år

Ja, vet nån vad, där låg jag och kände mej ynkligare än det lilla djuret Ynk från mumin-historierna, kämpade mej till att sitta så länge att jag fick en blogg skriven och publicerad på torsdagen. På fredag tog det fyr, av nyfikenhet gick jag in på en väderlekssida och slötittade på 10-dygns prognosen. Slötittandet utbyttes hastigt till nåt mer eldfängt. Ve och fasa, där fanns det regnmoln på regnmoln inritat till onsdag-torsdag och hela slutet på prognosen. Visserligen rätt långt dit, men, nu fick vackert sjukstugan vara förbi. Mina nerver håller inte. Är gräset ok att slå, och jag har tid, och det väntas regn, sådär, småningom, då väntar inte jag. För gräsets skull, skulle jag gärna ha väntat nån liten vecka, men nu fanns det inte nerver till det. Om jag så ska krypa till traktorn så ska det slås. Nu. Eftersom det ibland kan säga pang i grejjerna så är det bra att ha någon extra skruvardag till godo innan följande regn… Gärna vardag, så man kan få tag på delar om så behövs. Om en maskin säger pang på en helg, och det inte går att laga med balgarn, ståltråd eller svets, då är det inte roligt om det regnar på måndag.

Jag ringde åt pappa, -jag skulle gärna vilja ha hem Jonte från Anisor nån dag! Valle med slåtterkrossen hade jag hemma, och balmaskinen, men Jonte fattades. -Jaha” sa pappa, -jag far och hämtar hem honom ikväll då! Bra, svarade jag, då far jag och slår. Sagt och gjort, in med lite panadol och så ut.

Och bra gick det

Jag slog på fredagen, och balade därpå följande dagar. Arealen var inte stor, men ack så viktigt för mej 🙂 Eftersom det blev att bala på helgen så fick jag hjälp…

”-Mamma, du kan sitta där på stolen bredvid, så sköter jag det här”

Det är en fras som jag får höra allt oftare, och inte mej emot, jag sitter gärna på stolen bredvid och ger lite små instruktioner när det behövs, men balmaskinen, den fixar han galant. Det är bara när det krånglar till sej med nåt extra som jag behöver rycka in 🙂

Värsta bantningen

Ja, det är vad jag håller på med nu, men, det heter väl halsfluss och tonsillit sådär egentligen.

Jag hade ont i halsen en kväll, så tänkte jag att ”jaha, nu kommer flunsan”, men se, de va en amprare sort än jag riktigt räknade med. Efter att inte sovit något den natten och följande dag fått fara och ta svalgprov och därpå följande dag fått positivt svar, så bar det till att hämta ut medikamenter från apoteket. Och nu har jag ätit tre piller hästkur och det sjuka i svalget börjar lite ge med sej, men äta… Det är fortfarande en pina. I tre dagar har jag med envishet petat i mej lite ett som annat, men någonting normal-ätande är det inte frågan om. Kaffe har jag inte druckit på två dagar, så huvudet känns som en kokosnöt. Idag satte kroppsvärken in, så hur jag än sitter eller ligger så värker det. Så länge jag smågår omkring och rörs går det bäst, men jag orkar ju inte! Jag är totalkaputt. Huvudet vill, men kroppen orkar inte mer än nödvändigt. Tänk så liten och skör människan är, en liten bobba som bosätter sej i svalget, och man blir som en liten gnällig 4-åring med myror i byxorna, som jamar och marrar om ALLT.

Typiskt. Nu när det äntligen blivit varmt och man skulle vilja vara ute och grejja som aldrig förr, så får man sånt här jox. Nå, det är att ta det bara, vad kan man annat? Nog ska det finnas kvar värme och göromål när jag fått bukt med detta, vad det verkar.

Jag har inget på akut-listan att göra, men visst finns det sysselsättning. Fåren skall hem och sorteras. Dom som ska gå med baggen ska klippas och dom som ska till slakt ska benas ur, och dom som skall vara kvar över vintern skall också klippas i något skede. Jag har några hektar ensilage att kapa omkull här hemma på holmen, och efter det ska de åkrarna stängslas in åt fåren. Det är väl det som ligger närmast nu, förutom sånt där hobby grejs som också kan vara lite viktigt, det finns ständigt någonting att ta vara på. Blåbär, rödbetor, hallon och småningom ska vinterpotatisen tas upp, bara den får skapligt skal. Jag va och gräftade upp lite potatis häromdagen och oj va fint de vuxit i år, riktigt stora fina släta potatisar hittade jag, och som pappa sade när jag berättade hur fina potatisen var i år -Siibara, he blir skalan potetär ti julen då! 🙂

Det ska tydligen vara de största och finaste av potatisar man kan hitta på julafton till lutfisken. Själv tycker jag att man kan äta annat på julafton än potatis… 😉

Det har varit ett tacksamt år i år. Gräset på betena har vuxit fint hela sommaren, nästan lite väl bra på endel beten 🙂 Vallarna ser välmående ut och det är först nu den senaste tiden som jag vattnat mina grönsaker. Många har varit arga och missnöjda över sommarens väder, och visst har det varit tråkigt på många sätt. ”Semestern regnade bort” säger den som haft semester, ”dåligt med folk i farten” säger turismföretagaren. Ur spannmålsbondens synvinkel har väl skörden legat och vägt och hängt, men jag tror att om detta soliga håller i sej en tid ännu så kan även det bli hyggligt. Kanske kommer detta år att bli att kanon-år för många bönder? Skulle det bli så, så är det kanske lite som att många jordbrukare får sina bönder hörda. Ett annat år är det sommarrestaurangernas år igen, men låt det få vara böndernas år i år… OM det går vägen alltså, man ska inte ropa hej fören man är över bäcken, men, det ser lovande ut 🙂

Nu kom värmen

Det har varit en riktigt skön sommar för mej. Inte som de somrar då man började fundera på att flytta till jordkällaren där det var litet svalare. Men det har inte varit så bra för vetet som såddes alldeles för sent. Det behöver en massa värme för att hinna bli färdigt (kveiti fäärdnar som man säjer i Hindersby). Och nu kom värmen. Tiodygnsprognoserna lovar upp emot +25 grader och bara solsken.

I går flisade vi och det går bara fortare för varje år. Nu tog det under två timmar. Det intressantaste var i alla fall om fliisbisin skulle fungera.Och visst fungerade den bra – även om jag lyckades knäcka den 25 cm planka som jag skruvat fast framför den. Stora Zetorn är så stark och tung att man lätt kör sönder allt möjligt med den. Jag måste svetsa fast en stabil U-balk bakom plankan som stöd. Men annars gick det fint. Det går dessutom att dra flis bakåt ifall man skuffat allför mycket framåt.

Ett problem med stora Zetorn är att den är så hög. Jag är tvungen att skuffa bort nästan all flis under hjulen för annars tar hytten i taket. Jag har redan kört bort en halv planka för några år sedan innan jag fattade att gräva en väg för hjulen.

Det blev att skyffla tillbaka flis i hjulspåren då jag hade slutat köra med traktorn. Och visst måste flisen jämnas ut för hand en hel del. Men det var ganska litet skyffelarbete i år i jämförelse med tidigare år då man svettats i ett par dagar innan flisen var utjämnad.

Nu torkar flisen alldeles utmärkt med hetta och starkt solsken på plåttaket. Och det är viktigt att få den nedtorkad och bort från torken innan tröskandet börjar.

I går körde jag också bort ett tiotal datamaskiner och bildskärmar som jag samlat i ladan sedan 80-talet. De är nu så föråldrade att de är alldeles oanvändbara. De små datamaskiner jag nu köper är betydligt snabbare och lika stora som en tändsticksask av den större sorten. En urgammal laserskrivare blev kvar helt enkelt för att det behövs två man att lyfta in den i bilen … Också tre gamla TV-apparater fick göra den sista resan. Tjock-TV går inte att använda mer. Men jag tänker spara vår första TV för den är en så snygg möbel – helt i trä.

I går kväll gick jag ett par varv runt en åker för att kolla flyghavre. Det klarar jag inte mera av i stark sol. Man börjar se i syne och får värmeslag. Vi hade sprutat de åkrar där vi haft flyghavre men man måste ändå gå igenom dem. Om det blir kvar ett enda strå flyghavre så har man ett hundratal strån nästa år. Till all tur hittade jag bara ett enda strå.

Den här sommaren har varit bra i trädgården. Allt regn har gjort att vattnandet inte varit övermäktigt men nu måste jag dra rör och sätta droppventiler då hettan och torkan kommit.

Det är säkert bittert för mången semesteridkare som haft ledigt i juli och återvänder till arbetet nu då sommarens första egentliga värme kommit. För mej hade det också varit bättre med hetta i juli då jag gick omkring med sjukt bakben och lekte snigel. Nu är benet bra men så knäcker hettan mej. Det gick ännu idag att arbeta i verkstaden som har lite svalka kvar eftersom jag varit noga med att hålla dörrarna stängda då det varit sol. Om den här hettan fortsätter i tio dagar till så måste jag åter fundera på att sopa jordkällaren …

Samma spår

I lite samma spår som Nisse är jag nu, jag väntar också vinter, för jo, snart kommer den. Den är stor, och mörk, och kall, och lång, och alldeles underbar… 😉 Om det blir en skaplig vinter med is och snö förstods… Slaskeplasket som hela förra vintern var, klarar jag mej bra utan. Jag vet inte varför, men på nåt krumbuktigt vis har jag alltid tyckt om vintern. Kanske är det bara så att ombyte förnöjer? Visst längtar även jag till sommarsol och värme när tårna är som isbitar och det regnar nubb och ritstift… Men, det kanske är det där med ombyte i själva vintern också som gör det, för om tårna är som isbitar kan man sätta sej i bastun en halvtimme och bli genomvarm på nytt. Man kan tända en brasa i kakelugnen, ta nåt varmt att dricka och sätta sej i fårskinnet i gungstolen framför brasan. När det blir glöd kan man öppna luckan och grilla sej en korv eller köttbit eller nåt annat mumsigt.

Nu när jag sitter och tänker på det och skriver, får jag riktig längtan efter första skitvädersdagen i oktober då man redan klockan 6 på kvällen kan ta sej kväller och bara vara… Men det får bli då det, nu lovar dom sol igen tills imorgon! Hör och häpna, det börjar vara uppe i en handfull dagar utan regn! JEJ!

Det är lite som att sommaren går på i 100 knyck. På vintern är man nere i ca 50. Riktigt behagligt för en virrpanna som jag. Det är så mycket som skall kommas ihåg och rustas och grejjas den här årstiden, medan man i januari och februari inte måste göra sjuttiotolv saker på en dag, för följande dag kan det vara för sent! Nej, man kan ta det lite mera piano. Men, för att kunna ta det piano då, så måste en del av alla dedär sjuttiotolv sakerna göras nu. Och jag är redan efter….

”Vedn ska va kluvin tå kokko roopar å inburin ti missomar” – Veden skall vara kluven när göken gal och inburen till midsommar”. 🙂 Gammalt talesätt. Ska man vara riktigt petig så ska veden också huggas vid en speciell tidpunkt för att bli perfekt… Eftersom jag inte riktigt brytt mej om det, utan hugger när det passar, och nästan hela vintern och lite till, så kommer jag inte riktigt ihåg när det var, men det var vid nån fullmåne i februari då träden står som torrast… Eller nåt sånt.

Själva klyvandet går väl att få inpetat före göken gol sin första trudelutt om våren, men, in före midsommar!!??! Ne, det kan man nog se i stjärnorna efter i år… Visserligen började jag rada in ved redan för ca en månad sedan, men före kokko ropa, de va de inte! Nå, bättre sent än aldrig och jag har ved vad jag behöver, men, lite till skulle jag allt bra gärna peta in, bara det inte skulle komma en skur regn varannan dag!

Mitt vedlider är inte stort, men tack vare lite extra värme ur jorden så räcker det bra till. Trots att jag skulle kunna köra hela huset på jordvärme så är jag ändå så snål jag kan med den. På den kalla årstiden har jag fyr i vedspisen i köket, nästan från morgon till kväll, och så lägger jag en större brasa i kakelugnen en gång om dagen. Fördelen med att ha jobbet utanför dörren är att man är hem flera gånger om dagen.

Anledningen till att jag radar min ved är ganska naturlig, det ryms så mycket mer in då än om man kastar, och så kanske det på så sätt finns lite extra utrymme för alla andra saker som tråttas in så fort det finns en kvadratmeter som inte är upptagen. 🙂

Decimillenniumskifte?

Decennium -> centennium -> millennium -> men vad följer sen? Det var vad jag frågade mig för några dagar sen då en av mina trotjänare nådde 10000 -sträcket.

Trotjänaren i fråga är min Same Dorado 85 traktor som är den första av mina traktorer att korsa milstolpen. När mätaren började närma sig undrade jag om samma noja som aktualiserades vid årtusendeskiftet var befogad i detta fall. Ni vet, att elektroniken skulle få fnatt. Det fanns det facto bara rum för 4 siffror i displayen så vad skulle hända vid uppnådda 9999?

Nästan som att ha en ny traktor :) — Nästan som att ha en ny traktor 🙂

Nu hände ingenting som vi lade märke till och traktorn råkade gå för sig själv med skördevagnen på släp när skiftet inföll. Följande gång jag satte mig i hytten hade redan 4 nya timmar adderats till timmätaren.

Oron över ett totalt stopp hade aktualiserats ett par veckor tidigare då fläktremmen till kylluftsfläkten brast. Den här traktorn har luftkyld motor och jag kunde ta mig hem för reparation med att köra med låg belastning, värmemätaren steg lite högre än normalt men kylflänsarna mäktade hålla motorn tillräckligt kall även utan kylande luftströmmar från fläkten.

Om det gick enkelt att ta sig hem så var reparationen som följde allt annat än enkel. Det här är frågan om en verkligt kompakt traktor och därtill utrustad med frontkraftuttag vilket betyder att alla remmar måste bytas genom att lossa drivningen till frontkraftuttaget. Kompaktheten gör att man borde vara utrustad med otroligt små händer och pianofingrar för att komma åt utan att demontera det mesta i fronten. Nu har jag varken speciellt små händer eller pianofingrar så det fick bli det senare alternativet. Jag låter några bilder med förklaring beskriva operationen.

En före detta fläktrem. — En före detta fläktrem………

.....som skall sitta längst in mot motorn. — …..som skall sitta längst in mot motorn.

För att komma åt att byta rem måste generatorer och mellanvägg lossas. Eftersom mellanväggen korsas av både bränsleledningar och slangar för luftkonditioneringen kunde den inte lyftas bort...... — För att komma åt att byta rem måste generatorer och mellanvägg lossas. Eftersom mellanväggen korsas av både bränsleledningar och slangar för luftkonditioneringen kunde den inte lyftas bort……

.....men lyckades få mellanväggen framflyttad så pass att jag kom åt att med hjälp av ett par järntrådar (jag saknade lämplig tång) lossa låsringen på axeln för drivning av frontkraftuttaget. Efter att ha lossat låsringen kunde axeln skjutas in i remskivsdelen så pass att det gick att trä på ny rem. — …..men jag lyckades få mellanväggen framflyttad så pass att jag kom åt att med hjälp av ett par järntrådar (jag saknade lämplig tång) lossa låsringen på axeln för drivning av frontkraftuttaget. Efter att ha lossat låsringen kunde axeln skjutas in i remskivan så pass att det gick att trä på ny rem.

Det visade sig att orsaken till rembrottet berodde på att lagret i spännhjulet hade skurit fast. Jag har från och till hört lite missljud men inte kunnat lokalisera varifrån det kommit. Remmen hade antagligen hållit något år till om jag bytt lager tidigare.

Efter att ha bytt lager i spännhjulet och från rembutiken i stan hämtat ny rem som visade sig vara för kort, det är inte lätt att bedöma längden på en brusten rem, var det bara att plocka ihop igen. När jag rotade i lagerlagret hittade jag en rem som enligt reservdelsnummern borde höra åt kompressorn till luftkonditioneringen men den passade också till fläkten och lagren till remmarna på morotsupptagaren passade till spännhjulet så egentligen hade jag inte behövt åka till stan. Bra att ha lite grejer hemma men sällan man har passande delar. Hela operationen gick på en 5-6 timmar, det tycker jag är ok med tanke på stadsresan och lite funderande då jag inte bytt rem tidigare.

Det var någon som föreslog att jag skulle passa på och sätta in och binda upp en extra reservdelsrem när jag nu en gång skruvade men med tanke på att originalremmarna hållit närapå 10000 timmar tyckte jag att det kanske är lite onödigt. Det kan det facto vara bra att skruva lite extra nu som då för när jag lossade generatorn noterade jag att en ljusbrun kabel till ett stift på generatorn skavts eller brunnit av. Vad sorts funktion den har undrar jag över för jag har inte märkt att den skulle ha inverkat på traktorns drift eller laddning. Nåå, jag lödde nu dit en ny ledning innan jag skruvade dit den igen.

En brunnen eller avskavd kabel till generatorn hittades också vid reparation. Vilken är denna kabels funktion månne? — En brunnen eller avskavd kabel till generatorn hittades också vid reparation. Vilken är denna kabels funktion månntro?

10000 traktortimmar lär motsvara 600.000 körkilometrar med bil så med tanke på det har traktorn fungerat bra med inte alltför mycket reparationer. Hyttfläktsbytet i fjol vintras, ett termostat för luftkonditioneringen, en vajer till fotgasreglaget, en hydrauloljepump och några hydraulslangar är vad jag kommer på nu så här på rak arm. Jaa, och så har jag svetsat ena lyftarmen två gånger men där är förarens klåperier orsaken. Vad gäller hydrauloljepumpen så nöttes kugghjulet till drivningen upp efter 2500 timmars drift, antagligen hade härdningen av kugghjulet misslyckats för metallen var väldigt mjuk jämfört med materialet i den nya pumpen. I övrigt har det gällt normalt underhåll som filter och oljor.

Ett problem som uppstått på sistone är att traktorn mister en del effekt på låga varv när tanken är mindre än halvfull. Jag misstänker att det beror på att det drar in tjuvluft i nån koppling eller ett läckande sugrör, men jag har inte kunnat lokalisera var. Jag har rengjort bränsletanken och bytt filter m.m. men det har inte hjälpt. Nån som har förslag om var jag kunde söka härnäst?