Bondbloggen – Sida 109

Bondbloggarträff i Hindersby

Bondbloggen startade i februari 2010. Unni Malmgren var den drivande kraften och tillsammans med Ingela West och Mårten Seiplax gav hon Bondbloggen den riktning som den fortsatt i allt sedan dess. Det var en fin redaktion som med entusiasm och humor var oss bondbloggare till stor hjälp. Det var ett livskraftigt koncept som ännu fungerar bra. För det är inte en lätt sak för bönder att ta sej tid att skriva om livet på landet. Speciellt på sommaren då arbetsdagen tar slut elva på kvällen och börjar tidigt nästa morgon. Vädret kan också göra att det bara inte finns tid att skriva.

Bondbloggen slog igenom direkt. Bara Buu-klubben var mera populär. Vi fick också Svenska rundradions pris (jo, jag använder det gamla namnet) den 2 juni 2010 då bondbloggarna träffades för första gången (se Bondbloggen firar). I september samma år åkte hela gänget upp till Österbotten där Kalle satt i Bettinas soffa i Kristinestad. Då hälsade vi på hemma hos Kalle men det blev mycket kort.

Senare träffades bondbloggarna i Åboland hos Sonja och Lotta och i fjol träffades vi hos Christer och Kalle (då vi äntligen hade litet mera tid). I år har turen kommit till Hindersby.

Det har alltid varit svårt att komma loss på sommaren och speciellt för alla tillika. Jag hittade på en bra orsak att åka upp till Christer och Kalle i fjol då jag körde en brännoljetank för renovering. I år vet jag inte hur många som kan komma men vi får se. Dörrarna är öppna här i Hindersby från torsdag till söndag i alla fall.

Jag tycker det är långt till Österbotten och jag kan förstå att österbottningarna tycker detsamma ifråga om Hindersby. Ur deras synvinkel är vi ungefär halvvägs till Ural :-). Även om vi förstås tycker att Hindersby är världens centrum.

Något finare program kan jag inte erbjuda men det finns möjlighet att se på direktsådden och våra tremeters tistlar längs vägen till Tallmosan. Och så har vi byns pärla Lokaaln med nytt glänsande plåttak (som nu är betalt !). Gamla folkskolan med fibernätets huvudcentral , slöjdsalen med fönster och Beprövat Byggande, samt vår nya biograf där man kan se på Hindersby teaters pjäser eller nånting direkt från Internet. I kyrkobyn har vi Kycklings hembygdsgård med trädgård som ordförande kan förevisa (hon bor här i samma hus som jag :-). Hemma har vi också växthuset som är fullt av arbete och verkstaden med skrotlager. 40-årsstädandet är ännu på hälft men man kan se teckan på uppsnyggning – de första hyllorna på bodvinden är klara.

Ingen skall behöva svälta. Med byns egna krafter kan vi fixa lunch på Monicas kafé och kaffe med tilltugg. På Hurtigs torp kan vi dricka röd limonad och äta bulla med tocka oost (kallas ibland bondost) som är en festspecialitet för Hindersby.

Och så prata med varandra förstås. Brorsans nya bastu kan eldas och hans hus står till förfogande (Ribackahuset är under reparation).

För dem som inte kan komma sätter jag in ett par bilder. På rikssexan mot Kouvola då man kört förbi Liljendal och ser Teboil-stationen till vänster så skall man snart svänga åt höger (prickarna kommer från vindrutan på Ducaton).

Här tar man av till höger och svänger sedan höger mot Lovisa.

Och genast därefter till vänster mot Hindersby.

Sedan kör man genom skogen till man ser Klinkas nya stora ladugård till höger. Här börjar Hindersby.

Fortsätt rakt fram genom byn och sväng till vänster först då ni ser skylten Hopenbacken på höger sida och ett busskåppi på vänster sida.

Sedan är det bara att följa asfaltvägen fram till åbron och ta skarpt till vänster genast efter den.

Och efter en kilometer syns en röd tegelladugård till vänster och en förvuxen granhäck till höger. Det är Bos-Sestu.

Efter avtaget till vänster mot Hopenbackan kommer på vänster sida den stora Lokaaln med sitt nya plåttak. Ta en titt på den.

Om ni kör förbi Hopenback vägskäl så har ni kommit för långt då ni ser gamla folkskolan på höger sida.

Sväng och kör tillbaka till Hopenbackskylten. En navigator skall ha adressen Hopenbackvägen 299, Lappträsk. Om den har Nokias kartor. De som har Teleatlas kartor har inga adresser på svenska (såsom Tomtom – köp aldrig sådana).

Nu skall jag inte avslöja mera. Med bönder vet man aldrig hur det går med en träff. Det händer alltsom oftast nånting och då går alla planer om intet. Speciellt på sommaren. Men vi får hoppas på det bästa.

Jag klippte ihop en liten video från min bilkamera då jag körde hem från rikssexan. En stor del är bortklippt för att få ned storleken men man kan se ungefär hur vägen ser ut.

Återkomst med liten avstämning

Det är nästan så att man borde inleda med att skriva ”Hej”

Det är oförskämt länge sedan jag skrivit några rader här men nu skall jag försöka reparera detta. Orsakerna till detta är flera, men den största är nog att det inte funnits direkt något att rapportera om. Någon gång i begynnelsen fattade jag ett principbeslut om att detta inte för min del skulle bli något gnällplank, och att hitta något positivt att skriva om odlingssäsongen såhär långt har varit så utmanande att det inte lyckats. Det är med undantag av 1985 den mest problematiska vår och försommar som jag har upplevt och problemen är väl långtifrån över än, och nästan det allra värsta är att det finns många som drabbats hårdare än mig av vädret. Redan en tur genom Pörtom visar många fält som redan lidit oåterkallelig skada av allt vatten kombinerat med utebliven värme.

Min status just nu ser ganska hyfsad ut, med det undantaget att nästan allt är så fruktansvärt försenat. Vi har just firat Tomatkarneval på bygden och just den helgen brukar vara indikatorhelg för när rypsen borde börja blomma och stråsäden gå i ax. Bilderna nedan visar att vi är en rejäl bit bort från det ännu i de flesta fall fall. Fortfarande finns det nog hopp, men nu står nog hoppet tillsammans med det villkoret att det skall vara toppenförhållanden resten av säsongen och att det skall bli en lång höst. Något rypströskande innan oktober finner jag nog mycket osannolikt just nu.

Årets nya gröda, vårrågen Juuso är den som ser allra bäst ut. Den kom i jorden 9. maj och ser riktigt bra ut nu, axgången och klar.

Rypsen är lite lustig. Jag provsådde 4 ha tidigare än vanligt och använde småfrölådan, dvs i princip bara strödde fröna på marken. På samma skifte fanns ett område som inte var körbart de 20. maj utan fick vänta till 4 juni.

Skillnaden är makaber. Kortet är taget i förrgår, alltså 2. juli. Det tidigt sådda småfrölåderypset är riktigt ok, något man verkligen inte kan säga om det andra. Den lilla ogrodda inbuktningen några meter fram i bilden är en skorpbildning som blev över efter en vattensamling och som då är omsådd tillsammans med det längre till vänster i början på juni.

Rypsbladen däremot ser riktigt fina ut, fria från både skadedjursangrepp och sjukdomar. Dessutom med ett SPAD- värde runt 40 vilket är bra för ryps.

Resten av rypsen som inte kunde sås (pga regnet) före den 5 juni ser ganska medioker ut. Ja, eller egentligen inte för allt har ju grott och det är ganska jämnt, men nåt så fruktansvärt försenat. Betänk att rypsen borde blomma nu. Denna åker är sådd ”konventionellt” dvs via radbillarna på Simulta och det kommer jag nog inte att göra mera efter detta, utan småfrölådan är nog det som kommer att användas i eventuella framtida rypssådder.

Ryps förresten, jag blir inte klok på om det heter Ryps eller Rybs. Användningen varierar.

Kornet däremot är en riktigt sorgesam historia. Bilden nedan är trist på flera vis. Dels är det som sagt tid för axgång och såhär ser det ut. Sen borde det också finnas fånggröda i bilden, men den ser jag överhuvudtaget ingenting av. Undrar varför? Här finns 4,5 kg rödklöver per ha som lyser med sin frånvaro.

Det som nu närmast sysselsätter mina hjärnceller är vilket vägval man skall göra med ovan avbildat korn. Det finns ju två möjligheter. SPAD värdet på bladet är bra så någon direkt näringsbrist har vi inte, men frågan kvarstår. Skall man nu ösa ut alla möjliga tilläggsspårämnen och sjukdomsmedel preventivt för att försöka boosta växten eller är det bättre att spara dom pengarna och konstatera fallet hopplöst. Om jag känner mig rätt kommer jag att inse att att det senare alternativet är vettigare, men ändå genomföra planen enligt alternativ B.

Man är ju ändå Bonde med rätt att odla…….

Katastrofturist

Jag brukar inte vara mycket för att katastrofturista men alla pratade om lerbadet på årets Suviseuramöte som hölls på Söderfjärden under senaste veckoslut så att få se det med egna ögon kändes som ett måste. Det har förövrigt skrivits spaltmetrar om detta evenemang så jag ska inte desto närmare gå in på detaljerna utan vill närmast återge lite personliga reflektioner.

Att ett dylikt möte hålls så pass nära att det, trots att man inte annars intresserar sig för evenemanget, är enkelt att göra ett kort besök och antagligen få uppleva en ”en gång i livet upplevelse” ledde till att jag under söndagen besökte tillställningen. Jag har aldrig tidigare upplevt en sån folkmassa, det pratades om 75000 besökare, det närmaste jag kommit dylika folkmängder har varit under lantbruksutställningarnas glansdagar som till exempel i Seinäjoki 1991.

Kanske kan följande video lite beskriva stämningen. Det stora antalet barn och ungdomar samt de många barnvagnarna är väldigt påtagligt, lite annat än Finlands befolkningsstruktur i övrigt 🙂

Markstruktur.

Det som mest intresserade mig som bonde var att få se hur marken klarade belastningen och trafiken efter onsdagens 65mm’s regn. Så riktigt farligt som jag hade hört ryktesvägen var det nu inte men visst fanns det partier där marken körts sönder ordentligt och jag är rädd att spåren nog kommer att ses flera år framåt. Det är min erfarenhet för här på gården hade förra ägaren sålt matjord innan vi köpte stället och jag minns att effekterna av lastbilstrafiken syntes ännu 10 år efteråt, både på växtligheten och också som ökat dragmotstånd vid jordbearbetningen. Att en massa folk trampar på åkern är kanske inte det största problemet, dess skadeverkningar syns nog främst på ytan. Men logistiken kring förnödenhetstransporter och iordningställandet och nedmonteringen som sker med tyngre fordon kan nog komma att ge efterverkningar, speciellt som det nu blev så blött väder. Jag får väl försöka göra ett återbesök eller höra med markägarna hur fallet blev här efter något år.

15500 husvagnar!!!

Traktens bönder som ställde upp med bogsering var i alla fall väldigt uppskattade för utan draghjälp hade stor del av de 15500 husbils- och husvagnsekipagen inte fåtts på plats. Jag hade inte trott att det fanns så många ekipage i hela landet ens och nu var de samlade på en åker i Söderfjärden noggrant parkerade i precisa rader.

Det som också slog mig var att ordningen och arrangemangen verkade löpa fint trots regnet i onsdags, det fick till och med minnesbilderna från militärtiden i Dragsvik att blekna. Det verkade inte alls att vara samma ”yrsel” här 🙂

Kanske är det nåt med att hårt tro på en sak som gör att ett dylikt arrangemang går att genomföra, under militärtiden var målet kanske lite diffusare. Lite påminner ändå just drivkraften hos mötesdeltagarna den drivkraft som vi bönder besitter, i dagens läge så behövs nog lite tro för att få jordbruken att gå runt och för att varje vår tro på en god växtsäsong.

Infrastruktur.

Att traktens befolkningsmängd fördubblas under ett veckoslut sätter naturligtvis sina spår, det har till exempel tidvis varit lite si och så med trådlös kommunikation. Det fanns de som oroade sig över att nödsamtalen inte skulle gå fram men det verkade ändå gå att ringa från området medan surfande på ”nätet” inte fungerade under mitt besök. Gummistövlarna lär också ha haft god efterfrågan i nejdens butiker.

Det som märktes mest var ändå trafikmängden. Trots att det leder många vägar till Söderfjärden så blev det onekligen lite trångt. Det var stundvis svårt att ta sig över vägen vid åkern i kyrkbyn som på denna video från söndagskvällen då returtrafiken började komma igång. Jag råkade lämpligt filma just som nyheterna aviserade om returtrafiken 🙂 Här uppe i Långmossen där jag håller till har det däremot inte just noterats.

Någon katastrof blev det nu inte vad jag förstått även om det säkert var lite besvärligt då alla anlände till de våta fälten. Personbilarna stod nog inför en hopplös uppgift att dra de tunga husvagnarna på plats.

Ett imponerande arrangemang för några dagars samling är den minnesbild jag har efter detta.

Undan för undan

Det är speciellt bråttom för alla bönder på sommaren. Det är hötid och Christer har fullt upp med alla sina 40 sorter (eller är det ännu mera ?). Många bönder är numera på jobb och semestern går till att sköta jordbruket. Jag har kanske mest ledigt men allt byggande gör att det inte just blir tid över. Och så är nätterna så korta att man plötsligt märker att klockan är halv tolv på natten.

Jag började alltså med den stora 40-årsstädningen. Sedan 1975 har vi bara burit ut allt till den stora ladan för att sortera ”senare”. Men då jag skulle börja så gick det som vanligt. Först måste torken på bodvinden rivas så jag kunde spika upp hyllor att sätta allt materialet i (en del kallar det skräp :-). Men då jag fått upp första hyllan och skulle börja städa ladan så blev jag tvungen att först laga golvet i baakstuvun för att få bort de sista köksskåpen. Och så går det undan för undan med en massa saker som skall lagas ”först” …

Nu hade jag i alla fall en oförtjänt tur. Då jag började planera in diskbordet i baakstuvun så märkte jag att jag inte satt tillbaka rören till vattnet. Så då måste jag ta bort den stora fibercementskivan på nytt och visst mumlade jag över det men det var en oförskämd tur. Då jag skruvade ut en av skruvarna så stod det en stråle vatten tvärs över rummet. Till all tur hade jag satt stängare så det vara bara att snabbt stänga vattnet. Det hade varit mycket illa om jag inte upptäckt att skruven gått mitt genom röret. Då hade det läckt litet hela tiden och efter ett antal år hade hela köksgolvet varit ruttet.

Vanligen sätter jag aldrig mer rör och elkablar inne i väggarna för jag har haft mycket dåliga erfarenheter av att bygga in dem. Här var det illa tvunget att sätta rören inne i mellanväggen mot köksdiskbordet. Men det är så att då man täcker in nånting så glömmer man var det finns inom en timme eller mindre. Tur att jag glömde sätta vattenrören till det andra diskbordet bakom skivan.

Mot fördelarstockarna har jag en lucka i fibercementskivan och en plast som skall leda ut eventuellt läckvatten så det genast syns på väggen. Där jag skruvade genom röret så har jag nu en tjock plåt så det inte skall hända igen.

Den här dagen gick till att sätta tillbaka rören och skruva fast skivor på golvet. I morgon skall plastmattan på och så kan jag bära in två rader skåp och arbetsbänkar. Det blir ett slags grovkök. Och sedan kan jag fortsätta med att städa ladan.

Tanken var också att idag börja spruta men det kom regn. Så det blev uppskjutet. Nå, jag städar ladan då det regnar och sprutar då det blir bättre väder. Men det tycks bli en kall och regnig sommar och tydligen sen trösktid. Kanske jag får städat riktigt mycket den här sommaren ?

På tal om undan för undan och det och det och det skall göras först så kom jag att tänka på Harry Belafontes ”There’s a hole i my bucket” som är en verklig klassiker. Det är en mycket gammal sång som lär ha rötterna i 1700-talets Tyskland och kom till USA med utflyttarna. Ett ytterst allmänt fenomen som handlar om att Liza (Liese på tyska) vill att Henry (Heinrich) skall hämta vatten. Men det är problem för det är hål i ämbaret. Henry vet inte hur han skall lösa problemet då men den praktiska Liza förklarar vad han skall göra. Henry har alltid nya problem som just går ut på att först måste han göra det och det och det. Nu är Henry en filur och till sist får han det till att han inte kan slipa yxan för att lappa ämbaret utan vatten – och det är hål i ämbaret … Jag hoppas jag inte hamnar i en rundgång likt Henry så jag inte får nånting gjort:

Harry Belafonte&Odette: There’s a hole in the bucket

Sedan har jag en massa maskiner som står och väntar på att bli reparerade. Bakrutan på MF165 kom loss och skall ersättas med en plastglasskiva. Jag har också jobb vid sidan av jordbruket – men jag gör det åt mej själv.

Upp till axlarna

En traktor låter: brrrrr… Ni vet… En traktor med slåtterkross låter: skrammelwuuiiibrrrr, säg det på en gång och ni vet hur det låter, sådär, med god fantasi. Idag lät min traktor: skrammelwuuiiibrrrrRRRRRRRRåååååååå…. Man måste ha mycket fantasi för hur det låter, om man inte suttit i en traktor som går lite tungt. Det var just det vad traktorn ville göra idag. Gå tungt. Jag hann liksom inte riktigt me… Det va tjockt med gräs på hemåkern. ”Valle” har aldrig ”marrat” förut att jag använt för lite schwung på pedalen, förrän idag. Gräs. Så 17 19 14 med gräs 🙂 Han är inte så stor och mallig av sej min Valle, men han är prima att slå gräs med 🙂

Gräsglad-selfie i motljus blev det inge bra bildkvalitet på, men kanske ni ser en hint av en glad bonde 🙂 (nej vi är inte alltid sura och marrar över vädret… bara lite om dagen 😉 ) Gräs upp till axlarna. Nog är jag kort, men nog är det längd på gräset också 🙂 Yes yes yes 🙂 Tycker om gräs jag 🙂 Idag i alla fall 🙂 Roligt att jobba 🙂 Det blev många glada smileys här 🙂

Det var bara en liten ruta jag slog idag, det övriga på holmen tog jag tidigare. Sen blev det regnsjukt igen. Jag skrapade ihop 45 balar på de andra åkrarna här hemma på holmen, helt ok med tanke på min snåla gödsling och att vallarna är gamla som gatan. Nu återstår det att se hur många balar det blir på hemåkern, den är på en liten ynka ha, när den är balad bär det av till Anisor med alla maskiner. Mycket möjligt är det att jag får ihop balar vad jag behöver på bara de få ha jag har på hemholmen i år, jag har 26 balar kvar från ifjol också… Men, nog ska jag över till Anisor och sylta ihop lite balar där ändå, det kan vara bra att ha. 🙂 Roligt är det att det kommer gräs, även om jag snart blir tållo av allt detta småregnande. Vill gärna ha ensilage mot det torrare hållet, men då behöver det torka nån dag, och det har inte varit för många dagar med uppehåll den senaste tiden. Skulle gärna slå en signal till ”han som bestämmer vädret” och tacka så hjärtligt för det vatten som kommit, men också berätta att det räcker nu, för en tid. Låt regna, några dagar, men låt det för 1000an va uppehåll en vecka sen emellanåt. Lite skralt med telefonnummror bara…

Nu återstår då att se om det hinner kasta ner lite vatten imorgon innan jag får balat, eller om det kanske kan få ligga till måndagen… hmm… Ja, det återstår att se…

Odlingsrapport.

Det har åter varit tyst en tid härifrån av den anledningen att jag försöker komma ikapp med sådd och plantering.

Det blev lite bättre väder inför och under midsommarn än vad som först utlovats. Jag hann tänka att det kanske går att fira lite då det i början av midsommarveckan utlovades flera dagar med regn till midsommarhelgen. När det sen blev bättre väder, vilket var bra både för den sena bonden och midsommarfiraren, var det lika så bra att försöka komma i kapp med almanackan. Så det blev inget firande i år, ifjol försökte jag likt andra fira midsommarafton men det försöket avbröts ju av frosten vid 23-tiden och det utlovades också nattfrost inför årets midsommar så jag försökte inte ens planera in nåt speciellt i år. Det blev sen sist och slutligen inte kallt eftersom det höll sig mulet och fanns lite vind, för att sen under helgen bli riktigt fina besprutningsförhållanden, så stor del av midsommaren gick åt till växtskydd, bäddfräsning och sådd. Det var ändå nära att det skulle ha gått i stöpet med fräsningen och sådden för på midsommarafton brast drivkedjan på fräsen, frugan menade att det nog inte är meningen att man skall jobba den dagen. Lyckligtvis hade jag några kedlänkar på lager så med lite hamrande och nitande fick jag på ett par timmar fräsen igång igen. Jag blev så pass taggad av händelsen och av att Radio Vega spelade lyssningsvärd musik natten igenom istället för det nattklassiska som dom annars brukar dra igång med efter midnatt så jag jobbade på fram tills solen gick upp igen. Jag fick på så vis både kålrötter och rödbetorna för nästa vinters lagerförvaring i jorden.

En brusten transmissionsked hotade omintetgöra midsommarhelgens arbete. Med hjälp av lite kallsmidande och byte av ett par länkar kunde kedjan fås i brukbart skick.

Regnet var hotande nära i den sena midsommarnatten men höll sig borta från grönsaksbondens åker.

Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens "Run to the hills" för att hålla sig vaken under sådden :) — Det är väl antagligen vanligare att sjunga snapsvisor i goda vänners lag på midsommarafton än att med full volym sjunga Iron Maidens ”Run to the hills” för att hålla sig vaken under sådden 🙂

Lördagen gick åt till en del växtskyddsarbeten och maskinunderhåll och på lördag kväll tog jag itu med kumminsådden men då ville inte vädret samarbeta längre. Sådden avbröts inte bara en utan två gånger så det gick till måndag eftermiddag innan de 7 hektaren med kummin var sådda. Det kom inga stora regn men så pass stora skurar att jag fick lov att söka mig hem. De va den midsommarn det….. men bra att man lite kom ikapp förseningen 🙂

Torrare väder.

Måndag och tisdag torkade det upp och vi kom igång med planteringen igen, på tisdagen ringde YLE upp för att höra om jag kunde tänka mig att ge en rapport över odlingssituationen. Det var då riktigt varmt -över 20 grader- så pass att jag övervägde att byta bort långkalsongerna till kortare dito. Jag andades då lite optimism och hoppades att det faktiskt skulle komma lite regn för att lite luckra upp jordskorpan i löken som planterades i för våta förhållanden. Nu då jorden började torka upp hade det bildats fingerdjupa sprickor i och det stör ju naturligtvis lökens etablering. Den tidiga morots- och palsternackssådden led också av problem med skorpa så där passade det också med lite regn. Det hade utlovats en 14-15 mm regn till onsdag och det var väl ungefär det jag hoppades på. Inslaget som filmades i tisdags gick ut i kvällens Tv-nytt (vid 9:30 i nyhetssändningen) och ni kan se att det inte är nåt vidare ställt med utvecklingen av grödorna i förhållandet till tidpunkten på säsongen. Vid det här laget borde nog åkrarna börja skifta i grönt istället för den gråa färgen som fortfarande dominerar.

Palsternackorna kämpar på i skorpan. Dom är nog väldigt sena på grund av sen sådd och kyligt väder, få se om dom alls hinner till till hösten.

Korianderns utveckling har också varit långsam i kylan och blåsten trots att den såddes redan den 2:a maj. Den är ny odlingsväxt för mig så kanske det är normalt men tröskningen blir nog sen med den här farten.

Rotblöta.

Jag nämnde i intervjun att det inte skulle vara så illa med lite regn men som tur var hade uttalandet klippts bort 🙂 Annars skulle jag väl nog fått höra vad jag är värd. För sen när det frampå onsdagsmorgonen började regna så var det ingen ända på regnandet utan det kom hela 65mm regn under det dygn som regnet höll på. Det är ju lika mycket som det normalt kommer på en hel månad. Så i morse var alla diken och utfall fyllda till brädden men lyckligtvis undveks större skador på odlingsväxterna. Så pass blött var det i alla fall att jag blev tvungen att skjuta på den till idag planerade sallatsskörden till i morgon.

Så här såg det ut i morse på den plats kamerateamet gjorde intervjun i tisdags. Det var nära att odlingarna skulle översvämmats.

Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert...... — Oroade mig över att regnet skulle ha slagit omkull hybridrågen men den stod fortfarande vackert……

....trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli :) — ….trots att den fast den blivit stråförkortningsbehandlad 2 gånger nästan når upp till axlarna på grönsaksbonden. Får se om det håller sig till skörd men halm skall det väl i alla fall bli 🙂

Allt är inte så illa trots allt……. man får tänka positivt……