Tacka vet jag långkalsonger.

Sommaren tog senaste veckoslut lika abrupt slut som den började i medlet av maj. Ett temperaturfall på närmare 15 grader i kombination med lite blåst och regnskurar känns minsann av ute på åkrarna. Men som det sägs ”så finns det inget dåligt väder bara dåliga kläder”, så långkalsongerna tog jag på redan när meteorologen meddelade att det nu blir betydligt kallare väder att vänta. Jag vill ju inte riskera att bli kall och förkyld nu i skördetider för att ligga sjuk det har jag inte tid med. ”Stickamösson” tog jag också på för håller man bara huvudet varmt så är mycket vunnet eftersom stor del av kroppsvärmen går ut den vägen. Minns reaktionen jag fick för något år sen då några flickor från trädgårdsskolan var här för att delta i skörden och jag förklarade för dem vikten av bärandet av ordentlig huvudbonad. Kanske missförstod dom mig då jag förklarade att man kan gott ha baken bar bara man har mössa på huvudet 🙂

Numera använder jag endast de hitech-underkläder som utvecklats för sportsliga aktiviteter då de håller en varm även om man blir svettig eller våt. Och det är faktiskt mitt intresse för långloppsskidåkning som gjorde att jag kom i kontakt med dem. Kanske är dom lite dyrare men hållbarheten tycker jag att är bra så i längden har det inte så stor betydelse. Att man har varmt och skönt är huvudsaken.

I år blev kortkalsongsäsongen ovanligt lång då den nämnda värmeböljan i maj möjliggjorde byte till kortkalsonger. Normalt brukar det ske först till midsommar och kring skolstarten i augusti brukar säsongen vara över. Annars så verkar långkalsonganvändningen inte heller vara så värst allmän numera, i alla fall så tolkar jag reaktionen jag fick av en telefonförsäljare på så vis. Jag blev nämligen för något år sen uppringd av en finskspråkig ung dam (tror jag) som önskade erbjuda mig förmånliga underkläder. Jag var nu inte så värst intresserad så jag försökte bli kvitt henne med att förklara att viktiga affärer önskar jag göra på mitt modersmål alltså på svenska, oftast brukar dom tacka för sig på så vis. Denna sade sig dock vara villig att göra ett försök att förklara erbjudandena på svenska och hon gjorde det så pass bra att jag inte kunde ”slå luren i örat” på henne. Hon räknade upp en massa typer av kalsonger som jag inte ens hört namnet på tidigare och frågade vilken typ jag föredrog. Eftersom jag mestadels använder långkalsonger frågade jag om dom inte har några långkalsonger. Det blev tyst en lång stund i andra ändan, tyckte mig till och med höra en svag suck, varefter hon sade ”nej, det har vi tyvärr inte”. ”Då kan det inte bli någon affär för det är såna jag använder”, svarade jag.

I övrigt så har jag inte heller ännu slagit på cirkulationspumpen i bostaden. Inte för att jag försöker spara på värmekostnaderna, jag eldar ju relativt förmånligt med flis, utan för att minska den kylslagna känslan utomhus så lönar det sig att vänja kroppen med att hålla svalt inne. Brukar nöja mig med en 18-19 grader men nu har nog temperaturen sjunkit något under den nivån och jag har fått höra av flickorna i hushållet att det börjar bli lite kallt så kanske får jag lov att slå på pumpen så småningom 🙂

Flytta får

Så var det då dags att börja hämta hem får. Endel får bli kvar hemma, andra får åka tillbaka ut på holmarna för att beta lite till, de jag vill ha hem nu är sådana som skall gå med bagge. De som förs ut till holmarna är hispiga rat som skall till slakt, eller sådana som får vara kvar av diverse orsaker, kanske skall de säljas, eller betäckas senare, eller så händer det sej också att nån får vara kvar som ”mommo” åt de andra. Gamla kloka tackor brukar få något år till på Ytterholm om dom sköter sej 🙂

Eftersom jag i skedet när jag kom på att filma en liten snutt inte hittade hur man får bort ljudet från inspelning, så ber jag den som vill titta på klippet dra ner på ljudet, det dånar av vinden i kameran, och det är ingen höjdare att lyssna på. Skulle jag ha tänkt skulle jag ju ha kunnat sätta fingret för mikrofonen, men se så klipsk var jag inte där i skakadarret i båten…

Någon kvalitet på filmandet är det minsann inte heller, men det är verklighet. En vanlig arbetsdag i september. Klockan börjar bli närmare 19 och innan vi var hemma från turen hann klockan bli 20.30, solen hade gått ner och det blev att skynda sej med nätläggningen innan det blev som att sitta i säcken. Månen börjar lysa med sin frånvaro, så det är gösfiske på gångs. Ännu går det att påta ner lite fisk i fiskfrysen. Vintern är förhoppningsvis lång, även i år 🙂

Lamm, får …

… Tacka, Bagge!

Sägs det ju, och sant är det. Sällan ser man en bagge så lycklig som när den hamnar i ett harem av vackra, smäckra damer.

baggen
Bagge 🙂

Kanske inte är den sötaste bilden… Men här ska det luktas, undersökas, snusas och sniffas ordentligt! Damerna blev också riktigt till sej, att bjuda dem på havre när de fått stiligt besök var ingen ide. Skulle någon ha måsta ätit upp havren den kvällen så skulle jag nog ha fått gjort det själv.

Tackor och baggen
Tackor och baggen

He lömna så mytjy ofråga….

……sjöng visst Håkan Streng i någon sedan länge glömd låt.

Idag har den låten och dess innehåll verkligen gjort sig påmind. Ibland kommer det upp saker som man borde ha frågat den tidigare generationen om, men antingen inte kom att tänka på det, eller helt enkelt inte visste att man var intresserad.

Denna gång handlar det om dränering och rördragning. Som jag tidigare nämnt så har det största stölleprovet norrom ekvatorn slutligen hunnit ifatt mig. Nu skall då anslutningen till det gyllene kommunala avloppet göras. och det betyder två saker. Ett grävningsjobb utan förbarmande, och ett stort hål i plånboken. Sen efteråt har man då nya problem som man inte vetat av tidigare. För ingen skall inbilla mig att ett system bestående av pumpar drivna med ström och 10-tals kilometer plaströr fulla med skit kommer att funka lika bra som dagens egna brunnar.

Detta om detta. Idag började jag så smått planera jobbet med att titta ner i ett par gårdsbrunnar. Utgående rör var ganska lätta att fatta vart dom tog vägen, men inkommande var värrigare. Varifrån kom dom? Det var tjocka betongrör, gamla tegelrör, plaströr och en och annan gul dräneringsslang huller om buller. Klart var att det blandats hejvilt dräneringsvatten och gråvatten och avloppsslam i brunnarna. Nu skall då dessa separeras åt. Dräneringsvattnet kan jag visst få behålla, slammet och gråvattnet vill samhället ha av mig så dom skall skiljas åt. Men vad är vad?

Min salig far skulle ha berättat detta för mig på en minut. Han visste allt om alla gårdsrör och precis allt jag borde veta nu fanns i hans huvud. Jag är fullständigt säker på att han försökt delge mig denna kunskap, men jag hade väl förmodligen gäspat och tänkt på bilstereon. Men vänta nu….Någonstans i bakhuvudet började en tanke formuleras. Fick jag inte ett kuvert av honom engång? Sa han inte att det kommer en dag då jag kommer att behöva detta? Stod det inte dräneringar på kuvertet? In och söka i arkivet och mycket riktigt, 20 september 2013 var alltså den dag han syftat på. I kuvertet låg ritningar över alla avloppsbunnar och vattenledningar på tomten. Tack pappa!

Riktigt allt klarnade inte, för dräneringsrören var tyvärr inte inritade, men i värsta fall betyder det bara att det inte just finns några dräneringar runt husen, och i så fall borde dom fixas med det snaraste. Men det viktigaste, placeringen av alla nergrävda slambrunnar, och rördragningen fanns med.

Nu är jag lite längre, eller rättare sagt mycket längre på väg men nu skulle det då gälla att omsätta detta i praktiken när den moderna tiden slår till med full kraft. Det blir ca 100 meter dike som skall grävas på tomten, förmodligen skall något sprängas och betongrören ut från huset duger inte längre. Det är inte klokt vad bildat folk kan hitta på ibland. Hoppas dom i varje fall haft vett att lämna korrekt information till eftervärlden. För det hade i alla fall min far.

Bild (197)

Den ser inte mycket ut för världen – men för den frågande är den en skattkarta

Nånting helt annat…

… än bondelivet handlar dehär om, men det är en rätt så vanlig dag för mej ändå. Att åka ”sverigebåt” hör till vardagen mer än det är ett äventyr.

Dra ur stöpseln. Lite det skulle man behöva göra känns det som. Så allt stannar, så man kan fara bort två dagar utan att fåren rymmer, far ombland, så de har mat och vatten och, och, och… Nu gjorde jag det på sätt och vis två dagar för att fara och hämta Mathias till Geta. Hemma var det att jobba ikapp för att kunna fara bort två dagar. Och så ringde klockan 05.00 på morgonen. Tidigt, båten går inte före 08.45, men annars hinner jag kanske inte ta mej till färjan som går halv 7 tiden, och där gäller det att helst vara med näsan på klaffen, i alla fall om man som jag inte har förtursskylt. Förturskön var mycket längre än ”vanliga” kön. Men, jag rymdes med. Tur det, följande färja går en halvtimme senare och då är det knappt med tid att hinna till incheckningen i tid. Dessutom brukar det kunna vara än värre med bilar till 7ans färja, missar man den… Ja, då är det inte roligt om man ska med båten till Åland. Nåja, jag hann och rymdes med, ca 8 bilar skulle det ha rymts till och jag konstaterade att det minsann nog är en levande skärgård vi har, i alla fall är folk aktiva, nästan dygnet runt. 🙂

Trafiken in till Åbo löpte smidigt och väl ombord tog jag mej en kaffe och smörgås. Jag satt i allsköns ro och tittade på medan det nyligt ombordstigna bändet plockade upp sina instrument. Jag drack lite försiktigt. Nog var det Kaffe minsann nog. Med stort K! I priset ingick en påtår …

Medan jag satt och tuggade på min rågsmörgås tassade tanterna och farbröderna på med sina brickor, log och hade hur trevligt som helst. Någon träffade bekanta, i ett bord räknades det febrilt ut delningen av kvittot med papper och penna, och till och med några barn skymtade man emellanåt i bollhavet. I högtalarena började det ge an med love hurts. Ding dong… Bästa passagerare … välkomna…. osv. Ja, samlings platserna känner jag till, och tur är det, för blandat med love hurts blev det lite soppa och mer knepigt blev det att höra ens vilket språk nödsignalerna precenterades på när bändet tydligen fått ihop plockat sina instrument och började överrösta både love hurts och kaptenen med – Yksikaksiyksi, bombombom, tsetatsetaäxxäxx….

Nä, det här är nog annat än frukosten där hemma där man kan höra regnet falla på taket i farstun. Men jag sörplade ur min kopp, påtåren blev odruken… Jag gick för att uppsöka ett eluttag. Så passerade vi ”pissisgrund” och tuffade vidare ut på Erstan. ”Pissisgrund” har jag hört talas om sedan jag var liten, det är en liten holme just utanför inloppet till Åbo. Där steg utskärsborna förr,( på den tiden när man rodde och seglade,) iland för att uträtta sina behov före de for in till Åbo för att sälja och handla. Inne i åbo kunde man ju inte stå/sätta sej i vilken knut som helst, därför tog man iland i pissisgrund före man for in till stan.