8 år

Tiden går och idag är det exakt 8 år sen jag tog över min hemgård i Kabböle. Det var något jag hade haft som dröm enda sedan liten och inte har jag ångrat det beslutet. Att påstå att det alltid skulle vara en dans på rosor är nog att ta i; djuren blir sjuka, skörden regnar eller torkar bort, ekonomin är inte enkel att få att gå ihop osv. Men trots det skulle jag nog inte byta ut detta yrke mot något annat, för knappast skulle det bli bättre av det ändå? Alla yrken har ju sina för och nackdelar och så länge man tycker om det man gör så orkar man nog 🙂

 

Jag började som sagt i Kabböle med en liten båsladugård från 1939. Där hade vi 10 mjölkande och ungdjuren till. Som mest hade vi 12 mjölkande. Räknar man ihop skogen och åkern hör det ca. 70 ha mark till gården. Ladugården var väldigt tung skött, all gödsel kastades ut för hand och allt foder bars in för hand. Mjölet malades själv och delades ut för hand i trälådor åt varje ko. Eller egentligen hade vi ett sånt system där varannan ko stod med huvudet in i bordet och åt från fodergropen och varannan fick från sin låda utanför bordet så att de inte kunde ta från varann. Dessutom hade var och en egen foderblandning beroende på i vilket produktionsskede dom var. Min kära man har många gånger haft sig över detta, enligt mig, helt enkla och tydliga system 😛

 

Nå, så hemskt länge hade jag ju inte djur här eftersom jag 2008 flyttade med mina flickor till Heisala. Fortfarande har jag gården kvar och i dagens läge odlar vi vall och spannmål. Allt spannmål säljs, förutom då utsädet, medan vallen används som foder åt våra djur. Allt torrhö som vi använder på Heisala produceras i Kabböle och också en del av ensilaget.

Av djuren jag hade med mig, totalt 14 st, finns idag ännu Rina, Ylva, Yra, Yrna och Yvonne kvar. Alla dessa har också avkommor som redan mjölkar och dessutom har vi avkommor av de flesta andra som redan  har gått bort.

På ett sätt kan man väl tänka sig att cirkeln i tiderna slöts i.o.m. att Udessa var ”min” första kalv som föddes och Yvonne som är hennes dotter var ”min” sista som föddes hemma…

Som sagt, tiden går och historien upprepar sig.  I tiderna flyttade pappa från sitt hemställe till Kabböle med sina djur och femdubblade djurmängden. Jag flyttade till Heisala och sexdubblade djurmängden. Tiden får visa om också följande generation tar traditionen vidare?

 

 

Skördeutsikterna.

Bondbloggskollegan Kalle ondgjorde sig över skördeprognoserna i sitt inlägg och under dagens Lördax-sändning eller kanske inte prognoserna i sig utan det som utlovas trots att man vet vilken skör tråd allt hänger på. Det var likadant när jag blev uppringd av radion för en tid sen för att ge min syn på skördeläget. Försökte påtala att man inte skall ropa ”hej innan man hoppat över bäcken”.

Tyvärr så leder också överoptimistiska skördeprognoser till att priset på produkterna faller -handeln vill ju också ha sin andel av  den goda skörden- och de tror oftast mera på media än på den enskilda bonden. Men visst kan man gotta sig åt fina utsikter trots att det ändå är slutresultatet -den bärgade skörden- som räknas. Eller egentligen inte ens det ty köparen av skörden kan ju gå i konkurs och då blir bonden oftast utan ersättning efter att advokater, staten och banker tagit sitt. Sånt har jag också erfarenheter av 🙁

Är det trots allt som någon sjunger att ”det är lika bra att sluta drömma det går åt helvete i alla fall……”? Njaa, kanske ändå inte alltid, för att orka med arbetet måste man ju ändå se positivt på utsikterna och tro och hoppas på det bästa. Böndernas tro på framtiden är ibland minst lika stor som prästens tro på högre makter. Det var annars en intressant parallell det där med att väderprognosen alltid skulle utlova vackert väder för att hålla humöret uppe 🙂 Egentligen så vill vi bönder inte ens alltid ha vackert väder ty våra grödor behöver ju lite väta emellanåt för att växa och må bra.

Jag skrev för en tid sen en midsommartida rapport och då såg åtminstone skördeutsikterna för kornet allt annat än bra ut, skorpa efter åskregn i kombination med svagt utsäde hade gett verkligt gles växt, där det var som värst skulle jag kunnat lägga mig ned utan att lägga mig på sädesstråna. I det här fallet har det åtminstone gått åt det bättre hållet, en något sval juli månad bidrog till att växten ”buskat till sig” och trots att det fortfarande är glesare än normalt så ser det ändå inte så pjåkigt ut.

WP_002672

Det är nästan så att man ångrar sig att man inte satsade på lite svampsjukdomsbekämping i alla fall. Då när det skulle ha varit aktuellt drog jag slutsatsen att det inte lönar sig att satsa mer pengar på det här kornet. Nu ser axen hyffsade ut så kanske det ändå skulle ha varit mödan värt?

WP_002674

Blir intressant att se vad slags skörd det sist och slutligen blir. Om det nu blir något alls, det här gick ju i ax då grannens spannmål började ljusna upp och mogna, åskregn, nattfrost……. ja farorna är många som sagt. Har en kollega som fick sina grönsaksodlingar förstörda av hagel kring midsommar med hundratalstusen euros förlust som följd, hagelskuren ledde också till att han blev tvungen att permittera ett tjugotal anställda eftersom det inte fanns något att skörda. Så visst kan otjänligt väder ställa till det.

För att återgå till skördeutsikterna så ser det i alla fall riktigt bra ut vad gäller mina palsternackor. Så här fina palsternackor har jag nog inte haft tidigare den här tiden på året.

WP_002729

Kanske kommer de att ge lite klirr i kassan om de nu fås skördade och sålda. Lite förskott fick jag i alla fall i samband med att jag rensade bort lite svårbekämpade baldersbrån här om kvällen….. hittade en slant i åkern…….. kanske ett gott omen?

WP_002725

 

Recept

Recept! Hösten är ju inläggningarnas och tillvaratagandets tid och recepthäftet är ständigt i farten, själva principen hur man gör har jag fått inpräntat i huvudet sen jag föddes, men mängderna skriver jag upp. I recepthäftet kan det stå: koka vatten, skålla, koka och krydda – mixa.  Färdigt!

Så skriver jag recept, ett annat är: 2kg + salt. 4msk frön, kronor. 1kg socker, 2,5dl ättika.

Ja, vad ska det bli?

Förstår inte riktigt

Återigen är skördeutsikterna över hela landet bättre än vanligt. Det är numera så vanligt att prognoserna är bättre än vanligt att man inte ens orkar uppröra sig över det, utan bara låter det rinna obemärkt förbi och koncentrerar sig på sina egna prognoser istället. Det är precis samma sak med dom, opålitliga intill det bittra slutet. Många år har man tittat på fina växter bara för att sedan märka att det gick till skogs på  15 minuter. Frost, slagregn eller bara en regnig höst kan förstöra mycket. Ibland brukar jag fundera över vad semesterfirarna som ondgör sig över regn på semestern skulle säga om samma regn dessutom skulle fara iväg med halva årsinkomsten. Det är en realitet för många bönder, men en självvald realitet förstås.

Om den gångna sommaren vet jag inte riktigt vad jag skall säga. Den har på något sätt smugit förbi utan större väderdramatik åt något håll. Det har varit regn ibland, värme ibland, skurar ibland och isande finländsk sommarkyla ibland. Precis så ser växterna ut – svårbedömda. Alltså får det vara obedömt, vi återkommer när spannmålen ligger i silosarna dit den förhoppningsvis kommer i år igen.

För två år sedan skrev jag i bondbloggen om att jag tyckte det fanns mycket kvickrot på åkrarna. Andras åkrar alltså.  Skrattar bäst som skrattar sist, nu får jag också dras med den. Varför vet jag inte riktigt men speciellt i kornet har den fått riktigt bra fäste, detta trots höstplöjning och kemisk bekämpning vid behov. Kvickroten är ett irriterande ogräs, speciellt för att den belastar tröskan totalt i onödan med sin stora gröna växtmassa som förstås alltid är snäppet våtare än nyttoväxten.

DSC_0554

Det syns kanske inte så bra på bild, men i verkligheten desto bättre. Kornåkern i Fållbäcken som har betydligt mera kvickrot än vad nöden kräver. Allt det gröna på bilden är kvickrotsmassa som man absolut inte vill ha där. Om hösten blir våt kommer detdär gröna eländet att åstadkomma mycken harm. Hur man sedan lämpligast skall få bort den – ja, jag är tacksam för tips

Kvickrot förresten, det är ett knepigt ord på Närpesdialekt. Än idag vet jag inte om den fått sitt dialektala namn efter sina kritvita rötter – alltså kvittrot, eller om det helt enkelt är samma ord som i högsvenskan – kvickrot. Det är nämligen helt omöjligt att höra en uttalsskillnad på dom två orden i Närpesdialekten.

Oavsett vilket så skall den inte vara där!

Bonde söker fru

”Bonde söker fru” drar igång igen, på tv söker glada singelbönder den stora kärleken, och alla vill ju ha en egen bonde, de e ju så tussilulligt med kalvar, lamm, hö och öppna ängar… eller?

Ja, hur rolig är en bonde egentligen… Man kan ju se sej själv i spegeln, hur ser man ut egentligen.

Ja, vad ser man… hmm… Utanpå ser man ju ut som en katastrof emellanåt, alla dagar är det inte kort kort och linne som gäller minsann, och mina fårhuskläder är ju inte direkt några wunderbaums, eller ja, visst finns det doft i dem, men inte ”skogsfrisk” precis, snarare luktar de en kombo av svett, olja, ensilage, rök, mjölk, blod, fårskit, ullfett, jord, brännolja osv… listan kan göras lång… Men, jo, jag äger en bykmaskin som går varm, så man luktar ju inte allt detta helatiden, men inte doftar man rosor och violer precis… Vidare sätter jag själv i alla fall mer pengar på arbetskläder än andra kläder. Köper jag en arbetsjacka får den kosta 100e, en annan ”vanlig” jacka … tja max 50e. Senaste jackan jag köpte var sommarjackan som ännu är oanvänd, den kostade mej ca 15-20e på rea förra hösten. Samma sak med byxor, arbetsbyxorna får kosta 70e, om de sitter bra och håller några år att användas 5 dagar i veckan (2 dagar i bykmaskinen) året runt, medan jag söker vanliga jeansar så billiga som jag hittar. Nåja, summa summarum, kläder till jobb satsar jag mer tid och pengar på än andra kläder. Jo, nja ingen regel utan undantag, skulle på bröllop i somras, då valde jag klänning med omsorg! Den skulle vara ljus, sitta som ett smäck, och så måste den vara lång. Mina ben är den här årstiden fulla av rispor och repor, sådana går ju att dölja med strumbyxor, men eftersom jag anser att de är påhittade av självaste hin håle, så undviker jag dylika så långt det går. Det blev en lång, rosa, luftig och lätt klänning och folk kände inte igen mej. Inte ofta man drar på sej dyligt, men så var det också en mycket speciell dag 🙂

Vidare kan man ju se till en bondes prioriteringar som ju kan falla lite udda. En solig, vindstilla söndagsmorgon tänker man inte att oj vilken härlig dag, idag ska vi fara och hälsa på… vi kan ta en tur med båten till… vi kan picknicka i parken… Nej, tankarna för en bonde går snarare åt hållet ”-vilket fint sprutarväder!!!” Eller, yess nu är det fint tröskarväder, eller kanske som i mitt fall, yess nu ska fåren på någon holme äntligen få sin maskmedeldos och den dagen skenar och bökar man omkring bland får, fårskit och gräs. Och så behöver familjen inte se den bonden resten av den dagen, förrän han/hon kommer hem och luktar precis en kombo av två valfria förslag ovanifrån, + att bonden kan vara ”dränkt” i damm och skit som fastnar lite här som där, där den trötte drar fram, stolsdynorna förvandlas från rosablommiga till gråblommiga och i bykkorgen far allt lite huller om buller så man i alla kläder även efter tvätt kan hitta spår från hö/halm eller ngt liknande. 😉

Jag läste nyheterna här om dagen och stötte på den finlandssvenske bonden som söker fru. Där hittade jag raderna  ”Du skall vara söt och snäll. Ha bra humor. Du skall våga ta egna beslut.”

Helt kort kan jag jag tro att det är rader som mången bonde skriver under på. I synnerhet ”våga ta egna beslut”. Att kunna tänka själv, att saker och ting fungerar utan att det skall till ett större rådslag och 5 telefonsamtal för småsaker, det är viktigt. Det finns mycket visdomsord därute, ett av dem är ”det är mycket värt om man har en där hemma som förstår”. = Stämmer! … Tänk på det lite någon gång, fruar till bönder, när nerverna skenar, middagen varit färdig en halvtimme, lasagnen blivit svart, men ingen bonde synes än…

Jag har en som förstår. Han är ju inte alltid hemma, men han förstår att jag inte heller står i givakt så fort det plingas i telefonen. Nog kan de vara lite långdraget ibland, vem har mer tid… Är det jag som får jämka med min tid och jobba ikapp några dagar när mathias får ”ledig eller dagis-vecka” eller är det han… Ibland kan man nog bli så 1.. 2…. 3…… men, man bara får ta sej i kragen och inte bara tänka på sej själv. Man skall inte ställa sådana krav på den andra som man vet att man inte själv kan uppfylla…

Nu har jag nästan öst ur mej så mycket negativitet som jag kan över bondefolket, men, det är mer fakta än smutskastning, do belive me, jag vet sådär i stort sett hur bönder fungerar. Men nu ska vi inte måla ”fula gubbar” på väggen. Bönder är oftast trevliga, snälla, pålästa, smarta, flitiga, jordnära, glada och, ja, det mesta i positivitet man kan komma på. För skulle man inte vara positiv, påläst och smart så blir man inte långlivad som bonde. Man måste vara ganska skarp mellan öronen för att hänga med i dagens jordbrukstider, eller så ska man kunna trolla med knäna för att få allt att gå ihop, för sådär överdrivet lätt är det inte… Nåja…

Önskar alla ”bonde söker fru” – deltagare, på tv eller inte, lycka till 🙂