Midsommartida lägesrapport

Jag har nu inte tagit semester om nu nån trodde att tystnaden härifrån beror på det 🙂

Nää, här har nog varit fullt upp som sig bör när det är säsong och vilken säsong sen -det varma fuktiga vädret i kombination med våra långa ljusa dagar medför en utveckling av växtligheten av sällan skådat slag- trots en sen start på säsongen så ligger vi nu 1-2 veckor före normal tidtabell med de flesta grödor. Trots den av växtkraften förorsakade brådskan så dristade jag mig ändå till att fira midsommar i ca 6 timmar. Men lite ledigt måste man väl kunna unna sig även om det “harmade” att det sen sist och slutligen blev någorlunda “sprutanväder” på midsommarafton.

Jag brukar försöka notera situationen bland växtligheten kring midsommar och gärna med hjälp av bilder, en bild säger ju så mycket mer. Meningen har varit att också delge bloggläsarna lite bildinformation men strulet med USB-anslutningen har försvårat bildöverföringen till bordsdatorn. Plockade fram den gamla laptopen för att se hur det går där och -has tu mir gesehen- eller vad det nu heter så fick jag via den bilderna överförda till “bloggen” utan att behöva sända dem på annat vis.

Spannmålen….

……är i år de mest varierande jag haft under min jordbrukarkarriär och närapå en tredjedel är ett klart misslyckande och de sämsta jag sett häromkring på år och dag. En delorsak är något svagt utsäde med 73%’s grobarhet och svag skjutkraft. En bidragande orsak till katastrofen är att det dagen efter sådd kom ett kraftigt åskregn på 43mm som slammade till jorden så att  groddarna inte orkade igenom. Skulle jag fått kornet sått tidigare skulle jag nog sått om med bättre utsäde men den sena sådden gav inte utrymme för ett nytt försök. De åkrar som såddes efter regnet med samma utsäde är heller inget att hurra över men där är det i alla fall en 230 plantor per m² vilket är knappa hälften av målsättningen. Frugan menar att jag bara skriver om elände men jag sätter ändå in en bild på eländet.

Svagt utsäde i kombination med skorpa efter åskregn gav en planttäthet om 60-80 plantor per m2.
Svagt utsäde i kombination med skorpa efter åskregn gav en planttäthet om 60-80 plantor per m².

I och med att jag noterade att kornutsädet var lite svagt i samband med att grobarheten kontrollerades ökade jag på havrearealen trots att det blev lite sent med sådden. Med facit i hand borde jag ökat på havren ännu mera och sått upp allt havreutsäde för havren ser hyffsad ut. Måste väl sätta in en bild på den också för jämförelsen skull och för att blidka frugan 🙂

 

Här är planttätheten helt enligtmålsättningen eller 480 plantor per m
Här är planttätheten helt enligtmålsättningen eller 480 plantor per m².

 

Sprutspår.

Har noterat diskussion angående sprutspåren och på havrebilden ovanför syns min lösning på den frågan. Såmaskin som jag tacksamt fick låna är utrustad med spårmarkering men spårvidden passade inte den spårvidd som jag använder mig av så jag gjorde som jag gjort tidigare det vill säga att manuellt skjuta i de spjäll som behövs för att med 21 meters mellanrum åstadkomma spårmarkeringen. I och med att maskin är tre meter bred skjuter jag så fast 2+2 spjäll per spårmarkering vart 7:e drag med början på det 4:e draget. Lite påpasslighet och att man orkar masa sig ur hytten nu som då krävs men det är som Kalle konstaterade ett utmärkt hjälpmedel för att få växtskyddsarbetet noggrant utfört i avsaknad av skummarkörer eller dyra GPS-system. Att man vet att växtskyddsmedlen blir rätt fördelat utan risk för dubbelsprutning eller mistor känns tryggt och är speciellt vid flyghavrebekämpning ovärderligt då en mista där kan ge flera timmars plockningsjobb. Därför anser jag mig kunna ägna den tid om uppskattningsvis en till två timmar som det försenar såarbetet med att skjuta spjäll på maskin. Ja, jag vill nästan påstå att det är snudd på oansvarigt beteende att inte använda någon form av orienteringshjälpmedel vid växtskyddsarbetena för ibland undrar man nog om medlen hamnat på rätt ställe då man ser spåren efter besprutningstraktorn i växtligheten. Jag vill minnas att jag försökte köra utan sprutspår ett eller två år i början av karriären men trots att sprutan då var endast 10-12 meter bred var det svårt att hålla rätt avstånd så med dagens 21 meters spruta skulle jag nog inte ens försöka.

Min såmaskin som brann upp var 2,5 meter bred och för att få till spårmarkeringen med den markerade jag ett hjulspår på 4:e draget och ett hjulspår på 5:e draget och fick så till sprutspår var 20:e meter, blev förstås tvungen att stänga de yttersta sprutmunstyckena och köra sådragen med exakt avstånd för att få det att passa men det gick oftast riktigt bra det med, speciellt där fälten hade raka kanter. Så pass viktigt tycker jag att det är med sprutspårsmarkering att jag monterade en harvpinne, som jag kunde sänka ner vid behov, på efterharven för att exakt kunna utföra växtskyddsåtgärder före uppkomst i kumminet. Jag var lite rädd att vältningen som gjordes efter sådden skulle radera spåret efter pinnen men det syntes bra då solen stod lågt vid behandlingstillfället.

För att inte behöva belasta "hjärnkontoret" märker jag ut dragen med spår, i det här fallet får varningfstriangeln sköta den saken.
För att inte behöva belasta “hjärnkontoret” med avancerade matematiska beräkningar märker jag ut dragen med spår, i det här fallet får varningfstriangeln sköta den saken.

 

Får konstatera att det tar tid det här bloggandet….. blir nog att fortsätta med situationen i grönsakslanden en annan kväll……. det finns ett och annat ogjort för dagen på agendan.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.