Kategori: Bondbloggen

Nacken… igen…

badunks…. badunks… badunks……

Det ömmar, smärtar och värker på en och samma gång i vänster arm. Fingertopparna är smådomnade och man är lika försiktig var gång man tar i nånting, ska det göra ont i fingrarna… men det gör det inte, det är inte sjukt, bara så konstigt… Det promenerar på mina nerver… bokstavligen! Nerv i kläm.

Men vad har hänt?

Tja… för dumt huvud fårkroppen lida heter det ju… och jo, stämmer, och det gör jag. Att ”komma dit jag är idag” var inga problem, det gick ungefär till såhär:

Januari och februari småflunssig och snuva som kom och gick nonstop. När jag just kände mej bättre och började grejja på lite mer så kom flunssan tillbaka som en bumerang. Jag höll mej lite lugnare, såg till så jag inte blev kall och så blev det bättre. Började grejja och så kom bumerangen tillbaka igen tills den en dag bosatte sej i mina bihålor. Kur 1. huvudet kändes som ett enda stor bowlingklot och släppte aldrig, kuren tog slut och trycket i huvudet var i princip oförändrat. Kur 2… Dunderkur. Och jag tänkte, jag måste hållas stilla! Så jag gjorde bara det som var nödvändigt, inget annat – mata fåren morgon och kväll. Frid och fröjd om inte det vore så att jag, småblåst som jag är, alltid håller i högaffeln som jag måkar ensilage med på samma sätt… Och så blev det lite aj i ryggen… Tänkte inte så mycket på det… Inte blir det så farligt, jag håller mej stilla bara och gör inget annat än ger mat åt fåren. MEN, det var ju just det som var det tokiga… att arbeta i samma ställning morgon och kväll och inte göra olika jobb och rörelser så ”slitaget” skulle bli mer jämnt, vänster hand längre ner, höger uppe i handtaget och så sträcka ut vänster arm, ”greppa” ensilage och draaa… Aj aj.

Aj aj förvandlades till AAAJJJ! Och jag kände igen känslan som kröp ut i armen och jag raka spåret till fysio och läkare. Hem med nack-jomppainstruktioner, nya fysio tider och mera brickor med piller att knäcka och knapra. + 12 dagar sjukskrivning… PAPPA!!! HJÄLP!

När man inte sover på natten, går med ständig värk i armen, matlusten kryper ner till en obefintlig nivå och det till lika förvandlas till kaosartade förhållanden i fårhuset emellanåt vet man inte riktigt vilken fot man ska stå på. Gör jag något på dagen, något mer än lagar mat, äter, jomppar nacken, tar några promenader, byker en maskin byk, och lite sånt, så tycker nerven i nacken inte alls om mej, och jag ligger sömnlös till mitt i natten tills jag somnar för att jag är så trött och slut, inte för att jag finner frid och ro att sova.

Tack gode gud så hjälper pappa mej med att mata fåren. Men inte kan jag hållas därifrån ändå, det är ju mitt i lammningen!

Men, det är på bättringsvägen. Jag försöker vara flitig att jomppa, och gör små framsteg varje dag, men det tar tid … tid det måste få ta, men som jag egentligen inte har, MEN, har jag inte hälsan och kroppen i skick så behöver jag inte ha någonting annat heller…

Vadå, köttproducent?

Eftersom jag inte håller på med djuruppfödning hade jag tänkt avstå från att kommentera ”hästköttskandalen”, den har ju stötts och blötts en hel del i media, men en del saker retar mig så pass att jag måste ”skriva av mig”.

I början av skandalrapporteringen såg jag en del noteringar över att köttproducenterna fuskat med märkningen. Vadå köttproducent, det är ju i förädlings (fördärvnings-) skedet som fusket pågått! Ingalunda produceras kött av mellanhänderna utan av djurbönderna och de har så vitt jag vet inte deltagit i fuskandet!! Joo, jag har hört att man gör försök att producera kött articifiellt -kanske var det dylikt ”kött” i det isländska fallet?- i så fall kan väl köttillverkaren kallas för köttproducent.

Sen har jag undrat varför hästköttsproduktion inte underställs samma övervakning och kontroll som annan köttproduktion? Det verkar ju vara rena vilda västern med djurförsvinnanden och transporter hit och dit.  🙁

Verkar som om det mesta av fusket bedrivs av stora certifierade företag och då borde ju handlingar och dokument motsvara kraven i certifieringen och partiernas härkomst och innehållsförteckningar därefter. Också vi växtodlare har av handeln fått krav på certifiering av våra produkter och produktionsmetoder enligt alla möjliga ISO och GAP standarder. Men jag undrar till vilken nytta dylika certifieringar skulle vara annat än att få några mappar i hyllan och en några tusen euros räkning i postlådan?

Nää, etik och moral är nog vad som fattas!! Har själv sett hur man kört ”gårdagens” maletköttförpackningar på nytt genom kvarnen tillsammans med lite is för att få ”fräschare” färg …… på med ny datummärkning och ut i disken bara. Huvadå!!  Man undrar nog ibland hur väl de färdigförpackade köttbrickorna / halvfabrikaten motsvarar innehållsförteckningen. Hade butikerna kvar kvarnarna kunde man kanske be dem mala någon file på ort och ställe? Blir kanske ett annat pris men………. Och det är väl just girighet och pris som är felet. Man får det man betalar för, om ens det, eller?

Allt verkar liksom i fallet ”de svarta lådorna” vara frågan om att hålla konsumenterna ovetande om ursprung och innehåll…….. Bra att också myndigheterna vaknat och börjat kräva bättre märkning.

Mitt råd är att undvika handelns egna ”private labels” med ”tillverkat för”-noteringar från någonstans långtbortifrån.

Blev lite råddigt det här nu men det känns lite bättre nu 🙂 God fortsättning på veckoslutet!

Uppblåst

Igår kväll då jag gick in till kalvarna kunde jag konstatera att Kix var uppblåst, hon hade fått trumsjuka ihop med sig.  Magen var riktigt uppblåst och hon bara stod stilla. Djuret drabbas av trumsjuka då gaser inte kommer bort från vommen, utan de blir kvar där och börjar ”svälla”.

Som första hjälp brukar vi ge matolja och sedan gnugga på magen på vänstra sidan för att få gaserna i rörelse och kalven att rapa och prutta ut dem. Vi gjorde detta också med Kix, men av någon anledning blev hon inte bättre. Lite gas kom ut, men hon bara stod och tittade på mig. Jag försökte få henne att gå omkring i kättan, men tydligen tog det redan så sjukt att hon inte klarade av att göra det.

Då hon efter en stund började skaka på bakbenen, tyckte jag att jag inte hade något annat val än att sticka hål i sidan på henne för att få ut gasen. Det kan låta hemskt, men nu var det frågan om en liten nål jag stack i vänster sida och via den började gasen läcka ut och svullnaden lättade. Efter en stund började hon igen tassa omkring och i morse var hon helt återställd.

Det var bara andra gången på snart 8 år som jag har behandlat trumsjukan genom att sticka en nål i sidan och båda gångerna har det slutat bra. Kix är föresten en blandning av kyyttö och jersey . Vi brukar nog seminera våra renrasiga finnar med deras egna ras, men Asteri blev inte dräktig trots många försök med kyyttö, så därför valde vi att pröva med jersey. Namnet har hon fått efter sin far Jix och eftersom hon är rätt så spänstig misstänker jag att det kommer och bli en och annan kick från henne bara hon blir stor 😉

Skolbänken kallar

En gång i månaden, för att vara exakt. Jag började på veckoslutet en kurs inom landsbygdsturism som ordnas i Kuggom. Meningen är att jag/vi skulle få lite ideér om hur vi kunde utveckla vår gård. Mjölken är och förblir grunden för verksamheten, men utöver det kunde det vara bra att ha lite annat också. Med tanke på att man inte vet vad framtiden hämtar med sig, känns det bättre om man hade inkomster från lite olika håll i stället för att satsa allt på ett kort.

Helt utan baktankar är vi inte, utan vi har nog lite funderat på vad vi kunde börja med.  I fjol köpte vi gamla folkskolan här på Heisala och nu är vår tanke att vi ska hyra ut den, antingen som så eller genom att öppna en Bed and Breakfast. Ett annat alternativ är att vi börjar tillverka glass och ett tredje att vi börjar med någon form av gårdsturism.

Som sagt, vi är öppna för nya ideér och därför började jag på kursen. På agendan detta veckoslut fanns förutom föreläsningar också snöskovandring och ett besök hos en alpacka-/kursgård.

Skogspartner.

Det sägs att man helst inte skall jobba ensam i skogen men det har jag nog gjort för det mesta, speciellt nu sen Erik kom bort. Efter att han började köra processorn brukade han komma ut till skogen vid 15-tiden då han avslutat morgonskiftet för att titta till vad jag höll på med. Oftast lastade han på det jag huggit under dagen så att jag kunde åka hem direkt efter avslutat arbete, det uppskattade jag för att svettig sätta sig i en kall traktor är ju inget vidare.

En annan ”partner” som jag alltid haft med mig är motorsågen av just märket Partner för att nu följa rekommendationerna om en partner i skogen 🙂 Egentligen hade jag till och med två men den ena (reservsågen eller egentligen Eriks såg) förlorade jag i branden, den andra som jag har kvar råkade jag ha i skogen vid brandtillfället. Den har nu något år på nacken och börjar få en och annan ålderskrämpa så jag har börjat fundera på att pensionera den. Det flesta ålderskrämporna är egentligen småsaker som relativt enkelt kan repareras. Men ett problem som jag haft på sistone och som gör skogsarbetet väldigt riskfyllt är att förgasarspjället fastnar i nästan fullgasläge vid gaspådrag i liggande (fällskärs-) ställning. Man vill ju helst att sågen går ner på tomgång så att kedjan stannar när man släpper gasen. Har försökt se över förgasaren men inte hittat nåt fel men på något vis kärvar spjället, kanske kunde returfjädern spännas på något vis eller så borde hela förgasaren bytas ut. Inte en helt oöverkomlig utgift det heller förstås, men sågen börjar som sagt bli gammal så vem vet hur länge den håller.

Dom gula Partnersågarna är som sagt dom jag hållit mig till och varit relativt nöjd med, sällan har dom krånglat i övrigt. Men så har dom ju också gjorts i Sverige, men där görs dom inte längre och dom är inte heller så allmänna i handeln numera. Så därför har jag funderat på att byta märke. Funderar om bloggläsarna har några egna erfarenheter av de olika märkena som säljs idag?

Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig.........
Här om dagen behagade startsnöret gå av när jag kom till skogen för att påbörja dagens arbete. Naturligtvis råkade jag inte ha den insexnyckel som fordrades för att ta loss startapparaten med mig………
....... lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt :)
……. lyckligtvis råkade jag ha så pass mycket virke liggandes i skogen så att jag fick ihop ett lass att ta hem. Man vill ju ogärna komma hem tomhänt 🙂

 

Pruta på maten?

Skämten om ”hästkött skandalen” fortsätter dugga tätt på min facebook. Det ploppar dagligen fram nya kommentarer om detta. Alla har en åsikt, så även jag.

Att äta hästkött är för mej ingen katastrof, det är inget ”HERRREGUDUSCHAMEJVAOBEHAGLIGT!”

Hästkött ha det väl ätits i alla tider. Att äta häst är kanske inte det jag först väljer, men visst må det gå det också… Om jag vet om det, om jag har möjligheten att göra ett val och inte bli lurad. Men, det jag är mer fundersam över är kontrollen på alla karensdagar och sånt som strikt måste följas för djurägare i dagens Finland. Därifrån detta omtalade hästkött kommit, är det någon som vet hur mycket karensbelagda medikamenter hästen ätit dagen före slakt? Det som ännu till känns för jäklot, är att det sitter någon pamp någonstans och gör grova pengar på detta. Ta betalt för att slakta hästen, prångla in köttet och stoppa det i någon välgräddad lasagne, klistra vacker etikett på, och så sälja DYRT!

Halvfabrikat, helfabrikat…

Detta otyg som kan innehålla nästan allt annat än vad det borde. De är bekväma, ja, och visst händer det att även jag som är ”allergisk” mot halvfabrikat, i stressen köper en ”färdigpizza” att kasta i mikrougnen, eller en smaklös och överkokt makaronilåda, men, det händer kanske en gång i månaden på sin höjd. Att leva på halvfabrikat anser jag vara ren idioti ur fler än en synvinkel. Det är dyrt och någon gör pengar på din lathet, okunskap eller tidsbrist. De är ofta ohälsosamma, fullproppade med siffror och bokstäver och inte enbart gjort på ingredienser, som man kan uttala utan att vrida tungan i krumbukt. Även om det nu för tiden är noga kontroller på allt som rör livsmedel, så funderar man nog hur fint och rent det är i t.ex. en margarinfabrik. I vårt västra grannland var katastrofen ett faktum efter att bilder läckt ut hur det såg ut runt några margarintunnor.

Vad margarin egentligen är försökte jag ta reda på, men det va inte så lätt… Smör, det är inga konstigheter, man mjölkar en ko och så kärnar man – det blir smör. Punkt. Margarin – det kokar man tydligen ihop som en häxkärring. Man tager lite palmolja, ister och talg, kokar och blandar till en salig sörja, och vid själva tillverkningen hittade jag i texten ord som natronlut, fosforsyra och aceton. Ja, det var en invecklad process de där med margarin. Blir nog inte full läst på det ämnet i en hast men det vet jag, det kommer inte in ett paket margarin i detta hus mer!

Men hur blev det så här illa? Var spårade det ur? För det första handlar ju det mesta i den här världen om pengar och så tror jag det blivit så att ”jorden snurrar för fort” för många. Press, tick tock, klockan går och man SKA hinna göra så mycket, så man måste pruta på nånting. Men vad ska man pruta på? Maten? Nej nej… säger någon. Men, om man tänker sådär över lag, har folk inte prutat på maten? Inte du som läser och jag förstods, men många andra? En av de viktigaste byggstenarna i våra liv?

Man hinner inte laga mat. Man hinner inte, eller tar sej inte tid till att läsa på förpackningen vad det egentligen är man håller i handen, bara det är billigt och går att äta så är det OK. Man kanske inte tar sej den tiden det tar till att besöka gården och se varifrån köttet/äggen/mjölken/salladen … allt kommer, och hur det är uppfött eller var har det odlats. Det är lättare att kasta in en färdig lasagne i mickron, och voila, lunchen är serverad, men, vad är det?

Och är det värt det?

Aceton bland med margarinet, hästkött i nöt-lasagnen, 2,5 kg vildfisk för att tillverka 1 kg odlad lax, 43 ingredienser i en äppelkaka, veckolånga djurtransporter genom europa, 4000 euro till semesterresan, men när mjölklitern närmar sej 1 euro är det skandal… Jag säger som fredagsunderhållningen, vart är vi påväg…