Bondbloggen – Sida 183

Vila i fred Luppa

Den här dagen blev nog en av de tyngsta i ladugården. Luppa satt fast ögonen för sista gången . Det var det ända rätta beslutet att göra, men svårt och illa kändes det. Hon hade ledinflammation i två ben som vi försökt behandla, men medicinen bet inte på. I stället för att fortsätta att medicinera henne, tog vi veterinären ut idag för att ge sista sprutan åt Luppa.

Luppa blev 15,5 år gammal och producerade nästan 160.000 kg mjölk. Hon kalvade totalt 12 gånger och flera av hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn finns kvar hos oss i ladugården.

Mycket har hon gett åt oss, aldrig kommer vi att glömma henne och aldrig kommer vi att få en ”ny” Luppa. Tack ska du ha Luppa, vila i fred… 🙁

Kycklingar

Efter tre veckor (tre orimligt långa veckor enligt nioåringen) var det äntligen Dagen D. På måndagen hördes ett försiktigt men mycket tydligt tjirpp ur värpredet. Vaniljs kycklingar hade sett dagens ljus!

Under ruvningen har hon dels kastat ut ett ägg ur redet (undrar om hon visste att det var tomt?) och ett har krossats av sej själv (antagligen för att det ruttnat). I nuläget har vi två kycklingar, en gyllengul och en svart, samt ett ägg som ännu inte kläckts. Med lite tur skall det alltså kunna tjirppa ännu en gång inom nåt dygn.

De gågna veckorna har gett mej en ny illustration till begreppet tålamod. I tre veckor har Vanilj inte gjort nånting annat än ätit och ruvat. Oavsett vad som hänt i hönshuset, vilka godsaker som bjudits i foderskålen med matrester och vad de andra hönsen sysslat med har hon stannat på sin post. Äggen skall hållas varma och det har första prioritet, allt annat är ovidkommande.

Kycklingarnas ankomst har också ändrat min syn på begreppet hönsmamma. Normalt avser man med det uttrycket nån som är lite orolig och nervös för sina avkomlingar, och det är väl fullt tänkbart att Vanilj är det. Vad som är mer iögonfallande är dock hur hon försvarar dem. Vi är goda vänner normalt och Vanilj kan både sitta i knäet och äta direkt ur handen på oss, men nu verkar det umgänget vara bortblåst. Så fort jag kommer nära redet hackar hon mej i händerna och det med besked. Jag flyttade henne och kycklingarna från värpredet till en mer skyddad vrå och utan handskar på händerna hade den manövern nog inte låtit sej göras. Hårda tjejer, de där hönsen.

Nacken… igen…

badunks…. badunks… badunks……

Det ömmar, smärtar och värker på en och samma gång i vänster arm. Fingertopparna är smådomnade och man är lika försiktig var gång man tar i nånting, ska det göra ont i fingrarna… men det gör det inte, det är inte sjukt, bara så konstigt… Det promenerar på mina nerver… bokstavligen! Nerv i kläm.

Men vad har hänt?

Tja… för dumt huvud fårkroppen lida heter det ju… och jo, stämmer, och det gör jag. Att ”komma dit jag är idag” var inga problem, det gick ungefär till såhär:

Januari och februari småflunssig och snuva som kom och gick nonstop. När jag just kände mej bättre och började grejja på lite mer så kom flunssan tillbaka som en bumerang. Jag höll mej lite lugnare, såg till så jag inte blev kall och så blev det bättre. Började grejja och så kom bumerangen tillbaka igen tills den en dag bosatte sej i mina bihålor. Kur 1. huvudet kändes som ett enda stor bowlingklot och släppte aldrig, kuren tog slut och trycket i huvudet var i princip oförändrat. Kur 2… Dunderkur. Och jag tänkte, jag måste hållas stilla! Så jag gjorde bara det som var nödvändigt, inget annat – mata fåren morgon och kväll. Frid och fröjd om inte det vore så att jag, småblåst som jag är, alltid håller i högaffeln som jag måkar ensilage med på samma sätt… Och så blev det lite aj i ryggen… Tänkte inte så mycket på det… Inte blir det så farligt, jag håller mej stilla bara och gör inget annat än ger mat åt fåren. MEN, det var ju just det som var det tokiga… att arbeta i samma ställning morgon och kväll och inte göra olika jobb och rörelser så ”slitaget” skulle bli mer jämnt, vänster hand längre ner, höger uppe i handtaget och så sträcka ut vänster arm, ”greppa” ensilage och draaa… Aj aj.

Aj aj förvandlades till AAAJJJ! Och jag kände igen känslan som kröp ut i armen och jag raka spåret till fysio och läkare. Hem med nack-jomppainstruktioner, nya fysio tider och mera brickor med piller att knäcka och knapra. + 12 dagar sjukskrivning… PAPPA!!! HJÄLP!

När man inte sover på natten, går med ständig värk i armen, matlusten kryper ner till en obefintlig nivå och det till lika förvandlas till kaosartade förhållanden i fårhuset emellanåt vet man inte riktigt vilken fot man ska stå på. Gör jag något på dagen, något mer än lagar mat, äter, jomppar nacken, tar några promenader, byker en maskin byk, och lite sånt, så tycker nerven i nacken inte alls om mej, och jag ligger sömnlös till mitt i natten tills jag somnar för att jag är så trött och slut, inte för att jag finner frid och ro att sova.

Tack gode gud så hjälper pappa mej med att mata fåren. Men inte kan jag hållas därifrån ändå, det är ju mitt i lammningen!

Men, det är på bättringsvägen. Jag försöker vara flitig att jomppa, och gör små framsteg varje dag, men det tar tid … tid det måste få ta, men som jag egentligen inte har, MEN, har jag inte hälsan och kroppen i skick så behöver jag inte ha någonting annat heller…

Vadå, köttproducent?

Eftersom jag inte håller på med djuruppfödning hade jag tänkt avstå från att kommentera ”hästköttskandalen”, den har ju stötts och blötts en hel del i media, men en del saker retar mig så pass att jag måste ”skriva av mig”.

I början av skandalrapporteringen såg jag en del noteringar över att köttproducenterna fuskat med märkningen. Vadå köttproducent, det är ju i förädlings (fördärvnings-) skedet som fusket pågått! Ingalunda produceras kött av mellanhänderna utan av djurbönderna och de har så vitt jag vet inte deltagit i fuskandet!! Joo, jag har hört att man gör försök att producera kött articifiellt -kanske var det dylikt ”kött” i det isländska fallet?- i så fall kan väl köttillverkaren kallas för köttproducent.

Sen har jag undrat varför hästköttsproduktion inte underställs samma övervakning och kontroll som annan köttproduktion? Det verkar ju vara rena vilda västern med djurförsvinnanden och transporter hit och dit. 🙁

Verkar som om det mesta av fusket bedrivs av stora certifierade företag och då borde ju handlingar och dokument motsvara kraven i certifieringen och partiernas härkomst och innehållsförteckningar därefter. Också vi växtodlare har av handeln fått krav på certifiering av våra produkter och produktionsmetoder enligt alla möjliga ISO och GAP standarder. Men jag undrar till vilken nytta dylika certifieringar skulle vara annat än att få några mappar i hyllan och en några tusen euros räkning i postlådan?

Nää, etik och moral är nog vad som fattas!! Har själv sett hur man kört ”gårdagens” maletköttförpackningar på nytt genom kvarnen tillsammans med lite is för att få ”fräschare” färg …… på med ny datummärkning och ut i disken bara. Huvadå!! Man undrar nog ibland hur väl de färdigförpackade köttbrickorna / halvfabrikaten motsvarar innehållsförteckningen. Hade butikerna kvar kvarnarna kunde man kanske be dem mala någon file på ort och ställe? Blir kanske ett annat pris men………. Och det är väl just girighet och pris som är felet. Man får det man betalar för, om ens det, eller?

Allt verkar liksom i fallet ”de svarta lådorna” vara frågan om att hålla konsumenterna ovetande om ursprung och innehåll…….. Bra att också myndigheterna vaknat och börjat kräva bättre märkning.

Mitt råd är att undvika handelns egna ”private labels” med ”tillverkat för”-noteringar från någonstans långtbortifrån.

Blev lite råddigt det här nu men det känns lite bättre nu 🙂 God fortsättning på veckoslutet!

Uppblåst

Igår kväll då jag gick in till kalvarna kunde jag konstatera att Kix var uppblåst, hon hade fått trumsjuka ihop med sig. Magen var riktigt uppblåst och hon bara stod stilla. Djuret drabbas av trumsjuka då gaser inte kommer bort från vommen, utan de blir kvar där och börjar ”svälla”.

Som första hjälp brukar vi ge matolja och sedan gnugga på magen på vänstra sidan för att få gaserna i rörelse och kalven att rapa och prutta ut dem. Vi gjorde detta också med Kix, men av någon anledning blev hon inte bättre. Lite gas kom ut, men hon bara stod och tittade på mig. Jag försökte få henne att gå omkring i kättan, men tydligen tog det redan så sjukt att hon inte klarade av att göra det.

Då hon efter en stund började skaka på bakbenen, tyckte jag att jag inte hade något annat val än att sticka hål i sidan på henne för att få ut gasen. Det kan låta hemskt, men nu var det frågan om en liten nål jag stack i vänster sida och via den började gasen läcka ut och svullnaden lättade. Efter en stund började hon igen tassa omkring och i morse var hon helt återställd.

Det var bara andra gången på snart 8 år som jag har behandlat trumsjukan genom att sticka en nål i sidan och båda gångerna har det slutat bra. Kix är föresten en blandning av kyyttö och jersey . Vi brukar nog seminera våra renrasiga finnar med deras egna ras, men Asteri blev inte dräktig trots många försök med kyyttö, så därför valde vi att pröva med jersey. Namnet har hon fått efter sin far Jix och eftersom hon är rätt så spänstig misstänker jag att det kommer och bli en och annan kick från henne bara hon blir stor 😉

Skolbänken kallar

En gång i månaden, för att vara exakt. Jag började på veckoslutet en kurs inom landsbygdsturism som ordnas i Kuggom. Meningen är att jag/vi skulle få lite ideér om hur vi kunde utveckla vår gård. Mjölken är och förblir grunden för verksamheten, men utöver det kunde det vara bra att ha lite annat också. Med tanke på att man inte vet vad framtiden hämtar med sig, känns det bättre om man hade inkomster från lite olika håll i stället för att satsa allt på ett kort.

Helt utan baktankar är vi inte, utan vi har nog lite funderat på vad vi kunde börja med. I fjol köpte vi gamla folkskolan här på Heisala och nu är vår tanke att vi ska hyra ut den, antingen som så eller genom att öppna en Bed and Breakfast. Ett annat alternativ är att vi börjar tillverka glass och ett tredje att vi börjar med någon form av gårdsturism.

Som sagt, vi är öppna för nya ideér och därför började jag på kursen. På agendan detta veckoslut fanns förutom föreläsningar också snöskovandring och ett besök hos en alpacka-/kursgård.