Vissa saker man företar sig kan vid första anblicken verka geniala, men visar sej sedan vara riktigt misslyckade. Andra kan verka idiotiska men visa sig vara rena snilleblixten efter ett tag. Häromdagen gjorde jag en reparation som har förutsättningar för att gå i bägge riktningarna och det blir väl framtiden som får utvisa om det är ett fall framåt eller bara ett fall i största allmänhet.
En kväll i julhelgen upptäckte jag att en av kornas vattenkoppar var helt lös från sitt fäste. Det problemet gick någorlunda lätt att åtgärda tillfälligt genom att kila fast den med ett par träkilar. Vad som däremot var värre var att koppen efter min hastverksreparation började läcka vatten. Rejält. Det formligen sprutade ut på undersidan. Jag öppnade alltsammans flera gånger, flyttade kopplingar, bytte packningar m.m. men inget hjälpte. Det verkar som om vattenstrålen nött ett litet spår i själva gjutgodset och då hjälpte det inte med nya packningar. Det var rejäla minusgrader, jag frös om fingrarna och klockan var vid det här laget en god bit över midnatt. Jag bestämde mej för att strunta i saken i kväll. Korna har tillgång till flera koppar, de klarar sig också om jag pluggar igen den här och tar nya tag i morgon. Dessutom kommer jag förmodligen att bli tvungen att byta ut själva koppdelen. Det lär ta ett par dagar att få hem delen (eftersom den garanterat inte finns i hyllan) och kosta några hundringar, så korna kommer ändå att få klara sig utan den här koppen ett tag.
Vattenkoppen har ingen kran utan det blev att proppa den med nåt lämpligt tunt material som rymdes in mellan packning och kopp. Det första jag hittade var en gammal innerslang från ett bildäck som jag klippte i lämplig storlek, klämde in mellan den gamla packningen och vattenkoppen och skruvade igen. Jag konstaterade att koppen var absolut tät, det kom inte en endaste droppe vatten i själva koppen och läckte inte heller på undersidan. Perfekt. Jag släckte belysningen och tog natten.
Följande dag gick jag som vanligt morgonrunda i ladugården och upptäckte att en kalv stod och nosade på den igenpluggade koppen. Vid en närmare titt märkte jag att hon tydligen försökte dricka ur den. Vid ytterligare titt kunde jag slå fast att hon faktiskt på riktigt drack ut den! Det rann vatten i kopppen precis som den skulle när man tryckte ner tungan. I övrigt var den helt tät, inga läckage och inga andra problem heller! Läckaget hade alltså mirakulöst självläkt under natten och dessutom hade min proppning försvunnit och nu fungerade allt som det skulle. Fantastiskt!
Nåja, vid närmare eftertanke var det inte så konstigt. Den avklippta innerslangen räckte förstås till för att täta läckaget. Däremot var slangen inte tillräckligt stark för att i längden stå emot vattentrycket (vilket jag egentligen borde kunnat räkna ut). Efter några timmar hade vattenstrålen antagligen nött hål på min pluggning och koppen börjat fungera igen.
Nu återstår förstås frågan hur länge det här fuskverket kan hålla innan det börjar läcka igen. I princip borde jag väl reparera felet ordentligt, men faktum är att det här är så pass intressant att jag tror jag låter innerslangen sitta kvar ett tag. Bara för att se hur länge det håller. 🙂
