24 juli, 2018 av Nisse

I mitt anletes svett

Det här börjar vara den värsta sommaren som jag kan minnas. Visst var det hett också 2013 (Potatiskällaren nästa) och 2010 (Aah – svalka) men nu har hettan varat ovanligt länge. Allt sedan mitten av maj har det varit stekhett nästan utan uppehåll. Jag börjar lida av långvarig överhettning och man är alldeles slut redan innan eftermiddagshettan kommer. Inte orkar man göra nånting och inte skriva heller för hjärnan känns som potatismos. Nu på morgonen är det litet svalare och med dörrar och fönster på vid gavel hela natten börjar det bli drägligt.

Temperaturerna den här sommaren kan jag tyvärr inte se fastän jag har haft mätsystemet igång hela tiden. Åskan i fredags tog nämligen livet av min mätdator och jag har inte fått systemet att fungera än. Det var mycket som strök med i byn. Nätet fungerade inte på två dagar och jag fick jobba hårt för att alls få igång det på nytt. Två växlar tog åskan och även om det är igång igen så är det ganska provisoriskt och måste repareras grundligare.

Jag stod bakom ladan och grävde då den första smällen kom. Blixten slog ner alldeles nära och katten som jag har som sällskap hoppade högt – liksom jag. Nu kan jag inte enbart beklaga åskan för det kom sedan ett häftigt åskregn som gav oss närmare 30 mm även om det var kortvarigt. I det här vädret är det enda som kan ge regn just åska.

Men det var inte bara elektroniken som gick sönder. Vi hade två elavbrott och eftersom jag höll på att reparera fibernätet så var jag inte hemma. Panna slocknade och då strömmen kom tillbaka så matades obrunnen flis in i pannan tills skruven pressades bakåt och lagret (som jag nyligen bytt) gick sönder. Jag hade fyllt på flissilon och allt skall nu skyfflas ut igen. Skruven sitter nämligen stenhårt och jag måste troligen skruva isär den för att få bort den packade flisen. Vanligen har jag reservlager men det förra gick sönder under vårsådden i maj och jag har inte ännu hunnit skaffa fler. Visst har jag en brytare som skall stänga av matningen om skruven skuffas bakåt men den är urkopplad sedan förra bytet av brännhuvud. Det är sällan tid att göra nånting ordentligt utan nästa katastrof får en att lämna allt på hälft så fort det fungerar behjälpligt. Och så får man lappa ihop allt på nytt och på nytt …

Vi har nu former för cementbalkarna under ladan och i morgon kommer cementbilen. Det tog en massa tid att få bort de gamla stenarna så jag har inte gjort nånting annat den här sommaren utom det allra nödvändigaste inom jordbruket – och så katastrofreparationer på nätet. Allt är uppskjutet tills vi får cementarbetet gjort  för det skall sedan torka i en månad.

Under arbetets gång har de ursprungliga planerna ändrats en hel del. Dels måste jag gräva flera nya broar och diken för att få bort vattnet under grunden och dels minskade balkarnas längd. Mitt under ladan blir det bara en kort cementbalk för där har de gamla stenarna hållit bra och det som hållit i 90 år bör man helst inte röra enligt den gamla goda principen om att inte fixa det som inte behöver fixas.  Rör man om nånting i onödan så ställer man bara till elände. Jag minns bra hur det byggdes om i början på 60-talet. Många hus som stått i hundra år utan problem ”förbättrades” med cement, mineralull och plast varpå man for genom golvet följande år …

Stenar på lera fungerar bra men sjunker så småningom i jorden och efter hundra år måste man göra nånting. Nu gjuter jag cementbalkar under stenarna men gör INTE cementgolv som bara dra upp fukt ur jorden (plast under hjälper inte). Stenar kommer utanpå balkarna och sedan sätts det gamla trägolvet tillbaka. Sten och trä är mina material och de vet man att fungerar. Sten suger inte upp fukt liksom cement. Trä skall inte vara i kontakt med jorden och skall vara under tak så det torkar upp emellanåt. Då håller det i hundratals år utom i solen där det måste bytas ut vart hundrade år. Tryckimpregnerat tänker jag alls inte börja använda. Dyrt och svårt att bli av med. Man skall se till att konstruktionen är rätt så håller vanligt trä precis lika bra. Öppna balkonger och altaner skall inte byggas av trä. Punkt. Vill man använda trä så skall man sätta tak över.

”Du skall äta ditt bröd i ditt anletes svett” är ren poesi och handlar inte om värme utan mera om arbete. Tyvärr börjar en del av mänskligheten tappa bort arbetets betydelse. De tror att allting kommer av sej självt till butikerna på något magiskt sätt. Uppvaknandet kan bli mycket brutalt. Därför är jag skeptisk till medborgarlön även om den kan ha vissa positiva drag. För varje år gör vi av med jordklotets resusrser allt snabbare och lever över våra tillgångar. Det måste ta slut med förskräckelse. Jag är varken för Slösa eller Spara (även om jag mera lutar åt Spara). Det är mera en fråga om förnuftig användning av de resurser vi har – inte någon ideologi. Ideologier är helt värdelösa om man inte beaktar verkligheten. Tyvärr är det numera viktigare att tycka än att veta. Att strunta i fakta är på modet och det leder raka spåret till fördärvet.

Att sitta och ”läppja på en kall drink” är definitivt inte min grej. Snarare då att hälla i sej stora mängder saft eller vatten då man genomsvettig kommer in från grävandet. Inte tänker jag heller byta det svettiga arbetet mot nån semester. Det som kallas semester är TRÅKIGT – rent ut sagt mördande SLÖTT. Men litet omväxling skall vi ha för i augusti åker vi på kanaltur till Dalsland. Om det nu finns så mycket vatten kvar i kanalen att båten hålls ovanför bottnen. Kanaler gillar jag för de var 1800-talets motorvägar och på dem fraktades grymma mängder med material och människor. Tekniken är enkel men genial. Jag såg en engelsk dokumentär om Oxford kanal och en gammal gumma kunde manövrera slussportarna även om de vägde 2 ton … Men redan de gamla romarna var ju mästare på att bygga akvedukter och leda vatten till helt otroliga platser. Som gammal bonde och ingenjör är jag helt fascinerad av den gamla tekniken som i många hänseenden är bättre än den nya kortsiktiga slösa-tekniken.

Nu gäller det att ännu binda ihop en form med ståltråd medan det är skugga utanför väggen. Då solen börjar gassa där så är det rent livsfarligt att arbeta på det stället. Den kalla och regniga nordiska sommaren har vi inte sett mycket av i år men man minns ju ännu fjolåret …

 

 

23 februari, 2018 av Christer

Lite ett som annat.

Hej igen, tiden går fort när man har roligt.

Sen senast har jag jobbat med att installera program och applikationer i nya datorn, dock inget moln än så länge så Nisse kan vara lugn. Jag blev ändå tvungen att släppa in en ”hackare” i datorn för att få ventilations- /kylanläggningen installerad. Eller rättare sagt så fick jag nog själva programmet på plats men att upprätta kontakten med styrningen ute i kylrummen fick jag inte till själv. Blev tvungen att ”ringa en vän” eller i det här fallet leverantören i Holland. Det är ju lite svårt att begripa alla förklaringar då terminologin på engelska är obekant, betydligt lättare var det att låta honom fixa till det själv via ”teamviewern”. Ganska händigt egentligen då man med kursorn kan peka på olika saker och låta honom ta hand om resten. Själva kylmaskin hittade jag inte heller via nätverket och fick heller ingen nyttig information via diagnostikhjälpen så jag hann tänka att det blir att kontakta leverantören av kylmaskin också. Det blev nu inte av men igår hade vi ett 20 minuters elavbrott och idag så fungerade kontakten till kylmaskin. Tydligen så räckte det med att bryta strömmen till kylmaskin, jag hade prövat med omstart av densamma men det hjälpte inte men att vrida om huvudströmbrytaren hade jag inte kommit mig för att göra. Ibland fixar sig saker av sig självt 🙂

På grund av datortrubblet så ligger vi lite efter med redovisningarna men det är ju ännu 5 dagar kvar innan skattedeklaration ska inlämnas så månne int det ordnar sig det också.

Det fina vädret har också bidragit till förseningen då jag inte kunnat hålla mig borta ur skogen, dagarna börjar bli längre och trots kyliga nätter så värmer solen bra där den kommer åt.

Solen värmer riktigt skönt så här i skogskanten så det är tur att termosen är liten annars blev det väl mest pauser i arbetet.

Årssemester.

Så här års passar det också bra att ta ut årssemestern även om också det inkräktar lite på redovisningsarbetet. I fjol höll jag min längsta ledighet sen jag började med eget för 30 år sen så i år fick det bli lite kortare avkoppling eller närmare bestämt hela 4 dagar.  Som brukligt blev det en skidsemester med mina bästa vänner och i år styrdes kosan till Tjeckien för deltagande i Jizerska 50. Jag skidade samma lopp för 8 år sen och då hölls loppet första veckan i januari och jag hade bara hunnit skida 50km under mellandagarna mellan jul och nyår innan avfärd. I år har jag hunnit träna lite mera och dessutom delta i BotniaVasan veckoslutet innan avfärd. BotniaVasan gick riktigt bra i det fina vädret och goda förhållandena, jag lyckades faktiskt förbättra mitt personbästa med sisådär 3 minuter i mitt 12:e lopp. Därför var förväntningarna höga inför loppet i Tjeckien, terrängen där är ju lite annorlunda än här hemma på plattlandet så jag satsade en hel del på att få bra fäste i backarna. Det lyckades bra eller egentligen lite för bra för det tog också en hel del av glidet, så det tog mig 12 minuter längre att genomföra loppet denna gång. I och för sig så var föret betydligt långsammare i år då det kom lite nysnö natten innan. Förra gången var det knappt med snö och spåren var väldigt isiga så farten utför började närma sig kritiska nivåer.

På väg från flygfältet i Prag och upp till Liberec fanns ingen snö överhuvudtaget så vi började undra hur det skulle bli med loppet men när vi kom upp mot 600 meter över havet en par kilometer från startplatsen ökade snön hastigt och i skogarna uppe på platån fanns det gott om snö.

Fina rapsfält kring Prag. Övervintringen lyckas nog bättre på dessa breddgrader.

 

Vi närmar oss slutdestination, lite mera kuperat här än hemma 🙂

 

Inspekterar snöförhållandena dagen innan loppet.

15 mars, 2017 av Christer

Gatineauloppen.

Rubriken i pluralis eftersom jag de facto deltog i 2 lopp under veckoslutet i Canada. Kanske lite dumdristigt att anmäla sig till två långlopp två dagar i följd men det råkade vara 20% rabatt på det andra loppet om man skidade båda och då jag nu ändå var där så……. och så råkade jag anmäla mig innan jag hade fått se banprofilen :/  Banorna i Gatineau råkade vara lite backigare än vad jag är van vid med en totalklättring närapå den i norska Birkebeinerennet. Här på plattlandet finns det liksom just inga möjligheter till att träna i så långa och branta uppförsbackar som dessa.

Banprofil 51 km klassiskt.

Banprofil 51 km fristil.

 

Jag låter en videolänk till Gatineuloppet beskriva loppen i övrigt och den som orkar se hela videon kanske förstår hur österbottningen kände sig i ”Penguin hill” efter knappa 20 km åkning i fristilsloppet på söndagen den 19 februari (~5:40 i videon). En av deltagarna i vår grupp härifrån syns parstakandes i slow motion under några sekunder vid ~9:30.

Det var förresten nära att vi missat hela skidäventyret för när vi skulle påbörja resan med flyg från Vasa till Stockholm så ställdes flyget in på grund av att planet vi skulle åka med hade fått tekniska bekymmer under en tidigare flygning och SAS hade inget ledigt plan att sätta in på rutten. Via alternativa arrangemang lyckades vi i alla fall med 15 minuters marginal ta oss till Arlanda och flyget till Chicago.

Väl framme i Gatineau som ligger i det fransktalande Quebec möttes vi som jag nämnde i mitt förra inlägg av snörik omgivning och soligt väder, och överaskande nog också av ett vänligt hjälpsamt folk. Det senare hade jag inte så stora förväntningar på då jag fått höra att man inte gillar engelsktalande personer men se där kom mina fördomar på skam. Vi råkade som exempel stiga av bussen en hållplats för tidigt på väg till hotellet men busschauffören kom efter oss på trottoaren och visade in oss i bussen igen för att ta oss ytterligare ett par hundra meter framåt. Också senare vid diskussioner med lokalbefolkningen blev vi vänligt bemötta och speciellt efter att dom fick höra att också vi som svenskatalande hörde till en språkminoritet i vårt hemland. Att vi finländare också gillar ishockey gjorde ju inte saken sämre heller. 🙂

Nåväl, ute i terrängen blev det inte så mycket prat då backarna  kom emot så ersattes nog pratet av flåsandet men fina spår i en underbar terräng och ljusa förhållanden då solljuset gassade på i  de nu lövfria lövskogarna.

En relativt pigg bondbloggare i mål efter 51 km klassisk skidåkning.

Efter det klassiska loppet på lördag kväll blev vi ”Worldloppet passport holders” inbjudna till bankett och jag hade bland annat nöjet att växla några ord med Pierre Harvey, pappa åt Alex som vann femmilen i Lahtis VM -fast det visste vi inte då- 🙂 En trevlig och ödmjuk man som faktiskt deltagit i både sommar- och vinter-OS eftersom han både cyklar och skidar. Ett annat trevligt återseende var att träffa Alain som skidade jämsides med mig uppför backarna i Österikiska Dolomitenlauf,  året därpå hann han upp och kände igen mig i en backe halvvägs i Polska Bieg Piastov.  I år mötte han upp när det återstod ett par kilometer av fristilsloppet för att heja på sin ”Finnish friend”. Så förutom trevlig samvaro med skidvännerna i gruppen så knyter man en och annan kontakt med likasinnade världen över. Det skadar nog inte med lite avbrott  från det dagliga bondelivet emellanåt 🙂

Gatineauloppet överaskade positivt så jag hoppas att jag någon gång i framtiden har möjlighet att återuppleva trakten med lite mera backträning i bagaget.

NHL-ishockey.

Vi tog ut det maximala av vistelsen i Canada då vi förutom skidåkning och banketter också passade på att gå på ishockeymatch.

Snabbt insläpp trots stora köer till säkerhetskontrollen.

Ottawa Senators med svensken Erik Karlsson mötte Winnipeg Jets med årets ”Rookie” Patrik Laine och vi lyckades få tag på några biljetter till den så gott som slutsålda matchen. Hemmalaget förlorade med 2-3 men det kunde lika gärna ha gått till förlängning då pucken låg på mållinjen i motståndarbåset med en sekund kvar av matchen. Trots den jämna matchen där Laine valdes till ”kvällens lirare” tack vare 2 passningspoäng så förvånades jag något över att de lite på 19000 åskådarna höll sig så lugna, jag hade nog förväntat mig mera liv och rörelse på läktaren. Jag går sällan på hockey här hemma men det är nästan mera liv på en Sportismatch än vad det var här.

Vi satt som synes ganska högt uppe men platsen var inte alls dålig för det, man hade bra överblick över plan och pucken syntes bra trots avståndet.

Efter fyra dagar i Canada var det dags att ta sig vidare till nästa utmaning på vår resa………. fortsättning följer så ”stay tuned” 🙂

8 mars, 2017 av Christer

Howdy, I’m back!

Det undrades här i en kommentar för en tid sen om jag glömt bort bondbloggen. Det har jag inte gjort och visst har jag också känt mig lite illa till mods för att jag inte skrivit något på en tid.

Orsaken till frånvaron är att jag, håll i något stadigt nu, har varit på semester. Och inte vilken semester som helst heller för den delen utan den längsta sammanhängande ledigheten jag haft sen jag började som bonde 1988. Hela 18 dagar för att vara exakt. Det är få företagare förunnat att kunna ta en dylik ledighet men tack vare en stark insats från hemmafolket har det varit möjligt och gått någorlunda väl.

Det är ändå inte bara att ”stämpla ut” och ta ledigt, det fordrades nog en rejäl dos ”övertid” också från mitt håll innan resan. Jag hade en del virke liggandes i skogen och det vågade jag inte lämna kvar trots att det var snöfritt vid avfärden. Under så lång tid kan det snöa en hel del med risk för att virket göms bort under det vita. Det var också deklarationstider och jag hann i alla fall med ett nödrop få bokföring, momsredovisning, momsbetalningen och bränsleaccisåterbäringen åtgärdad innan avfärden. Själva deklaration blev jag dock tvungen att söka några dagars respit med vilket jag hoppas att skattebyrån beviljar. Dessutom var det ju viktigt att se till att allt var i någorlunda skick, det brukar ju ändå alltid vara något som krånglar när man är borta. Inventerade och fyllde på flislagret också så att dom inte skulle behöva frysa här hemma.  Så det blev många långa dagar både ute och vid skrivbordet innan avfärd. Därav inget inlägg som förvarnat eller förklarat mitt frånfälle innan resan.

Med anledning av språkvalet i rubriken så kanske ni anar att resan gick till andra sidan Atlanten.  Vill ni, trots att det mesta inte har så mycket jordbruksanknytning, höra mera kan ni slänga in en kommentar här nedan.

16 januari, 2016 av Christer

Kinesiska vasaloppet – after ski.

Väl hemkommen har man drabbats av ett flunsaåterfall, jag som trodde att vinterns snorande var över efter tre veckors förkylningen kring lilla-jul. Sen har det varit lite att se över här hemma så det utlovade ”after ski” – inlägget har låtit vänta på sig. Tänkte ändå försöka få det undan nu och också sätta med det utlovade bildmaterialet så att jag kan återgå till mer vardagliga blogginlägg. Intrycken från resan är ändå många och kommer säkert att snurra på en tid men jag lovar att försöka bespara er från ytterligare semesterminnen.

After ski.

Och vilket ”after ski” sen….. normalt under våra skidresor brukar det efter loppet badas bastu och bli en bit mat med lite dryck för att återställa vätskebalansen och i bästa fall också kaffe med bakelse men årets efterspel slår nog alla tidigare ”efterloppet” upplevelser. Vi blev nämligen liksom alla andra deltagare bjudna på en bankett som inte saknade motstycke åtminstone vad gäller programmet. Då jag häromkvällen råkade titta på den inhemska idrottsgalan i tv:n kunde jag konstatera att den i jämförelsen var något blek, visserligen är stämningen på plats något annorlunda men ändå. Kineserna kan verkligen det här med musik- och dansframträdanden och inte var trakteringen vad gällde mat och dryck illa den heller även om det ibland var lite svårt att veta riktigt vad man åt 🙂

Jag har svårt att i text beskriva stämningen på banketten men kanske en skakig videosnutt kan ge lite bild av det hela.

Det är ju inte riktigt tänkt att det ska se ut så här men utan hjälp kommer jag inte längre, mannen i röd halsduk som syns i slutdelen av videon är annars en tiofaldig orienteringsvärldsmästare från Sverige.

VasaloppetChina i bilder.

Genast vid ankomsten till hotellet intervjuades "skidåkaren" av kinesiska televisionen :) (Foto Fredrik Grannas)

Genast vid ankomsten till hotellet utfrågades ”skidåkaren” om förväntningarna inför loppet av kinesiska televisionen 🙂 (Foto Fredrik Grannas)

Startpaketets innehåll.

Startpaketets innehåll.

Spåret korsade nationalparken som planterats av japanska krigsfångar.

Spåret korsade nationalparken som planterats av japanska krigsfångar.

Utanför startområdet.

Utanför startområdet.

Snöskulpturerna finslipas.

Snöskulpturerna finslipas.

Här igenom snötempelstaden gick varvningsspåret.

Här igenom snötempelstaden gick varvningsspåret.

Det efterlängtade målskynket.

Det efterlängtade målskynket.

Mera skulpturer.

Mera skulpturer.

Invigningsceremonin framför makalös scendekoration.

Invigningsceremonin hölls framför en makalös scendekoration.

"Gustav Vasa" hade också rest till Kina.

”Gustav Vasa” hade också rest till Kina.

Tionde stämpeln i Worldloppetpasset, medaljen och bankettinbjudan är väl de mest konkreta bevisen på ett genomfört lopp. Men det är mycket annat som kommer att förknippas med dessa både före, under och efter själva loppet.

Tionde stämpeln i Worldloppetpasset, medaljen och bankettinbjudan är väl de mest konkreta bevisen på ett genomfört lopp. Men det är mycket annat som kommer att förknippas med dessa både före, under och efter själva loppet.

Sist och slutligen känner vi oss alla som vinnare. Här har hela österbottniska gruppen äntrat scen.

Sist och slutligen känner vi oss alla som vinnare. Här har hela österbottniska gruppen äntrat scen.

 

Kina i övrigt då?

När man nu åker så pass långt som till Kina så måste man väl se lite annat än ett skidspår också? Så därför valde jag liksom de andra i gruppen att förlänga vistelsen med ett tre dagars ”turistprogram” för att se de ”stora” turistmålen som det pratas om.

Bondbloggaren bestiger muren.

Bondbloggaren bestiger muren.

Efter att ha gått igenom "den förbjudna stadens" alla torg och byggnader kan man inte undgå att imponeras över att den byggdes på 14 år i början av 1400-talet. Inget litet projekt i en tid då allt gjordes för hand.

Efter att ha gått igenom ”den förbjudna stadens” alla torg och byggnader kan man inte undgå att imponeras över att den byggdes på 14 år i början av 1400-talet. Inget litet projekt i en tid då allt gjordes för hand.

Kommer man från en liten by i Finland märker man snart att allt som är stort inte är vackert alla gånger, stora befolkningscentra och livlig trafik medför vissa olägenheter. Här har nog miljönissarna annat att fundera över än att varje torp på landsbygden skall anslutas till det kommunala avloppsnätet.

Som synes på de flesta bilder lyser solen från en klar blå himmel något som enligt guiden inte är någon självklarhet i 21 miljonersstaden Beijing med sina 7 miljoner bilar. Den så kallade smogen fick vi erfara vid ankomsten till Kina då den låg tät över flygplatsen och lukten gav en förnimmelse av den man känner när man sotar värmepannan. Tursamt nog var det blåsigt de övriga dagarna så smogen drevs bort.

Som synes på de flesta bilder lyser solen från en klar blå himmel något som enligt guiden inte är någon självklarhet i 21 miljonersstaden Beijing med sina 7 miljoner bilar. Den så kallade smogen fick vi erfara vid ankomsten till Kina då den låg tät över flygplatsen, sikten var bara några hundra meter och lukten gav en förnimmelse om den man känner när man sotar värmepannan. Tursamt nog var det blåsigt de övriga dagarna så smogen drevs bort.

Trafiken var ett kapitel för sig, här hemma förargar sig bilisterna om dom hamnar att köra långsamt efter bondens traktor här fick man vara glad om man kom ett par kilometer på en halv timme.

Trafiken var ett kapitel för sig, där hemma förargar sig bilisterna över att tvingas köra långsamt efter bondens traktor här fick man vara glad om man kom ett par kilometer på en halv timme.

Under en närmare 7 timmars färd med snabbtåget från Changchun till Beijing passerades inte en enda plätt som man kunde kalla för skog. Det mesta var en oändlig slätt med majs- och risfält vilka här och där bröts av städer med febril byggverksamhet och rykande industrier.

Vad jag kunde förstå så hade majskolvarna plockats för hand och nu höll man på med skörd av de torra stjälkarna som buntades och transporterades hem för användande som foder?

Vad jag kunde förstå så hade majskolvarna plockats för hand och nu höll man på med skörd av de torra stjälkarna som buntades och transporterades hem för användande som foder?

Och som om det inte vore tillräckligt med smog från tidigare så spädde man på med att elda förnan efter skörden? Inget större bekymmer över kolbindning och humushalt.

Och som om det inte vore tillräckligt med smog från tidigare så spädde man på med att elda förnan efter skörden? Inget större bekymmer över kolbindning och humushalt.

Isbelagda risodlingsfält.

Isbelagda risodlingsfält.

Några bilar lastade med majs? köar vid fabriksporten. (Foto Fredrik Grannas)

Några bilar lastade med majs? köar vid fabriksporten. (Foto Fredrik Grannas)

Under resan konstaterades också den kinesiska befolkningen vara väldigt slanka, vi antar att största förklaringen ligger i ätandet med pinnar. Antagligen skulle vi nog också magra en del för det tog sin lilla tid att tömma talriken, det skulle ändå inte fallit oss in att försöka få kineserna att äta med kniv och gaffel. Man får ta seden dit man kommer även om köks- och serveringspersonal hade lite roligt åt våran pinnhantering 🙂

Lyckan över att fånga maten med pinnen :)

Lyckan över att fånga maten med pinnen 🙂

Borta bra men hemma bäst……….

 

 

3 januari, 2016 av Christer

Kinesiska Vasaloppet – uppladdningen.

Bondbloggen tycks fungera även här i österled. Däremot så är Facebook och Google blockerade av de kinesiska myndigheterna, nåå Facebook klarar man sig utan däremot så saknar jag Google. Man har ju vant sig vid att söka sig framåt den vägen när man söker information. Har man rätta adresser så hittar man ändå men lättare är det att söka via sökning på Google.

Annars så verkar mobiltelefonerna om möjligt vara ännu flitigare i användning här än hemma till och med i restaurangen sitter man och surfar vilket går bra med vänsterhand då plockandet av maten klaras av med högra handen tack vare pinnarna. Den som begagnar kniv och gaffel har ju bägge händerna upptagna. Vad dom surfar på har jag inte kommit underfund med men väldigt allmänt och ogenerat brukas mobilerna.

Uppladdningen

Även om  snöbristen hemma har lett till att träningen blivit lidande så rycks man under förberedelserna lätt med i förväntningarna inför loppet. Man kollar in formen hos medtävlarna och bedömer vilka man borde klara och vilka som kan bli svårare att slå. Tävlingsinstinkten väcks utan att man medvetet tänker på den. Här verkar också resultaten vara viktiga. Jag blev intervjuad av kinesiska televisionen och förutom frågor om hur länge jag skidat och hur jag lärt mig skida så var dom väldigt intresserade av vilka priser jag vunnit ? Ortsbefolkningen vill också gärna bli fotograferade med oss, men några autografer har jag ändå inte skrivit…..ännu ?

Efter att ha teståkt delar av spåret idag så får nog den småkuperade terrängen en att lite ångra att man inte tränat lite mera. Morgondagens åkande kan nog bli lite mer utmanande än vad man tänkt sig. Hur som helst så är det för sent att göra nåt åt det nu. Kölden på  en -15 grader verkar dessutom ha gjort snön sträv och glidet är inte det bästa. Nååå det är ändå sist och jslutligen frivilligt att delta.

Även om resultaten uteblir i morgon så kommer resan att ge bestående intryck om inte annat så för de fantastiska snöskulpturerna som kantar spåret. Tyvärr får jag inte bilder uppladdade via telefon så dem återkommer jag till när jag får tillgång till dator.