23 februari, 2018 av

Lite ett som annat.

Hej igen, tiden går fort när man har roligt.

Sen senast har jag jobbat med att installera program och applikationer i nya datorn, dock inget moln än så länge så Nisse kan vara lugn. Jag blev ändå tvungen att släppa in en ”hackare” i datorn för att få ventilations- /kylanläggningen installerad. Eller rättare sagt så fick jag nog själva programmet på plats men att upprätta kontakten med styrningen ute i kylrummen fick jag inte till själv. Blev tvungen att ”ringa en vän” eller i det här fallet leverantören i Holland. Det är ju lite svårt att begripa alla förklaringar då terminologin på engelska är obekant, betydligt lättare var det att låta honom fixa till det själv via ”teamviewern”. Ganska händigt egentligen då man med kursorn kan peka på olika saker och låta honom ta hand om resten. Själva kylmaskin hittade jag inte heller via nätverket och fick heller ingen nyttig information via diagnostikhjälpen så jag hann tänka att det blir att kontakta leverantören av kylmaskin också. Det blev nu inte av men igår hade vi ett 20 minuters elavbrott och idag så fungerade kontakten till kylmaskin. Tydligen så räckte det med att bryta strömmen till kylmaskin, jag hade prövat med omstart av densamma men det hjälpte inte men att vrida om huvudströmbrytaren hade jag inte kommit mig för att göra. Ibland fixar sig saker av sig självt 🙂

På grund av datortrubblet så ligger vi lite efter med redovisningarna men det är ju ännu 5 dagar kvar innan skattedeklaration ska inlämnas så månne int det ordnar sig det också.

Det fina vädret har också bidragit till förseningen då jag inte kunnat hålla mig borta ur skogen, dagarna börjar bli längre och trots kyliga nätter så värmer solen bra där den kommer åt.

Solen värmer riktigt skönt så här i skogskanten så det är tur att termosen är liten annars blev det väl mest pauser i arbetet.

Årssemester.

Så här års passar det också bra att ta ut årssemestern även om också det inkräktar lite på redovisningsarbetet. I fjol höll jag min längsta ledighet sen jag började med eget för 30 år sen så i år fick det bli lite kortare avkoppling eller närmare bestämt hela 4 dagar.  Som brukligt blev det en skidsemester med mina bästa vänner och i år styrdes kosan till Tjeckien för deltagande i Jizerska 50. Jag skidade samma lopp för 8 år sen och då hölls loppet första veckan i januari och jag hade bara hunnit skida 50km under mellandagarna mellan jul och nyår innan avfärd. I år har jag hunnit träna lite mera och dessutom delta i BotniaVasan veckoslutet innan avfärd. BotniaVasan gick riktigt bra i det fina vädret och goda förhållandena, jag lyckades faktiskt förbättra mitt personbästa med sisådär 3 minuter i mitt 12:e lopp. Därför var förväntningarna höga inför loppet i Tjeckien, terrängen där är ju lite annorlunda än här hemma på plattlandet så jag satsade en hel del på att få bra fäste i backarna. Det lyckades bra eller egentligen lite för bra för det tog också en hel del av glidet, så det tog mig 12 minuter längre att genomföra loppet denna gång. I och för sig så var föret betydligt långsammare i år då det kom lite nysnö natten innan. Förra gången var det knappt med snö och spåren var väldigt isiga så farten utför började närma sig kritiska nivåer.

På väg från flygfältet i Prag och upp till Liberec fanns ingen snö överhuvudtaget så vi började undra hur det skulle bli med loppet men när vi kom upp mot 600 meter över havet en par kilometer från startplatsen ökade snön hastigt och i skogarna uppe på platån fanns det gott om snö.

Fina rapsfält kring Prag. Övervintringen lyckas nog bättre på dessa breddgrader.

 

Vi närmar oss slutdestination, lite mera kuperat här än hemma 🙂

 

Inspekterar snöförhållandena dagen innan loppet.

15 mars, 2017 av

Gatineauloppen.

Rubriken i pluralis eftersom jag de facto deltog i 2 lopp under veckoslutet i Canada. Kanske lite dumdristigt att anmäla sig till två långlopp två dagar i följd men det råkade vara 20% rabatt på det andra loppet om man skidade båda och då jag nu ändå var där så……. och så råkade jag anmäla mig innan jag hade fått se banprofilen :/  Banorna i Gatineau råkade vara lite backigare än vad jag är van vid med en totalklättring närapå den i norska Birkebeinerennet. Här på plattlandet finns det liksom just inga möjligheter till att träna i så långa och branta uppförsbackar som dessa.

Banprofil 51 km klassiskt.

Banprofil 51 km fristil.

 

Jag låter en videolänk till Gatineuloppet beskriva loppen i övrigt och den som orkar se hela videon kanske förstår hur österbottningen kände sig i ”Penguin hill” efter knappa 20 km åkning i fristilsloppet på söndagen den 19 februari (~5:40 i videon). En av deltagarna i vår grupp härifrån syns parstakandes i slow motion under några sekunder vid ~9:30.

Det var förresten nära att vi missat hela skidäventyret för när vi skulle påbörja resan med flyg från Vasa till Stockholm så ställdes flyget in på grund av att planet vi skulle åka med hade fått tekniska bekymmer under en tidigare flygning och SAS hade inget ledigt plan att sätta in på rutten. Via alternativa arrangemang lyckades vi i alla fall med 15 minuters marginal ta oss till Arlanda och flyget till Chicago.

Väl framme i Gatineau som ligger i det fransktalande Quebec möttes vi som jag nämnde i mitt förra inlägg av snörik omgivning och soligt väder, och överaskande nog också av ett vänligt hjälpsamt folk. Det senare hade jag inte så stora förväntningar på då jag fått höra att man inte gillar engelsktalande personer men se där kom mina fördomar på skam. Vi råkade som exempel stiga av bussen en hållplats för tidigt på väg till hotellet men busschauffören kom efter oss på trottoaren och visade in oss i bussen igen för att ta oss ytterligare ett par hundra meter framåt. Också senare vid diskussioner med lokalbefolkningen blev vi vänligt bemötta och speciellt efter att dom fick höra att också vi som svenskatalande hörde till en språkminoritet i vårt hemland. Att vi finländare också gillar ishockey gjorde ju inte saken sämre heller. 🙂

Nåväl, ute i terrängen blev det inte så mycket prat då backarna  kom emot så ersattes nog pratet av flåsandet men fina spår i en underbar terräng och ljusa förhållanden då solljuset gassade på i  de nu lövfria lövskogarna.

En relativt pigg bondbloggare i mål efter 51 km klassisk skidåkning.

Efter det klassiska loppet på lördag kväll blev vi ”Worldloppet passport holders” inbjudna till bankett och jag hade bland annat nöjet att växla några ord med Pierre Harvey, pappa åt Alex som vann femmilen i Lahtis VM -fast det visste vi inte då- 🙂 En trevlig och ödmjuk man som faktiskt deltagit i både sommar- och vinter-OS eftersom han både cyklar och skidar. Ett annat trevligt återseende var att träffa Alain som skidade jämsides med mig uppför backarna i Österikiska Dolomitenlauf,  året därpå hann han upp och kände igen mig i en backe halvvägs i Polska Bieg Piastov.  I år mötte han upp när det återstod ett par kilometer av fristilsloppet för att heja på sin ”Finnish friend”. Så förutom trevlig samvaro med skidvännerna i gruppen så knyter man en och annan kontakt med likasinnade världen över. Det skadar nog inte med lite avbrott  från det dagliga bondelivet emellanåt 🙂

Gatineauloppet överaskade positivt så jag hoppas att jag någon gång i framtiden har möjlighet att återuppleva trakten med lite mera backträning i bagaget.

NHL-ishockey.

Vi tog ut det maximala av vistelsen i Canada då vi förutom skidåkning och banketter också passade på att gå på ishockeymatch.

Snabbt insläpp trots stora köer till säkerhetskontrollen.

Ottawa Senators med svensken Erik Karlsson mötte Winnipeg Jets med årets ”Rookie” Patrik Laine och vi lyckades få tag på några biljetter till den så gott som slutsålda matchen. Hemmalaget förlorade med 2-3 men det kunde lika gärna ha gått till förlängning då pucken låg på mållinjen i motståndarbåset med en sekund kvar av matchen. Trots den jämna matchen där Laine valdes till ”kvällens lirare” tack vare 2 passningspoäng så förvånades jag något över att de lite på 19000 åskådarna höll sig så lugna, jag hade nog förväntat mig mera liv och rörelse på läktaren. Jag går sällan på hockey här hemma men det är nästan mera liv på en Sportismatch än vad det var här.

Vi satt som synes ganska högt uppe men platsen var inte alls dålig för det, man hade bra överblick över plan och pucken syntes bra trots avståndet.

Efter fyra dagar i Canada var det dags att ta sig vidare till nästa utmaning på vår resa………. fortsättning följer så ”stay tuned” 🙂

9 mars, 2017 av

Vitvaruabstinens.

Med anledning av kommentarerna efter mitt senaste inlägg så verkar det trots att det är lite utanför ämnet finnas ett visst intresse för lite skriverier om årets skidäventyr. Egentligen hade jag innan jag åkte planerat att göra små uppdaterande inlägg under resan men trots att jag i år höll mig i västerled så visade det sig inte vara så lätt. ”Internätet” är förvånansvärt nog inte så stabilt där på andra sidan Atlanten. Inte heller hotellens WiFi-nät var så värst stabila, man blev titt som tätt ”utkastad” och fick logga in igen om det nu lyckades. Vi är nog lite bortskämda med stabila nät här i Norden. Sen ville man ju naturligtvis hellre tillbringa tiden med skidvännerna framom att pilla på telefon.

Fullt så rörigt som i Kina är inte det amerikanska elnätet men kanske ger följande bild en lite fingervisning 🙂 Kanske är det lite likadant med ”internätet” ?

 

Som vän av längdåkning på skidor så gillar man snövita vidder och har vi vintrar som de senaste så leder det till vissa abstinensbesvär. Därför gick fjolårets skidresa till Wasaloppet China då dom har snögaranti som det enda av loppen i Worldloppsserien, påstod dom själva då, men nu fick vi höra att detsamma gäller Gatineauloppet i Canada men det visste vi inte då när vi valde mål för årets skidäventyr. Det har inte varit lätt att träna i år men tack vare den lokala skidklubbens talkogäng har jag haft ett 1,8 km långt konstsnöspår att tillgå under största delen av vintern, så det är man väldigt tacksam för. Det är ju lite mera njutbart att skida långlopp om man fått stå på skidor lite innan loppet. 🙂

Snöläget här hemma vid avfärden 16.2.2017

Snöläget i Gatineau, Canada. 17.2.2017. Som synes så är det inga problem att stilla abstinensbesvären 🙂

 

Worldloppet.

Jag har under tio års tid samlat på mig stämplar från långlopp i olika länder i Worldloppspasset och fick min tionde stämpel ifjol i Kina. Tänkte då att det kanske får räcka med ett pass men sen läste jag om Hannes Larsson som fullbordat sitt 30:e pass och då intresse fortfarande finns för skidåkning så kändes det naturligt att försöka ta sig an ytterligare ett pass. Det är ju lite mer motiverande att träna om man har ett mål med träningen, och så finns det en anledning till att ta ledigt några vinterdagar för deltagande i något lopp världen över.  🙂

Mitt fullbordade pass har tagit mig till följande länder:

Master No 4353
1. American Birkebeiner  USA  24.02.07  51 km  FT 
2. Vasaloppet  SWE  02.03.08  90 Km  CT 
3. Jizerská Padesatka:
Patria Direct 
CZE  10.01.10  50 Km  CT 
4. Finlandia-hiihto  FIN  27.02.10  50 Km  CT 
5. Tartu Maraton:
Main Race 
EST  20.02.11  63 Km  CT 
6. König Ludwig Lauf:
Main 
GER  05.02.12  50km  CT 
7. Birkebeinerrennet  NOR  16.03.13  54 km  CT 
8. Dolomitenlauf  AUT  18.01.14  42 Km  CT 
9. Bieg Piastow  POL  28.02.15  50 Km  CT 
10. Vasaloppet China:
main 
CHN  04.01.16  50 Km  CT

Här finns länk till Worldloppets passport holders sida ifall ni vill kolla om ni har nån bekant som fullbordat sina pass. Det finns lite på 300 ski masters i Finland så någon bekant kan det finnas 🙂

Worldloppet ski master #4353

Om Ni vill höra mera om årets skidäventyr så får Ni fortsätta med att kolla in Bondbloggen………

 

15 november, 2016 av

Alternativa sysslor.

Full vinter med rejäl kyla verkar Nisse ha. Här på plattlandet har vi just ingen snö och som lägst har temperaturen just och just tangerat -12°C.

En halvannan vecka med minusgrader utan snö betyder att tjälen tar sitt grepp om jorden och plöjningen ser nog ut att lämna på slarv till våren. Jag har ännu inte satt ut mina tjälmätningsrör så exakta värden har jag inte att tillgå men uppskattar att vi fått en 15 cm tjäle redan och det blir antagligen att svettas lite med järnstången innan de rör som jag tar upp på våren är jordade igen.

Snöläget på farsdag 13.11.2016

Snöläget på farsdag 13.11.2016. Barnbarnen gillar snön bättre än maskinerna på åkern.

Det blev också så snabbt kallt att jag inte heller hann tvätta av redskap och maskiner då packhallen har varit upptagen med tvätt, sortering och paketering av purjo och andra grönsaker. Normalt brukar det om höstarna gå att tvätta utomhus och köra in maskin i hallen över natten för att torka innan de sätts i vinterförvar.

Att en del sysslor man normalt brukar utföra i väntan på vintern blivit ogjorda betyder förstås inte att man är sysslolös. Jag har faktiskt inlett skogsarbetet med att röja lite längs åkerkanter och dylikt, mest för att se att utrustningen fungerar samt att avverkningstekniken är i behåll efter sommarvilan. Och så har jag kört lite entrepenadkörningar med slyröjaren som jag lovat tidigare i höstas. Det gick faktiskt riktigt bra att köra nu när det var närmare tio minusgrader, stelfrusna buskar och ris rent av pulvriserades trots något slöa bett. Många markägare har efter augustiregnen förstått att vattnet rinner bättre i putsade vattendrag.

6.11.2016 Före släntröjning.........

6.11.2016 Före släntröjning………

.......och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada :)

…….och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada  🙂

Kylan gav också möjlighet till snötillverkning så senaste lördag lastade jag lite konstsnö för att få skidspåret i skick och jag har också tagit tillfället i akt att inleda skidsäsongen Det är inte ofta man har möjlighet att i hemknutarna inleda skidsäsongen till farsdag och jag har några skidäventyr inplanerade för säsongen så man är glad över att få varva skogsarbetet med lite skidåkning. I den här åldern verkar det dessutom krävas mera träning för att komma i form.

12.11.2016 Lastning av snö på dyngvagn för spridning i skidspåret.

12.11.2016 Lastning av snö på dyngvagn för spridning i skidspåret.

Grönsaksbonden efter 12 km säsongpremiär.

Grönsaksbonden efter 12 km säsongpremiär.

Just nu som jag skriver detta kommer det rejält med stora snöflingor så kanske det lilla snötäcke vi har består en tid trots att det utlovats en varmare period nu framöver.

1 mars, 2016 av

När tiden är betydelsefull.

I går och idag har sysslor där tiden har betydelse varit i fokus. Igår gällde det att på möjligast korta tid avverka 52 km i BotniaVasaspåret och ikväll kl. 23:59 går tiden för inlämnandet av växthusstödsanmälan och skattedeklarationerna ut.

Två av skattedeklarationerna, pojkens dödsbos och en sammanslutning klarade jag av i början av eftermiddagen och dem lät jag yngsta dottern lämna in i pappersformat direkt till skattebyrån i stan i samband med andra ärenden. Jag har inga bank- eller katsokoder för dessa så det är bäst att göra dem på gammalt vis, likadant gjorde jag med bränsleaccisanmälan. Mina skatteblanketter, 2, 2c och momsdeklarationen skötte jag däremot elektroniskt för första gången. Och tur var det för det görs automatiskt en koll av materialet innan det sänds och det ledde till ett felmeddelande i en av punkterna. Vid en ny genomgång av materialet visade det sig att jag vid omläggningen av ett banklån kontofört uppgifterna fel. Det tog en liten stund att hitta felet men nu är det fixat. Hoppas jag, för det har nu på heder och samvete utförts och skickats in. Visst är det behändigt med elektronisk anmälan när det fungerar men ändå känns det lite osäkert om uppgifterna gått fram till rätt adress när man inte själv handgripligen lämnar in deklarationen.

Också växthusanmälan sköttes för första gången via vipu programmet som denna gång fungerade snabbt och smärtfritt. I det fallet får man en kvittering till e-posten som bevis ifall inlämnandet av någon anledning skulle ifrågasättas.

Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång :)

Hann söka efter ansökan om förlängning när felmeddelandet i TYVI-materialet kom, men det behövdes nu inte denna gång 🙂

En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid :)

En bild av skärmen får fungera som bevis över att deklarationerna inlämnats i god tid 🙂

Det har sina sidor att lämna deklarerandet till sista stund och visst kunde det ha gjorts några dagar tidigare men de var så fint skogsväder i veckan att jag inte kunde hållas inne. I och för sig var det fint väder idag med men det kunde man ju inte veta då. Dessutom dök det upp lite uppdrag som jag inte hade planerat in, återkommer kanske till det i ett senare inlägg.

Ett evenemang som jag däremot haft med  länge i planerna är deltagandet i mitt tionde BotniaVasalopp. Det hade jag inplanerat redan i somras även om jag anmälde mig först till nyår. Det var ju tänkt att det skulle gå av stapeln redan för 2 veckor sen men snöbristen och regnet satte p för det och loppet flyttades fram. Jag tänkte då att det inte var så lämpligt med flera deadlines samma veckoslut men trodde att det kanske inte skulle bli nåt lopp överhuvudtaget i år. Men vädret blev kallare och det kom lite snö så loppet ordnades i riktigt goda förhållanden under gårdagen.

Vädret, min kroppsliga ohälsa och mina aningar om att det inte skulle bli nåt lopp har lite dämpat träningsivern men ändå vill det bli bråttom i spåret då numret hängs på och startskottet går trots att man bara är motionär. Lite märkligt att man vill få det undan på möjligast korta tid då man kunde njuta av naturen, det fina vädret, sällskapet och bespisningen vid saftkontrollerna i stället för att tänja på gränserna till vad kroppen tål 🙂

Nu tävlar jag ju inte om tätplaceringarna men man vill ju åtminstone för sig själv ……. och kanske lite för vänner och bekanta 🙂 ….. bevisa att åldern ännu inte börjat ta ut sin rätt. De senaste åren har det tyvärr lagts till ett par minuter åktid för vart år och jag började komma hotfullt nära 4 timmars gränsen. Så jag bestämde redan innan start att i år skulle jag åtminstone försöka bättra på tiden något trots att de kroppsliga förutsättningarna inte var de bästa. Det fick bära eller brista men jag gick ut hårt och nådde mellantiden i Komossa på min tredje bästa tid. Lite straffade det sig mot slutet och farten avtog något men jag kunde i alla fall gå i mål på min femte bästa tid och 12 minuter snabbare än i fjol. Lite underlättades farthållningen i början av att det var få deltagare och därmed lätt att hålla egen fart från start.

Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp :)Foto Ines Tuohimaa

Bra med stöd av skidor och stavar efter utfört lopp 🙂      (Foto Ines Tuohimaa)

 

 

 

16 januari, 2016 av

Kinesiska vasaloppet – after ski.

Väl hemkommen har man drabbats av ett flunsaåterfall, jag som trodde att vinterns snorande var över efter tre veckors förkylningen kring lilla-jul. Sen har det varit lite att se över här hemma så det utlovade ”after ski” – inlägget har låtit vänta på sig. Tänkte ändå försöka få det undan nu och också sätta med det utlovade bildmaterialet så att jag kan återgå till mer vardagliga blogginlägg. Intrycken från resan är ändå många och kommer säkert att snurra på en tid men jag lovar att försöka bespara er från ytterligare semesterminnen.

After ski.

Och vilket ”after ski” sen….. normalt under våra skidresor brukar det efter loppet badas bastu och bli en bit mat med lite dryck för att återställa vätskebalansen och i bästa fall också kaffe med bakelse men årets efterspel slår nog alla tidigare ”efterloppet” upplevelser. Vi blev nämligen liksom alla andra deltagare bjudna på en bankett som inte saknade motstycke åtminstone vad gäller programmet. Då jag häromkvällen råkade titta på den inhemska idrottsgalan i tv:n kunde jag konstatera att den i jämförelsen var något blek, visserligen är stämningen på plats något annorlunda men ändå. Kineserna kan verkligen det här med musik- och dansframträdanden och inte var trakteringen vad gällde mat och dryck illa den heller även om det ibland var lite svårt att veta riktigt vad man åt 🙂

Jag har svårt att i text beskriva stämningen på banketten men kanske en skakig videosnutt kan ge lite bild av det hela.

Det är ju inte riktigt tänkt att det ska se ut så här men utan hjälp kommer jag inte längre, mannen i röd halsduk som syns i slutdelen av videon är annars en tiofaldig orienteringsvärldsmästare från Sverige.

VasaloppetChina i bilder.

Genast vid ankomsten till hotellet intervjuades "skidåkaren" av kinesiska televisionen :) (Foto Fredrik Grannas)

Genast vid ankomsten till hotellet utfrågades ”skidåkaren” om förväntningarna inför loppet av kinesiska televisionen 🙂 (Foto Fredrik Grannas)

Startpaketets innehåll.

Startpaketets innehåll.

Spåret korsade nationalparken som planterats av japanska krigsfångar.

Spåret korsade nationalparken som planterats av japanska krigsfångar.

Utanför startområdet.

Utanför startområdet.

Snöskulpturerna finslipas.

Snöskulpturerna finslipas.

Här igenom snötempelstaden gick varvningsspåret.

Här igenom snötempelstaden gick varvningsspåret.

Det efterlängtade målskynket.

Det efterlängtade målskynket.

Mera skulpturer.

Mera skulpturer.

Invigningsceremonin framför makalös scendekoration.

Invigningsceremonin hölls framför en makalös scendekoration.

"Gustav Vasa" hade också rest till Kina.

”Gustav Vasa” hade också rest till Kina.

Tionde stämpeln i Worldloppetpasset, medaljen och bankettinbjudan är väl de mest konkreta bevisen på ett genomfört lopp. Men det är mycket annat som kommer att förknippas med dessa både före, under och efter själva loppet.

Tionde stämpeln i Worldloppetpasset, medaljen och bankettinbjudan är väl de mest konkreta bevisen på ett genomfört lopp. Men det är mycket annat som kommer att förknippas med dessa både före, under och efter själva loppet.

Sist och slutligen känner vi oss alla som vinnare. Här har hela österbottniska gruppen äntrat scen.

Sist och slutligen känner vi oss alla som vinnare. Här har hela österbottniska gruppen äntrat scen.

 

Kina i övrigt då?

När man nu åker så pass långt som till Kina så måste man väl se lite annat än ett skidspår också? Så därför valde jag liksom de andra i gruppen att förlänga vistelsen med ett tre dagars ”turistprogram” för att se de ”stora” turistmålen som det pratas om.

Bondbloggaren bestiger muren.

Bondbloggaren bestiger muren.

Efter att ha gått igenom "den förbjudna stadens" alla torg och byggnader kan man inte undgå att imponeras över att den byggdes på 14 år i början av 1400-talet. Inget litet projekt i en tid då allt gjordes för hand.

Efter att ha gått igenom ”den förbjudna stadens” alla torg och byggnader kan man inte undgå att imponeras över att den byggdes på 14 år i början av 1400-talet. Inget litet projekt i en tid då allt gjordes för hand.

Kommer man från en liten by i Finland märker man snart att allt som är stort inte är vackert alla gånger, stora befolkningscentra och livlig trafik medför vissa olägenheter. Här har nog miljönissarna annat att fundera över än att varje torp på landsbygden skall anslutas till det kommunala avloppsnätet.

Som synes på de flesta bilder lyser solen från en klar blå himmel något som enligt guiden inte är någon självklarhet i 21 miljonersstaden Beijing med sina 7 miljoner bilar. Den så kallade smogen fick vi erfara vid ankomsten till Kina då den låg tät över flygplatsen och lukten gav en förnimmelse av den man känner när man sotar värmepannan. Tursamt nog var det blåsigt de övriga dagarna så smogen drevs bort.

Som synes på de flesta bilder lyser solen från en klar blå himmel något som enligt guiden inte är någon självklarhet i 21 miljonersstaden Beijing med sina 7 miljoner bilar. Den så kallade smogen fick vi erfara vid ankomsten till Kina då den låg tät över flygplatsen, sikten var bara några hundra meter och lukten gav en förnimmelse om den man känner när man sotar värmepannan. Tursamt nog var det blåsigt de övriga dagarna så smogen drevs bort.

Trafiken var ett kapitel för sig, här hemma förargar sig bilisterna om dom hamnar att köra långsamt efter bondens traktor här fick man vara glad om man kom ett par kilometer på en halv timme.

Trafiken var ett kapitel för sig, där hemma förargar sig bilisterna över att tvingas köra långsamt efter bondens traktor här fick man vara glad om man kom ett par kilometer på en halv timme.

Under en närmare 7 timmars färd med snabbtåget från Changchun till Beijing passerades inte en enda plätt som man kunde kalla för skog. Det mesta var en oändlig slätt med majs- och risfält vilka här och där bröts av städer med febril byggverksamhet och rykande industrier.

Vad jag kunde förstå så hade majskolvarna plockats för hand och nu höll man på med skörd av de torra stjälkarna som buntades och transporterades hem för användande som foder?

Vad jag kunde förstå så hade majskolvarna plockats för hand och nu höll man på med skörd av de torra stjälkarna som buntades och transporterades hem för användande som foder?

Och som om det inte vore tillräckligt med smog från tidigare så spädde man på med att elda förnan efter skörden? Inget större bekymmer över kolbindning och humushalt.

Och som om det inte vore tillräckligt med smog från tidigare så spädde man på med att elda förnan efter skörden? Inget större bekymmer över kolbindning och humushalt.

Isbelagda risodlingsfält.

Isbelagda risodlingsfält.

Några bilar lastade med majs? köar vid fabriksporten. (Foto Fredrik Grannas)

Några bilar lastade med majs? köar vid fabriksporten. (Foto Fredrik Grannas)

Under resan konstaterades också den kinesiska befolkningen vara väldigt slanka, vi antar att största förklaringen ligger i ätandet med pinnar. Antagligen skulle vi nog också magra en del för det tog sin lilla tid att tömma talriken, det skulle ändå inte fallit oss in att försöka få kineserna att äta med kniv och gaffel. Man får ta seden dit man kommer även om köks- och serveringspersonal hade lite roligt åt våran pinnhantering 🙂

Lyckan över att fånga maten med pinnen :)

Lyckan över att fånga maten med pinnen 🙂

Borta bra men hemma bäst……….