9 mars, 2017 av

Vitvaruabstinens.

Med anledning av kommentarerna efter mitt senaste inlägg så verkar det trots att det är lite utanför ämnet finnas ett visst intresse för lite skriverier om årets skidäventyr. Egentligen hade jag innan jag åkte planerat att göra små uppdaterande inlägg under resan men trots att jag i år höll mig i västerled så visade det sig inte vara så lätt. ”Internätet” är förvånansvärt nog inte så stabilt där på andra sidan Atlanten. Inte heller hotellens WiFi-nät var så värst stabila, man blev titt som tätt ”utkastad” och fick logga in igen om det nu lyckades. Vi är nog lite bortskämda med stabila nät här i Norden. Sen ville man ju naturligtvis hellre tillbringa tiden med skidvännerna framom att pilla på telefon.

Fullt så rörigt som i Kina är inte det amerikanska elnätet men kanske ger följande bild en lite fingervisning 🙂 Kanske är det lite likadant med ”internätet” ?

 

Som vän av längdåkning på skidor så gillar man snövita vidder och har vi vintrar som de senaste så leder det till vissa abstinensbesvär. Därför gick fjolårets skidresa till Wasaloppet China då dom har snögaranti som det enda av loppen i Worldloppsserien, påstod dom själva då, men nu fick vi höra att detsamma gäller Gatineauloppet i Canada men det visste vi inte då när vi valde mål för årets skidäventyr. Det har inte varit lätt att träna i år men tack vare den lokala skidklubbens talkogäng har jag haft ett 1,8 km långt konstsnöspår att tillgå under största delen av vintern, så det är man väldigt tacksam för. Det är ju lite mera njutbart att skida långlopp om man fått stå på skidor lite innan loppet. 🙂

Snöläget här hemma vid avfärden 16.2.2017

Snöläget i Gatineau, Canada. 17.2.2017. Som synes så är det inga problem att stilla abstinensbesvären 🙂

 

Worldloppet.

Jag har under tio års tid samlat på mig stämplar från långlopp i olika länder i Worldloppspasset och fick min tionde stämpel ifjol i Kina. Tänkte då att det kanske får räcka med ett pass men sen läste jag om Hannes Larsson som fullbordat sitt 30:e pass och då intresse fortfarande finns för skidåkning så kändes det naturligt att försöka ta sig an ytterligare ett pass. Det är ju lite mer motiverande att träna om man har ett mål med träningen, och så finns det en anledning till att ta ledigt några vinterdagar för deltagande i något lopp världen över.  🙂

Mitt fullbordade pass har tagit mig till följande länder:

Master No 4353
1. American Birkebeiner  USA  24.02.07  51 km  FT 
2. Vasaloppet  SWE  02.03.08  90 Km  CT 
3. Jizerská Padesatka:
Patria Direct 
CZE  10.01.10  50 Km  CT 
4. Finlandia-hiihto  FIN  27.02.10  50 Km  CT 
5. Tartu Maraton:
Main Race 
EST  20.02.11  63 Km  CT 
6. König Ludwig Lauf:
Main 
GER  05.02.12  50km  CT 
7. Birkebeinerrennet  NOR  16.03.13  54 km  CT 
8. Dolomitenlauf  AUT  18.01.14  42 Km  CT 
9. Bieg Piastow  POL  28.02.15  50 Km  CT 
10. Vasaloppet China:
main 
CHN  04.01.16  50 Km  CT

Här finns länk till Worldloppets passport holders sida ifall ni vill kolla om ni har nån bekant som fullbordat sina pass. Det finns lite på 300 ski masters i Finland så någon bekant kan det finnas 🙂

Worldloppet ski master #4353

Om Ni vill höra mera om årets skidäventyr så får Ni fortsätta med att kolla in Bondbloggen………

 

8 mars, 2015 av

Deklaration och semester.

Det blev bråttom med deklaration till sist. Så pass bråttom att jag nu märkt att ett par avdrag glömdes bort i farten. Nå till all lycka går det ju att komplettera anmälan efteråt. Det viktigaste var ju ändå att få momsdeklaration och momsen betald innan deadline. Till skillnad från åren efter branden då det av naturliga orsaker investerades kraftigt hade jag nu ett år med mindre investeringar och därmed mindre avdragbar moms. Dessutom har det som investerats anskaffats från utlandet så därmed blev det nu att betala en del moms. Men det hade jag ju räknat med så det var inte något större problem.

Årssemester.

Större problem var det däremot att bli klar i tid vilket delvis berodde på att jag kom igång lite sent med pappersarbetet då det var roligare att jobba i skogen än vid skrivbordet. En bidragande orsak till brådskan var att inlämningstiden sammanföll med min planerade årssemester eller skidresan till Polen med några skidåkande kompisar. Vi är ett gäng som nu under några års tid försökt avverka ett långlopp hörande till Worldloppserien per år. Att hänga med gruppen är enda chansen till att få lite motivation till träning och orsak att ta några dagars semester och fundera på något annat än jobbet här hemma. Några dagar ledigt per år borde man väl ändå kunna unna sig? Att hålla ledigt här hemma går inte för njutningen blir nog minimal om man skall sitta här och se på allt ogjort arbete.

Vissa saker som till exempel skattedeklaration går inte att skjuta på framtiden så det blev bråda dagar inför resan. Så pass att jag först vid tre-tiden på natten innan fick skidorna vallade och resväskorna packade. Tänkte ställa väckaren på klockan fem för att hinna duscha och äta lite morgongröt innan avfärd till flygfältet men somnade innan jag hann ändra tiden. Jag anade säkert oråd för jag vaknade till klockan fyra men tyckte att det var lite väl tidigt att stiga upp så jag somnade om. Som tur var hade jag kommit överens om samåkning till flygfältet så kompisen väckte mig när han anlände klockan halv sex. Det blev varken dusch eller gröt innan avfärd men jag fick med allt utom drickaflaskan och vi hann i god tid till flygfältet.

Bieg Piastov.

Årets Worldloppsresa gick till sydvästra Polen nära gränsen till Tjeckien så vi flög till Prag och övernattade på tjeckiska sidan i Harrachov som kanske är bäst känd som orten med den stora flygbacken men också är ett av Tjeckiens större skidcentra för både slalom och längdåkning. Vi anlände dit med hyrbil på fredag eftermiddag och åkte därefter över till startplatsen för Bieg Piastov-loppet på polska sidan för att bekanta oss med området och lösa ut våra startnumror. Starten för loppet på lördagen var först vid tiotiden och då väderförhållandena var lite osäkra beslöt vi valla skidorna först på morgonen innan loppet. Så på kvällen efter middagen satt vi i restaurangen på hotellet och småpratade över en öl. Nu då jag slappnade av gjorde de senaste dagarnas stressande sig påmind och jag som annars brukar ha lätt för att hålla igång började till sällskapets förvåning nicka till.

Vallningen på morgonen bestod endast i att sätta klister på skidorna då glidvallningen hade gjorts där hemma natten innan avfärd. Valet av klister var inte lätt då temperaturen rörde sig kring noll. Det hade utlovats mulet väder och därmed ganska små temperaturförändringar men det blev soligare och varmare än väntat så greppet försvann efter åkta 20 km. Loppet på 51 km och 750 höjdmetrar innehöll en hel del skidbara backar som hade krävt gott fäste då de var för branta att staka sig igenom. Nu då fästet försvann blev det ändå att staka så mycket man orkade och ”gå på skidor” när armstyrkan svek. Till all lycka gick det utför de sista kilometrarna med en fart på upp till 50 km/h i de långa utförslöporna så kraften hittades till slutspurt och en någorlunda anständig målgång kunde göras inför den talrika publiken  🙂

Jag hade väl hoppats på en tid kring 3:45 men med beaktande av vallningsmissen får jag vara nöjd med en sluttid på 3:55, det har ju inte blivit mycket tränat på grund av de dåliga skidförhållandena hemmavid denna vinter.

För söndagsförmiddagen inplanerades ett besök till Nove Mesto för ytterligare skidåkning men vi tog fel på kartan så det blev en rundtur på polska landsbygden i stället, intressant det med. Bergsområdet i södra Polen är inte direkt nåt jordbruksområde i stil med slätterna i svartmyllebältet och det syntes nog att det mesta låg för fäfot med en hel del halvt igenväxta åkrar. Ingen vacker syn och vi får nog hoppas att det inte går samma väg med jordbruket här hemma. Den uteblivna förmiddagsskidningen ersattes med en skidtur upp till toppen  på slalombacken (1022 m. ö. h.) i Harrachov under eftermiddagen.

Vi hann också med en skidtur i backen på motsatta sidan av dalen innan avfärd hemåt på måndagmorgon, det gäller ju för en plattlänning att passa på då tillfälle till backträning ges. Det är nog dylika backdrag på 5-6 km med konstant uppförsåkning och stigning på 600 till 700 meter som saknas i träningen. Samtidigt kunde vi beundra de ståtliga granskogarna som växte på sluttningarna, skiffermoränen verkar vara bördig då det ställvis uppskattades växa 500-600 fastkubikmeter virke per ha. Den tjeckiska skogsdöden som man läste om i skolan verkar inte längre relevant.

Om nu det var lite si och så med jordbruket i södra Polen så såg slätterna runt Prag desto bättre ut. Där hade vårbruket redan kommit igång och det plöjdes, harvades samt spreds gödsel och sväm på åkrarna. En hel del grönskande höstvete och höstraps odlades också där. Efter lite rundvandring i vårsolen i gamla stan i Prag kändes det plötsligt som om det var bråttom att komma hem och ställa till för vårbruket här hemma.

En fyradagars semester innebär inte endast brådska innan avfärd utan, även om våren inte är lika långt hunnen här hemma, en hel del som lämnat på slarv under tiden man varit bortrest att ta itu med när man kommer hem. Så nu har resten av veckan gått åt att försöka jobba sig ifatt, men det kan det väl ändå vara värt.

Ändå ställer man sig frågan hur de som håller 4 veckor semester klarar av att få allt gjort innan och kommer ikapp igen efter ledigheten?

Snöfritt på slätterna kring Prag.

Snöfritt på slätterna kring Prag.

Snörikt vid målet för resan.

Snörikt vid målet för resan.

Fina spår i bergen vid polska gränsen.

Fina spår i bergen vid polska gränsen.

Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.

Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.