Kategori: Bondbloggen

Lyckad resa :)

Så var jag då hemma igen efter en verkligt rolig liten tripp till ”pampas / plattlandet…” kärt barn har många namn sägs det ju 😉

När vi for ställde jag in mej på att det är vansinnigt långt och hur jobbigt ska de inte bli att köra och hur trött och smågrinig skall inte Mathias vara innan vi är framme, och… ja, ni vet, allt det där man kan måla upp för sej själv så länge man inte har upplevt det. Nu efteråt tyckte jag det gick så fort att köra, Mathias satt snällt, tålmodig i baksätet och vi stannade hela en gång på vägen upp för att röra på benen. De långa raksträckorna var inte alls jobbiga, utan mer roliga att köra.

Väl framme sökte vi upp Christer och Eivor på Finnefarm och lyckades prata bort dem från jobbet, så att när vi lite väl sent började dra oss tillbaka till gästgiveriet fick vi veta att de samma kväll ännu skulle skära in lådvis med isbergssallad… Men väldigt intressant var det att hinna prata några timmar ”live”, så även den här vägen 1000-tack för att ni tog er tid. 🙂

Söderfjärden och bondbloggarträff stod på följande dags program. Väldigt roligt att träffa alla och se alla live. På något vis känner man alla, men ändå inte. Att sitta och äta middag med alla fick många bitar i ”vem-är-du-egentligen?”- pusslet, att falla på plats.

Söderfjärden då ja, detta helt otroligt stora fält av åkermark. Helt otroligt. När man dessutom fick höra historien om hur den med hacka och spade en gång dikades och pumpades torr, ja, då inser man att det nog minsann funnits ett j–lar anamma i bygden.

Och ränderna, märker man nog att de inte går ur sådär hur som helst … 😉

Utsikten från meteorianUtsikten från Meteorian, som ligger precis i söderfjärdens mitt, går inte av för hackor.

Som Nagu-bo måste jag ju se Replot bron också när jag var så nära jag var. Stilig, ståtlig stod den stadigt där.

Replot bronVi promenerade upp till mitten på bron och kikade ut över fjärdarna, vädret var vackert och allt kändes riktigt sådär turistiskt som det väl ska göra. Nu vet jag också vad jag skall skriva överst på min önskelista till tomten i höst. Inser visserligen att det nog är till någon annan man kanske skulle behöva skriva, men man kan ju alltid försöka…

Retur, via Skaftung. Och vad finns det där som är så fantastiskt att det måste upplevas? Säkert en hel del som vi inte visste av, men det som varit på tal i ett halvår var natten när ett 20-tal potatisodlare från Åland skulle till Skaftung men båten tog inte iland den natten, på grund av oväder. Då var det för dem att vackert svänga på klacken och klockan tre på natten köra hem igen, men nu skulle i alla fall en av dem som den natten körde kors och tvärs över Åland till ingen nytta äntligen få uppleva det som då upplevas skulle, nämligen Grimme skandinavien, Grimmes centrallager i Finland. Och dit bar det på fredag eftermiddag. Vi fick en liten rundvandring och Mats som ju själv har en Grimme hemma i hallen blev som ett barn i en leksaksbutik.

grimmeGrimme så långt ögat når, och åt alla håll, och i alla storlekar, och modeller fanns det att kika på…

Överallt där vi varit på hela resan har vi blivit väl emottagna och bjudna på kaffe, och så även här. Tack för titten 🙂

grimmekaffeNär jag sent på fredag kvällen trampade hem uppför strandvägen kunde jag konstatera att ordspråket borta bra, men hemma bäst väl kom till pass. Visst är det bra och roligt borta, men nog längtar man alltid hem… Har dock inte tänkt det låta ta typ, 20 år innan jag nästa gång besöker Österbotten 🙂

Kylda plantor.

Som jag nämnt i ett par tidigare inlägg så har problemen med axelbrottet på hydraulmotorn lett till att planteringarna inte helt kunnat utföras enligt odlingsplan. Plantorna växer dock vidare trots att det inte går att plantera så vad gör man då? Sallatsplantorna växer ju snabbt och är maskinellt planteringsbara endast några dagar får man inte dem  jorden på den tiden så är det bara att slänga dem om man inte planterar för hand eller får tillväxten stoppad på något vis. Att hålla plantorna torra eller höja ledningstalet i bevattningsvattnet kan till en viss del begränsa tillväxten men för att bromsa plantorna under längre tid utan att äventyra deras hälsa behövs andra metoder. Jag brukar helt enkelt flytta in plantorna i kylrummet och då blir det som en enda lång kall natt för dem och plantornas tillväxt stannar upp. Metoden har jag också tidigare tillämpat till exempel vid regnperioder eller då åkern inte annars varit planteringsbar. Vet inte om metoden kan rekommenderas för alla växter men för sallat verkar det fungera i alla fall.

 

Plantor på kylning i väntan på plantering.

 

Planteringsmaskinen är nu igång igen men med drivning på tre hjul i stället för fyra. Jag var lite osäker på om den alls skulle röra på sig med en motor utan drivning eller om all kraft skulle försvinna via den ”spinnande” hydraulmotorn. Maskin har dock dubbla hydraulpumpar och drivs så vitt jag med mina blott elementära hydraulikkunskaper förstår som 2 + 2 hjulsdriven. En massa slangar går dock mellan de båda pumparna så någon form av synkronisering mellan pumparna verkar finnas. Föröskte via importören få lite uppgifter från tillverkaren om motorn och om det var riskfritt att köra med drivning på 3 hjul. Tyvärr så fick jag just ingen hjälp därifrån, tack vare bloggläsarna fick jag i alla fall motorn identifierad och när planteringsmaskinstilverkaren inte verkade få klart om de hade möjlighet att leverera motorn som reservdel så beställde jag ny motor via en lokal hydraulikaffär. Tyvärr meddelades att leveranstiden är 3 veckor och så länge kunde jag ju inte vänta med planteringarna. Så det blev att chansa på att maskin skulle röra sig framåt med 3 motorer. Hittade ett passande hjulnav på en av de brända maskinerna  som jag kunde reparera och förse med en fläns från den lokala verkstaden så att hjulet temporärt kunde fås på plats. Och faktiskt så fungerar maskin så pass att vi kan fortsätta med planterandet. Lite av vridmomentet verkar vara borta, motorerna ”tuggar” lite när det börjar gå tyngre och farten varierar lite mera beroende på om det går uppför eller nerför, men vi kommer framåt i alla fall 🙂

Hjulnavet från en brunnen maskin passade planteringsmaskinens fälg, reparerades och försågs med fläns för montering.

 

Den söndriga motorn bands fast och får nu snurra fritt bäst den vill tills ny erhålls.

 

 

Maskinen står åter på fyra hjul 🙂

 

 

Morgonstund har guld i mund……

Vackert väder har vi så till sist begåvats med, och visst är det roligt när det äntligen blir lite fart på växtligheten 🙂  Men samtidigt innebär farten på växtligheten att arbetsbördan också växer så när vännerna på till exempel facebook aviserar utryck som LEEEEDIGT och S.E.M.E.S.T.E.R. känns det ibland lite avigt……. men å andra sidan så visste man ju vad yrkesvalet innebar då när det begav sig.

Att man är i gång från soluppgång till solnedgång har ju sina positiva sidor också, för visst är det en vacker tid vi lever i 🙂

Soluppgång vid bevattning av en nyplanterad åker.

Sallatsplanteringen ovan är samtidigt ett litet experiment. Den är gödslad med två olika sorters gödsel och plantorna har behandlats lite olika inför planteringen som i sin tur gjorts på både vit och svart plast samt utan marktäckning. En test som görs för att jämföra kvaliteten på skörden och kostnaderna i odlingen.

Soluppgången fick mig att dra paralleller till vyerna i en musikvideo på Youtube som figurerat bland inläggen jordbrukare emellan på facebook.

Nää, nu ut och skörda vidare……. 🙂

PS. verkar lite segt med musikvideolänken, den här länken lär fungera bättre  http://tinyurl.com/cvfk8dr DS.

Ut och resa!

Ja, tro det eller ej. Jag som är en liten hemmakratta och lite drar mej för längre resor tänker nu ta hela tre dagar ”ledigt” och bege mej ut på vägarna. Jag rör mej så ofta på småresande fot när jag pendlar lite nu som då till Geta, så jag varken behöver, hinner eller orkar med några ”längre” resor där emellan. Och är det så att det skall bära av någonstans så ska det va någonting som verkligen drar. Som exempel har jag bara varit en eller max två gånger till huvudstaden sedan högstadietiden. Vad skulle jag dit och göra? Dessutom ligger det ju så avsides… 😉

Men nu ska det bära av norrut. Första gången sedan… ja, vad skall jag dra till med, nångång under lågstadie tiden var det som jag besökte österbotten senast, så, man kan väl säga att det börjar vara på tiden. Men vad det är som drar, ja, det är någonting som verkligen drar 🙂 En träff för oss bondbloggare 🙂

Med spänd förväntan och nästan lite resfeber ser jag sååå fram emot att träffa de andra bondbloggarna och över huvudtaget se österbotten ”med andra ögon” än de jag hade som 10-åring. Så om ni, någon läsare där i norr läser det här, och mot slutet av veckan siktar en ljusblå Honda som ser lite allmänt förvirrad ut, håll till höger! 😉

 

Hagge och hans kompis

Historierna om lilla Hagge tar aldrig slut… ställ in er på det 😉 såvida han inte går själv ur tiden eller att jag slutar blogga.

Nu har han lärt sej elstängsel, först gick han med alla de andra baggarna på bete nära huset och alla lärde sej vad el-stängsel är för något… När man ska lära lamm vad elstängsel är gäller det att ha eltråden ca 10cm ovan jord, 4-5 trådar högt och el i tråden ” så ullen raknar”, eller nästan i alla fall, bra är det om dom på en gång lär sej att tråden är farlig. Märker dom att det inte smäller så farligt även om man kommer emot tråden bryr dom sej inte om den när gräset blir lite grönare på andra sidan. I år gick eltråds lärande riktigt bra. Även Hagge lärde sej att tråden är farlig. Problemet är att han inte riktigt ser den och glatt kommer efter mina ben när jag går ut ur hagen genom tråden. Nu hade jag lammens första hage ihop med deras vinterrasthage, den är av hederligt fårnät, så det blev att kliva över fårnätet när hagge följde efter, eller försöka villa bort honom bland de andra lammen, så att han började följa ett annat lamm istället för mej.

Det tog bara någon vecka och så var baggarnas bete slut. Följande bete som var tänkt åt dem var på ”stranden”. Ett bete som varit obetat ännu i år. Anledningen är att jag inbillade mej att jag skulle hinna dra nytt nät på ca en tredjedel, det har nämligen helt rasat där. Men det har liksom inte riktigt blivit av, så det blev att dra el-stängsel där som nödlösning. Al-skotten är långa och vassen har börjat bli lång, så det är på tiden att någon  kommer dit och betar. Men ett problem finns där, ur Hagges synvinkel… Där finns nämligen en bevattningsgrop grävd. Rena rama livsfaran för Hagge. Inte skulle han se och förstå att akta sej så han inte skulle drulla i. Det fick bli en liten egen Hagge-hage.

De andra lammen flyttades ner till stranden, och kvar i gamla hagen blev Hagge och två kompisar åt honom. Men det var inte direkt smart att ha två kompisar åt honom. Dom två gick iväg, i sällskap åt varandra och kvar, snurrandes runt, blev hagge. Han bräkte och bräkte, men de andra två svarade inte. Vad skulle de bry sej om honom, de hade ju varann, de två. Stackars liten. Rena rama mobbningen. Men det lönar sej inte att stå och predika det för dem. Jag funderade en stund, grejjade lite, funderade lite till och så kom jag på hur dum jag var egentligen, självklara saker bara man tänker till lite och kommer på det. Om jag lämnar bara en kompis åt hagge så tyr ju han sej till Hagge och går inte iväg och lämnar honom ensam. Sagt och gjort, kvällen kom emot och klockan var närmare 23 när jag beslöt mej för att med en gång göra slag i saken och flytta det ena bagglammet ner till stranden till de andra.

Men hur göra… Där stod jag med ett lamm i famnen och klurade. Mönkkiä hade jag inte, traktor orkade jag inte böka igång bara för att köra ner ett lamm, bära det hela vägen orkade jag inte heller, det är i alla fall 2-300meter ner. Åkgräsklipparen skulle eventuellt fungera till att köra ner lammet med, men på vägen till gräsklipparen, med lammet i famnen fick jag syn på cykeln… Jaa, varför inte… Det är ju nerförsbacke hela vägen, så kommer jag bara upp borde jag inte behöva trampa… Jag kastade upp bagglammet på höger axel och höll stadigt om baken, han var ju inte sådär överdrivet stor, men runda slängar runt 25-30kg i alla fall. Att komma sej upp på en cykel med ett bökande bagglamm på axeln, som tror hans sista stund är kommen var inte sådär alldeles lätt, men har jag gett mej 19 på någonting, så fixar jag det oftast också. Det gjorde jag nu också. När jag äntligen komblat mej upp på cykeln och det började rulla neråt var vi nere vid hagen i ett jehu, jag lade ner cykeln och satte ner lammet på rätt sida om stängslet. Några större men av turen verkade han inte ha fått för han började mumsa gräs med en gång.

Hagge då, jo, han och hans kompis kommer nu mycket bra överens sen de blev bara de två, ännu i alla fall. Lammet som ser, går omkring i deras lilla hage bakom husknuten och Hagge svansar snällt efter och håller sej hela tiden hack i häl dit han andra går.

Hagge på bete

Har nån en propp?

Finns det någon därute som har en propp att stoppa upp regnet lite med???

Ja, ska de marras om vädret så ska de! 😉 och nu har det regnat tillräckligt och drygt. Tror det är första gången, ”i min 11 år långa jordbrukarkarriär” som det så vackert heter 😉 , jag tycker att det börjar bli väl av vattnet i juni. De exakta vattenmängderna som här kommit, har jag inte riktigt exakt ordning på. Idag kom det vattenskurar med åska indragandes över hela skärgården, siffror som kommit mej emot idag är allt från 5mm till 50mm på bara någon timme, och det var ju inte direkt torrt från förut.

Veckan när jag var borta fylldes min regnmätare med ca 32mm, sedan dess har jag fått tömma ut både 17mm + 10mm, så det är inte konstigt att våra potatisar för tillfället badar i vatten och att jag sjönk ner till anklarna i mitt lilla grönsaksland… Antagligen kommer det inte att gå någon större nöd på dem… Ännu… men mer vatten vill jag inte ha nu. Även på vallåkrarna blir det stora vattenpölar och det bara skvätter om däcken. Glad är jag att jag har ensilaget färdigt. Det är ingen höjdare att försöka få enslaget att bli skapligt när det skvätter om traktordäcken, gräset faller i vattenpölar och det gör djupa spår i åkern efter traktorn… Innan man kan ge sej ut på åkrarna måste vattnet hinna sjunka undan och vad det verkar på väderprognoserna så kommer det att hinna komma mer vatten innan jorden torkar upp… Tillika springer dagarna iväg och gräset som ännu är oslaget blir bara hårdare och ”mindre innehållsrikt” för varje dag som går…

På Åland har jag hört att dom också börjar ha sitt vattenbehov fyllt igen en gång. Löken och potatisen vill ha lite gödsel och så skall den sprutas, men nu är det nog lite väl blött på sina ställen och då ”gårar” det bara sönder, så det är bara att vänta, vänta och sen försiktigt pröva om det går att köra eller inte.

Så värst många vackra, varma soldagar med högtryck verkar vi få vänta på ännu en tid enligt väderprofeterna… Men månne det inte ska bli torrt och hett ännu i sommar… Eller vad tror ni?