Året som gick II.

Det har tagit mig lite tid att få till fortsättningen på årssammanfattningen som i del I behandlade främst byggnadsverksamheten. Här är nu i alla fall en summering av en del av de övriga händelserna på gården……..

 

Den snörika vintern hade annars varit ypperlig för skidåkning så det var verkligen synd att jag hade så fullt upp att jag inte hann skida mer än vad jag gjorde. Lyckades i alla fall ta mig tid för deltagande i Varggrotteloppet, BotniaVasan här på hemmaplan och Tartu Maraton i Estland. Kallt var det också i skidspåret, då vi startade  i Vörå var det under  -20°C men det var ännu kallare vid starten i Estland trots att den flyttades fram en timme. Kvicksilvret låg väl vid -25 graders strecket vid starten men det blev något varmare under dagen. Har väl inte trott att det skulle vara möjligt att skida njutbart i så kallt väder men det gick bättre än väntat. Viktigt är det dock att disponera krafterna så att man orkar hålla farten ända till mål för kör man ”i väggen” våt av svett blir nog skidandet allt annat än njutbart. Och skidar gör jag ju inte för att nå topplaceringar utan för att det är roligt och för att hålla  kroppen och konditionen i någorlunda gott skick inför odlingssäsongen.

Målgång i TartuMaraton, "medaljtösen" var inte riktigt pigg på att kramas...

 

Normala vintrar brukar också skogsarbete höra till mina vardagliga sysslor, men den snörika vintern och tidsbristen medförde att det inte blev något av det. Faktum är att också en hel del skogsutrustning fortfarande saknas efter branden. Alla virkeslager har nu tömts så nu i vinter hoppas jag att det så småningom skall bli så pass kallt att det går att köra i gallringarna.

Förutom skidresan till Estland så har det annars inte blivit några större utsvävningar under året.  En 2 dagars trip till England gjordes dock för  att slutföra planeringen av tvättlinjen. Jag har väl alltid räknat engelsmännen som lite dryga och konservativa men mina förutfattade bedömningar kom verkligen på skam. Personalen på fabriken jobbade hårt och flexibelt för att tillmötesgå mina önskemål och det råkade också vara soligt och varmt under besöket, också det kullkastade mina förväntningar om ett regnigt och kulet land.

 

Äntligen vår……..

Om nu vintern kändes lång och kall så så blev vårens ankomst desto intensivare. Den grunda porösa tjälen och uppehållsvädret under snösmältningen medförde att vi besparades från större översvämningar här i slättbygden.

Snösmältningen 8 april

 

Reparation av det brandskadade växthuset hade också framflyttats till varmare dagar för det är inte lätt att lägga plasten snyggt om det är kallt. Nu blev det ju hastigt varmt och växthuset behövdes för plantdrivningen så påskhelgen firade jag med plastbyte i ett underbart vårväder.

Plastbyte 24 april.

 

Vårbruket kom snabbt och bra igång då fälten torkade upp jämnt och fint i det fina vädret och avsaknaden av ”tjälahål” som annars brukar uppstå vintrar då snön på grund av blåst bildar drivor med nästan bar mark emellan drivorna. Dylika vintrar torkar marken upp väldigt ojämnt på våren då tjälen gått djupt på de ”snöfria” platserna, samma fenomen orsakar också okynneskörning med snöskotrar. Men den gångna vintern hade vi ingen vind som tömde åkrarna på snö så fick snön bara ligga orörd gick tjälen inte djupt trots det kalla vädret.

Vårplöjning

Jag var extra glad åt det fina stabila vårvädret i år då jag i avsaknad av egen såmaskin beslöt leja sådden av spannmål. Jag hade av ekonomiska skäl inte möjlighet att köpa ny såmaskin och likaså var jag lite fundersam över vilken typ av såmaskin jag skulle välja. Genom att hyra in andra jordbrukare med olika typers såmaskin för olika former av jordbearbetning kunde jag bilda mig en uppfattning om hur det fungerar i praktiken. I vår blev jordbrukarna häromkring snabbt färdiga med det egna vårbruket och det frigjordes kapacitet för entrepenadkörningar men en sen och våt vår är säkert situation en annan så en ny såmaskin står nog fortfarande kvar på inköpslistan även om det krasst ekonomiskt sett inte är en lönande affär.

Också sådd och plantering av grönsakerna förlöpte fint även om det ”harmar” att jag inte varit lite tidigare i farten då nu förutsättningarna för en tidig start fanns.

Morotssådd 9 maj.

 

Sommar!

Som trädgårdsmästare borde jag väl inte lägga upp följande bild, men visst har väl en vanvårdad gräsmatta också sina goda sidor 🙂 Hur som helst så beskriver den det underbara försommarvädret på ett talande sätt.

Två barnbarn i maskrosor 3 juni.

Rekordvarmt hade vi redan första veckan i juni då det som högst var +32°C. Den varma veckan innebar stora påfrestningar för de nyplanterade grönsakerna och främst löken stördes under rotningsfasen av värmen. Också resten av sommaren var varm även om vi inte nådde lika höga temperaturer.

Sommarkålsskörd.

Det vackra vädret höll i sig till början av augusti men sen började det regna och regnet fortsatte hela september och oktober. Skördeförhållandena var de besvärligaste sen 1992. Till all lycka blev november torrare än normalt så förhållandena förbättrades något. Värmen fortsatte också och säsongen samlade den högsta värmesumman jag kan dra mig till minnes. Det som förvånade mig mest var att vi inte hade någon hårdare nattfrost förrän till nyårsafton. För visst har vi haft varma höstar också tidigare men det brukar alltid vara någon vecka i slutet av oktober eller november som är så kall att det tar kål på all växtlighet. Men i år var det som sagt möjligt att skörda ända fram till den 30 december, något sådant har jag inte upplevt tidigare.

 

Grönsaksmarknaden.

Det var inte enbart regnet som ställde till det under slutskedet av säsongen, marknaden för grönsaker mer eller mindre kollapsade då det på grund av värmen producerades allt för mycket på för kort tid. När det gäller sallat så är den optimala skördetiden endast några dagar under varma perioder men i normala fall brukar tillväxten avta när det går mot höst och temperaturen sjunker. Den varma sensommarn och hösten ledde dock till att det som normalt brukar kunna skördas i sakta mak under en eller till och med två veckor nu borde ha skördats på 3 till 4 dagar. Så en del sallat hann inte skördas än mindre saluföras under optimala betingelser och till humana priser. Visst är det synd då man jobbat och skött odlingen för att sen när det blir skördedags konstatera att det inte finns avsättning. Om jag vid midsommartid skulle vetat att hösten skulle bli som den blev skulle jag gott ha kunnat senarelägga de sista sådderna så att skörden skulle ha infallit i oktober – november ty då fanns det avsättning. Men hur väl vore det inte om inte om fanns……

Alltför mycket skördefärdig sallat i september.

 

 

Nåjaa tror jag kommit till ändan av året nu. Nu lägger vi 2011 på hyllan och tar itu med planeringen av en ny säsong….

Nyheter från junior avdelningen

Vi hör till dem som vill ha kalvningar jämnt utöver året, istället för att ha en boom på våren och en på hösten. Det betyder ju då att vi har smått lite hela tiden. Nyaste tillägget i den brokiga skaran kom då Edam kalvade;

Nu har vi dock ett litet problem eftersom kalven helst sku få ett ”ostnamn” efter sin mor, men i år ska namnet börja på bokstaven J…. Så förslag på J-ostar mottages 😉

Yvonne, Agata och Ädisa har också kalvat, Ädisa bröt dock vår nyårskalv-tradition genom att försena sig några timmar från midnatt 😉

På bilden vilar Ivonne, Igata och Jädisa efter att ha blivit avhornade. Avhorningen sker under nedsövning och med hjälp av smärtlindring.Efter att de piggnat till igen, är de inte det minsta lilla reserverade emot oss vilket kunde vara fallet om vi hade avhornat dem utan bedövning.

En nyhet inom utfodringen ( i alla fall för oss) är kalvmyslin. De tre musketörerna på föregående bild, stred om maten då de fick påfyllning i mysliskålen. 🙂

Sen har vi ju då vår egen lilla ”kalv”. Allt som oftast är han hos fammo och faffa då vi är i ladugården, men ibland har vi honom också med oss. Då får han antingen vara i sin egen lilla kätte eller på tupplur i vagnen 🙂

Mitt i allt är den där…

Hemsidan! Vår älskade lilla hemsida!

Skärgårdens fårklubb har äntligen fått ut hemsidan på nätet! Jag är så glad, och nöjd! Att börja med en vision, en dröm om hur det kanske skulle kunna bli, och så blev den så mycket bättre.

Jag beskriver ofta saker och ting på mitt eget lilla vis, här är igen en sån beskrivning… Hemsidebygget kan man likna med att koka fisksoppa 😉 Först har man en bas, en kräftbuljong, inget köpt jox utan man har skalat och kokat, rensat och fixat. Sen lägger alla i någonting, lite potatis, morot, kålrot, palsternacka, purjolök, fänkål, selleri, kräftstjärtar och benfri fisk naturligtvis. Sen frågar man experten, vad kan man lägga i till för att få resultatet att stiga lite ytterligare, då hälls det i några burkar grädde, toppas med lite lite saffran och persilja så det blir det en ”salig soppa”, en riktig röra med ordning i! Ibland kan även de godaste råddåna vara de godaste 😉

Tack alla som varit med och rört i denhär grytan 🙂

På något vis kändes det att nu, kan man pusta ut ett litet slag, nu är den där, den skall visserligen byggas ut lite, underhållas och kompletteras ännu, men den är där i alla fall. Men, egentligen är det nu det börjar… I denna internetvärld vi lever i så finns man nästan inte som klubb, förening, företag, osv osv… om man inte har en hemsida på nätet. Men nu finns vi alltså i allra högsta grad. Pusta ut, sidan finns, men i nästa andetag, vad skall vi hitta på härnäst? 🙂

Så enkelt som möjligt

Som jag tidigare berättat har jag ensilagebalarna på vinden i fårhuset. Därifrån går det smidigt att ge mat, problemet jag stötte på med en gång var, att om balen är lite våtare och tyngre är det snudd på omöjligt att få den rullad så man får åt sej av den. Golvet är halt, balen är tung och hon som skall försöka rulla den är ca tre äpplen hög. När jag satte upp flera balar radirad, gick det någorlunda när man klättrade upp på balen, la ryggen mot följande bal och pressade med benen, fick man den bara lite utrullad gick det medsamma lättare sen. Men, det är inget man orkar hålla på med i längden.

Summa summarum, jag behövde… nånting…  Men, vad? Det finns alla världens fina dyra mojänger ute på marknaden, balrivare, balskärare och allt vad det heter. Ena klyver, andra skär, tredje sågar och fjärde hackar mos osv… Men jag ville inte ha en stor tymplig maskingrej, som kan gå sönder stup i kvarten, grejjen skall gå att ta bort när den inte används, ifall jag inte vill ha balarna uppe ska de gå enkelt att flytta mojängen, och inga rälsar å jox i taket, nej så enkelt som möjligt ska det va, och gärna så jag kan få balen rullad så jag får ensilaget nära att släppa ner till båda borden. Summan av kardemumman jag ville ha en balrullare. Och var hittar man en sån då? Antagligen är jag väl den enda som vill rulla på mina balar fram och tillbaka, så då hjälper det nog inte hur ”välsorterad” en butik än är… Men, om de inte finns, går det väl att laga…

Jag redde ut för pappa om min ide. ”Ungefär såhär lång, gärna med ett handtag, å krassar i andra ändan, lite som den där röjvass krassen du lagade iförromsomras, fast med längre handtag och mindre, fast längre skaft.”

Och simsalabim, någon dag senare var den på vinden i fårhuset, min balrullare 🙂 Leveranstiden var lagom, prislappen saknades och det var exakt en sån som jag ”beställde” 😉

balrullaren

Ensilagebalar på vinden

Man swingar till och dramar in piggarna i bollen, så långt på baksidan som man får den, känner efter att den sitter bra, känner lite om de går att dra, annars så stiger man med ena foten halvvägs upp på balen och hänger sej bakåt, då brukar den mest tunga balen nog börja rulla. Blir de kris nångång får jag väl sätta block i tåg, men de tror jag inte ska behövas 🙂

Det är bara att konstatera att det inte alltid behöver vara så invecklade grejjer för att det skall fungera bra.

 

 

 

Smart, eller så inte

Ibland betvivlar man nog på smartheten hos dom där fyrbenta i ladugården. Aakel kalvade nämligen igår. Det är hennes andra kalvning. Kvigor, alltså första kalvare, har en tendens att hålla tillbaka mjölken då man sätter på maskinen p.g.a. att allt är nytt för dem. Äldre kor kan göra det, men det är nog mera sällsynt och då är det frågan om att de vill spara mjölken åt sin kalv.

Så tycker då också Aakel. Det rymms bara inte in i mitt lilla huvud varför man istället för att ge ner en del av mjölken till maskinen, går omkring över ett dygn med ett fullt juver och tycker att kalven ska dricka upp all mjölk?! (och att gå omkring med spännt juver är ingen skön tillvaro kan jag berätta för er 😉 )
Jag har inte sett en sådär envis ko tidigare, hon gav lite mjölk igår vid första mjölkningen men efter det har det varit helt omöjligt att få något att komma. I morse läckte hon t.o.m. mjölk då jag började tvätta henne, men då maskinen kom på tog mjölkflödet slut.

Nå, veterinären kommer idag så hon får ge lite Oxytocin åt Aakel så att hon släpper ner mjölken. Kan vi ju i alla fall hoppas!