Kategori: Bondbloggen

Som ett VM lopp

Ja, som ett VM lopp gick tröskningen i år. Från start ( tidpunkten när iden om att tröska idag kläcktes) till mål, (tidpunkten när tröskan åter igen stod under tak) tog ca 4 timmar.

Mycket väsen för lite ull, eller ”stålleprov” som emils pappa sade, så kan man kort och gott beskriva min havreodling. Men nu är det igen tröskat, havren parkerad under tak över natten, för att imorgon köras till grannen och torkas. Eller, grannen och grannen… det är inte mer än 3-4km dit, men som vanligt har vi ju en pråmtransport som kastar käppar i hjulet, så det går inte i en handvändning att få havren torkad, men torkas ska den, så det är bara att se om pråmen behagar starta imorgon morgon.

tröskning

Vi blev lika förvånade allihop över att tröskan höll ihop i år också. Det är ingen skönhet precis, men när den startar går den som ett skållat troll, pigg och alert i förhållande till åldern och precis lagom för de få hektar jag odlar havre på. Det är Mats gamla Sampo 30 som jag fick överta när han köpte sej en annan. Sen när den säger upp kontraktet och är totalt slut så är katastrofen ganska marginell. Nåja, hittills har den med lite nya remmar, ståltråd och plåtburkar fungerat helt ok, men, skulle jag inte ha en bilmekaniker och ”uppfinnarjocke” till far så skulle nog jag ha sagt upp kontraktet med sampon för länge sen… 😉

Tröskning

 

Återfall

Jag skall försöka mildra min Bondbloggsskrivarabstinens genom att skriva lite på bondbloggen. Det känns lite som om en kompis skulle ha försvunnit när man inte längre delar sina upplevelser med bloggläsarna. Det skall vi göra ett tillfälligt avsteg från nu.

Sommaren och hösten 2011

Jag har nog vetat det ganska länge. Vi bor på en välsignad plats. Dels gäller det förstås hela Finland, men nu syftar jag på den lilla, platsen för mitt hemman. Återigen är en nästan perfekt sommar väderleksmässigt till ända. De få gånger i sommar som det kommit vatten har det varit just då det behövts som mest och stört som minst. Lite har detta kommit på skam nu under skördeperioden, för det har faktiskt varit flera dagar som man suttit och räknat vattendropparna på stugfönstret istället för sädesaxen utanför tröskfönstret, men det har ändå rört sig om avgränsade dagar och dagen därpå har det varit fint igen.

Min Peppi havre gick tyvärr och lade sig ganska rejält på sina ställen. Tack och lov föll den sent, i början på augusti så kvaliteten har inte lidit, men det har tröskföraren gjort. Att plocka upp havre som är helt platt kräver både tålamod och tålamod. Nu visade det sig f.ö att Claasen är mycket duktigare på att plocka upp liggsäd än den gamla Ferguson, så det var ju en tröst i nöden. Ändå har jag tillsvidare lämnat kvar lite drygt ett hektar platthavre på åkern. Det tar för mycket tid från vetetröskningen att kämpa med ligghavren, så den får vänta till sist nu. Börjar det regna blir den förvisso förstörd, men det är billigare än att låta vetet stå och vänta. Den helvetiska hösten 2004 gjorde jag mitt livs dyraste jordbruksmisstag när jag använde vackra dagar till att plocka upp dåligt liggkorn, och när jag var klar att börja med vetet kom ett fyraveckors regn som tog bort kvaliteten och gjorde att skräpvetet skulle torkas bortemot 30h.

Det mesta av havren har jag sålt och levererat redan, siffrorna blev 5300 kg/ha och en hl vikt på 58,5 och pristillägg för kärnstorleken. Det skulle vara skamligt att inte vara nöjd med det. Vetet ser dock ut att kunna bli lite svagare, volymen kommer nog, men kärnorna ser små och lätta ut. Dessutom verkar falltalet kunna vara svagt, det märks när man tuggar på kärnorna.

Största problemet just nu är ett missljud ur tröskan som jag noterade i går kväll. Eftersom ljudet ändrar tonläge när man höjer farten på tröskcylindern ororar jag mig för att något hänt med lagren där. Att byta dom kräver kompetens både som urmakare och bergsbrytare, samtidigt så det är inget man vill göra mitt i säsong. Tyvärr har aldrig trösktrumman havererat i april så man får väl ta det som en löneförmån antar jag.

Trots allt, med 14 ha vete otröskat och mulet väder med regnmoln i väster så är jag rätt nöjd med odlingssäsongen 2011.

”Åren är inte bröder”

Efter två veckor i tröskan kvarstår det ca 4 ha vårvete kvar. För tillfället står skördandet rätt så stilla efter att det har öst ner från ovan runt 60 mm vatten sedan måndagen. I år har det varit lätt att tröska. Föret har varit perfekt och det har gått att tröska utan större uppehåll. Fukten på kornet rörde sig mellan 14-16% och på vetet 16-18%

Till tröskan har jag köpt en pärm och ett häfte, hemma hos oss kallas den ”loggboken”I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att ”Åren är inte bröder”.  Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.

– Det är så vått, djupa spår efter tröskan. – Fastnade med tröskan på ”måsabiten”. – Idag hämtade Elin kaffe och en smörgås till åkern och åkade med i tröskan några varv. – 2007 augusti, Franz sovit eftermiddagssöm i tröskan 1,5 timme efter dagiset.

 

 

Ensilagevind?

Hövind, höskulle, fäxbotten, kalla det vad man vill, men min är tom. Eller, den var tom. Som jag berättat förut blev det inte att laga något torrhö i småbalar i år, på gott och ont. Många fördelar, men också nackdelar med att inte ha torrhö. Men jag sörjer inte, det senbalade ensilaget som togs här hemma på holmen kunde jag konstatera att nästan är som torrhö.

Bagglammen jag har här hemma kan inte låta bli att smita över till grannhagen där några tackor huserar så jag beslöt mej för att bagglammen skulle få flytta in. Har man dem innanför 4 väggar och tak med betonggolv så vet man var man har dem. I och för sej, riktigt innanför lås och bom är de inte, stordörrarna är på vidgavel med grind för öppningen, så de får in solljus de dagar solen vågar visa sej.

Skönt att veta var de är så man inte behöver få oväntade lamm, men, så fort man sätter in djur i fårhuset är man ”fast”. De skall ha mat och vatten en eller två gånger om dagen, och då ensilage. Problemet med att öppna en storbal den här årstiden brukar vara att balen hinner mögla innan de få djuren som är inne hinner äta upp den, så tanken var att jag skulle behöva breda ut den så att den får lufta sej och torka, istället för att mögla. Eftersom hövinden står tom i år lyfte jag helt enkelt upp ensilagebalar på hövinden, när jag ändå var på farten lyfte jag upp 3 st och knuffade in dem vartefter jag satte upp nya. Det här har jag aldrig gjort förut, så det var lite roligt att se hur det skulle gå, bra gick det och såpass roligt var det att kunna breda ut ensilaget att torka när man hade hela vinden att breda ut sej på, så jag bredde ut en hel bal däruppe. Det här visade sej fungera rätt bra, trots väderleken med värme och regn, så har den utbredda ensilagebalen inte möglat och bagglammen trycker i sej ensilage så det står härliga till.  Dock har de lite ransonering, ger man dem för mycket drar de bara ner prima ensilage till strö, så, lagom är bäst.

Att ha bagglamm att gå på ensilage är rätt olönsamt, men hellre det än tackor och baggar ombland var och varannan dag…

EnsilagevindBilden blev suddig, men jag tror man ser principen ändå.

Om det fungerar bra att ge ensilaget från vinden kanske jag helt övergår till att mata fåren på det viset. Ju mer jag funderar på det ju fler fördelar finner jag med det. Förut har jag inte haft det som ett alternativ, att ge ensilaget från vinden, det har alltid funnits torrhö här, men varför inte ge ensilaget härifrån också. Golvet håller, lättare att utfodra, torrt och rent golv och så skulle jag inte behöva ”våldstarta” en traktor varannan dag om vintern i -15-20 grader, utan kanske en gång i veckan, eller kanske ännu mer sällan. 🙂

Asfalt.

För att rationellt kunna hantera lagerlådor och lastpallar krävs hårda jämna ytor och asfalt är väl kanske det allmännaste använda materialet utomhus. Hettan vid branden förra sommaren var så hög att också asfalten brann så nu blev vi tvungna att förnya de förstörda ytorna. Också det att vi gjutit nya golv på dom gamla i hallen föranledde att vi blev tvungna att höja på ytorna i anslutning till dörrar och andra öppningar i motsvarande grad för att få ytorna på utsidan i samma nivå. Lutningen på baksidan blev därför nu lite i större laget men åtminstone rinner vattnet säkert från byggnaden.