Hövind, höskulle, fäxbotten, kalla det vad man vill, men min är tom. Eller, den var tom. Som jag berättat förut blev det inte att laga något torrhö i småbalar i år, på gott och ont. Många fördelar, men också nackdelar med att inte ha torrhö. Men jag sörjer inte, det senbalade ensilaget som togs här hemma på holmen kunde jag konstatera att nästan är som torrhö.
Bagglammen jag har här hemma kan inte låta bli att smita över till grannhagen där några tackor huserar så jag beslöt mej för att bagglammen skulle få flytta in. Har man dem innanför 4 väggar och tak med betonggolv så vet man var man har dem. I och för sej, riktigt innanför lås och bom är de inte, stordörrarna är på vidgavel med grind för öppningen, så de får in solljus de dagar solen vågar visa sej.
Skönt att veta var de är så man inte behöver få oväntade lamm, men, så fort man sätter in djur i fårhuset är man ”fast”. De skall ha mat och vatten en eller två gånger om dagen, och då ensilage. Problemet med att öppna en storbal den här årstiden brukar vara att balen hinner mögla innan de få djuren som är inne hinner äta upp den, så tanken var att jag skulle behöva breda ut den så att den får lufta sej och torka, istället för att mögla. Eftersom hövinden står tom i år lyfte jag helt enkelt upp ensilagebalar på hövinden, när jag ändå var på farten lyfte jag upp 3 st och knuffade in dem vartefter jag satte upp nya. Det här har jag aldrig gjort förut, så det var lite roligt att se hur det skulle gå, bra gick det och såpass roligt var det att kunna breda ut ensilaget att torka när man hade hela vinden att breda ut sej på, så jag bredde ut en hel bal däruppe. Det här visade sej fungera rätt bra, trots väderleken med värme och regn, så har den utbredda ensilagebalen inte möglat och bagglammen trycker i sej ensilage så det står härliga till. Dock har de lite ransonering, ger man dem för mycket drar de bara ner prima ensilage till strö, så, lagom är bäst.
Att ha bagglamm att gå på ensilage är rätt olönsamt, men hellre det än tackor och baggar ombland var och varannan dag…
Bilden blev suddig, men jag tror man ser principen ändå.
Om det fungerar bra att ge ensilaget från vinden kanske jag helt övergår till att mata fåren på det viset. Ju mer jag funderar på det ju fler fördelar finner jag med det. Förut har jag inte haft det som ett alternativ, att ge ensilaget från vinden, det har alltid funnits torrhö här, men varför inte ge ensilaget härifrån också. Golvet håller, lättare att utfodra, torrt och rent golv och så skulle jag inte behöva ”våldstarta” en traktor varannan dag om vintern i -15-20 grader, utan kanske en gång i veckan, eller kanske ännu mer sällan. 🙂
I loggboken har jag skrivit sedan vi köpte den 2007, allt som jag har tröskat och några kommentarer. Jag börjar alltid före jag startar till åkern med att skriva datum och tröskans timmar, på kvällen då jag kör in den i maskinhallen och har den och gå på tomgång skriver jag vidare hur mycket jag har tröskat, fukthalten, vilken åker och har det skett något speciellt under dagen och så fyller jag i till sist totala tröskade timmar. Allt detta har ju förstås inte så stor nytta, men det är roligt att konstatera att ”Åren är inte bröder”. Satt en kväll och bläddrade i häftet och läste några kommentarer.
