Bondbloggen – Sida 274

Inget ”skitrally” detta vårbruk

Tidigare om åren då vi har ställt till med vårbruk har vi haft ett extra inslag mot vad andra gårdar här runt omkring har haft, nämligen ”skitrally”. Jobbet i sig själv är inte så betungande, det har bara varit att sitta i traktorn och köra och räkna lassen och då man vet, då man börjar att det ligger runt 60 lass som skall ut och beroende på avstånd så kör du ca 2 lass i timmen och i bästa fall 3 men i värsta fall bara 1 lass. 60 lass låter kanske inte så mycket, men det tar sin tid och tiden på våren är dyrbar, gödselkörningen och sådd borde ske innon 1-2 veckor.

För några år sedan fick vi börja och tänka om hur vi skulle i fortsättningen omorganisera våra arbetsuppgifter för att tiden skulle räcka till.

Problemet är att vi har en dålig arrondering, vilket betyder att åkrarna ligger på långt avstånd från gårdscentra. Den längsta vägen är 8 km var vi odlar 35 ha.

2008 hyrde vi in första gången en slambil som skulle transportera gödseln till åkern. Det fungerade nog bra men konstaterade rätt så fort att en bil inte räcker.

Följande år 2009 beställde vi två bilar och då började det hela och fungera. Visst kostade det, men tid är också pengar. Det som tidigare tog ca en vecka gjorde vi nu på två dagar. 420m3 svämgödsel körde vi per dag. På detta sätt kunde traktorn med spridarvagnen helat iden vara på åkern och sprida och slambilarna skötte om transporten från gödselbassängen till åkern.

Kalvning

Nu har jag precis duschat och kommit från fähuset. Har varit där ikväll och igår kväll. Igår kväll var jag istället för Michaela, så då mjölkade jag och körde inte lite mer foder. Det är så roligt att ja skulle kunna bo i en kobox! Eller kanske inte riktigt 😉 Men det är verkligen något jag tycker om här i skolan. Allt är ju ganska roligt nog, men kossorna tar nog priset! I framtiden hoppas jag ja kommer bli kobonde. Kanske inte nödvändigtvis mjölkbonde, men kanske nötdjursuppfödare. Nåja, tillbaka till nutid. Idag har jag också varit med korna. Idag behövde jag bara köra in foder, då jag var som ’frivilligarbetare’ där. Jag fick mata den nya kalven, som kom idag klockan 13, med tuttflaska. Han var så ostadig på benen att han bara föll omkull hela tiden, så Åsa fick stå och hålla i honom medan jag matade. Söta är alla när de är små, eller hur var det? 😀

Nåja, jag har ju inte bara varit i fähuset utan min fritid rinner också över av läxor och inlämningsuppgifter för tillfället. Idag har vi också haft tutormöte för första gången. Jag och Michaela blev valda i vår klass. Vi gick igenom lite grunder och åt pizza och lärde känna varandra bättre. Jag tänkte faktiskt blogga igår kväll, men efter att jag skött om korna och skrivit en x-antal sidor lång uppsats inför modersmål var klockan för mycket. Och det återstående av denna kväll ska jag ägna åt en annan uppsats.. Hejja hejja måste man nog tänka för att orka ibland.

”Elvis”, den ganska stora tjurkalven som kom idag.

Stenplockning

Vårens lökhistorier tar aldrig slut vad det verkar. Mats har nu fått hem sin sättlök för lagerlöken. Allt han beställde. Hur det gått till vet jag inte, det hördes rätt så skralt vad det gällde tillgången på sättlök för lagerlöken, men nu har han i alla fall fått hem alla sina 180 säckar sättlök som han beställt. Fin var den också. Ifjol hade den börjat gro i säckarna så dom såg ut som igelkottar, mycket var ruttet och det var att trycka ner den med armar och ben, pinnar och påkar för att få den genom maskinen. Nu ser den torr och fin ut och det är alltid roligare att börja bearbeta jorden och sätta om man har fint utsäde och det löper bra genom löksättaren.Men när det nu kom all sättlök som han beställt blev det också lite bråttom. Men på ett roligt sätt.

Geta har ett landskap med höga berg och djupa dalar, åkrarna är inte stora utan ganska små och inklämda mellan skog och berg. Mats har 32ha utspritt på 43 skiften runtom i Geta, till åkern som är längst bort är det ca 15km. Och i dessa åkrar finns det sten. Stenar något helt otroligt. Jag trodde jag hade mycket sten i mina åkrar, men det var ingenting mot vad Mats har i sina. Att odla lök i stenig mark har sina för och nackdelar, småsten är bara bra, det håller marken luftig och varm, men de större stenarna, som när man tar upp löken skall plockas från lökmaskinen för hand är bara till besvär. Det är ingen höjdare när det kommer upp mer sten än lök på upptagaren, så Mats har införskaffat en stenplockare. Den gör ett mycket bra jobb.

Den fungerar ungefär så att ”armarna” som går ut åt vardera sida, vispar runt i jorden, ca 7 cm djupt, och stenarna som finns där vispas in mot mitten där det finns pinnar som föser in stenar och jord i en behållare, allt är så glest att jorden åker ut, medan stenarna blir kvar i behållaren som man sen tömmer med jämna mellanrum.

Det här är en sådan maskin som används främst på våren. Många gånger har man hört att bönderna får stöd så dom kan fylla sina maskinhallar med den ena märkvärdiga maskinen efter den andra, och så används dom bara någon vecka på hela året. Detta kan kanske folk tycka att är en sådan maskin. Att förklara hur viktigt det är att få bort sten ur åkern när man håller på med ömma grönsaker, som tex. potatis och lök ,är svårt. Men jag kan ju berätta att mats brukar plocka ca 150 ton sten totalt ur sina åkrar, varje år! Stenar som annars skulle betyda att han måste ha extra mycket personal på upptagarmaskinerna för att få bort dessa stenar. Varje sten kan skada grödan och på så vis blir grödan oduglig. Dessutom är det inte ovanligt att stenar också förstör de senare upptagningsmaskinerna. Kan också nämnas att man inte får stöd för att införskaffa stenplockare.

Ett varv med harven

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss. Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.

Spysjuka.

Just då allas insats skulle behövas som bäst så slår spysjukan, som florerat i nejden sen nyår, till. Själv har jag tillsvidare klarat mig även om det ”bubblat” till lite nu och då, men kanske det mest varit ”sympatikurr”.
2/3 av gårdens arbetsstyrka har i alla fall tidvis varit utslagen över helgen och det är inte av sviter från häftigt Valborgsfirande eller överdådigt taklagsfestande. Sjuklingarna har i alla fall gjort sitt bästa för att hålla ställningarna, tack för det.

En gammal trädgårdsodlare sade till mig en gång att ”det går bra att vara grönsaksodlare blott man tycker om att arbeta och får vara frisk”. Och visst hade han rätt, vi jobbade länge på fredagkväll för att komma ikapp tidtabellen visavi sådderna och vi lyckades ganska bra men nu är vi hopplöst efter med flera arbetsmoment igen på grund av spysjukan.

Mellandottern återvänder i morgon kväll från en 2 veckors semester i det stora landet i väster. Hoppas att hon nu är full av iver att ta itu med lite jobb här på gården vid sidan av sitt postutdelningsarbete.
Kallt och blåsigt har det varit idag men jag planerar i alla fall att försöka komma igång med vårbruket i morgon om jag nu inte i min tur drabbas av spysjuka.

Barn och jobb!

Ibland blir det kvällar som barnen måste vara med då vi har något jobb på hälft. Idag var det inget gnäll om när vi skall gå in.

På kvällen efter allt annat arbete började jag och Kenneth täcka det gamla golvet i svinhuset med material som skall bli under den nya betongplattan. Vi satte ut styrox över det gamla spaltgolven och imorgon blir det papper och betongnät.

Barnen hade minsann roligt, då de hittade på att släpa sin radiostyrda bil med till svinhuset. Stackars bilen fick nog köra hårt, full fart 35 m åt det ena hållet och sedan tillbaka och över lite ”hyppyrin” och annat skrot.