Kategori: Bondbloggen

3 gånger YLE på en gång.

Idag har man varit populär i alla fall bland YLE:s folk, vet inte om snöskoterförarna är lika glada av att höra mina åsikter om skotertrafiken på åkrarna men glad var jag inte heller när jag noterade förstörelsen däremot var det Glad som förmedlade åsikterna per radio. Förutom att jag är besviken på den respektlösa framfarten så oroas jag också över vad som kunnat ske ifall någon skulle ha spetsats på de metallstänger som bevattningsspridarna är monterade på. Jag får nog försöka få bevattningsanläggningen demonterad i fortsättningen. Redaktör Agneta Glad fick stå och vänta under tiden jag filmades av Susanna och Evert samtidigt som jag pratade med Ingela på telefon, därav kommentaren ”3 gånger YLE på en gång”.
I övrigt har det också varit liv och rörelse på gården, återuppbyggnaden av hallen har nu nått ett delmål i och med att murningen som inleddes i november, men avbröts på grund av kylan, idag avslutades med murning av den sista brandväggen. Byggnaden är nu sektionerad i 3 sektioner plus egna ”brandceller” för pannrum, flisficka och garage så nu skall det nog mycket till för att en lika omfattande brand skall kunna inträffa.
Takstolsmonteringen fortsatte vi också med likaså sådden av löken. Det nya ”groningsrummet” verkar fungera bra då de lökfrön vi sådde till först för 3 dagar sen redan grott och därmed flyttades till växthuset.

Klippmaskinshaveri

Klippningen av fåren har inletts. Det är någonting jag gör två gånger om året. En gång på våren efter att tackorna lammat och en gång på hösten. Senaste höst hann jag bara klippa ungefär hälften av fåren för jag fick diskbrock i nacken, jag var sjukskriven en månad men kunde inte jobba ordentligt på två månader. Sen kom vintern med sådan fart att jag inte kunde klippa fåren för då skulle de få för kallt innan den nya ullen skulle ha hunnit växa ut. Så att äntligen få klippa dem kändes bra, men det är inte ett jobb jag hurrar över.

 

 

För många fårägare är ullen ett enda stort problem. Det är ett ganska tungt och tråkigt jobb. Det finns få som far runt och klipper och hittar man någon som kan klippa blir det dyrt, ingen jobbar gratis och man får nästan ingenting om man säljer ullen. Så det känns lite som ett jobb som skall göras men man får ingenting för det. Problemen med ullen slutar inte där. För när man klippt färdigt har man en enorm hög med ull, och vad skall man göra med den? Ingen vill ha den. Skickar man den ull som är bra till spinneri och låter tillverka garn, så att man kan sälja garn är det ingen som vill betala så mycket för garnet som vad det kostar att tillverka det. Ullen brinner inte om man skulle vilja elda upp den. Hur länge det tar för ull att förmultna vet jag inte för så länge har inte jag varit fårfarmare.

Men jobbet skall göras och jag klipper mina får själv. Det är enklast och billigast så, och så får man sådan frisyr på fåren som man vill ha – renrakade. Inte några extra ulltofsar här och där. Mycket sällan, men ibland kan till och med jag vara lite petnoga med detaljer.

Min klippmaskin är en trotjänare som jag köpte begagnad när jag började med får, och den var rätt gammal redan då. Den har fungerat klanderfritt, alltid startat och jag har varit så nöjd med den. Den är förhållandevis lätt, har lite smalare bett så den är smidig att jobba med och jag har bara klippt mej själv i armen med den en gång 🙂

Idag när jag började se målet med klippningen för en tid, startade den inte. Det blev operation. Så nu vet jag hur den ser ut på insidan. Felet hittades också. Kolena var precis slutslitna och reaktionen som följde blev upp som en sol och ner som en pannkaka. Yes, jag hittade felet och det var inte värre som det, men, var hittar jag nya sådana till en maskin som är 15 – 20 kanske 30 år gammal? Men hittar jag inga delar så blir det väl att investera i en ny, även om det tar emot, jag gillar den jag har, och får jag tag på nya kol till den, går den kanske 20 år till 😉

 

Filmning!

Ja, idag har jag blivit filmad då, för Bondbloggens lilla presentationsprogram som sänds i slutet av april. Tyckte personligen det inte gick så bra, men det kan man väl avgöra först när man ser det själv. Överlag har det inte hänt mycket alls idag. Kämpar med kombistudierna nu tre dagar i veckan, faktiskt mina enda tre skoldagar i tre veckor framåt. Jag kommer kanske inte ha så jättemycket att skriva om de två-tre kommande veckorna, men jag ska göra mitt bästa för att hitta på något åt er att läsa 🙂 Ha överseende, mina kära läsare!

Mötesdag.

Idag var det så dags för ÖSP:s (Österbottens svenska producentförbunds) vårmöte. En tillställning som jag så gott som årligen bevistar i egenskap av ordförande för Frilandsodlarnas lokalavdelning av ÖSP r.f. för att förutom stadgeenliga ärenden få ta del av aktuell information och intressanta föredrag. Dessutom ger dessa tillfällen möjlighet att träffa kollegor för utbyte av tankar och funderingar.
Ett av dagens intressanta anföranden hölls av Europaparlamentarikern Calle Haglund om stundande CAP-reform (jordbruksstöds-reform). Ett annat ämne som väckte diskussion var hur vi bönder ska kunna få en bättre lönsamhet. Tendensen är ju den att en allt mindre del av varornas butikspriser tillfaller primärproducenten samtidigt som de produktionsmedel som vi behöver stiger i pris och det leder ju i längden till en ohållbar situation.
Premieringar av personer som på ett förtjänstfullt sätt jobbat för förbundet och näringen brukar också höra till programmet. I och med att ÖSP nyligen firat 75-årsjubileum var antalet premieringar ovanligt många och bland annat jag själv tilldelades SLC:s (Svenska lantbruksproducenternas centralförbunds) förtjänstmärke i silver som erkänsla för förtjänstfullt arbete inom ÖSP.

Borde man fråga hur bonden mår?

Kan inte låta bli att citera fredagen den 8:nde aprils Maaseudun Tulevaisuus. Där intervjuas jordbrukare och doktor Lorenz Uthardt som gjorde en doktorsavhandling i socialpolitik. Jordbrukaren mellan tradition och förnyelse. En studie av syd- och västfinländska jordbrukare i EU-Finland

Lorenz är orolig över att jordbrukarna inte utrycker varken sorg eller glädje över sitt arbete. Samtidigt är det för de flesta som inte känner till lantbruksverksamheten ett totalt främmande kapitel. ”Den som inte bor på landet, eller inte förstår hur det är att bo på landet tror att på landet är allting väl och att det inte förekommer problem, då inte jordbrukaren uttrycker sin glädje eller frustrationer” säger Utradt på ett seminarium i Seinäjoki.

Tonar samhället ner bondens bekymmer på grund av att bonden får EU-stöd?  Om det däremot går bra, mildras stoltheten genom att peka ut det ekonomiska stödet som betalas till jordbruket.

Bortsett från de stöd som jordbrukarna får känner de sig också beroende av andra faktorer. ”EU-förordningar, miljöärenden, banken…” är några exempel som Utrahdt lägger fram som styrande komplex. Att leva under en ständig observation är ansträngande för många jordbrukare.

Uthardt påminner – För att orka i sitt arbete bör man få ett godkännande, höra någon säga – Tack! eller – Du har gjort ett bra arbete! Om inte ett tack kommer finns det risk för att jordbruken minskar radikalt eller i värsta fall försvinner. Ett arbete med regelbunden månalön konkurerar med jordbruket som yrkesval bland våra skolungdomar.

Livet som jordbrukare är rätt så ensamt. Runt kaffebordet sitter inte ett gäng med goda arbetskolleger med vilka man kan ventilera bekymmer över nya EU-förordningar eller några andra aktuella frågor. Jordbruket och speciellt husdjursgårdar är rätt så bundna till sitt arbete där ensamheten kan bli en rätt så stor sak. Det är ingen skillnad om det är vardagshalaren eller helghalaren som är på så finns det sällan tid till sociala kontakter. Men trots bekymmer och enmansarbetsplats så är bonden stolt över sitt arbete.

Snart står vi i startgroparna igen för att ställa igång för vårbruket. Glada för att komma ut och bearbeta jorden och så våra grödor. Det är stora insatser som satsas inför varje års odlingsäsong med ingen garanti för avkastningen. Väderlekens makter, världsmarknadspriser och katastrofer påverkar vilken lön vi får. Oberoende av allt detta så gör vi det med glädje och tro på framtiden alla år generation efter generation.Åkerarbete