Kategori: Bondbloggen

Internationell verksamhet

Då man hör ordet ”jordbruk” tänker ju många på nåt som är lite gammaldags, finns ute på landet och är bundet till ett litet byasamhälle. Till vissa delar stämmer det, men dagens jordbruk är en verksamhet som påverkas mer av internationella händelser än man många gånger tror. Regelbundna läsare av Bondbloggen har noterat att Nisse ofta refererar till råvarubörserna i Hamburg eller Paris och hur priserna där påverkas av översvämningar i Australien eller torka i USA, Sonja importerar embyron från Kanada och sperma från hennes bättre tjurar kan hamna i Nya Zeeland, o.s.v.

Idag föll blicken på två nyheter av mer internationell karaktär när jag bläddrade igenom ett par nättidningar. Tidningen ATL berättar om en kinesisk konsult som försöker locka kineser att bli jordbrukare i västra Sverige, vilket är en rätt intressant tanke. Ännu intressantare är att polska staten säljer ut c. 300 000 ha odlingsmark, i första hand till de som hittills arrenderat den men i andra hand till högstbjudande. Priset väntas med finska mått mätt bli mycket överkomligt.

Jordbruk är inte alltid en så jordfast näring som man i första hand tänker sig.

Vete över 260 euro/ton (Paris)

För första gången sedan april  2008 gick slutpriset för vete på börsen i Paris över 260 euro/ton. I Hamburg var priset på B-vete (12 % protein, falltal 230)  258 euro/ton. E-vete (14 % protein,. falltal 275) var i Hamburg hela 290 euro. Nåja, det gläder oss men har ingen större betydelse för här betalas bara 215 euro/ton (Avena).

Viktigare är en bedömning att vetepriset knappast kommer att sjunka till sommaren som det brukar göra då folk säljer fjolårets vete för att göra rum för årets skörd. Torka och översvämningar ger oss en välbehövlig läxa – naturen är inte möjlig att kommendera och styra. Vi kan bara försöka anpassa oss.

Fibernät och mobil data

I dag blev det inget skogsarbete (och det är jag ganska nöjd över för det var VÅTT i skogen). Jag satt i Kouvola på ett optofiberseminarium och slöade i stället. Utom då jag höll föredrag. Det är 100 Mbit/s år 2015 som nu satt igång i södra Finland i form av ”Hundra Megas landskap” där södra Karelen, Tavastland och Nyland är med.

Mycket har förändrats sedan vi med Ulf Grindgärds (Kristinestad) började åka land och rike runt och prata fibernät för 11 år sedan. Jag var bland annat i Närpes och pratade då tre kommuner skulle bilda ett gemensamt nät men det blidde bara Närpes i slutändan – Kristinestad drog sej ur men en enda rösts marginal. Även om kommunen senare enhälligt beslöt bygga fibernät (se http://www.krsnet.fi).

Nu talades det om 100 Mbit/s och om Gigabits nät medan man för 11 år sedan tyckte att telefonmodem dög bra (en viss minister) och att 10 Mbit/s var HELT i överkant. Nu var det frågan om att 100 Mbit/s börjar vara nedre gränsen. Men så hade vi det sorgliga Soneras representant som började dilla om 128 kilobit/s.

Om det blir 100 Mbit/s till år 2015 så inte är det Sonera och inte heller Elisa som bygger det nätet. De mindre bolagen som Lovisa telefonandelslag däremot har gått in för att bygga fibernät på allvar och det är ju trevligt. Men inte kan de tävla med oss än :-).

Det som däremot inte förändrats är illusionerna om ett trådlöst nät. Jag måste igen påpeka att Shannons teorem bevisar att man inte kan skicka mera än en viss mängd data över en kanal med givet frekvensband – oberoende av teknik. Så det finns inget hopp i framtiden ens. Och frekvenser är en bristvara som alla slåss om. Varför tor ni att digi-TV genomfördes så snabbt och hårdhänt ? Jo för att frigöra frekvensband.

Mobil data är pop. Och nu skall det komma 4G med 100 Mbit/s … Det som ingen berättar är att med givna frekvensband så får hundra 1 Mbit/s eller en 100 Mbit/s. Inga anslutningar har heller fått så mycket klagomål som just de mobila. Visst har jag mobil data-anslutning. För nödfall. Och från Ålands mobiltelefon. Varför i all världen Åland ? Jo, bara de använder två olika antennät här på fastlandet: dna och Elisa. Så här i våra trakter med dålig fältstyrka så har man två olika nät till förfogande. Viktigt på landsbygden med dålig täckning.

Tappat horn

Häromdagen hittade jag till min förvåning ett horn på foderbordet. Korna kan ibland slåss så hårt att hornslidan lossnar, sånt händer inte varje dag men är fullt möjligt. Lite förvånande var dock det faktum att jag inte hittade några blodspår. Blodkärlen sitter ganska ytligt i hornen och det brukar blöda rätt rejält när hornskidan lossnar.

Jag letade igenom gruppen och hittade först ingen ko med skadat horn. Efter lite noggrannare undersökningar såg jag att Celins horn hade ett tunt lager blod på ytan, trots att hornet annars såg helt normalt ut. Antagligen har hon för åtskilliga veckor sedan skadat hornet, men inte så illa att det lossnade direkt. Hornskidan har hållit på plats trots skadan och under det har det hunnit bildas nytt horn. Egentligen inträffar ju samma sak ibland när vi slår oss på tummen, nageln faller inte av direkt utan långt senare. Celin är helt oberörd och händelsen påverkar inte henne det minsta.

Snö, snö och mera %”%¤(#”#”!/& snö …

Inte bara december gick till snöarbete. Nu verkar januari bli ännu värre. I fjol kom det mycket snö men den var lös och man körde bort den då man hade tid. Nu har de senaste blidvädren satt piskan på ryggen. Om inte snön är borta framför alla dörrar då det fryser så har man allvarliga bekymmer.

I dag körde jag bort snö hela dagen. Vi har gårdsplanen litet besvärlig då det finns byggnader runt omkring och man måste köra snön långa vägar ut på åkrarna. Det går för all del bra med schaktbladet men nära dörrarna måste man jobba för hand. Jag riskerar inte att köra schaktbladet genom dörren.

De stora taken är ett annat problem. De har plåt så snön kommer vanligen ner av sej själv men hur länge skall man vänta att den rasar ? Kör man för tidigt så blir det att börja om på nytt då snön rasar ned. Det är inte ofarligt att vistas under takkanten då det kommer flera hundra kilo snö ner med god fart.

Nu på kvällen fick jag äntligen snön bort. Jo, det kan ni väl gissa – det snöar igen …

Sanningen

En bild på Föusbook fick mig att tänka på något jag hörde för några år sedan. Det var en relativt nyetablerad husdjursägare som berättade för mig att det inte är jorden, inte djuren och inte traktorn som avgör om man är bonde eller inte.

Det är……Pick-up’en . Har man ingen flakbil är man ingen bonde. Så enkelt är det.

Själv är jag då alltså per definition ingen bonde.