Kategori: Bondbloggen

Trots att vi här på kusten fått bara en bråkdel av den snö Ni har i södra Finland (mätte just på gräsmattan, det är ca 25 cm), så har vi haft köld så det räcker och blir över. Köld är något som jag verkligen har respekt för eftersom det är då som vårt behov av tillförlitlig teknik ställs på sin spets. Ett strömavbrott i minus trettio grader skulle få konsekvenser som är svåra att överblicka bara efter någon timme. En sak är egna livhanken, den bör gå att hantera med eld i spisen eller att åka ut och köra bil. Värre är allt som skulle frysa sönder. I det lilla rum som jag har värme i därute finns frostkänsliga varor, närmast växskyddsmedel, för kanske 5000 euro plus vattenmätaren och rören. Ett längre elavbrott skulle kunna spräcka rören i huset med nästan oöverskådliga följder. Det är egentligen fruktansvärt att tänka på sårbarheten hos den moderna människan och hur innerligen beroende vi är av en fungerande eltillförsel.

El kan man förstås åstadkomma med generatorer men det är ju ingenting man skaffar bara ifall om att. Det rör ju sig om ganska dyra grejer och dessutom det Moment 22 att traktorn inte startar utan eluppvärmning och så står man där i alla fall. Om man inte gör som Homer Simpson och använder en elfläkt till att driva vindkraftverket förstås. Jag äger en liten generator, men den ger bara 1200 watt så det enda man gör med den är att koka kaffe i nödfall. Någon värmare av mått orkar den inte dra.

Nu har vädret svängt och blivit snöfall och vind istället. Inte riktigt lika livsfarligt förstås, men nu är istället risken för strömavbrott större i och med blåsten.

Vintertid blir man aldrig nöjd med vädret, tyvärr

Det var väntat och helt i sin ordning naturligtvis. Tomten hade alldeles för mycket att stå i på julafton för att vara på plats och hålla efter husbonden. Därför gick det som det gick.

Jag har i något skede predikat min ide om att julen börjar 23.12. Därför vill jag tända gårdens juldekorationer först den kvällen och det betyder att det inte är så bråttom med färdigställandet heller. Inte före man är ute i sista minuten förstås, och det visar sig vara -27 grader just den minuten i år.

Julbelysningarna kom upp i decimerat antal på onsdagen. Kallt men det gick. På julaftonsmorgonen var det absolut sista chansen att åstadkomma klabbarna som jag använder som ställning till gårdsmarchallerna. Detta arbetsmoment kräver traktor och motorsåg. Dessutom låg en massa ris och skräpade i vägdiket sedan Destias plutoner passat på och kvista björkarna längs vägen lagom till jul.

Julafton tidig morgon. Motorvärmare på i Valtra. Det kändes inte bra i -30 grader men fick gå för denna gång. Tidig eftermiddag, resten av familjen åkte iväg för att tända gravljus men Lovisa och jag stannade hemma för att jobba. Valtra smällde igång, det lät som om den grät men gick gjorde den, motorn alltså. Inte drivningen. Den hade jullov. I hopp om bättre tider gick jag lös på lilla motorsågen. Jo, den startade men var utan bensin, efter tankning vände jag sågen för start   och hade sedan all bensin på kläderna. Det funkar så mycket bättre om man sätter på tanklocket. Bensin på kläderna i -30 ger en köldupplevelse av rang. Omtankning, kontroll av kedjeoljan och nystart. Och all kedjeolja hamnade på betonggolvet. Det räcker inte med att sätta på korken, den skall sättas på ordentligt. Paus för kontroll av Valtra som fortfarande inte rörde sig ur fläcken. Inledde istället sågning av klabbarna med den olycksaliga sågen. Nu vet jag inte vad som hände, men den uppförde sig som om den varit utan kedjeolja, det rök till och kedjan stannade. Ny såg fram som inte ville gå i kölden. Kontroll av Valtra utan framgång. I detta skede hade Lovisa gett upp för länge sedan och parkerat sig inomhus.

Låsta positioner, två döda sågar och en trakor som felar Gud vet vad. Kallt! Lugn Kalle, det är julafton!

Efter att ha städat bort Vägverkets juleskapader för hand från vägdiket gav jag mig på Valtra med inlevelse, och se, felet var inte kölden utan en givare i sätet som skall se till att ingen under 30 kg kan få igång trakorn. Jag väger lite mer än 30 med det fattade inte givaren före uppläxning. Så, ett problem löst. Efter att andra motorsågen tillbringat lite tid vid värmefläkten gick den faktiskt igång och klabbarna blev sågade, marchallerna tända och julfriden anlände.

Och det blev en riktigt God Jul!