Kategori: Bondbloggen

Kallt, snö och blåst

Morgonens första blick på Lantbruksvädret var inte såå trevlig. SMHI ”lovar” kallt, snö och blåst – tillika. Hela -21 grader nästa vecka.  Det är ovanligt för då det är kallt så brukar det inte blåsa och snöoväder höjer ofta temperaturen. Men vädret visste väl att jag skulle börja skruva upp skivor kring flislagret och enligt lagen om alltings krånglighet så …

Det blir väldans kul att stå med en stor och tung skiva på en stege i snöstorm och köld. Nåja, det skulle bara bli 7 m/s men en skiva flyger ganska bra redan vid den vindhastigheten. Om jag inte hade legat och slöat förra veckan då det var någorlunda hyfsat väder så hade skivorna redan varit uppskruvade. Det finns inga ”lugna” perioder i jordbruket. Om man inte jobbar som en dåre då det går bra att göra nånting så är man en dåre och får stå i snöstormen. Nackdelen med att göra allting själv är att man inte har någon annan att skylla på (en populär sysselsättning är ju annars att hitta (andra) syndabockar).

I går förde jag gamla fina Ducaton till besiktningen men den gick inte igenom. Plåtarna börjar bli rostiga (den är bara 18 år) så nu har jag litet mera hobbyarbete fram till jul. Det är inte direkt någon höjdare att svetsa med MIG-svetsen i rostig bilplåt. Jag är mera för stora svetsar och tjocka järn, 150 A svetsström och 3,25 mm elektroder. Då kan man svetsa så vilt man bara orkar. Gnistorna sprutar och blir det inte bra så tar man bort fogen med vinkelslipen.

I alla fall var det trevligt att köra gamla Ducaton igen. Det är nånting speciellt med en stor paketbil där man sitter högt och ser övar alla småbilar. Den är ingen racerbil men den är seg och tar sej upp för backe som backe på femman. Volvo i alla ära men nog föredrar jag Ducaton alla gånger. Och så finns det utrymme för ett möblemang från ett mindre hus.

I går hämtade jag en massa skivor och stenull för det ny fils(mellan)lagret. Nu gäller det bara att få upp skivorna utan att flyga bort. Man skulle kunna tro att man lärt sej av förra vinterns byggande men igen blir det att stå där i blåsten. Det är bråttom hela tiden och dagarna bara går och så är det snart december igen. Jag minns att vi hade verklig svintur då vi byggde den nya verkstaden för ca. 20 år sedan – då var det +15 grader i december ! Så icke nu …

Ja, det är väl bara att gå ut och flyga iväg med skivorna …

Surt sa räven om gallan

Ibland får jag mothugg. Det finns bla  människor (de flesta) som inte förstår varför jag jämt och ständigt spyr galla över vintern. Det anses att vintern är vacker och att det är friskt när det är kallt, mysigt är andra ord som brukar nämnas i sammanhanget. Jodå, vintern är kanske fin att titta på men att leva i den är inte roligt.

En sak som inte direkt är vinterns fel är att mina manicker används alldeles för lite då, men det gör dock bara ont värre för mig.

Denna dag har varit ledig från jobbet och innehöll ett litet projekt hemjobb. Nämligen en ”kibik” dvs en gammal släde skulle baxas ner från ett mellantak för att förevigas på ett kort med jultema så småningom. Det skulle vara enkelt. Man spänner Zetor framför vagnen med ved som står i vägen, drar ut densamma och lyfter sedan ner schabraket med frontlastaren.

Glömde dock att det var vinter.

Följande saker var fastfrusna och fick tinas upp:

Dörrlåsen både på Zetor och Valtra. Skopfästet på Valtra. Manöverspakarna på grävmaskinen som skulle flyttas undan. Lyftdörren till uthuset. En dammsugare som stod (stått) i lite vatten på uthusgolvet. Kopplingen till bilsläpvagnen. Dessutom vägrade två maskiner starta i strömbrist, eller kanske bara mitt i harmen, vad vet jag 

Vi har bara 22 november och redan TVÅ traktorbatterier som skall återupplivas. Det bådar inte gott för resten av årets baksida.

Men njut alla Ni andra…..

När nån bäddar får man ligga

När man jobbar med djur kan man inte alltid räkna med att saker går som man tänkt sig. Ett exempel på det är min kalvgömma. Den har kalvarna faktiskt flyttat på.

Ladugården består i huvudsak av två delar, liggavdelningen där korna bor och foderbordet där käket serveras. Korna skall hållas borta från foderbordet, dels för att inte förorena fodret och dels för att inte kunna rymma vidare ut på gårdsplanen. Så länge jag hade mjölkkor ordnade jag det med en sk. nackbom mellan foderbord och liggavdelning. Nackbommen är ett ganska enkelt och öppet ”staket” och fungerar bra för vuxna djur.

För småkalvar fungerar hindret däremot inte alls, det läckte som en svensk SÄPO-utredning och jag hade kalvar på foderbordet för jämnan. Den sektion av foderbordet som har låsgrindar är för svårforcerad för dem, men nackbommen kryper de under utan några som helst problem.

Jag övervägde att montera låsgrindar eller liknade längs hela foderbordet men ändrade mej efter viss eftertanke. Faktum är att kalvarna borde ha en kalvgömma där de kan dra sig undan de vuxna djuren och onekligen fungerade ju foderbordet rätt bra som en dylik. Så istället för att bekämpa kalvarnas rymningar valde jag att stänga av en del av foderbordet där de får hållas och ströa den med halm så de får en bra liggplats. Sektionen med låsgrindar är avstängd för kalvarna och där sköter jag utfodringen av de vuxna korna. Med facit i hand kan jag konstatera att foderbordet blev mycket bättre som kalvgömma än den ursprungliga. Foderbordet är större, ljusare och ligger dessutom helt inom synhåll från övervakningskameran vilket gör det lättare att följa med kalvarnas förehavanden.

Igår eftermiddag  fyllde jag på halmen i bädden och det är alltid uppskattat. Först härjar småkalvarna runt i halmen, bölar och hoppar medan de sparkar och stångar sönder balen och sen lägger sig alla ner mangrannt. Det är tydligen extra skönt att lägga sig på ny halm. Senare på kvällen när jag gick kvällsrond fick jag kryssa mellan och kliva över de liggande kalvarna, inte en enda gjorde nån ansats att resa sig. Har man fått en mjuk och varm liggplats ger man inte upp den sådär alldeles enkelt.

För ett dumt huvud får kroppen lida

Det är likadant varje höst … Man klär inte på sej ordentligt och så blir man förkyld. Jag har legat utslagen slutet av veckan men nu går det bättre. Sommarkläderna fungerar bra så länge man bara går ett varv mellan husen. Men nu började jag med utomhusbyggandet i pinande nordanvind. Och vintern tar en med överraskning vartenda år.

Det finns inte dåligt väder, bara dåliga kläder heter det och det är sant. Så nu tas vadmalskläderna fram (jag köpte ett lager av svenska arméns uniformjackor m/39 som troligen är de sista ordentliga vadmalskläderna i världen). De ryska filttossorna kan man ju inte använda förrän det blir minst 20 grader kallt men ett par stora stövlar med plats för dubbla yllesockor klarar av måttlig kyla. Äkta yllesockor är annars fruktansvärt dyra – man tänkte aldrig på saken då farmor och morsan stickade åt en hela tiden.

Nu skall flisbyttan fyllas på varje dag så det börjar vara på tiden att få det nya mellanlagret i funktion med plats för 10 kubikmeter. Men det finns hopp. Ducaton är ihopskruvad och om jag inte glömt nånting viktigt så skall den besiktas i morgon och sedan hämtar jag skivor och stenull. Bara jag får de yttre skivorna uppskruvade så gör det inget att det blir -18 grader – även om det nog hade varit trevligt att få det byggt litet tidigare.

Skogsarbetet börjar snart men det är harm att snön föll på varm jord. Nu är marken inte frusen under snön utan man måste försiktigt börja köra upp skogsvägar – först med den minsta och lättaste traktorn. Men visst finns det ännu en del verkstadsarbete kvar.

Få se om vi får en lång och kall vinter igen …

Jag har en plan…

November. Is. Mörkt.

Vad gör man då. Jo man håller till inomhus och drömmer sig bort. Jag sitter och tittar i kataloger och längtar. Dom här katalogerna står det dock inte Tjäreborg på och dom innehåller inte bilder av palmer och sandständer. Till södern har jag aldrig varit och längtar inte dit heller. Mina kataloger står det tex Gödslings- eller Odlingsguide 2011 på och dom är bra mycket intressantare.

November är den perfekta månaden för odlingsplaner. Dels behöver man balansera intäkter och utgifter inför årsskiftet, och dels är sgs alla förnödenheter som billigast just nu. Vet man redan nu vad man skall odla nästa år så kan man spara en hel del pengar.

Problemet är att det vet jag inte. Ryps kan jag inte odla nästa säsong pga sjukdomstrycket. Korn vill jag inte odla, pga tveksam lönsamhet. Havren har varit bra i år men inget säger att den blir lika bra nästa år. Däremot är havren en bra växt för att den bryter sjukdomstrycket både för ryps och vete. Vete kan (eller bör) inte odlas för ofta på samma skifte och det betyder inte mer än två år i rad. Jag vet inte hur det blir med olika trädesstöd i nästa år, men en gröngödslingsvall med klöver vore inte helt fel.

När man stoppar in ovanstående variabler i ekvationerna blir svängrummet ganska snävt. Rypsen faller bort, vete kan bara odlas på tre bassiften och havre kan man inte lägga där det finns ett flyghavreregister.

Detta sitter jag alltså och bollar med i kväll, något resultat och någon plan har jag inte ännu. Vetet är placerat och lite havre är placerad, en åker på 10,5 ha vet jag inte alls vad jag skall göra med, flyghavre finns där och jag har odlat vete två år i rad så det är huvudet i väggen med den. Att gröngödsla 1/3 av hemmanet låter också lite magstarkt. Alltså Status Quo.

I år tänker jag inte köpa något veteutsäde. Jag har eget Zebra (favoritsorten) så det räcker. Havre blir jag dock tvungen att köpa och där skall jag prova någon ny sort. Har haft Belinda, men får ingen hl vikt på den. Har nån några tips?

Yara har f.ö  två nya intressanta  bladgödselsorter för nytt år, Mantrac som är en Mangangödsel och Thiotrac som innehåller kväve och svavel. Thiotrac fanns som försök i fjol och jag provade det då med ypperligt resultat i ryps. Eftersom jag har manganbrist över hela ledden så blir det att kånka hem några sådana burkar så småningom.

Andra kemikalier som kan beställas redan nu är flyghavremedel och min från i fjol nufunna vän, ArianeS som var en baddare mot tistlarna.

Eftersom jag tror att jag har en hamster någonstans i släkten så har jag ett behov av att samla lager. Jag har växtskyddsmedel i lager så att jag skulle klara nästa år, men kommer i alla fall att köpa åtminstone en del för att kunna lägga i lager till året därpå. Därav hamsterteorin. Det handlar dels om att ha en buffret om något oförutsett skulle hända, tex ekonomiskt, men också att det har visat sig att helt plötsligt blir det brist på tex insekticider, och då är det tryggt att ha dom i hyllan.

Vad gäller planeringen så är datorn en verklig vän i viken. Utan den skulle det gå år mycket papper och bläck för det är en hel del som skall räknas. I mina planer tar jag med bla kväve- och fosforbalanser (obligatoriskt) men också sådant som bränsleförbrukning och maskinslitage. Det enda som jag ger svansen i att räkna är arbetstimmarna, skulle man räkna dom så skulle det bara vara ett arbetsmoment kvar, och det är att sätta in annonsen ”Gård till salu” i lokalpressen.

Och det har jag inga planer på.

Odla chips

När detta skrivs är knackar lördagskvällen så småningom på dörren. För rätt många av oss torde chips ingå som en väsentlig del av kvällens näringsintag och här kan man läsa om hur de odlas. Visserligen nämns ett specifikt varumärke i texten, men det kan vi bortse från. Själva odlingen fungerar i stort sätt på samma villkor oavsett vem som friterar chipsen. Däremot är den lagring i stuka som beskrivs i artikeln inget man torde syssla med i Finland, här lagras potatisen nog inomhus (artikeln är skriven från en sydsvensk horisiont).

Trevlig helg och låt chipsen väl smaka. 🙂