Investera i olönsamhet ?

Ekonomer påstår ibland att man borde investera mera inom jordbruket. I vad då ? Det kan löna sej att bygga en större ladugård ifall den gamla är för dålig men det är riskabelt att investera i jordbruket. Förutom att politikerna ändrar reglerna hela tiden så man aldrig vet vad som gäller så hoppar marknaden hit och dit helt oförutsägbart. Men det allra svåraste är i alla fall vädret. “Experterna” påstod att vetepriset skulle sjunka men så fördubblades det nästan på en månad. Orsaken är förstås vädret som gjorde att vårens prognoser var helt felaktiga. I Kanada regnade det så man inte kunde så alls på stora områden och i Ryssland tog torkan skörden – ingen vet ännu hur illa det verkligen är.

Så att investera stora pengar i jordbruket är som att spela roulett. Och man spelar med sina förfäders gård och familjens hem – det är nästan omöjligt att skilja mellan arbete och privatliv inom bondeyrket. Tills vidare har jordbruket varit dokumenterat olönsamt och bönderna försöker närmast överleva. Att i den här situationen satsa (på vad då ?) är närmast att snabba upp konkursen. En investering måste ha åtminstone en chans att bli lönsam.

Trots allt så har jag faktiskt satsat på en stor ny tork. Kanske inte så mycket pengar men desto mer arbete. Jag har byggt ett nytt stort hus för torken eftersom det bara inte fanns möjligheter att sätta den i ett gammalt hus. Något lån har jag inte tagit utan byggt den långsamt och i takt med de pengar som kommit in. Men så har det också tagit nästan femton år. Visst tvekade jag länge men det var att bygga eller sluta med veteodlingen. Den gamla torken klarade inte av mer än hälften av de nutida skördarna.

För att investeringen skall löna sej så borde vetepriset stiga till minst 200 euro/ton och för att jag skall få någon lön för arbetet så borde det stiga till minst 400 euro/ton (och om stöden dras bort minst 600 euro/ton). Nu är ju vetepriset över 200 euro (men inte i Finland) så frågan är om det hålls på den nivån. I princip borde det göra det eftersom produktionen ökar långsamt men efterfrågan snabbt. Men man vet aldrig.

En del påstår att man skall sköta jordbruket affärsmässigt men då skulle man nog bums sälja allting och satsa pengarna på något mera lönsamt. Och det tänker jag inte göra för jag trivs som bonde och det är ganska mycket värt – om än inte i pengar.

Impulsköp

Vi har under ett par års tid pratat om att köpa en “ny” tröska. Igår då vi kom till Kabböle hade vi ändå inte för avsikt att köpa en. Men då en bekants bekant hade en som han inte behövde, köpte jag den! 🙂 Tröskan, en Sampo Rosenlew 500, är lite större och i bättre skick en vår förra, Sampo 360. Om vädret håller i sig, är det högst antagligen bara att börja köra nästa vecka!

Aftonstjärnan tändes

På måndag kväll gick jag kvällsrond som vanligt. De flesta kor verkade ha sökt sej in i ladugården, jag tyckte mej höra nåt lågmält råmande från hagen men det var säkert kalvarna som sackat efter. Fast kanske man skulle gå en runda kring hagen ändå för att kolla att allt är ok. När jag sneddade förbi en liten skogsudde var det plötsligt nåt som brölade till ute i mörkret. Där låg Fideli mitt i kalvningen! Fideli är av rasen Aberdeen Angus och bokstavligt talat svart som natten, hade hon inte råmat hade jag gått rakt förbi utan att se henne. Kalvningen var på slutrakan, fötterna och nosen var redan ute så det var bara att nappa tag i klövarna och dra ut kalven. Hon hade förmodligen klarat det lika bra på egen hand, men när jag nu var till hands kunde jag ju lika gärna hjälpa till lite.  Det var en kvigkalv som får heta Aftonstjärna, eftersom hon föddes halv tolv.

Mor och dotter var så bra skyddade inne i skogsdungen att jag inte brydde mej att schasa in dem i ladugården, de fick tillbringa natten där de låg. Följande morgon var Aftonstjärna redan på gång med att öva löpning  och mot eftermiddagen slöt de sig till resten av flocken.

Notera Fidelis “lockrop”. Det där lågmälda hummandet använder de nästan bara tillsammans med kalven.

Helmer & Gunborg

Grisar,likasom hönor, får inte åka hem efter en utställning. Detta på grund av risken för smittosamma sjukdomar. I detta hänseende är nötkreaturen mindre känsliga. Därför fick inte heller Birssvinen o -hönorna återvända hem, utan de kom till oss. Grisarna, Helmer o Gunborg, blev idag Pernåbor. Vi kan nämligen inte ha dem i ladugården, eftersom grisar/hönor inte får vara i samma utrymme som korna. Hit har de bra att vara och papsen mår sig då han får pyssla om dem. 🙂

Nederlaget

I år har torkan gått hårt åt många åkrar. I de södra delarna av landet har den varit ett riktigt gissel, i mina trakter har vi klarat oss bättre men även här hittar man en del skiften som inte klarat sig. Ett av de misslyckade skiftena var min kornåker på Rånäset.

Skiftet är annars också torkkänsligt men i år har växten tagit direkt skada. Redan för någon vecka sedan var det tydligt att skörden inte blir nåt vidare, men nu är effekterna ännu mer uppenbara. Kornet har stampat på stället vilket gett ogräset fria händer att breda ut sig. Även om det senare kommit mer regn har kornet inte tagit igen skadan. Visst finns där kornax, men de är små och skörden kommer antagligen inte att betala tröskhyran. Dessutom är risken stor att kvaliteten blir dålig och det innebär att det här skiftet riskerar att sänka priset på resten av mitt kornparti. Slutsatsen blir att jag inte tröskar skiftet. Endera slåttar jag ner det och plöjer in grönmassan som jordförbättring eller så får det bli grönfoder åt korna.

Det här händer inte ofta, på mina hittills nio år som aktiv brukare är det andra gången jag kastar in handduken helt. Det positiva i sammanhanget är att jag sått en bottengröda av rajgräs och persiskklöver. Den har dels hämmat ogräset i nån mån, dels innebär den att grödan nu blir ett hyggligt grovfoder alternativ en bra gröngödsling att plöja in. Dessutom innebär en slåtter nu att jag kan stubbharva åkern redan i augusti och det är bra för att klämma åt kvickroten.

Ekonomiskt innebär utebliven skörd förstås en förlust men effekten minskas något av att jag samtidigt slipper betala för tröskning och torkning. I reda pengar förlorar jag drygt 650 € på det här skiftet, vilket är kännbart men inte heller så mycket att det skulle innebära nån direkt kris. Att tröska den här grödan hade förmodligen gjort förlusten ännu större och dessutom lett till mer problem med ogräset kommande år. Att vädret kan spela en ett och annat spratt hör också onekligen till spelets regler. Det är bara att snyta sig och gå vidare.