Kalvnappning

På fredagen kalvade kvigan Sunny. Hon kalvade i hagen bland de andra, vilket gått bra tidigare i sommar. Dock inte denna gång. Nu har nämligen flockens absolut mest dedikerade mor Ussa också kalvat för någon dag sedan och moderskänslorna är på topp för hennes del. Det innebar att hon faktiskt engagerade sig i Sunnys nyfödda kalv minst lika intensivt som den egentliga modern och t.o.m. försökte ta hennes plats. Det finns en viss risk att kalven präglas på Ussa istället för på Sunny och det är inte alls bra.

Oavsett hur stora moderkänslor Ussa har är hennes mjölkproduktion nämligen sannolikt inte tillräckligt stor för att mätta två kalvar, och även om den skulle vara det är det bättre att hennes egen kalv i så fall får mer mjölk istället för att dela den på två kalvar. För att ge Sunny en chans att ta hand om sin kalv föste jag in dem i kalvningsboxen trots att kalvningen redan var avklarad. Där får de nu ett par dagar på sig att återupprätta det som Ussa eventuellt strulat till för dem.

Hade det varit en äldre eller åtminstone mer handfast ko hade hon förmodligen hållit Ussa borta, men Sunny är en mild och stillsam dam vilket antagligen är en orsak till att Ussa kunde ta så stort utrymme.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.