Kategori: Bondbloggen

När ska Vera af Kabböle kalva?

Nu har ni igen en chans att vinna en fin Bondbloggen-keps! Den här gången ska Ni gissa när Vera af Kabböle kalvar?

Vera är en av “mina flickor” som flyttade hit från Kabböle. Hon är frisisk och ska nu kalva för tredje gången. Hennes första kalv blev en ko, Arev, som vi har kvar och andra kalven en tjur som vi sålde.

En ko är dräktig i drygt nio månader. Vanligtvis kollar vi upp datumet fån semineringskalendern eller från ett program där alla djuruppgifter finns. Vill man räkna ut det själv, är det bara att kolla semineringsdagen och lägga till 9 månader + 5 dagar.

Veras beräknade kalvningsdatum är den 15 juni, men det kan nog kasta från sanningen. Vi har t.ex. haft kor som kalvat en vecka före och en vecka efter den beräknade tidpunkten.

Svara genom att kommentera inlägget eller skicka epost till bonden.blogg@yle.fi. När ska Vera kalva? Tävlingen avslutas så fort Vera har kalvat.

Viiip, viiip …

Jag sår naturvårdsåker och gröngödslingsvall men det är ingen brådska direkt. I alla fall har jag en massa sällskap ute på åkrarna – tofsvipor i stora mängder. Jag tror inte jag har sett så många tidigare. Men så här såg det ut 2 april då den första tofsvipan anlände. Nog undrade man hur den skulle klara det:

Men tydligen gick det bra för nu har vi både stora tofsvipor och en mängd ungar (som ännu inte kan flyga). De trippar omkring som små fröknar på åkern men de är ganska tuffa. Lustigt nog bryr de sej inte just om traktorn men stannar man och stiger ut så blir de oroliga. Föräldrarna försöker dra uppmärksamheten från ungarna med konstflygning och kommer ibland ganska nära. Och så hör man “Viiip, viiip, viiip” överallt.

Ovan en bild av mina favoritfåglar med ungen till vänster. Fågelfotograf blir jag inte – det krävs massor av tid och fin utrustning för att få bra bilder. Jag hade gärna tagit en video av deras konstflygning men det är verkligen en svår uppgift.

Nu är äntligen de allra våtaste hörnen torra och i dag sådde jag Brånndjäärdån som brukar vara den besvärligaste. Men precis som för Mats i Oflyt så var det en krångeldag. Ribbvälten bakom fjäderharven som jämnar ut litet lossnade från ena lagret men en olycka kommer sällan ensam så då jag steg ur traktorn blev jag med dörren i handen – gångjärnet hade brustit. Ingendera var någon större katastrof men jag hade bråttom för det skulle komma regn på eftermiddagen. Så jag gjorde som vanligt: Skruvade bort det söndriga och fortsatte köra.

Ibland märker man att vissa delar på maskinerna lika gärna kan förbli borta så vi har en hög med delar som varit helt onödiga. Det som man verkligen behöver blir nog reparerat.

… och dääär går han i mål!

2010 års sådd avslutades fredag kväll i och med att Jonas sådde de sista grönfoderåkrarna i grannbyn Sandsund. Dessutom har vi också hunnit välta allt som skulle vältas hemma i Östensö. Grönfoderåkrarna skall också vältas, men det får vänta till nästa vecka. Syftet med vältningen är att packa till jorden för att säkertställa att fröna kommer i kontakt med markfukten. Väderrapporten utlovar 20 mm till helgen, så på kort sikt lär nog utsädet få alldeles tillräckligt med fukt även fast jag väntar med vältningen.  På sådana jordar som lätt blir för täta eller bildar skorpa på ytan är kan vältning rent av vara till skada, så vissa bönder struntar i den helt och hållet. På mina lätta jordar behövs den däremot för det mesta, om inte annat för att pressa ner stenar i marken.

Välten är en bolagsmaskin som jag och Jonas äger tillsammans. Den är en 70-talsmaskin som gått på en svensk herrgård tills vi köpte den för några år sedan. Den är förmodligen den fulaste maskin vi har i maskinparken (förmodligen den mest anskrämliga i hela byn), men arbetsresultatet är underbart.

Vältningen är faktiskt överlag ett av de roligaste arbetsmomenten i vårbruket, förmodligen därför att man vet att sådden då är klar åtminstone på det skiftet. Välten markerar att man nått ett delmål.

På klippet nedan sår Jonas det som senare i sommar skall bli beteshage för korna. Gnisslet och rasslet är inte tillagt i efterskott, Juko-såmaskiner skall låta så där. 😉

I morgon blir det Popkalas för hela slanten. Välkomna till Jakobstad, ni som är på väg hitåt!

Oflyt

I inlägget Vridprov konstaterade jag att det som skall hinna bli tröskmoget antagligen skulle vara sått innan gårdagen var slut. Så gick det nu då inte…

Jonas sådde det sista av kornet och även grönfoder i kohagen som skall förnyas samt började så rybsen. Då gav utmatningsanordningen på småfrölådan upp.  Det går ännu att leva med, man kan blanda småfrö och rybs och så dem tillsammans. Han öste över allt småfrö i sålådan, tog nya vridprov eftersom maskinen måste ställas om för den nya utsädesblandningen och satte ny fart. Vi visste att väderleksprognosen för onsdag eftermiddag utlovade regn, men nederbördsmängden var bara 1 mm vilket inte stör sådden. Nu visade det sig komma 5 mm, vilket är för mycket åtminstone för att så rybs. Jorden börjar kladda fast på däcken och när den gör det följer de små rybsfröna med. Inget annat att göra än att avbryta sådden och fortsätta på torsdag. Eftersom det ändå blev en längre paus tog han hem såmaskinen för att kunna reparera den trasiga småfrölådan.

Jonas och jag bor c. en halv km från varandra, men mellan oss finns tyvärr en smal bro som såmaskinen inte ryms över. Det betyder att han får ta en omväg på c. 5 km när han skall så åt mej och komma in i byn från andra hållet. Idag när han var på väg till mej visade det sig att man håller på att asfaltera byvägen på just det avsnittet och att köra över den nylagda asfalten kommer inte på fråga. Följaktligen kommer ingen såmaskin fram före tidigast torsdag kväll. Hade småfrölådan inte gått sönder hade han lämnat maskinen på “min” sida av bron över natten och då hade vi kunnat fortsätta så idag. Framhållas bör att asfalten i sig är mycket välkommen, men jag hade kanske uppskattat den ännu mera en annan dag. 😉

Nu får Jonas tömma såmaskinen och istället så åt en annan kund som egentligen var inplanerad till senare för att förhoppningsvis hinna så åt mej ikväll. Det utlovas en rejäl rotblöta till helgen och vi borde få sått före den. Men än så länge ligger också det inom räckhåll.

Svärmeri med problem

I går var det dags igen. Våra bin bestämde sej för att flytta hemifrån. Då jag var på väg till traktorn hörde jag det karakteristiska surret och visst höll de på att svärma. En drottning sticker iväg och tar med sej en mängd arbetsbin. Först samlas de i en klunga nånstans nära den gamla bikupan och skickar ut spanare för att hitta en ny plats och sedan far alla iväg till den nya bostaden. Problemet är bara det att de sällan överlever vår hårda vinter i vildmarken så de borde plockas ned och sättas i en ny isolerad och varm bikupa.

Det är inte problemfritt för de har en viss förkärlek att flytta till folks skorstenar som står kalla på sommaren. Vi hade en gång en ordentlig samling i vår skorsten och då jag började elda på hösten i arbetsrummet så rann det honung ut genom askluckan över golvet. Det blev en hel del jobb med städandet av den klibbiga och askblandade honungen. Och att få bort bina från skorstenen som var nästan igentäppt. Men ännu värre var det då de började bygga i isoleringen i väggen till mitt arbetsrum i stallet. Jag fick riva alltihop och göra om en del av väggen.

Problemet är att de gärna sätter sej på svåra platser. Bara en enda gång var det bekvämt då svärmen satte sej i toppen på en asp. Den böjdes ned av tyngden och det var bara att sätta lådan under och sopa ned hela svärmen. I fjol satte de sej i toppen på ett stort äppelträd och vi fick såga av en hel del kvistar för att komma åt svärmen.  I år satt svärmen i en gran på omkring 4 meters höjd.

Men innan jag byggt en ställning på frontlastaren för att komma åt dem så hade hela svärmen försvunnit.  Undrar just vart …