I förra veckans Lördax besökte reporter Barbro Westerberg Kalle i hans hem i Yttermark. Missade du programmet kan du lyssna här, och höra Kalle tala om kommentarer, vårsådden och vad han riktigt tycker och tänker om att blogga.
Kalle talar om bloggandet och vårsådden, Lördax 8.5.2010.
Se när Sonja matar kalven med nappflaska på YLE Arenan
Tidningen Landsbygdens Folk skriver i sitt senaste nummer (som utkom 7.5.2010) om Bondbloggen. Du kan läsa artikeln här (pdf)!
Igår släppte vi ut första gruppen med djur på betet. Det är frågan om sinkor och dräktiga kvigor. Vi måste tillsvidare utfodra dem med balar, eftersom det svala vädret gjort att inte gräset riktigt satt igång att växa.
Djuren får vara ut tills de ska in till ladugården för tillvänjning, dvs. då man börjar öka fodergivan inför kalvningen. I praktiken betyder detta att de är ut tills det är 2-3 veckor kvar till kalvningen.
Fastän vädret inte var det bästa att sätta ut dem, så mår de sig nog. Nog är det ju alltid roligare att vara ute, än att sitta dagarna i ända inomhus. 😉 :
Så småningom sätter vi ut också de kvigor som inte ännu är seminerade. De får sen vara ut mer eller mindre hela sommaren, eller tills de är så gamla att det går att seminera dem.
Bondens liv är inte ett ändlöst slitande – det har ett slut. I dag följde vi en grannbonde på sista färden. Här har vi ännu kvar traditionen att grannar och släktingar tar farväl i stora skaror. Vi var väl ett hundratal. Vi har bott här hela vårt liv (även om somliga arbetat tillfälligt i staden) och dessutom har våra förfäder varit grannar i många släktled. Sådant binder ihop.
Han var två år yngre än jag så det var för tidigt som han gick bort men han hade haft dammlunga i många år. Förr insåg man inte hur farligt mögel i fodret egentligen var – dammskydd fanns det inte heller. Och han sparade minsann inte sej själv. I sin krafts dagar hade han inte traktorn stående många timmar på natten.
Det var en dag av gemensam eftertanke och medkänsla kanske mest för den duktiga dottern som just nu måste ta huvudansvaret för hela gården – med två små barn. Den unga familjen har fullt upp – med ett stort växthusprojekt på gång tillika – men jag tror de klarar det.
Gräsvallarna börjar skifta allt mer i grönt och den här tiden på året är det spännande att kolla upp hur gräset och klövern klarat vintern. Bådadera kan ibland angripas av mögel och risken är speciellt stor om man haft rikligt med snö på ofrusen mark. Snön isolerar och gör att luftskiktet närmast markytan (alltså under snön) hålls både varmt och fuktigt. Rena julfesten för mögelsporer, med andra ord. Omfattande mögelskador på vallen är dock rätt ovanliga. Ett betydligt vanligare hot mot övervintringen är isbrännor, alltså att vallen i nåt skede av våren eller vintern kvävs av ett istäcke på åkerytan.
Vallen är något av en motor i ekoodlingen. Klövern lever i symbios med Rhizobuim-bakterier, som kan binda kväve ur luften. Det betyder i praktiken att klövern gödslar både sig själv och de andra vallväxterna och lämnar dessutom kvar en del kväve till nästa års gröda. Utan klöver, ärter och andra kvävefixerande växter skulle ekoodlingen förmodligen inte fungera. Att klövern sköter kvävegödslingen innebär att arbetsmomentet att gödsla vallar som Sonja berättade om helt faller bort för mej.
Förutom kvävegödslingen hämmar vallen ogräs och förbättrar jordmånens struktur. Eftersom ekoodling mer eller mindre förutsätter vall förutsätter ekoodlingen nästan nån form av kreaturshållning (eller åtminstone samarbete med en kreatursgård). Har man inte nån avsättning för vallfodret går den del av åkrarna som är i vall annars på tomgång då de inte producerar några livsmedel.
Vallen roterar runt gårdens alla åkrar i en fyrårig växtföljd. Det innebär att grödorna roterar i en cykel med fyra års intervall; två år vall, därefter två år spannmål, två år vall, två år spannmål o.s.v. Växtföljden varierar lite, eftersom det ibland händer något som gör att man måste göra små korrigeringar (t.ex. att vallen utvintrar eller angrips av mögel). Men det är ju därför man gör planer; för att ha nånting att avvika från. Har vallen helt kastat in handduken blir det att plöja upp den och så ettårigt grönfoder istället.
På basen av vad jag sett hittills ser övervintringen ut att ha lyckats riktigt bra. På de varmare skiftena börjar klövern sparka fart på allvar, men en del åkrar i kallare läge ligger nån vecka efter så där är det för tidigt att säga nåt ännu. De vallar som såddes in i fjol ser oftast ganska glesa ut första våren, så även där väntar jag nån vecka ännu innan jag drar några slutgiltiga slutsatser.
