Luppa

Luppa

Jag börjar presentationen av våra kossor med gårdens bästa ko; Här har vi Luppa. Hon har mjölkat lite fått 128000kg under sin livstid. Hon har 10 kalvningar bakom sig,förhoppningsvis den 11:e framför sig. En av hennes kalvar är Heisala Ponnistus. Han blev vald till avelstjur och man har exporterat av hans doser till Norge.

Hon är en verklig “grand old lady” och det vet hon minsann också själv! 🙂

Skador

Det verkar vara veterinärtema på Bondbloggen den här helgen, både på Heisala
och i Östensö.

En av kvigorna, Cherry, skadade hornet rätt ordentligt. Antagligen har hon
stångats med nån av de andra och det har gått för hårt till. Kornas horn är
inte ben rätt igenom utan består av ett hårt ytskikt (ungefär som en
hornformad nagel) och innanför är det mjuk vävnad. I Cherrys fall har hela
det yttre skiktet helt lossnat och fallit bort. I hornen sitter blodkärlen
väldigt ytligt och redan vid en liten skada kan det blöda ganska kraftigt.
Jag putsade såret och sprejade på med desinfektionsspray. Det hade blött en
hel del och sprayen är blålila till färgen, så nu är hon röd och blå på
halva huvudet. Hon ser rätt makaber ut faktiskt. Däremot mår hon bra, äter
och idisslar helt normalt och är i gott skick allmänt taget så det går ingen
nöd på henne. Blödningen slutade nästan helt av sej själv, men efter att ha
diskuterat med veterinären snörde jag också av blodtillförseln till hornet
för att hjälpa läkningen lite på traven. Hornen skrapar i lite här och där
när korna rör sig och om det börjar blöda igen varenda gång hon är lite
oförsiktig tar det längre tid att läka. Snörning är ändå ett ingrepp som
inte är helt bra, så den får bara vara på ungefär ett dygn. Den skall bort
senare idag.

Även om det verkar gå bra är det alltid mentalt stressande med sjuka djur,
precis som Sonja också skriver. Det går ju inte att fråga dem hur det känns,
om det värker eller nåt annat. Inte heller kan man förklara att hon skall
stå stilla när jag rengör såret eller att desinficeringen är för hennes eget
bästa, hon tycker bara det är obehagligt.

Optofibersvetsning

Det blev en fibernätsdag i dag. Jag anslöt Thomas Antas till vårt fibernät genom att svetsa fast hans fiber till en kontakt och installera en konverter som ändrar lasersignalen till en vanlig Ethernetsignal som man kan koppla till datamaskinen. Förstås var det fel i dokumentationen (mitt eget slarv) men det gick bra med andra försöket. Ungarna var glada för nu blev Buu-klubben mycket mycket snabbare …

På tal om HP:s knappar så hade en liten tvååring lyckats plocka bort en stor del av dem från Thomas maskin och han skulle behöva små reservdelar för att få dem tillbaka. Men det går inte utan hela tangentbordet måste  bytas. Det är inget framsteg minsann – om inte annat så borde HP dela ut dessa smådelar gratis som PR.

Vi kör ju 100 Mbit/s i vårt fibernät sedan år 2003 då vi nästan blev den första byn med fibernät i Finland. Tyvärr gick fibersvetsen sönder så vi fick vänta en månad på reparationen och då hann en by i Österbotten fem dagar före oss. Hela fibernätet är heimlaga för på den tiden byggde ingen fibernät.  Numera handlar många på nätet (i Sverige, Tyskland, England och USA) och ringer med IP-telefoner samt ser på TV (Sveriges TV).

Nog blir man litet fundersam då samma rördelar kostar tre gånger mera i Finland än i Sverige. Då vi bytte värmesystem i fjol så köpte vi allting från Sverige över nätet och sparade omkring tusen euro. Det är bara att gå till http://www.prisjakt.nu och se på prisnivån.

I Lappträsk finns det över 80 anslutna till fibernätet och över 40 av dem i Hindersby. I början var trafiken inte så stor men numera jobbar många över nätet och annars bara blivit vana vid snabba förbindelser. Det finns ingen återvändo till långsammare nät mera utan nu är det bara frågan om när vi går över till Gigabits nät.

Dator-raseri

Såhär ligger det till; Jag har ett förflutet som datorreparatör och dito försäljare. Det var på 90 talet som jag utbildade mig till datormontör och sedan började serva och sälja datorer. Det gick några år, sedan blev laptoparna så vanliga att dom konkurrerade ut mina hemmabyggen.
Nu kan man bara konstatera att tiden rusar så snabbt så att idag kan man inte reparera eller anpassa en dator själv fast man har kunskapen till det. Skifttangenten lossnade på en av husets datorer (En av frassarna drog löst den) och nu skulle jag behöva en liten reservdel för att få tillbaks den. En sådan säljes ingenstans, enda möjligheten är att skicka datorn på service till HP och det kostar väl som en ny.
Är detta verkligen den “utveckling” vi vill ha? Inte jag i varje fall!

Mötesvecka

Den här veckan har haft mötestema. I går hade vi en träff med ett 15-tal ekologiska djuruppfödare där vi diskuterade vad vi kan göra för att öka tillgången på ekologiskt nötkött. Det produceras en massa ekokalvar i vår region, men eftersom det finns för få specialiserade uppfödare går en hel del av de här kalvarna till konventionell uppfödning. Råvara och efterfrågan finns alltså, det är bara ett litet mellansteg som saknas.

I diskussionen konstaterade vi att en bromskloss för de flesta verkar vara att ungtjurarna skall gå på bete första sommaren. Det innebär att man i många fall har dem ute i hagen när pubertetshormonerna dundrar på som värst. Det är inte helt ofarligt, vare sej för skötaren eller eventuella grannar de träffar på om de rymmer ur hagen. Att den ekologiska produktionen var lönsam var det ingen som ifrågasatte, det är de rent praktiska aspekterna som orsakar frågetecken.

Vi beslöt att fortsätta med att reda ut en del frågetecken kring betet och hur man hanterar den sidan. Några av de närvarande överväger att satsa mer på den här nischen, skall bli spännande att se var det landar.

INKOMST!

En gammal bekant som jag inte vill träffa igen dök upp här hos oss i kväll. Det var Kölden som hälsade på igen. -20 återigen och Husbonden morrar.
Det blev alltså innejobb i kväll. Det innebar att de obligatoriska odlingsplanerna för inkommande säsong nu är klara. Det innebär alltså att man skriver ner vad man har för planer inför säsongen, vad man skall så var, hur man tänker gödsla etc etc. Detta är ett krav från myndigheterna men också en viktig hjälp i egna lönsamhetskalkyler. Jag är lite av en räknenisse, sköter tex bokföring och deklaration helt själv och vill ha stenkoll på lönsamheten, dvs vad som lönar sig bäst, hur mycket det lönar sig att bearbeta jorden och hur mycket gödsel man skall använda och så vidare bortåt. Säsongen i år blir 10 ha ryps (Eos), 15 ha vete (Zebra) 5 ha landskapsträda och 5 ha havre (Belinda). Havren lönar sig inte men den funkar bra för att bryta sjukdomar som lurar på vetet. Om det bara skulle gå så skulle jag odla ryps på hela arealen, men det går inte att odla ryps mer än vart fjärde år på samma skifte. Även detta pga växtsjukdomar.
Det är jätteroligt att experimentera sig fram med olika tekniker och spela med metoder. Man kan plöja eller direktså, man kan gödsla maximalt eller bara litet, man kan så grunt eller djupt, man kan så tidigt eller sent, osv osv och kontentan av detta är att dom ca 45 odlingssäsonger man förhoppningsvis håller på med detta är alldeles för lite för att man skall hinna lära sig detta yrke!