Bondbloggen – Sida 62

Om man skulle börja tröska……

På något obegripligt sätt blir det samma sak alla år. Jag är sist ute på åkern. Många av åren har jag förstått det eftersom jag gillar sena sorter och sen sådd, men i år blev det nog en liten överraskning. Runt den 15 augusti rullade tröskorna överallt på åkrarna häromkring och skörden blev till 90% klar på några dagar. Det beror förstås både på ideala förhållanden, men också på att den med spannmål sådda arealen knappast varit så liten sen kanske nån gång på 60-talet.

I mitt senaste inlägg ondgjorde jag ju mig om ojämn uppkomst av kornet och det problemet kan ju ingen fin höst i världen korrigera, så ännu runt sagda datum hade jag nog alltför mycket gröna korn i kornet för att tröskning skulle kännas som ett alternativ. Efter att ha väntat några dagar så gick det förstås precis som det brukar – det gick inte att hålla sig. Det finns ett talesätt på slätten som säger att den dagen man avser att börja tröska så skall man skicka trösknycklarna med någon som åker till södern i två veckor. Alltså bestämde jag mig för att pröva det. Inte bokstavligen men praktiskt. Jag delade risken och körde av halva kornaarealen och bestämde mig för att vad som än händer väntar jag två veckor med andra halvan.

Beslutet visade sig vara synnerligen vettigt.

Det korn som jag tröskade i augusti var naturligtvis en rejäl besvikelse vad gäller mängden – eller besvikelse vet jag inte, man hade ju inte precis förväntningarna högt ställda heller. Det orkade inte riktigt tre ton utan stannade strax under. Dessutom fanns det nog gröna områden som jag helt enkelt hoppade över, även i det som var sått allra först. (12.5)

Växtligheten var också så kort att det nästan skulle ha behövts skummarkör på tröskan. På några varvs håll kunde man inte avgöra om det var tröskat eller inte. Då är det rätt illa.

Bilden med tröskans framhjul som referens säger väl en del om den oslagbart korta och dåliga växtligheten.

Allt detta till trots så efter fem timmar i torken (gröna kornen gjorde sitt) så var hl vikten ändå cirka 66 och med det finner jag mig mer än nöjd denna nådens sommar.

Idag skriver vi nu då söndagen den 2 september och idag tänker jag då fortsätta. Vädret har varit på min sida och nog finns det gröna korn kvar men kanske bara nån enda procent så nu får det vara nog – nu kör jag av resten idag.

Sedan är ju bara resten kvar. Vårrapsen. Den står grön och grann utanför stugan och verkar inte ha nån brådska alls att skifta färg. Dessutom ser den dålig ut, många plantor har vissnat och andra har inte bildat några frukter alls. Jag uppskattar en skörd på max 1000 kg men vi får se. Överraskningar har kommit förr.

Så även 2018 är allt som vanligt. När de flesta kollegers tröskor redan är tvättade och inkörda och mössen redan börjat planera bosättning så skall Clas 48 ut på åkern. Men jag vill påpeka en sak – mina sena höstar har betydligt oftare lönat sig än blivit en katastrof – undantaget 2004 då det blev mycket dyrt. (Vetet var 32 timmar i torken)

Till slut vill jag citera en känd lantbruksförsäljare från några år tillbaks som sa; ”Du måste ju tänka på grannarna också, dom nöter ju upp sina gardiner när dom skall titta efter vem som är ute på åkern ännu” Så var det då – idag är nog intresset mindre och skördesäsongen överlag mera utdragen – för alla. Fast 2018 har ju inget varit normalt.

Det kom regn.

Grannen påbörjade lite täckdikning och pojkarna från grannbyn som sköter grävandet tog regnet med sig. Det slår aldrig fel därför har vi också under många års tid kallat dem för ”The rainmakers” Dom är duktiga grävare så jag har också anlitat dem flitigt under årens lopp trots att deras närvaro betyder regn. I år kunde dom gärna ha kommit lite tidigare 🙂

Vi har också lite annat grävande på gång här i nejden. Ett rensningsprojekt om lite på 11 km uppdelat på tre entrepenörer där jag fungerar som huvudsyssloman har vi också kört igång så det har varit bråda dagar med organiserande. Busk- och trädröjningar på slänterna, kabelmärkningar, granskningar av trummor med mera har inneburit en hel del spring och telefontid. De är ju inte speciellt lugnt på odlingsfronten heller så dagarna blir långa trots att den ljusa tiden av dygnet blir kortare och kortare.

Det är i alla fall fina förhållanden för rensning av vattendragen för trots 60 mm nederbörd den gångna veckan så har inte vattenföringen nämnvärt ökat. Och det är bra då miljömyndigheterna helst ser att man gräver när det inte strömmar som värst. Största delen av projektet innebär bortgrävande av slam och gräsväxtlighet som uppkommit sen grundförbättringen som gjordes i början av 90-talet. Det börjar med andra ord vara hög tid att se till att avvattningen fungerar, rensningarna borde nog göras med högst 15 års mellanrum.

Här i anslutning till min sedimenteringsbassäng är det lite mera vatten att gräva i så en del av mitt kummin blev dränkt, men det är sånt man får ta för den goda sakens skull.

Det mesta är tröskat längs fåran så det gick bra att påbörja grävningarna. Vi börjar ha en del av sidogrenarna rensade men nedersta delen av ån tar vi av miljöskäl till sist så vi hoppas att det inte regnar så mycket till den närmaste tiden. Tyvärr utlovar väderrapporten en del regn den närmaste veckan, en del i samband med åska så mängderna kan variera en hel del. Mina grödor har nu i alla fall lämpligt med fukt så även om jag har allt tröskat så får det gärna förbli måttliga mängder nederbörd en tid framöver.

Det utlovas regn så gott som dagligen i veckan.

Spannmålshäran…..

…..tog jag i måndags genom att tröska havren. Jag minns inte att jag skulle ha avslutat spannmålsskördandet så tidigt tidigare. Lite hade havren nog brådmognat för det fanns en hel del småkärnor men den gav ändå hyfsad skörd av torr spannmål, fuktmätaren lär ha visat 12,4% vid tröskningen så det blev blott en snabb genomgång i torken för att torka någon grön kärna och höja hl-vikten genom att nöta skalet lite. Om jag minns rätt så rörde sig hl-vikten kring 56kg. Kornet vi tröskade förra fredagen hade en fukthalt på 14,8% och hl-vikt på 67kg och gav också bra skörd, speciellt med tanke på vädret under sommaren och det att jag inte växtskyddat annat än en ogräsbehandling med ArianeS

En liten livevideo från facebook för dem som får dylikt öppnat. Testar på detta vis denna gång så ser vi hur det lyckas.

Sen rensning.

Förgyllde villaavslutningskvällen med att övergödsla och rensa lite palsternackor. Dom grodde ojämnt och en del väldigt sent men regnet nu satte fart på tillväxten så jag tror det lönar sig att sätta beståndet i skick.

En sen handrensning i hopp om att det blir lite skörd trots allt.

Svinhugg går igen

Hej igen Bondbloggen. Motvilligt lyfter jag mig i kragen för en liten uppdatering och för att hälsa på gamla bekanta – dvs Ni som ännu orkar läsa bloggen.

Nu låter jag negativ och det är precis det som har varit orsaken till min långa frånvaro härifrån. En rejält tappad sug vad gäller det jordiska, och således också frånvaro av ämnen att skriva om. Att skriva och berätta om att det varit regnfattigt har känts lite onödigt, det vet nog alla att det varit och är, och eftersom det mest har gått ut på det denna sommar så har liksom egentligen ingenting blivit gjort.

Låt oss ta det från början. I fjol hade vi ju ett ”dåligt” år, det var kallt och regnigt hela sommaren och trots att jag egentligen inte minns fjolårssommaren med speciellt stor agg så var den ju ändå ”dålig”

Något som dock inte alls var dåligt var min odlarframgång förra året. Det gick i mål med hyfsad mängd, rätt bra kvalitet och helt ok torktimmar. Något gjorde jag alltså rätt förra året, och även om jag faktiskt inte vet vad så har jag varit ganska nöjd över det.

I år blev det tvärtom och med råge.

Enda likheten är att jag inte riktigt vet vad jag gjorde för fel i år. Visst, det har varit ett dåligt år för alla, det är jag mycket medveten om, men det känns ändå som om jag skulle ha misslyckats med precis allt jag företagit mig i år.

Sådden gick ju bra, över all förväntan trodde man då och när den problemfria planteringen var över var det bara att luta sig tillbaks och vänta på regnet. Som ju aldrig kom. Visst kom någon slags brodd upp, men ojämnt, ojämnt nåt så enastående. På vissa områden kom överhuvudtaget ingenting upp före regnet som ju då sist och slutligen kom på midsommarafton. Då kom också den växtlighet igång som inte startat tidigare. Tyvärr.

Såhär vacker var kornbrodden veckan före midsommar. Efter regnet grodde resten och hur det ser ut idag – det kan Ni tänka ut själv.

Ungefär såhär såg alla mina kornskiften ut i mitten på juni. Hipp Hurra….

I år består min odlingsplan av ca 30% vall, 30% korn och 30% vårraps – resten solrosträda. Av vallen har jag inte sett mycket i år, den som anlades i fjol har vuxit bra, men årets vall går nog med käppar på knäna. I skrivande stund vet jag inte riktigt vad jag skall göra med eländet, hoppas att den tar sig i nästa år eller bryta den i höst.

Tabbe nummer två kom med besprutningen. Dels verkar inte den svaga kornväxten riktigt ha orkat med bekämpningsmedlen i år (det syns i nollrutorna) och dels så lyckades det komma tillräckligt många regndroppar två timmar efter att jag kört Galera mot lergräs i rapsen för att den dyra besprutningen misslyckades. Visserligen bara på halva arealen men dock.

Tabbe nummer tre gjorde jag med fjolårsvallen. Fin växtlighet som jag försökte bjuda ut gratis till några ko bönder men som inte riktigt gick åt sig. Alltså krossade jag ner 7 hektar hövall i slutet på juli bara för att några dagar senare bli varse att det fanns en bottenlös efterfrågan på hö i vårt västra grannland. Ett misstag som kanske kostade mig 4000 euro i värsta fall och som dessutom hade kunnat hjälpa nån stackars bonde på andra sidan viken, vilket bara det skulle ha varit mödan värt eftersom det verkar vara ännu sämre där än hos oss i år.

Motgång nummer fyra kom när rapsen skulle börja blomma. Det gjorde den inte nästan alls. Jag har i många år varit restriktiv med bekämpningsmedel mot ohyra eftersom det dels tar död på insekter som vi vill ha kvar, dels inbillar jag mig att naturen själv bla i fråga om nyckelpigor brukar städa själv. Så icke i år. Min rapsväxt är dålig – mycket dålig. Riktigt så eländig som jag trodde för två veckor sen är det ändå inte, nån slags skidor med frön i finns nog, men aldrig att det kommer att orka över 1000 kg / ha, absolut inte. Plantorna växer och lever nog, men dom bildar helt enkelt inga frukter.

Nu sitter jag och ställer in mig på motgång nummer fem. Jag har nämligen redan räknat ut runt vilket hörn den lurar. Nu tröskas det för fullt runt om hos grannar och kolleger, men jag har ju min sent grodda ojämna kornväxt att titta på. Tanken på att mogna allt grönt korn i torken förnöjer inte ett dugg och hur länge skall man vänta. Enligt alla kända hemprognoser kommer regnet att vara synnerligen ihållande den dagen det kommer så att vara den enda som har sitt korn tröskat då kommer inte att vara nån höjdare.

Som sagt, vad som gick så oerhört fel i år har jag ingen aning om, men om jag skall tro nånting så anar jag väl att det har med sådjupet att göra, kan inte riktigt förstå vad annat det skulle vara. Eller så precis som rubriken antyder – fjol gick det bra så då jämnar Murphy ut det i år.

Så nu är det förklarat. Eftersom inte bondehumöret hållit för någon större verksamhet under denna sommar har det heller inte funnits något att skriva om.

Annars då? Vädret har ju varit vackert. Näpp, det har det inte om Ni frågar mig. En kvalmig torr hetta som inte inbjudit till något annat är att köra runt i en luftkonditionerad bil gör åtminstone inte mig glad. Personligen tyckte jag faktiskt det var ”vackrare väder” förra sommaren, men det får man ju inte säga, då svär man i kyrkan. Nu har man bara fått höra att man skall ”njuta” men jag har då inte funnit någon som helst njutning i att bara försöka överleva hettan. Dessutom har ju värmen också varit påtagligt i mitt lönevärv – där har vi också plågats av värmen vad gäller främst skogsbränder, även om den stora katastrofen uteblev för Österbottens del.

Så sommaren 2018 kommer jag att minns som annorlunda och varm, men inte på något sätt fin.

Jo förresten, solrosträdan då. Jo – DEN är superfin. Och gissa om jag är nöjd över den uteblivna traktoraffären som jag skrev om i våras. Det var just dom pengarna som torkade bort i sommar.

Bottennapp

Ytterligare ett bottennapp förorsakat av det ”underbara sommarvädret”?

Skördade kummin i onsdags och även om jag inte väntat nån toppenskörd så blev nog utfallet mycket sämre än väntat. Låter min livevideosnutt på facebook från tröskningen stå för känslorna. (Testar samtidigt ett förenklat publiceringsförfarande, meddela gärna hur det syns)

https://www.facebook.com/christer.finne.3/videos/10156554006188670/

Time out

Det är inte bara mitt bloggande som tagit time out, utan mycket annat här på gården har fått omorganiseras på grund av det exceptionella vädret. Precis som man i ishockey tar time out då taktiken måste läggas om eller då man vill bryta en negativ trend så tog jag time out förra veckoslutet. Bevattningsvattnet tog slut och i övrigt så var det mest elände överallt. Trots alla uppoffringar så ville inget lyckas i odlingarna.

Jag råkade också ha släkt från Amerika på besök och damen i sällskapets släkt härstammar ursprungligen från Tjeckien så vi drog iväg till Prag för att utforska hennes rötter och för att få lite distans och få tankarna i nya banor. Och visst hjälpte det, på söndagskvällen fick vi 42 mm regn i samband med åskvädret och 22 mm till fick vi med buller och bång på tisdagskvällen. Så timeouten fixade i alla fall vattenbristen ute på åkrarna, själv fick jag också den långvariga negativa vätskebalansen åtgärdad med hjälp av några stop förmånliga maltdrycker.

Vi hyrde bil för att kunna ta oss ut till de byar som hennes släkt pratat om och det gav oss också möjlighet att ta del av läget i jordbruket på slätterna runtom Prag. Det är ju väldigt stora enhetliga jordbruksområden där i och med att en stor del av kolchoserna efter kommunisterans fall inte splittrades upp då marken återgick till de forna ägarnas släkt. Man valde istället att driva storjordbruken som aktiebolag. Här var det också torrt men höstgrödorna och en stor del av den vårsådda spannmålen var tröskad, kvar att skörda fanns bland annat majs och sockerbetor. Grönsaker odlas just inte i Tjeckien och de ingår också sparsamt i den rustika tjeckiska matlagningen. Så förutom sädesslagen och sockerbetorna odlas mest frukt och vin i området. Jag hade också hoppats kunna bekanta mig med humleodling men vi fann inga dylika i Prags omgivningar.

Någon flykt från värmen blev det inte men bilen var behagligt luftkonditionerad i alla fall.

Njutbart sommarväder?

Liksom Nisse så gillar jag inte hettan nåt vidare eller visst kan det gå an om man får sitta i skuggan och slagga men ska man jobba i solen ute på åkrarna med ett av värmen dunkande huvud mellan knäna och med kokande blod i ådrorna så mår man inget vidare. Det sista man vill höra är att vi ska njuta av det fina sommarvädret. Det fick mig också att härom veckan ösa lite ovett över morgonnyhetsredaktören som i samband med väderprognosen nämnde att det njutbara vädret fortsätter. Vi råkar vara vänner på facebook och den vägen bad han senare om ursäkt för att han fick mina känslor att svämma över. Ett tag kändes det som om jag var ensam som ogillade hettan men diskussionen som följde visade att visst finns det andra som ogillar temperaturer över sisådär 25 grader. Ändå verkar det vara tabubelagt att klaga på värmen. Regn, snöslask och kyla däremot är det fritt fram att bannas över vilket är lite märkligt eftersom det är betydligt enklare att åtgärda genom att dra på sig lämpliga kläder. Får man för varmt hjälper det inte än hur mycket man flikar av sig, i stället uppmanas man att ta det lugnt och dricka mycket. Men hur ska man kunna ta det lugnt då värmen och i år också torkan förorsakar så mycket extra arbete man får ju jobba sjufallt hårdare i stället och därtill borde man tydligen njuta av det också. Som arbetsgivare har man dessutom att se till att det tas extra pauser vilket ytterligare förvärrar arbetssituationen då arbetstakten efter några timmar i solen har tendens att sjunka annars också. Så njuta av det fina vädret? Det är nog bättre då man tvingas att jobba hårdare för att hålla sig värmen.

din profilbild

Semester?

Per undrade i en kommentar här nyss om vi håller semester? Jag vet nu inte vad man ska kalla det men det känns som om inget blir gjort, värmen suger musten ur åtminstone mig. Idag närmade sig kvicksilvret närmare 30 grader skuggan och vad det nu var i solen på åkern har jag inte kommit mig för att ta reda på. Imorgon lär det bli etter värre med temperaturer över 30 grader. Vi började skörda klockan 6 i morse men redan vid kaffet på förmiddagen började det kännas tungt. Jag föreslog att vi börjar 5 i morgon även om jag befarar att jag inte hinner i säng innan dess men förslaget röstades ner så det får bli 6 då i alla fall. Vi har inte så mycket att skörda i morgon då sallaten far illa i värmen och rinner bort på fältet men ett hörn där dom var lite bättre ska vi gå igenom samt lite broccoli borde vi också skörda.

Ett manusfritt videoklipp från dagens svettbad.

Förutom värmen och torkan så börjar också insekterna bli ett problem. Forskningsrapporterna om insektsdöden ger jag inte mycket för, det börjar ju bli svårt att andas utan att få munnen full med kräk.

Dansande insekter i kvällssolen.