Djur – Sida 39 – Bondbloggen

Mindre modiga män

är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.

Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen. Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.

När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för ”riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.

Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.

Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.

Kaos i planeringen!

Måndag
Min fähus-dejour började. Det visade sig råda kaos i ladugården då jag kom dit. Det var bara en djurskötare som kunde närvara och det var endast första skiftet, det vill säga mjölkningen. Så istället min kompis Natalie, som går andra året på hästlinjen, inkallad att hjälpa till resten av veckan. Men problemen tog inte slut där. Dyngskrapans rep hade gått av, så det blev att ta upp spalten och fixa det. Och så var Avanten på reparation, så det blev att köra med trädgårdens Norcar, som är för stor för att rymmas in till ungdjuren då man kör in mat. Jag blandade lite mat så kossorna inte skulle bli utan, skrapade åt grisarna och dylikt som hör till.
Jag slutade lite tidigare då det inte fanns något jag kunde göra och for till jordbruket där Jim råkade vara. Jag följde med bara för skoj skull då han skulle och hämta ett jordlass till fladan. Niklas var också med med en traktor. Jag for med Niklas tillbaka till skolan och kippade av jordlasset på åkern där det ska fyllas. När vi skulle köra framåt hoppade kärran ur dragkroken och hydraulslangarna revs ur. Vi blev stående med en kärra som var upplyft nästan till max och en traktor. Vi märkte att det var en del på traktorn som hade gått sönder, vilket gjorde det möjligt för kärran att haka ur, speciellt när tyngden var baktill. Men vi kom därifrån med allting i behåll!

Som det såg ut när vi hade fixat med dyngskraporna och spalten.
Kärran som var ute på vift 🙂

Tisdag
Väckarklockan stod på 5.00, för klockan 6 skulle slaktbilen komma och hämta de 172 återstående grisarna. 5.30 träffades jag, Robin och Ulf utanför svinhuset och började förbereda lite. Slaktbilen kom precis kl 6, och 6.50 var alla grisar inne i släpet. Det gick undan och alla var nöjda. Kanske mest jag, som slapp grisarna 😉 Det som återstod av dagen ägnades åt att städa i svinhuset och fixa lite åt korna. Sen hjälpte jag Natalie att ta in hästarna från hagen innan vi slutade.

Några grisar på väg uppför rampen på väg på sin sista resa.
Jag och skolans shettis Peikko.

Onsdag
Idag har jag kört in foder åt korna och blandat mer foder. Vi har en Keenan(?)-vagn som blandar, så det är bara att tillföra alla ingredienser och blanda om så får man ut fodret. När vi väl blandade och tillsatte det sista av ensilaget, så hostade traktorn en gång och stannade. Det rök väldigt mycket från motorhuven på den när vi försökte starta den igen. Men så kom vår hjälte Eric och sade att vi hade för lite varv på, så att den inte orkade driva blandningsvagnen. Lite nervösa hann vi ju bli, Natalie och jag, då det bara bolmade rök från den – det såg ju så hemskt ut. Men vi fick skratta lite och det var ju tur att det inte var så farligt som det såg ut! Efter att allt var klart med korna var det bara att börja tvätta i svinhuset. Men innan tvättningen hade vi besök av en finsk skolgrupp som ville bli omkringvisade på området. Vi visade kossorna och hästarna åt dem, det tomma svinhuset och så fick de köra kärra med ponnyn Peikko. Riktigt intressant tyckte jag det var, trots att finska inte är mitt starkaste språk så förstår jag en hel del nog. Nå väl, åter till svinen. Personligen tyckte jag det var roligare att tvätta än att umgås med själva grisarna 😀
Nu är jag hemma då jag bytt om med Kim, som inte har möjlighet att vara då han ska vara. Så han tog mitt pass och jag ska ta hans. Och så råkade vi bli lediga torsdag och fredag då lärarna ska på kurs, om jag förstod saken rätt. Ikväll ska jag fara till Jim och Julia och åka och simma med dem – ta ”vinterklåddin” som vi kallar det här då man är och simmar för första gången på året. Få se då, om man vågar sig i! 🙂

Får överbord?

Jo, det har hänt. Eftersom jag fått frågor om fåren hoppar överbord och om dom simmar, så tänkte jag att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar med ett blogginlägg.

Får kan simma, ja, och dom tycks flyta som korkar om dom faller i, men, får drunknar också. Det lär ska vara så att om fåren har lång ull och den blir genomblöt, eller om fåren blir i vattnet en längre tid lär det ska kunna rinna in vatten ”bakvägen” så att säga, så då kan de drunkna. Det här har jag själv aldrig blivit utsatt för, dock har jag nog varit med och bärgar får ur vattnet, men alltid varit på plats i tid så att inget av de här har haft någon inverkan.

Det händer sej någon gång ibland att när fåren skall skutta i eller ur båten att de halkar till på den hala plasten med klövarna och ramlar i. Det som är bra då är ju att hjälpen finns nära. Att ett får går och drullar i från någon bergsvägg har, vad jag vet av, aldrig hänt med mina får. Det är lite så att går de på plast kan de ramla fast allting är plant och står stilla, men går de på en bergsvägg som stupar och sluttar kraftigt ner i vattnet är det som om de hade sugkoppar under klövarna, för de hålls helt otroligt bra att gå på berg. Där man själv klättrar, kryper och håller i sej med både armar och ben skuttar de glatt förbi i full fart.

Hoppar dom överbord? Ända tills ifjol skulle jag ha svarat, nej, det har aldrig hänt. Men efter en flytt ifjol kan jag inte svara så mera. I vanliga fall brukar fåren stå ganska stilla och samlade när båten väl kommit ut en bit från land, så länge båten är vid stranden kan fåren se sin chans att skutta iland, och någon har ibland också försökt sej på det, men när båten kommit ut en bit och de inte längre ser att de kan hoppa iland så låter de helt enkelt bli. När sedan båten får upp farten och kommer upp i plan börjar det dra så mycket om öronen så de står gärna med huvudet ner och låter vinden vina ovanför.

Men, ifjol skulle vi då flytta ett gäng på ca 20 får från en holme till en annan. De som råkade finnas i närheten när det skulle bära iväg var med, det var jag, pappa, min (då gravida) syster Alice och hennes sambo Tommy. Fåren kom i båten, de var ca 20st, delvis vimsiga ungtackor. Jag och Tommy åkte i fören på båten, när vi kommit några 100 meter från land och fåren stod ganska lugna skuttade mitt i allt en av ungtackorna till, och hopp hopp så var hon överbord med ett ordentligt plums. Varken jag eller Tommy hann reagera när hon kom susandes förbi oss. Det första som slog mej var att hoppa efter, men tillika kunde inte jag göra det för då kanske alla de andra fåren också komma hoppandes av ren flockinstinkt, fårens flockinstinkt övervinner det mesta, far en så far alla, vare sej det går eller inte och skulle jag då till ännu hoppa överbord skulle nog Tommy få ett omöjligt jobb att hålla alla de andra ombord. Dessutom så jag ingen chans att jag skulle kunna hålla både mej och fåret flytande utan något hävare flytetyg. Fåren i båten började nog röra på sej på ett oroligt sätt, men vi fick dem att lugna sej lite och inte riktigt fatta att en hade farit överbord.

Sedan kommer jag i förvirringen inte riktigt ihåg om jag gick runt hytten på relingen eller om jag sprang genom hytten och ut genom bakluckan, men i alla fall så fick jag åt mej en 80+kilos räddningsflytväst så att jag skulle flyta lite bättre med fåret ifall jag skulle hoppa i, men det visade sej att det behövdes inte. Fåret i vattnet simmade runt runt och visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ställde mej på en av de små ”badbryggorna” bak på båten som är i vatten höjd. Dom är ca 20x30cm, att stå och vingla på en halkig sådan, med en alltför stor räddningsflytväst och försöka få kontakt med ett plaskande halvt panikslaget får var fem före omöjligt, men det gick, Alice hängde ut genom bakluckan med gravidmagen på insidan och armarna på utsidan och höll i mej i flytvästen så inte jag också skulle drutta i. Jag fick tag på fåret, hon sparkade och sprattlade men jag fick tag om hennes framben, fick henne halvt uppdragen med mej på badbryggan. Så kunde pappa köra sakta in mot land, som tur var, var det inte så långt från land som vi hade vår cirkus och på den holmen som var närmast har jag också får, så när vi var så nära land att pappa inte vågade köra närmare släppte jag av tackan, schasade på henne så hon fick nosen mot land och så simmade hon själv de sista 6-7 metrarna iland. Väl uppe på land ruskade hon upp sej, lite vimmelkantig, men någe större men har hon, vad jag kunnat märka, inte fått av sitt lilla äventyr till sjöss.

Av de fåren vi hade i båten förde vi iland några av dem på holmen där simmerskan landstigit, medan de resterande förde vi till den holmen de var tänkt att vi skulle föra dem till.

Summa summarum, får kan hoppa överbord, för mej ca en gång på 100, och jo de kan simma, i alla fall en stund 🙂

Södernresa

Idag bar det iväg söderut. Ungefär 30km söderut från Ytterholm. Som jag berättat har jag fåren på holmar och idag bar det iväg till den holmen som ligger längst bort. Känslan att åka dit är lite som i saltkråkan: Mitt ut i östersjön ligger det, och runtomkring finns bara vatten och lite kobbar och skär.

Men väl framme möts man av en by som är full av liv. Här lever och bor det folk alla årstider. Det finns inte så många sådana öar mer, de flesta har blivit ”sommaröar”. Men, på den här holmen är det ”åretrunthålligång”, jag pratar om holmen Borstö. Och här på Borstö skall 8 lyckligt lottade får få gå hela sommaren. Att de är lyckligt lottade är för att det på holmen rörs folk hela tiden. Med en levande talkoanda är hela holmens boare engagerade i stängselarbete, vattengårdsbyggande, slåtter av de små ängarna och genom fårbetet slingrar sej en naturstig för besökare av holmen, så fåren får besök lite hela tiden.

Men att ta sej ut till Borstö är ingenting man gör i en handvändning med en knippa får, gärna skulle det inte få blåsa sunnanstorm, man kör över öppna fjärdar och när man svänger in till borstöbyviken och tittar söderut ser man några små öar, men inget större som läar, utan följande som läar är … typ Polen och Tyskland… 😉 Men för det mesta, den här årstiden går det bra att fara dit med fåren. Då är det viktigare att man väljer dag på hösten när man skall hämta dem därifrån. Är det mycket skumpigt klarar fåren inte av att stå i båten utan bara ramlar och har det allmänt besvärligt.

54 Tua, 36 Viktoria, 95 amelia, 37 Vanja, 3 Tessi, 502 Gaga, 508 Gangan, 503 Glimmar lastades så idag upp på traktorvagnen.

Ner till stranden bar det, ner i båt och så iväg. Att köra 32km med får tar sin lilla stund. Idag var vädret varmt och fint så det var inte kallt att sitta ute. Man hinner se och fundera en hel del medan man åker. Idag kunde vi konstatera att sommaren nog börjar vara här, flera segelbåtar var ute och luftade sej. Vi såg vindmöllorna stå majestätiskt i öster, några havsörnar seglade i vinden, fåglar och fågelungar i mängder, och vid flera sommarstugebryggor låg nu de stora vita ”plastlådorna” som man inte ser skymten av andra årstider än på sommaren.

Närmast kameran Tessi, som inte riktigt ser ut att gilla blåsandet i öronen, den bruna är Amelia, och den svarta som tittar ner är Vanja.

Framme! 🙂

Blåsväder

Idag har vi nästan storm här på stäppen i pampas. Vimplarna står rätt ut från flaggstängerna och det bara yr upp damm från åkrarna. Blir en lugn dag idag, men ikväll gäller det! Då är det Fagerö karneval – ett säkert tecken på att det är sommarlov. 😉 Länkar till två filmer här, då jag hade problem med att få dem uppladdade hit.

Bus
Mer bus!

Flygfärdiga hundar

I fredas städade och tvättade vi i fähuset. Vårstädningen var i full gång och alla spiltor och boxar skulle tvättas med högtryckstvätt och desinfiseras. Hela veckan hade det tvättats där så det var bara ungefär en fjärdedel kvar åt oss. Fixat blev det och jag hoppas verkligen korna blev glada av att få sitt hem riktigt upprätt för en gångs skull. Klockan fyra blev det bråttom hem, då jag lovat mamma att jag skulle vara hemma och sköta valparna och ungarna medan hon var borta. Det blev en ganska lugn och skön kväll.

Igår, fredag, började valparna flytta. Betty Boop och Bianca flyttade till Kalajoki respektive Jyväskylä. Nu är det bara fem valpar kvar här hemma då. Ganska skönt och lite lugnare 😉 De är ju helt galna i hår, kläder, snören och skor – det mesta dom bara slipper åt som går att bita i.

Spring Ace’s Bianca & Spring Ace’s Betty Boop

Idag är det ganska lugnt. Har vilat ut ordentligt och bakat en rabarberpaj. Var precis ute och lekte med valparna och busade på gräsmattan, och så råkade jag trampa på en geting eller något, som stack mig under tån. Aj aj aj, säger jag bara. Vad ja kan minnas har jag aldrig blivit stucken förut. Men någon gång ska vara första gången också!

Ska bara säga att jag hade ett inlägg klart igår, men så tryckte jag fel och allting försvann 🙁 Och då blev jag så arg att ja inte orkade skriva det en gång till 😉 Nu önskar jag alla en riktigt trevlig helg!