30 januari, 2017 av Charlotta

De första lammen

Och så var våren här.

Inte nog med att all snö smält och solen skiner emellanåt, fåren har också börjat lamma. Ett vårtecken om något är när alla grova, ljudliga BÄÄÄÄÄ!!!!! i fårhuset, blandas ut med små, små ljusa röster som säger mmäää….

Starten kunde dock ha gått bättre. Hittills har jag kunnat skriva ganska mycket i boken, på raden ”extra att anmärka”. Det har varit dödfödda, juverinflammation, en som jag fick dra ut med milt våld pga felläge, en med spaghettiben och två små skråttor. Och då är det bara 5 som lammat ännu… Sömntimmarna har blivit lite få endel nätter, senaste natt kunde jag räkna ihop 4 timmar. Det går ju bra att vaka och grejja på om nätterna sådär nån natt ibland, om man får vila ut lite mer nån dag, men det har velat bli lite hackat och malet, flax och spring. Men, vad göra, i lamningstider får man inte vara lat, det gäller att vara på gångs bara vare sej man är pigg och solskenet själv, eller som ett åskmoln. Jag brukar säga att vintern är den lugnaste, skönaste tiden på året. Man vet var fåren är när dom är innanför 4 väggar, tak och betonggolv. Mat finns det att köra åt dem och man hinner ta lite tidigare kvällar och greja lite sådan som man inte hinner annars. Men, i år blev den lugna perioden lite väl kort? När jag sitter och funderar nu, så visst var jag väl smart som räknade ut tidig starttid för lamningen, eller? Var det nu så smart egentligen?

Nå, nog ska det väl bli bättre. Bara lammen som finns kommer lite bättre på benen, och det inte kommer så många såna här krångellamningar på raken, så ska jag väl hinna både vila inför våren och sommaren, och få fixat såna där andra vinterarbeten som står på kö och väntar 🙂

5 december, 2016 av Charlotta

Och så blev det julafton

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att ”slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

img_20161202_1237491

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är ”julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte ”sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…

9 november, 2016 av Charlotta

Frusna äppel

Medan snön faller, och Donald Trump håller sitt segertal i amerikanska presidentvalet, kommer fåren tassandes genom snön och går till äppelträdet nedanför köksfönstret och söker äpplen i snön. De har ganska mycket snö i ullen och det ser ut som att de inte varit mycket inne fast de har möjligheten. De kan gå in, och de har mat där, men de vill ut och röra på sej. Äpplena de gräver fram är kanske frusna, och huj att äta frusna äpplen, men, de får göra som de vill, och de tycker tydligen att det är mums.

IMG_20161109_085159[1]

Sådär mycket vet man. Själv tror man att de helst skulle vilja ligga inne på en varm djupströbädd och gå enkelt och behändigt till foderbordet där det serveras mat två gånger om dagen, ibland så mycket så ingen orkar äta upp allt tills det kommer påfyllning, och sen inte göra annat än ligga och idissla… Men. Nej. Ut i snön tassar de. Går och söker upp lite frusna äpplen, och så går de en sväng över min gräsmatta och bökar fram lite torrt och fruset gräs. Sen går de nog tillbaka till fårhuset småningom, och inte är det alla dagar de gör sånahär små utflykter ner till äppelträdet, men att de gör det för att de vill, det visar ju på att de åtminstone inte lider av det. Bäst är om djuren får göra som de vill. Jag kan inte ge alla mina får den möjligheten, alla dagar. Jag har ett rullande system och schema så alla djuren får komma ut och springa fritt några dagar i veckan. Och de utnyttjar möjligheten.

Fåren ser inte ut att bry sej så mycket om amerikanska presidentvalet. Resten av världen är dock lite uppsomkull, och åsikter, påståenden, konstateranden och analyser virvlar runt vildare än snön. Snön som faller, landar ju iallafall nångång, men alla profetsior om amerikanska presidentvalet kan det ta länge, innan de landar…

1 november, 2016 av Charlotta

Har du alla hemma?

Ja, inte vet jag, verkar jag vara lite som om jag inte hade ”alla hemma”? Alltså, ”alla hemma på övre våningen”, ”alla indianer i kanoten”, ”alla bollar i julgranen”, ”alla kottar i granen” osv… Det finns ju oändligt många varianter… Men, jag tror, hoppas och förstår ju att det är fåren folk frågar om 😉

Att sen svara ”nej det har jag inte”. Får väl den som frågade tolka hur den vill, men just nu har jag alla hemma… Alla får iallafall. Det beror lite på årstiden det där, om jag har alla hemma på övre våningen eller inte. För nog är det lite så, att om somrarna så är det nog frågan om, om man har alla hemma. Huvudet brukar snurra på lite mer än vanligt om somrarna och då kan det nog hända att det faller någon kotte ur granen och nån indian ramlar ur kanoten emellanåt…

Men nu är alla fåren hemma. På ett sätt skönt att veta att man har dem på hemholmen, men å andra sidan så betyder också det att det är lite trångt på holmen så länge jag har så många olika gäng. Jag har ett gäng tackor som går med Romeo, ett gäng tackor som går med Lari, ett gäng som innehåller både slakttackor som ska åka iväg i slutet av november och tacklamm, och så har jag baggarna. De baggar som varit för små att skicka till slakt nu, får vara kvar och bli lite större innan jag skickar iväg dem. Alltså, 4 olika gäng. Som inte skulle få blanda ihop sej… Att sätta ut baggarna till lika som något annat gäng får är ute är uteslutet. Känner dom doften av brunstig tacka någonstans så kryper dom under, igenom eller flyger över vilket stängsel som helst på något vänster och vis. Dom kan vara helt otroligt uppfinningsrika att ta sej ur en rymningssäker hage som värsta små houdinisarna. På nolltid dessutom. Så dom får vara innanför 4 väggar och tak. Med betonggolv. Då hålls dom. Någorlunda. Eller så är bara dom ute, och alla andra inne. Samma gäller avelsbaggarna. Dom kan mangla ner nästan vilket stängsel som helst om dom kommer på den iden, och då skenar ju naturligtvis alla deras tackor också ut… Så dom är det också bäst att hålla inomhus, eller så bara dom ute. Alltså ett gäng ute i taget. Så för tillfället är det cirkulerande schema vem och vilka som får gå ute vilken dag. Ett rysligt rännande i grindar och dörrar, men, så får det lov att vara nu en tid…

Nå, småningom ska det skickas lite djur till slakt igen, och avelsbaggarna går att skilja från tackorna, dom börjar ha gjort sitt, och sen kan jag fast ha bara som två gäng, eller tre, beroende på hur det börjar se ut på utsidan så beslutar jag mej för hur jag gör sen. Det börjar inte finnas så mycket för dem att äta utomhus mera heller. Lite vildäppel och löv finns det, men det är ju ingenting de klarar sej på, men nog mår de ju bättre av att vara ute och röra på sej, gå och strosa än att stå inomhus hela tiden. Så dom som är ute har ensilagebal utomhus och så har det eviga tradiga inomhusutfodrandet dragit igång…

10 oktober, 2016 av Charlotta

Smidigt, men dyrt.

Ja, nog gick det ju smidigt…

Jag skickade 34 djur, i blandad ålder till slakt. Sålde slaktdjur.

Slaktbilen kommer till dörren och så lastar man på och så åker den. Nästan så iallafall. Till min fårhusdörr kommer inga lastbilar, men har man fast väg så gör den det. Så behändigt. Själva transporten var inte sådär katastrofdyr heller, riktigt överkomligt. Men till dörren kommer ju inte bilen, så det var att lasta på släpvagn och köra dem över till Kirjais och lasta dem sen från vagnen till lastbilen. Ändå, smidigt!

Och bilen var ren. Så ren! Det luktade inte ett smäck om den! Jag skulle gladeligen ha kunnat sätta mej varsomhelst på golvet därinne, med vita byxor och äta plättar utan att rynka på näsan eller vara bekymrad att jag skulle bli smutsig! Så rent var det när bilen kom. Sen strödde chauffören ut spån i bilen och jag undrade hur 17 han får bort allt spån ur bilen, men tydligen får han nog det för man såg inte spån när bilen kom… Chauffören var lugnet själv och djuren gick snällt från släpvagnen ombord till bilen. Så stängde han dörrarna och så åkte de iväg.

Bara att fara hem och vänta på räkningen…

Jo, räkningen. Det var vad jag ställde in mej på. Att skicka överåriga djur, och lamm av finsk lantras, modell ”icke jättestora” = räkning från slakteriet… MEN, tjolabalutta! Jag kommer att få betalt!!! 248 eurosar och 39cent!

Detta betyder att det kommer att finnas 493,3 kg kött ute i handeln som jag fått ca 50cent/kg för.

Hur kan det då komma sej, att när jag säljer kött hemifrån så kostar en stek 20e/kg och köper man hela djuret 15e/kg? Det är ju en skillnad utan rim och reson! …Eller?

När jag säljer kött så har jag ordnat och betalat transport till slakteriet. Slakt. Transporten av slaktkropparna till styckeriet. Transporten från styckeriet. Och sen också ut till kunden. Säljer jag en stek, så kanske jag kör den steken till kyrkbacken, ca 40km, det tar ca en timme tur och retur… Så, kostnaderna skenar hastigt iväg…

Alltså, nog förstår jag att de på slakteriet inte är intresserade av att betala så mycket för djuren. Men, jag betalar ju transporten dit… De slaktar och styckar i samma hus, mängderna som åker igenom det huset borde väl också göra det hela mer kostnadseffektivt!? Ja, hur jag än vrider och vänder på pannkakan så kommer jag bara fram till att det måste finnas billigt kött ute i butikerna, för bönderna får ju snudd på ingenting. Och även om det också var äldre djur, flera av de äldre var runt 1,5 år, det idealiska djuren tycker jag själv. Det finns mycket kött på benen och det smakar inte socka som en gammal bagge kan börja göra… Men, var är allt det där köttet från djur på +1 år och hög fettklass? Det är lite som gammal kossa. Vart tar alla gamla kossor vägen? Jag har aldrig hittat det på ett köttpaket? Gammal-koss-innerfilee? Nej, det är allt nöt. Men på bondens papper finns det nog en ryslig massa siffror om fettprocenter och diverse…

Ja, inte blir man klok. Nu ska jag fundera hur jag ska fördela de 248,39 eurosarna. Ska jag kanske satsa på två däck till bilen? Betala elräkningen två månader? Eller kanske köpa en såndär lagerhylla som jag så skulle vilja ha, så man sku få upp grejjer från golvet, dom va på specialpris nu såg jag i senaste reklamen som kom hem, tur de, för annars kostar de 269e och då sku jag måsta skarva i lite… Eller kanske satsa hela summan på mjölkpulver till kommande års lamm!?

Ja, det är nu frågan nu det… eller så kanske man sätter dom pengarna dit i ”högen” bland dom andra… dom lär nog gå åt…

7 maj, 2016 av Charlotta

Lennart

Han heter Lennart. Hans mamma tycker inte om honom. Han är flasklamm.

DSC_1398[1]

Så kan man sammanfatta Lennart i tre meningar. Det är han nere till vänster. Hans första dygn matade jag i honom råmjölk från tackan på det här sättet…

DSC_1399[1]

Vänster ben framför bogen, lyft bakbenet med vänster arm, stöda upp det hela med höger ben och hjälpa lammet hitta spenen med höger arm. Och så tycka in hela tackan mot väggen och hoppas att hon står stilla, iallafall en liten stund… Det gjorde jag några gånger, sen fick det va… Han har alltså ätit bara flaska som liten. Många gånger blir flasklamm ”inte till någonting”, men inte vet jag… tycker han har tagit sej rätt så bra ändå

DSC_1701~2[1]

Lennart, det är han till höger. Han var väldigt ”mammig” med mej och Mathias medan han åt flaska. Sen när han fick börja klara sej utan flaska så hade vi inte på samma vis kontakt. Han bodde bland de andra fåren och vi var ganska sällan in till dem. När man gick in dit kom han visserligen alltid fram till en och ville blir skrapad men sen kunde han bra gå vidare och äta. Han blev inte stående vid min sida.

för några dagar sedan kom den stora dagen för Lennart och alla de som bodde i samma kätte. Våren har kommit och det var dags för dem att gå ut. Tackorna rusade omkring som yra höns, lammen ännu mer yra, stod mest och skrek, och vid min sida ställde sej Lennart. Lite liten i världen kom han och ställde sej vid mina ben och visste inte riktigt hur han skulle göra. Alla de andra lammen skenade runt runt skrikandes efter sina mammor som galopperade runt runt utan start och utan mål, de bara skenade och lammen fattade ju ingenting. Småningom lugnade de ner sej och man kunde börja få dem med sej ut på betet. Lammen förstod ju inte riktigt någonting av det hela, men följde med sina mammor så gott det gick. Det var lite trassligt, för alla ropade i mun på varandra och i och med det hörde inte lammen varken sej själva eller när rätt mamma svarade. Gissa vilket kaos… Men, Lennart, han hade inget kaos. Han stod som parkerad bredvid mina ben. Jag tänkte nog för mej själv att hur i hela fridens tider ska det nu gå… Om han inte släpper mina ben och följer med de andra får jag väl hämta sovsäck och sova på norrängen i natt… När vi äntligen hade fått alla med oss ut genom grinden till betet gick vi ner till norrängen. Jag tänkte att det kanske skulle kunna vara en bra plats för fåren att beta på i alla sköns ro… trodde jag… Nå, vi kom ner till norrängen, tackorna började beta. Lammen förstod inte riktigt att man kunde äta det där gröna, men småningom såg man att de fattade även det. Det är roligt att se hur de går längs med sina mammor, studerar dem ivrigt hur de gör när de betar och sen själva prövar göra likadant. Dom lär sej nog dom 🙂

Men Lennart då… Ja, inte kröp jag runt och betade… Tänkte att jag väl nog får lov att börja med det också… Han stod fortfarande som klistrad vid mina ben. Men mitt i allt, när fåren gått iväg ca 30 meter, då började han sakna dem. Det blev tomt kringom honom. Där fanns bara jag och jag stod blickstilla. Han flockinstinkt tog överhand och han sprang för att komma ikapp de andra. Jag smög mej bakåt några steg, och in bakom en gran. Där stod jag sen som värsta spionen och kikade på hur det gick för lille Lennart. Han verkade inte sakna mej, utan gick och spatserade mitt i flocken med huvudet neråt. Han tuggade och åt… SKÖÖÖNT! Han klarar sej! Och jag behöver inte sova på norrängen. 🙂

Ibland behövs det så lite som ett ätande lamm för att man ska få lugn i kroppen.

Senare på dagen skulle vi sjösätta båten. Mitt i allt kom hela flocken rusande. De hade kanske hört ljudet av traktorn. För en liten stund tänkte jag att nej nej, bara inte Lennart blir fastnande här nu om han hittar mej och mina ben… Men, nä, tackorna hade bråttom… någonstans… så de galopperade raskt vidare. Kanske var de ute och rekognoserade stängslen… Eller bara ville kolla hur stort området var… Eller så kanske det helt enkelt bara sprang vintern ur sej. 🙂

DSC_1700[1]

Alla är med och ser på när båten ska ut!