9 oktober, 2013 av Sonja

Följande steg

Jag skrev i ett tidigare inlägg om vår tjur Alan.

I förrgår fick vi ett brev hem där det stod att han blivit godkänd som ungtjur. Det betyder att hans förväntade avelsvärde är så högt att man vill ha avkommor från honom för att sen kunna bedömma hur det förväntade värdet stämmer överens med det ”verkliga” värdet.

Nu kommer det förmodligen att ta närmare tre år före vi får veta om han godkänns till brukslistan eller inte, eftersom de avkommor som kommer efter honom föds tidigast om ett knappt år och sen tar det ytterligare två år innan de själv börjar producera och bedöms.

Återstår att se hur det går! 🙂

6 oktober, 2013 av Sonja

Ny teknik

Att få djuren dräktiga är ju a och o i mjölkproduktionen. Ingen dräktighet, ingen kalv, ingen mjölk. Brunsterna kollas flera gånger om dagen, i princip alltid då man är i ladugården. Man tittar efter om någon hoppar, om någon blir på hoppad, har slem, har blod eller annars bara beter sig ”konstigt”. Det där med att bete sig konstigt är ingen vetenskaplig definition, utan det är något man lär sig med tiden anefter som man lär sig hur de egna djuren beter sig.

I en lösdrift är det till en viss mån lättare att hitta brunstiga djur än vad det är i en båsladugård i.o.m. att djuren går lösa. Då kan de bete sig mera naturligt, t.ex. hoppa. Å andra sidan är det lättare i en båsladugård att konstatera slem och blod då korna står på ett och samma ställe hela tiden.

Att sen lyckas seminera djuret vid precis rätt tidpunkt är sen en annan femma. Har man en tjur så fixar han nog det där med att bestämma rätt tidpunkt. Men vill man inte hålla sig med en tjur (vilket inte vi gör!) måste man bara göra så gott man kan och välja rätt tidpunkt utgående från ovannämnda tecken. Kort sagt är den rätta insemineringstidpunkten då när den brunstiga kon står stilla då de andra hoppar på henne.

Förutom att man själv går och kollar brunsterna, finns det också tekniska hjälpmedel. Vi har nyligen installerat ett sådant system, Heatime.

1

Heatime fungerar genom att man lägger ett halsband med transponder fast på kon.
2

Då kon blir brunstig blir den aktivare än normalt och via den här transpondern ”fångar” en antenn upp data som sedan skickas till en centralenhet varifrån man sedan kan avläsa via olika kurvor hur djuret har betett sig.

3

Om det visar sig att ett djur är brunstigt eller har avvikande aktivitet alarmerar centralenheten så att vi säkert då märker att något ”extra” är på gång.

Onödigt tjafs som bara kostar pengar kanske någon tycker, för nog har man ju förr också klarat sig med blåtta ögat. Visst, men det finns alltid de djur som har korta eller annars besvärliga brunster att märka och får vi fast ens största delen av dem så har nog denna investering betalt sig tillbaka ganska snabbt. Dessutom så är den begagnad 😉

Tiden får utvisa hur den fungerar. Nu har alla kvigor i seminålder, seminerade men icke granskade kvigor och kor som nyligen kalvat en transponder runt halsen. Igår alarmerade manicken för första gången och idag är det dags att seminera kvigan i fråga 🙂

26 september, 2013 av Sonja

Klix

Tack ska Ni ha för alla namnförslag som vi fick! 🙂

Heisala Klix var namnet vi fastnade för och i bilden nedan står jag med två generationer ”sötisar”, mamma Ersey med avkommorna Irja och Klix.

 

image

Mamma Ersey ser lite förundrande på sitt ”barn” som anser att dahliorna behöver gallras 😀

image

16 september, 2013 av Sonja

Ledigt

Jag börjar med att kopiera in min status från facebook; ”He bliir vel ti sleng opp föötren opa soffan tå näär man int kan fara neer ti laagårn op siisåtäär tiie måånader” 🙂

På svenska så började min mammaledighet idag. Tudelade känslor igen, men den här gången är det nog lättare att avstå från jobbet än det var då jag gjorde det för första gången. Dels beror det ju förstås på att vi har våran lillkille som jag nu kan vara ”hemma” med hela tiden och dels beror det på att den här graviditeten har varit mycket mycket tyngre än den första. Att gå och må illa så gott som varje dag flera månader i sträck och därtill vara trött dag ut och dag in har inte direkt varit någon fröjd. Huvudsaken är självklart att vi båda är friska och det är vi, men humöret och nerverna har ju kanske varit lite på spänn den senaste tiden…

Den här gången är  annorlunda också tack vare att vi bytt mjölkningssystem. Senast var jag mest orolig över hur det skulle gå med mjölkningen, då alla ännu mjölkades i stationen. Nu mjölkas korna av roboten så det blir skött på samma sätt varje gång oberoende av vilken avbytare vi har. Inget illa emot avbytarna, men varje människa jobbar på lite olika sätt och korna är ganska fast vid rutiner. Dessutom kan jag ju nu sitta inne vid datorn och övervaka cellmängden, mjölkmängden osv. via roboten 😉

Det går nog bra den här gången också och som det nu ser ut kommer jag nog att ta ut en hel vanlig ledighet. Barnen är ju små bara en gång och korna och deras skit hinner jag nog skrapa ännu till lust och leda 🙂

5 september, 2013 av Sonja

Namnförslag mottages

Tiden går och idag fick våran första jersey Sötis sin tredje kalv. Under årens lopp har vår jersey ”besättning” vuxit till sig sakta men säkert och idag har vi 2 st kor, 7 ungdjur, en tjurkalv samt 2 jerseykorsningar.

Sötis heter på riktigt Ersey, men eftersom hon är översocial och allmänt söt så har hon ”hett” Sötis enda sedan liten.

Dagens kalv kom till världen helt utan hjälp, lite före 10 då jag var till ladugården syntes ingenting men en dryg timme senare hade hon kalvat. Kalvens far är en dansk jersey tjur med namnet Lix.

Så nu återstår då ”problemet” med namnet. Vad ska kalven heta? I år ska namnet börja på bokstaven K. Jaa och det bör kanske nämnas att kalven är en ko 🙂

 

sötisIII

 

 

 

 

4 september, 2013 av Sonja

He va he

”o vi ti griina”, får man väl lov att säga då all säd är bort från åkern! Jämför man med ifjol så gick allt som en dans då all säd var tröskat och fört till torken före det datum vi i fjol höstas började tröska. Man får igen en gång konstatera att det nog jämnar ut sig, fastän det för stunden inte alltid känns så.

I år är det pappa och mamma som har fixat skördandet i Kabböle, då jag själv inte orkat eller kunnat vara med .Det beror nu inte på att jag har blivit bekväm och lat av mig, utan på att vi ska få ”ett litet” till i mitten av oktober 🙂 Illamåendet och tröttheten som suttit i hela tiden har gjort sitt och jag har måsta stiga lite åt sidan vad gäller arbetet. Men som tur är finns det hjälp till hands då det behövs, tack för det!

Skörden verkar bli riktigt bra, visserligen var vetet ställvis lite halvfärdigt så fukthalten var kanske inte alltid så låg som den kunde ha varit. Men vi tänkte som så att det är bättre att köra bort allt nu då det var väder för det och inte bli och vänta på regnet som nog kommer. Med facit i hand var beslutet riktigt rätt.

Småningom börjar då den här säsongen vara över, nu återstår ”bara” en ensilageskörd som påbörjades igår. Återväxten efter andra skörden ser riktigt bra ut, så om vädret står på vår sida kommer tredje skörden att bli riktigt bra 🙂