Nattskiftet har slocknat

Dagarna börjar bli långa – alltför långa. Då man kommer hem från skogen sju eller halv åtta så orkar man bara äta och så slocknar man på soffan. Det är ju illa för det blir inget gjort i verkstaden där listan på nödvändiga reparationer bara växer.  Och på morgonen så är det ljust så tidigt att man inte hinner göra nånting då heller.

Nåja, det finns jobb i skogen som det börjar bli bråttom med. Nu lovar SMHI bara varmt väder – inte ens nätterna blir kalla som hittills. Jag blir nog tvungen att börja köra ut stockarna nu för att hinna innan vintervägarna smälter. Det är dåliga vägar i år fastän det varit kallt. Det beror på att det inte varit blida så att man skulle ha fått isvägar utan nu är det bara snövägar och då slår det igenom när det blir varmare. Isvägarna kan hålla ända in i maj.

Från och med idag blir det tvunget med en kaffepaus på eftermiddagen så jag orkar tills det blir mörkt. Man täcks ju inte sluta arbetet mitt på ljusa dagen heller … Men gumman är nöjd – hon tycker  att karlar skall ha kroppsarbete så orkar de inte ställa till så mycket elände. Och det har hon alldeles rätt i. Man orkar inte göra nånting alls efter att ha bytt skjorta och ätit på kvällen.

Yuppienallen far till skogs

Då mobiltelefonerna kom så kallades de ”yuppienallar” på grund av priset. Yuppies var den tidens jetsettar. Men i skogsarbetet är den helt enkelt livsviktig.

Min första mobiltelefon var en släpbar Ericsson NMT – stor som en mindre kappsäck. Jag köpte den begagnad i början på 90-talet. Den hade en skild lur och själva telefonen vägde fyra kg. Jag byggde en hållare och kopplade den till traktorn eftersom ackumulatorn inte höll så många timmar.  Det var minsann ingen ficktelefon och kallades egentligen ”biltelefon” eller ”radiotelefon”.

Jag hade nytta av den nästan genast. Då jag fick en fläktvinge genom kylaren långt inne i skogen många kilometer hemifrån så kunde jag ringa hem och farsan kom med vatten så jag fick hem traktorn medan den var varm. Annars hade jag varit tvungen att först gå hem.

Numera har jag en hel låda med gamla mobiltelefoner som hållit kortare eller längre tid. Citytelefoner är inget inom jordbruket. Under årens lopp har mobilerna blivit mindre och behöver inte laddas så ofta. De små knapparna är bara till elände och jag köper helst en stor telefon men att laddningen håller flera dagar är mycket viktigt.

De nya systemen med GSM och 3G är i många fall sämre än gamla NMT. Speciellt räckvidden blev usel då man började använda högre frekvenser. Och vi har en av södra Finlands största skogar just här så alla master är på långt avstånd. Men så kom jag på den lysande iden att skaffa abonnemang från Ålands Mobil. Det är nämligen så att de andra operatörerna har sina egna master med Åland använder flera olika operatörer på fastlandet. Därför har jag tillgång till flera master än med någon annan operatör och alltid bra fältstyrka. Det kostar nån cent mera per minut men det är det värt i skogen.

Problemet  är att man inte hör om nån ringer då traktorn eller motorsågen för oljud. Men nu har jag köpt Blåtandöronproppar som jag placerat under hörselskydden och som har trådlös kontakt till mobiltelefonen. Det fungerar riktigt bra – och så kan jag lyssna på musik tillika …

Skogsblusen har en skild mobilficka högt uppe och det behövs – händer det nånting så kan mobilen avgöra i fråga om liv eller död.

En vanlig dag (i skogen)

Sonja stiger upp ganska tidigt och det gjorde vi också de 29 första åren av mitt liv så länge vi hade kossor. Men nu stiger jag upp klockan sex varje morgon – konstigt hur exakt den inbyggda klockan är. Sedan kollar jag eposten, Bondbloggen och vad som hänt (på nätet givetvis). Väderprognosen är vanligen det första. I dag misstog sej SMHI riktigt grundligt då de lovade -7 grader och vi har -17,6. Här ser vi vårt speciella inlandsklimat.

Sedan går jag ut med Hobbe (vår lapska vallhund) och ser på flisen och hämtar in tidningarna. Vi har faktiskt postlådan utanför porten så man kan klafsa ut med bara fötter i träskorna om det inte är mycket nysnö. Flisen är inte så viktig nu då jag fått den nya flismataren installerad.

Därefter kokar jag kaffe och dricker ett par baljor och äter Ingas haverbröd (vårt hovbageri hos min ludikusin på Hopenbackan som är vårt skifteslag). Nu har vi åter äkta rökt fläsk från en pojke som kör omkring och säljer dyrt – men det är mycket bättre än det de säljer i butiken som mest passar till råttbete.

På morgonen går jag ofta igenom en massa nätsidor i planeringen av olika projekt. Förr samlade man broschyrer men nu söker man info på nätet. Den firma som inte har bra nätsidor blir bortvald. De som har bra sidor med uppgifter om produktens egenskaper och helst mått och ritningar är de mest intressanta. Ingen skillnad var i världen de finns.

Ifall man måste ringa nånstans (det finns ännu sådana som har ett så ålderdomligt system) så måste jag vänta tills klockan är nio eller i värsta fall tio. Det tar en massa tid från skogsarbetet så jag försöker undvika sådana som man inte kan skicka epost till.

Sedan går jag ut och drar på skogskläderna vilket är en hel del jobb redan det – men nödvändigt. Vanligen blåser jag upp flis i mellanlagret också men det hoppas jag bli av med då jag får det nya storlagret byggt i sommar. Det tar nu bara 5-10 minuter morgon och kväll. Är det varmt så räcker det med en gång per dag.

Motorsågen fylls på med bränsle och olja och kedjan filas. En lätt strykning räcker för att få full skärpa om den inte är skadad.  Därefter tas motorvärmaren bort från skogstraktorn och det bär iväg. Hygget är i år i hemskogen så det tar bara nån minut att åka dit.

Mitt på dagen kommer jag hem och vi äter havergrynsgröt med äkta hemkokad lingonmos av lingon som gumman plockat. Inte kan de få lika bra i butikerna fastän den kallas ”äkta” och ”ekologisk”. Därefter ett par baljor kaffe och titt på eposten (och Bondebloggen) och så tillbaka till skogen.

På kvällen börjar det skymma efter sex och senast sju brukar jag vara hemma eftersom man mest kör sönder nånting i mörkret fastän det finns lampor. Då äter vi dagens mål mat (och dricker ett par baljor kaffe). Beroende på hur hårt arbetet i skogen var så kroknar jag på soffan framför TV:n  efter att ha låst eposten (och kollat Bondbloggen). Och ofta blir det surfat en hel del på olika forum över hela världen. Skogsforum och Maskinisten samt en massa dataforum följer jag regelbundet.

Sedan börjar aftonskiftet – vanligen i verkstaden där jag just nu bygger värme i Zetorns hytt. Ibland går det till midnatt eller efter det innan jag kommer in – jag är aftonmänniska. Och efter en titt på epost (och Bondblogg med mera) så är det dags att somna framför TV:n. Tyvärr kan det bli på morgonnatten om jag hittar nånting intressant på nätet.

Nu är ju varje dag olika och ibland måste man sköta andra arbeten. Annars är det ingen skillnad mellan veckodagarna – utom att lördag och söndag är ”reservdelsfria” dagar så då skall man inte köra sönder nånting. Just nu är det bra skogsväder så det blir mest skogsarbete men snart börjar maskinarbetet inför vårsådden. Vanliga dagar är ganska ovanliga i jordbruket för det är en mängd olika arbeten som skall skötas men just nu har jag en ganska stabil rutin.

Inga kalhyggen

Det är ju högsäsong för skogsarbete nu så jag tänkte presentera min skogsfilosofi: Inga kalhyggen ! Det har alls inget med grön ideologi att göra även om jag är litet miljöförstörd efter 20 år i Helsingfors (det är ju där de gröna finns). Nä, det beror på mitt System LS  (Lat och Snål).

Bäst att genast påpeka att jag är ett undantag – alla riktiga bönder ”tar en processor”. Men jag sysslar med gammaldags kontinuerligt skogsbruk. Det betyder att jag i hyggesmogen skog först glesar ut ordentligt så det kan komma ungskog och sedan då ungskogen är 50-100 cm så hugger jag bort de stora träden. Det här är teorin men i verkligheten så har jag efter avverkningen av de stora träden en riktigt trasslig ungskog mellan 30 cm och 15 meter. Det ser hemskt ut men efter några år är där ganska hyfsad ungskog.

Jag planterar aldrig.  Det är ett jäkla arbete att plantera och sedan hålla bort gräset. Och så borde man plantera mycket tätt så man inte får bara kvistar. Och dyrt blir det. Så lättjan och snålheten är den egentliga orsaken.

Men nu har jag fått stöd av en del skogsforskare och professorer på SLU i Sverige. I Skogsland (fin tidning) har det diskuterats ganska hett om andra metoder i skogsbruket än kalhyggen. Tanken är att hålla marken bevuxen hela tiden med olika stor träd för att höja produktiviteten.  Vid kalhygge så försvinner nästan all vegetation (utom en masssa gräs som kvickt sticker upp och hotar kväva plantorna).

Nu passar den här metoden inte alla. Man måste hugga själv för att det skall löna sej. Men jag har en liten traktorprocessor som jag använder vid gallring och små stockar upp till 25 cm ungefär. I år hugger jag så stora träd att jag inte ids försöka med processorn.

Nog är det litet hobby över skogsbruket också för jag gillar att vara i skogen. Och en hobby behöver inte vara så förskräckligt  lönsam …

P.S. Starta Belarus här:  Belarus start (mp3-ljud) !