Kategori: Hindersby

För att fira Bonnbloggens öppnande sätter jag in en bild av Bos-Sestu i vårsolens sken. Snart är snö och köld bara ett minne …

Bos-Sestu finns i Hindersby som finns i Lappträsk som finns i Östra Nyland.

Skogsarbetet fick ta en paus. Flisen var slut och det blev en massa snökörande innan jag kom fram till flislagret som finns i en annan byggnad. På sina ställen var drivorna nästan en och en halv meter höga. Och kallt var det att köra den gamla skoptraktorn från 1960 för den har ingen hytt.

Och så gick en dag till reparationer. Gummans datamaskin krånglade så jag fick sätta en halv dag på att installera program. Men det var nödvändigt för snart blir det deklarationsdags. Sedan brast flisveven så man inte fick ned flis ur silon och den måste svetsas. Och aftonskiftet gick till att skruva upp skivor kring det nya flislagret. Det snöade ganska ordentligt så byggarbältets fickor var fulla av snö.

Den gamla flismataren har vi haft sedan 1983 – även om det mesta är ombyggt – men snart blir den pensionerad:

Det största problemet är att behållaren är för liten men den får inte vara större inne i pannrummet enligt förordningen. Så den nya flismataren kommer utanför pannrummet i luckan till höger. Arbete pågår …

I går firade vi min “andra mammas” Edits 98-årsdag. Redan som liten femåring skidade jag dit för att leka med min bäste vän och bodde nästan där till hälften. Edit är i prima skick för sin ålder och bakar och sysslar hela tiden. Och har en fantastisk humor. Som nyssbliven tonåring fick hon börja arbeta som piga, bland annat hos oss – för omkring 85 år sedan.  I det lilla huset fanns det många syskon och det var välskött men mat var det knappt om. Då hon gifte sej till granngården så måste hon ensam sköta om ladugårdsbygget mitt under kriget då mannen var vid fronten.

Kallt var det och litet snö hade det kommit men som vanligt orkade stormen från Sverige inte hit utan det blev bara litet blåst och fem cm snö. I alla fall började jag igen bränna vete i värmepannan. Den har mycket mera energi än flis och man måste ställa ned matningen ordentligt. Enda problemet är att det bildas slagg som man hela tiden måste plocka bort från brännaren. Havre är bättre eftersom den inte ger slagg.

Just nu är vetets pris så uselt att jag bara förlorar omkring 80 euro per ton. Och tillsvidare bränner jag bara avfallsvete som annars måste komposteras. Det är helt sjukt med så dåliga priser och kan inte fortsätta länge mera. Visst är bönder sega men inte kan vi betala för att få odla …

Värmevärdet för vete är omkring 3,5 kWh/kg (olja ca. 11 kWh/kg och flis ca. 0,9 kWh/l). En liter olja väger omkring 0,9 kg så priset blir 70/0,9=78 cent/kg och för vetet får jag omkring 10 cent/kg men då måste jag ännu själv betala frakten. Då blir kWh-priset 78/11=7 cent och för vete 10/3,5=3 cent. Gissa om man är sur över vetepriset.

Jag är inte riktigt av samma åsikt som Kalle. Han har inte direkt haft ett händelselöst liv precis – med frost och elände. Bondelivet ÄR ganska spännade för man vet aldrig när nästa katastrof står vid dörren. Och nyheter är ju nuförtiden enbart dåliga nyheter och det kan vi nog erbjuda …

Tillsammans med brorsan fällde vi träd på veckoslutet (vi har inga lediga dagar). Det var de allra största som vi har i skogen och en del måste man gå två varv runt stammen med motorsågen för att få fällda … Det är minsann inte ofarligt och det gäller att ta det lugnt och vara noggrann med vartåt trädet lutar, vartåt kvistarna tynger det och vartåt det blåser. De är så stora att det är lönlöst att försöka fälla dem åt “fel” håll – nästan. Sedan jag fick den fjärrstyrda hydrauliska vinschen kan jag helt kallt dra omkull träden (efter att ha sågat av det mesta). Nåja, inte hur som helst men nog gör det arbetet mycket mindre farligt och mindre ansträngande än att bråka med vippjärn och fällkilar.

I dag åkte jag också till Borgå efter en ny motorsåg som skall ersätta den gamla Jonsered som vi kört med i 25 år nu. Visst har tekniken gått framåt men inte är den mycket starkare än den gamla fast den nya är lätt att starta. Den gamla skall  inte alls skrotas utan jag sätter in nya membran i förgasaren och så har vi en reservsåg – det behövs alltid.