Sväm eller separat?

Mariann undrar i en kommentar till “Pumpning och planering” hur man håller urin och fastgödsel åtskilda i en lösdrift, normalt brukar man blanda dem till en “soppa”. Hon har helt rätt, man brukar blanda urin och fastgödsel till svämgödsel. Främsta orsaken till att göra det är att det oftast blir enkare att hantera och sprida sväm än om man har både fastgödsel och urin separat. Dessutom förlängs tiden man kan sprida gödsel. Fastgödsel måste t.ex. alltid spridas före man sår åkern, sväm går att sprida i växande gröda om det krävs. Jag valde ändå att försöka hålla fastgödsel och urin separat eftersom jag har rätt utspridda åkrar och tyckte att det gav större flexibilitet att hålla dem åtskilda. Fastgödsel kan jag lagra i högar på åkern, sväm måste lagras i brunnar.

Jag har försökt ordna urinsepareringen genom att dels låta golvet i ladugården att luta in mot mitten av gödselgången, dels genom att luta hela ladugården 4% i längdled. I mitten av gödselgången finns dessutom en ränna. Det gör att urinen rinner bort ganska snabbt, förutsatt att man håller golvet någorlunda rent. När jag hade mjölkkor innebar det att jag skrapade ut fastgödseln en gång per dag, nu varierar intervallet från dagligen till en gång var tredje dag lite beroende på omständigheterna. Urinen går sedan ner i en pumpbrunn och pumpas därifrån till själva lagerbrunnen.

Urinen sprids på de åkrar som ligger närmast ladugården. Jag brukar c. 50 ha inkl. arrenden och av det finns 20 ha inom några hundratal meter från ladugården. Urinen sprids främst på vallskiftena, direkt efter att vallen skördats. Exakta tidpunkten bestäms lite av vädret, urin kan i värsta fall bränna gräsväxten och sprider man den när det är starkt solsken och varmt är risken ännu större. Det perfekta är en mulen dag med lätta skurar duggregn.

Vad skall han heta?


Idag kalvade den sista kon för den här våren, nämligen Ynna. Kalven är pigg och mår bra, men Ynna själv var lite skärrad efter kalvningen. Det händer ibland att de är det men adrenalinet brukar lägga sej efter nån timme.

Kalven är en tjur och av rasen Aberdeen Angus, som ursprungligen kommer från Skottland. Till Angus särdrag hör att de är ganska envisa, har temperament, saknar horn och är helt och hållet svarta. Inte en vit fläck nånstans.

Men nu måste ju kalven få ett namn. Därför utlyser Bondbloggen en namntävling!!

Vad skall kalven heta? Du har tid på dej att komma med förslag t.o.m. fredagen 23.4. Förutom hedern att ha bestämt kalvens namn får vinnaren självfallet en Bondbloggen-keps. Vinnaren kungörs i Lördax 24.4.

I år skall alla nötkreatursnamn egentligen börja på H. Också andra förslag är tillåtna, men H-namn får pluspoäng.

Namnförslag kan lämnas som kommentar till det här inlägget eller på e-post till bonden.blogg@yle.fi.

Planering och pumpning

Idag på förmiddagen hade vi möte i avbytarringen. En avbytarring består av ett antal djurgårdar som samsas om en eller ett par avbytare. Det innebär att man alltid har samma avbytare och inte behöver “skola in” en ny person varenda gång man har ledigt. Det innebär förstås också att man måste ta hänsyn till de andra ringmedlemmarnas önskemål när man planerar in sin egen semester.

I vår ring har vi gått in för att träffas tre gånger per år och planera ihop våra ledigheter för de kommande fyra månaderna. Idag planerade vi alltså sommaren, fram till september. Sommarmånaderna brukar ibland fodra lite jämkande, eftersom nästan alla vill vara lite lediga när barnen har sommarlov, men i år gick det riktigt enkelt. De ringmedlemmar som inte kommer till mötet får ta de dagar som blir över, så har man specifika önskemål måste man se till att vara på plats .

På eftermiddagen började jag pumpa urin. Jag har två brunnar för urinlagring och såhär framåt vårkanten brukar den ena börja bli full och jag måste pumpa över en del i den andra. Eftersom det här inte inträffar så värst många gånger per år har jag inget fast installerat system, utan fixar det med skarvsladd, slangar och en dränkpump. Inte världens häftigaste system, men det räcker till.

Pumpen slängs i brunnen från kanten, och skall slängas så långt ut som möjligt för att hamna tillräckligt djupt. I nåt skede reflekterade jag över att det egentligen vore mest praktiskt att ha en liten båt i urinbassängen och ro ut pumpen på djupet, men brunnen ligger så nära byvägen att jag helt enkelt inte täcks. Det finns enklare sätt att komma in i Byfåneföreningen. 😉

Trisse

Med jämna mellanrum ställer jag in en halmbal åt korna så att de som inte ännu vant sej med att sova i bås skall få en torr sovplats. Trisse brukar ta hand om sönderdelningen av balen och det kan ibland se rätt kul ut. Den här gången råkade jag dels väcka honom i middagsvilan, dels förstod han sig inte riktigt på varför jag filmade så han var lite trög i starten. Först på tredje uppmaningen började han jobba lite. Men gammal man blir fort trött, vilket också märks i slutet av klippet.

På bilderna ser man också att han är mörkare på bakkroppen än på framdelen. Det handlar inte om nån naturlig färgvariation, utan om att han håller på att tappa vinterpälsen som är tätare, längre och även lite mörkare än sommarskruden. Baktill har han ännu vinterpäls, medan framdelen är redo för Beach 2010.

Se när Trisse stångar höbalen på YLE Arenan

Räkna groddar

I lördags var det dags att räkna groddarna i grobarhetsprovet. Jag fuktade kaffefiltren, rullade upp dem och sen var det bara att börja räkna hur många frön som hade börjat gro (lat som jag är räknade jag förstås de som inte grott, eftersom de var färre). Eftersom 188 av mina 200 frön hade grott borde grobarheten vara 94%, vilket faktiskt är rätt bra. Visserligen är resultatet helt rimligt eftersom det var en ypperlig sommar för spannmålens del i fjol, men jag kommer ändå att fega och räkna med lite lägre grobarhetsprocent när det blir dags för sådd. I ekoodling är ett lite för tätt bestånd att föredra framom ett lite för glest, eftersom det täta konkurrerar bättre med ogräs. Dessutom kommer det här kornutsädet till stor del att bli grönfoder (alltså slåttas och balas till ensilage) och där är ett tätt bestånd absolut ingen nackdel.

Under den gångna veckan beställde jag rybsutsäde tillsammans med ett par andra odlare och vallfrö beställde jag redan i vintras. Så nu börjar jag ha utsädessidan klar för vårbruk.

På fredagen hade jag igen lite lektioner åt vuxenstuderande, denna gång och såbäddsberedning. Efter att ha pratat om harvar och vältar en hel eftermiddag började jag få riktig vårbruksstämning. Snart, snart…. 🙂