Ytterholm – Sida 12 – Bondbloggen

Lillary

När hon föddes, och stod där, lite upputsad, men bortstött från sin mamma efter att syskonet fötts, vilsen och våt… Vem ska trösta knyttet? Tänkte jag då, till lika som jag visste att det är jag eller ingen, och är det ingen så blir det ett utdraget slut för den lilla, eller bultbössan. Det var inget svårt beslut, och hjälp har jag fått. Mathias, som för bara någon månad sedan mycket allvarligt förklarade för mej att bonde, det skulle han INTE bli när han blev stor, “det är för jobbigt!” han har börjat mjukna och insett att det är kanske inte så tokigt ändå… Lamm i badrummet är ganska få förunnat, och känslan av att rädda livet på någon, även om det “bara” är ett lamm, är inte heller en känsla som går av för hackor.

Lillarys mamma är en mycket envis tacka och hon ska ICKE ha Lillary. Det bara smällde i boxväggarna som hon stångade bort Lillary från sej, så först fick Lillary flytta in hos grannkärringen. Det var ju inte så mycket bättre där, hon hade ju egna lamm, men hon buffade bara bort Lillary, sådär nätt som endel tackor gör. “-kom inte hit, du är inte min, du får gå till din egen mamma”-buff. Men Lillarys mamma är av en sådan sort som stångar till rejält om någon kommer nära, ” -gå härifrån snorunge, du hör tamme tusan inte hemma här, du kan dra dit pepparn växer och så vill jag inte se att du ens kommer nära mej och mitt synnerligen välskapta superlamm för då åker du på en propp!!!”

Så Lillary fick bo i badrummet några nätter, bara av den enkla orsaken att jag inte orkar dra på mej alla kläder och springa upp till fårhuset titt som tätt hela nätterna, men ner till badrummet kan jag bra gå och då somnar jag också med en gång igen när jag lägger mej i sängen. Ska man ut i +2 grader piggnar man i och somnar inte så säkert sen. På dagarna fick Lillary vara i fårhuset, hos grannkärringen, och det gick bra. Lillary förstod att mamma är pöurå i huvudet, “-dit ska man inte gå, grannkärringen låter mej vara här, men jag får inte gå till henne, så då lägger jag mej väl här då”. Hon hittade sin plats bredvid gången, så hon såg när jag kom, och in under, nära foderhäcken där det känns tryggast. Sen kunde hon stiga upp och leka med grannkärringens två lamm emellanåt. Nu har lillary växt till sej och har fått flytta till en större kätte precis som de andra. Hon bor inte längre heller i badrummet om nätterna, utan får vara med de andra hela tiden. Det är bäst så. Så för tillfället ser det lite mer ljust ut för lilla Lillary, men många faror lurar längs livets väg för ett litet lamm.

Påsk på TYKS.

De va som om det sa ritch i magen ca kl 03.00 för ungefär en vecka sedan. Min blindtarm sprack. Nog hade jag haft lite uppblåst mage och lite ont, men inte kunde det väl vara någonting värre? … trodde jag… Jag ringde och pratade med lite hälsocentraler, och jouren på tyksen, men, nja, ta en burana och se om det blir bättre… Inte visste jag vad det var, aldrig har jag haft ont i blindtarmen förut, så, sagt och gjort ända tills det sa pang och då var det bara att fara. Min smärttröskel är i högre laget och man pirrar inte över småsaker. Men nu var inte detta någon småsak, åtminstone inte efter att den sprack. Fort in och där fick jag vänta lite på operation, men sen har allt gått så att säga planenligt. Sprucken blindtarm och infektion i magen som grädde på moset.

Jag repar mej sakta. Kom hem för någon dag sedan. Men jag har ju varit hemifrån i en liten vecka. Fåren går inte att ställa i “stand by läge”, dom ska ha mat ALLA dagar, lösningen heter pappa. Alltid när det är nåt extra eller händer nåt så är det han som får rycka in. Han har varit upp till fårhuset lite nu och då tidigare, så han va ganska insatt i vilka lamm som vill ha flaska, vilka som äter ur tutthink och så vidare… Mats kastade allt ur händerna där hemma i Geta och kom från Åland med första båt han rymdes med på, som förstärkning till allting. Så allt har löst sej sådär någorlunda hyggligt. Nu är det “bara” återhämtning kvar. 3 veckor sjukskrivning och jag äter en hästkur som inte riktigt är snäll med vare sej magen eller mej, men det är bara att äta på och hoppas att den gör det den ska göra, även om munnen smakar som när man rensar ur en golvbrunn och huvudet känns som en övermogen avocado.

Det var den påsken det. Som tur är så behöver jag aldrig göra om den resan. Den enda blindtarm jag hade, den tog dom, och den är jag riktigt glad att nu vara utan också.

Doula

Idag var jag till staden. Suck. Jag skulle handla lite diverse, bland annat lite kläder åt mej själv. Sånadär lagomvardags snygga kläder. Jeansbyxor, nån jumper, nån trevlig skjorta, nåt linne och skor. Snygga bekväma promenadskor. I princip en ny omgång kläder att ha till bättrekläder. Jag kom hem med en jumper och ett par skor. Anledningen att jag köpte skor var antagligen för att jag spanat in några olika alternativ av skor på nätet innan jag for. Annars skulle det nog inte ha blivit sådana heller. Jag är värdelös på shopping. Ändå behöver även jag lite nya kläder i garderoben emellanåt. Kläder som blivit halvsjabbiga duger gott att ha till vardags, såna har jag, men kläder man kan gå ut bland folk med är det inte gott om… Nå, en liten liten förnyelse blev det. Man får vara glad åt det lilla, ta ny fart och ge sej 19 på att nästa gång kommer jag inte från staden innan jag har ett par byxor med mej. Jag har ett par bra byxor, ett par kalasbyxor och något par som kan duga i nödfall så helt utan är jag inte, men, inte långt ifrån…

Nåja, jag var 6 timmar hemifrån. På så lång tid hinner det hända en hel del hemma, och åtminstone vill Lennart ha lite mer mat på så lång tid, men pappa var hemma och for och ge Lennart mer mat mitt på dagen.

När jag kom hem gick jag och matade fåren med det samma, och när de fått mat var klockan runt 19.00. Då fick jag se att det fanns en tacka som stod fel väg. Längst upp i en knut bredvid foderbordet stod hon, med baken mot bordet, huvudet åt andra hållet och sänkt. En tacka som inte äter. Jaha, det blir kvällsskifte ikväll tänkte jag. Och mycket riktigt, hon krafsade lite med klöven så de va ganska tydligt. Lamm på gångs… men, när? Jag satte henne i egen kätte och väntade, väntade och väntade. Hon bäddade, lade sej ner, steg upp, gick runt, krafsade och lade sej ner…. osv… Ingen panik och brådska här inte… då går jag ner och äter. Det fick bli mickro-kokad havregrynsgröt. Med björnbärssylt. Och ett kokt ägg på det. Sen på med utekläderna igen och till fårhuset. Månne det ha kommit någå lamm nu då, eller en påse helst?

Nix. Inte någå.

De blir en lång kväll detta… nå, tackan är trevlig. Hon lägger huvudet mot handen när jag går in i kätten, och hon tycker det är helt ok att jag står och glor. Endel kan bli så nervösa och hispiga, men inte hon här. Hon är mera cool.

När jag var ner på gröt nappade jag med mej surfplattan, så jag sitter faktiskt i fårhuset och skriver. Jag som INTE skulle börja släpa runt någå plattor, nå, här sitter jag nu i halmen och plintar ner text. Klockan är 21.36, och arbetsdagen är inte slut ännu, den har bara lite bytt karaktär igen en gång, just nu är jag doula. ☺

Det var då det, och resten av historien har jag skrivit ner dagen därpå, för sen började det hända saker, och plattan fick flytta in i kontoret. Tre lamm kom det, med ganska långt mellan. Ett av lammen, nr två skulle med all säkerhet ha strukit med om jag inte varit på plats. Nr 1 var så pass hurja att den började fara runt i kätten, inte som ett jehu, men den förflyttade sej, och när lamm nr två kom, var nr ett i andra änden av kätten och gnällde, så tackan packade ur sej tvåan och sprang för att se vad som stod på med ettan som gnällde så. Nå, tvåan fick ingen annan uppmärksamhet än det som jag gav den genom att putsa nosen ren och sen hämta ettan och lägga ner den bredvid tvåan, då noterade tackan att aj-ja, det fanns en ny att putsa, vad trevligt ☺ då började hon putsa den, men annars skulle den nog ha fått ligga där och dra i sej slem och antagligen dött av det, nå, sånt sker, inget konstigt, men onödigt. När lamm nr tre sen äntligen kom var tackan mer alert och alla befann sej i samma ände av kätten. Kätten är inte stor, men de är som om en tackas sikt skulle vara ungefär 30cm när de lammar, de bryr sej inte så mycket om vad som händer längre bort än det… När sista lammet var ute kikade jag på klockan och den visade sej vara runt 00. Jag kollade om det kom mjölk, bara för säkerhetsskull. Jag mjölkade och mjölkade, men nix. Inte en droppe heller… ? Näjnäjnäj…. hann jag tänka, klämde och kände och lade mej som en bilmekaniker i skiten för att se ordentligt. Allt kändes ok, och inget såg suspekt ut. Jag tog lammet som kom först och hjälpte den att hitta spenen. Lamm är lite tassigt, eller smarta, jag vet inte säkert vilket, men de är omöjliga att visa hur man ska dia. De kan vara 30 minuter gamla och ha samma tempor som en trotsig unge, “kan själv!” Om man tar tag i dem och för dem till spenen med handen om bakhuvudet så backar de. I 90 % av fallen så backar de om man försöker hålla och styra dem. Och inte kan de själv. Men det är väl inbyggt, de SKA söka själva tills de hittar. Nå, nu ville jag så gärna att lammet skulle hitta spenen före klockan 02.00 så jag lirkade och lirkade med den och efter en liten stund fick den tag om spenen, sög som vad som helst, men, kom de nå mjölk? Jag hjälpte den att suga några gånger och sen mjölkade jag lite för att se om det kom nåt, och jo, det kom, en liten seg droppe mjölk som liknade mer snor än mjölk. De var så tjockt och segt att det var otroligt. Nå, bara lammen fått sugar först en stund så ger det sej väl, men… natten var på väg emot, och jag började bli lite seg efter en hård shoppingdag… nå, inget annat att göra än att vänta. Lammen var alla pigga, men jag ville ändå se att de alla skulle få i sej mat, lära sej hitta och att andra spenen också skulle börja ge. Jag väntade lite lagom tålmodigt nån halvtimme och sen kolla jag igen hur det var med dem alla. De började småningom komma upp på benen, men ett av lammen, den tredje var inte allt för häv. Den var mindre än de andra och lite småtassig att stå på benen. Nå, jag väntade och väntade och studerade hur det artade sej. Det började fungera och löpa på rätt hyggligt för dem, så 01.30 kollade jag om det kom någå mjölk alls och nu började det komma, inte bra, men så att man vågade lämna dem och gå och lägga sej. Men före jag gick fick Lennart en slurk mjölk igen, då skulle han klara sej även om jag inte steg upp kl 06.30 utan någon timme senare.

När jag lade huvudet på kudden och summerade dagen konstaterade jag att jag fått full arbetsdag även om jag slösade bort många timmar på resultatlöst shoppande. Eller egentligen var det väl inte helt resultatlöst, men nästan. Shoppa mjölkpulver, sprintar, akkun, lister, bräder och sånt, det kan jag, men inte kläder. Eller jo, ibland, men det är väldigt sällan…

Följande dag stod alla tre lammen och diade som om de aldrig skulle ha gjort annat, tre tjejer, två bruna och en vit. Första helvita lammet för i år. Lambi-lammet 🙂

När kommer den första?

Ja, nu är det inte många lediga dagar kvar… jag bara väntar på första dagen när det inte bara säger BÄÄÄÄ BÄÄÄ BÄÄÄÄÄ när man öppnar fårhusdörren, utan också ett litet bää…

Jag satte baggen med en del av tackorna 3.9. Därefter “fyllde jag på” med tackor vartefter jag fick dem klippta och hem från holmbete. Men, när kommer den första tackan att lamma?

En tacka är dräktig ca 147 dygn. Så det betyder att dagen “bää” kan komma precis vilken dag som helst!

Jag kröp omkring i fårkätten och inspekterade lite igår, och joo-o, det börjar ta sej…

12 små frågor…

Ja, då hade vi varmare väder på gångs? Var det den vintern det?

Nä, jag bara inte tror så… Men, vem vet? Blir det bara rådd och klått resten av vintern, eller ska vi få några knäppar med -10 -> -20 ännu? Eller var vintern som varit “bara början”, och nu börjar småningom vintern, “på riktigt”?

Det är ju iallafall bara januari ännu och rejäl vinter brukar det kunna bli i februari, men.. eller.. hur ska det gå månne? Merkurius ställer sej dessutom väster med solen och vad får vi då? Bara plutt, regn och rådd, eller kommer snowzilla som härjade i USA hit? Tänk om det ställer sej ett högtryck på Island, då kan vi få vinter så vi är nöjda? Enligt röjknoppningen skulle det laga isar först i början av februari, den isen det har lagt, var det bara sådär på “bonus”?

“He måst va nan bliidå imillanåt å” och det är väl nu det, men, vad kommer det sen? Någon?

Den där isen…

Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?

Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula “tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.

Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, “traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!

Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…

Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara “hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…

Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!

Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.

Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!

Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.

Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!