Kategori: Ytterholm

Hejsan. Med en liten filmsnutt från ett snöklätt Åland, Geta, Dånö önskar jag er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år 🙂

NÅÅÅÅJAA… he ta se!

Som vanligt är ljudnivån inte av denna världen i filmsnutten, men, det blåser. Inte sådär helt hiskeligt förskräckligt, men helt hyggligt ändå 🙂 Nog har man sett värre, men nu börjar det vara sånt väder som det brukar i December. Inte kanske önskevädret och inte kanske som det ska, men som det brukar kunna vara.

Vattnet är på väg upp och är mer normalt idag, alltså man behöver inte stege för att ta sej ur båten mer 😉 Återstår att se hur högt det blir, kan hända att vi imorgon får starta några minuter tidigare hemifrån, när Mathias ska till skolan, kanske det blir att ta honom som ryggsäck de några 100 metrarna som står som lägst på skolvägen över till kirjaissidan, eller om det blir att svänga om på halva vägen till skoltaxin och söka andra vägar att ta sej till Kirjais sidan. Bara att vänta och se vart vädret tar vägen…

 

Ett högtryck ligger över landet. Svaga nordliga och ostliga vindar… Suck voi nej voi nej…. Tänker jag, en annan kanske tänker

-Jaaa, än sen då???

Utvatten! Så förskräckligt! Men, var är det? Det har inte varit så högt som det brukar kunna stå hela höstarna ännu, det har egentligen inte varit högt en enda gång sen förra vintern. Lite upp, men inte högt. Såhär såg det ut i stranden kring den 3.12.

Jag kommer så bra ihåg hurdant väder det varit just den dagen för det är den dagen jag fyller år. Annars är jag värdelös på att komma ihåg någonting annat än den 9 december för några år sedan. Alla kommer ihåg det årets juldag, för det var då det var långa strömavbrott och stormen fällde massor med skog, men jag minns den 9.12. Jag var ensam hemma på holmen, och sprang från strand till strand och släpade upp allt som vattnet kunde komma åt, förtöjde båtar, drog upp allt möjligt som ”sjöberg” redan tagit, och slog larm åt andra som hade sitt lite på svaj för stormens framfart. Det var en spännande dag. In och äta några minuter och sen ut tillbaka. När jag fyllde 30 var det högvatten och skitväder. Det var så högt vatten, att gästerna som kom med högskaftade stövlar, plumsandes genom högvattnet på kalas på eftermiddagskvällen, inte själva kunde ta sej till fots från holmen några timmar senare när de skulle hem, utan de svängde om och kom och frågade om båtskjuts över. Det är inte helt ovanligt att det står vatten på den här bryggan som finns på bilden. Den låga bryggan brukar vara under lite hela tiden om höstarna och blir det riktigt högt står det vatten också på den högre. När det är högvatten får man passa upp så att inte båtar (nån lätt snurra som inte ligger så djupt) hänger upp sej ovanpå bryggan så den blir att hänga där och kanske stjälper när vattnet går ut. Nu är det ca -40 och man får släppa mer tåg åt båtarna så dom inte blir att hänga i tågena. Helt otroligt väder och ovanligt tycker jag som med mina lite dryga 30 tycker jag aldrig upplevt en dylik höst. Slage varmt och inga större förödande stormar. Riktigt bra, det gör liksom inget, men, jag börjar lite befara vad som komma skall. I 10-dygnsprognoserna pratas det nu om djupa lågtryck över Atlanten som arbetar sej uppåt mot norden. Rätt hårda sydliga – sydvästliga vindar, 10-19m/s … Ja, nog ska vi väl få vatten i stövelskaften ännu i år… Och det kan börja redan idag. Dags att gå ner och se hur det ser ut i stranden och kanske dra upp någon båt till.

Jag hatar att frysa.

Det är nästan det värsta jag vet, och jag fryser alla dagar vinterhalvåret, ändå tycker jag mer om vintern än om sommaren. Knasigt – ja, men är det vinter kan du värma upp dej med en varm brasa, klä på dej mera kläder eller röra på dej så du får igång blodcirkulationen så värmen i kroppen börjar röras. Jag har lågt blodtryck och funderar om man kanske skulle behöva äta lakrits varje dag för att få upp trycket, och på det viset få bättre med värmen i kroppen. Eftersom man blir rekommenderad att låta bli lakrits om man har för högt blodtryck, tycker inte alls att det skulle vara en tokig medicin för att höja blodtrycket lite, men alla de andra effekterna lakrits har, skulle man ju kunna vara utan… Knepigt det där. Nåja, om sommaren kan man inte ta av sej mer än man täcks och ändå har man för varmt. Det gillar jag inte. När det inte finns en chans att välja utan man får ta det för vad det är. Då är vintern bättre om det sen också krävs 5 par byxor för att hålla värmen. Så var det här en dag. Jag skulle fara och ta jordprov. Endel kan köra från åker till åker med bilen och stiga ur och ta prover, inte jag. Jag åkte båt till Anisor och sen gick jag. Inte är det så långt att gå, så ingen fara, men lite släpigt blir det med alla askar, pennor, papper och allt vad det skall vara. För att komma till anisor tog jag som sagt båt. Det tar ca 10-15 minuter att köra. 10-15 kalla(!) minuter. Och jag hatar att frysa. Så jag klädde på mej 5 lager byxor, trosorna inräknade, och 5 lager på överkroppen. Jag frös endast lite om nästippen 🙂

När jag kom fram lämnade jag det yttersta varven kläder i båten. Att gå fullt påpälsad blir man hastigt svettig av, och då är antalet varv kläder precis bortkastat.

Jordproven tar jag med en sånhär grunkagrej

 

Man trampar ner den i jorden med fotpinnen, vrider runt den ett varv och drar upp den med handtaget. Så följer det med jord upp ur marken.

Man kollar lite, petar bort översta lagret jord som är fullt av rötter, och gräs, man bör få jord av hela plöjningsdjupet, ca 20cm, sen sätter man jorden man lyckas få upp i en ask. Numrerar och håller reda på alla olika askar och sen småningom skickar dem till laboratorium för att kontrolleras näringsinnehållet i jorden. Väldigt enkelt och väldigt viktigt.

Rotat i arkivet, det är precis det jag har gjort idag, och hittat en text jag skrev tidigt i våras när stora mårran kastade sej över mej. Till lika som texten blivit gammal är den lika aktuell när man än läser den. Som bonde är man hela tiden bevakad, på gott och ont. I det här fallet, på gott. Rätt ska va rätt, och det här är ett exempel på att det i detta land inte går att ”krafsa åt sej” hur mycket stöd som helst, som man ibland läser om att har hänt utomlands. Till lika kanske texten lite belyser papperssnurren man som bonde lever i. Det är rörigt bara värre, men, totalt handlar det alltså om 1 (!) slarvad bokstav…

Nej nej nej nej nej… vad är detta??? Ett oöppnat kuvär från ntm-centralen… Mårrans kjolfald också! Hur har jag missat det här?

Men tyvärr händer det sej tydligen så, att man missar. När man får post mitt i sommarens hektiska rumba, antagligen kom det kring midsommar, och så sätter man det lite fel, antagligen tänkte jag titta på det senare… Mycket (!) senare blev det i det här fallet. Stämplat den 20.6 2013 .  ..  …………………. suck. Grymma ödes mörka tider. Jag öppnade det den 27.4 2014.

Så kan det bli när man tar för givet att man öppnat och kollat alla brev, fast man inte gjort det… När man får brev som man skall göra något åt, eller kolla, sätter man dem genast på datorn, för det är oftast den vägen man skall börja om det är något. Sen flyttar man breven in i lådhurtsen, i rätt låda när man är klar med dem. Det här brevet hade tydligen blivit felplacerat, några andra brev, likadana kanske, satts ovanpå och så har det följt med i bunten in i lådan över papper som skall sparas, men inte har sån status att de behöver mappas, för att enkelt kunna bläddras i och hittas fort, för de kanske aldrig behöver tittas på igen, men måste sparas. Så antar jag att det gått till.

Men vad handlade det om då? Ja, i första och sista änden handlar det om EN bokstav. Alla som suttit med stödansökningsblanketter framför sej kanske känner känslan komma … Bara jag nu inte skriver fel bokstav nånstans, eller kruxar fel … Japp, det var precis det jag gjorde, jag skrev fel bokstav. Jag anmäld ett område som ”permanent bete”, fast det egentligen är ”skogsbete”. Jag VET ju att det är ”skogsbete” på det området, men då hela betet, alltså hela betesområdet, det vill säga, allt bakom staketet, är uppdelat i 5 olika mindre betesområden, så tog jag fel på område när jag fyllde i blanketten, det var på den gamla goda pappersblankettiden, och simsalabim märkte jag inte mitt misstag, betena ser likadana ut varje år och man bara tar för givet att man gjort rätt i början och därför har jag inte reagerat eller kommit att ändra till följande år. Tills då den dagen när jag fick brev på posten om återkrav…

Jag förstod ingenting, flög på datorn, ringde lantbrukssekreteraren som förklarade, och sökte, och så upptäckte jag mitt bokstavs-misstag.

VILKEN TABBE!!!

Skulle jag ha öppnat kuväret med redogörelsebrevet jag hittade i april tidigare, tex med det samma, skulle återkravet inte kommit som en chock, utan jag skulle ha kunnat i klartext läsa vad som gått galet. Bekanta mej med tanken, svära en stund och sedan bara ta det med jämnmod. Nu blev jag lite konfundersam hur det kunde komma återkrav sådär simsalbum, hippsehapp… Det hade sin förklaring…

I några år har jag fått utbetalt stöd för detta område, mer än jag ska ha, alltså rasslar det till på kontot. ”-Eller så drar vi det från årets utbetalningar? … VÄLJ!” Det var i princip det som det stod i återkravsbrevet, och sen skulle rättelsen, med mindre stöd gälla från år 2012… typ, eller, vänta nu…

Jag måste ärligt säga att jag tappade bort räkningarna ett slag, hur blir det nu igen. Dagen när jag försökte få allt att gå ihop rätt snurrade det ungefär såhär i huvudet på mej:

-Det var ju alltså ifjol kontrollrumban ägde rum, 2013, då jag fick utbetalt stöden för 2012. 2013 får jag utbetalt för i år … tror jag, allt handlar om när jag gjorde ansökan, vår eller höst och gudarna skall veta allt vad som inverkar på det…. Eller vänta nu, hur blir det nu egentligen… Nu blandar jag, det är skilt med specialmiljöstöd och ”vanliga” stöden, som jag ju inte alls ska ha för det där området. Två världar, samma områden, som ändå är sammankopplade och dehär bokstäverna hör ju till det vanliga… men, nej vänta, det måste ju vara det vanliga, men det är dedär fodervärdegrejset, hur va de nu åter, jo så måste det vara, specialen är annat… eller.. Nu blev jag osäker själv, hur va de det fungerade nu igen… Nä, det är ju nog vanliga, men hur står det inget om 2012? Det måste ju också vara med, eller vänta nu, är vi inte på 2014 nu, var är årets papper, eller 2012 alltså, tog jag kopia på dem, eller vänt nu, skickade jag in elektroniskt eller var det papper, och tog jag i sådana fall utskrift? Måste nog logga in på vipun och kolla…

Och så tar man funderingarna från början, bläddrar i papper, går in på jordbruksprogrammen där man kan följa med allt som rör gården vad stödpapper, avtal och sånt gäller. Timmarna går, jag bläddrar, söker, morrar och inser igen att jag skulle behöva göra om hela mitt system på hur jag förvarar papper.

Såhär lätt är det att bara sitta och kruxa lite rutor och få pengar hursomhelst som endel vill påstå… Nä, det är inte bara svartvitt, det är alla nyanser av grått också!

Mitt svar till återkravet blev : Gör vad ni vill bara allt blir rätt och det vet ni bättre än mej.

Ja, så kan det gå. I år var jag… tror jag, extra noggrann med att kolla att alla beten fick sin rätta definition. Vårdbiotoper, skogsbete, permanent bete, ängar, hagsmark, övriga röjvassor och ja, allt vad det heter. Ett bete är aldrig bara ett bete…

Katastrofen var tydligen överkomlig noterade jag när jag, efter att jag lugnat mej lite, läste igenom ALL text, man behövde inte returnera pappren jag fick i juni 2013, men det är bra att göra det och i synnerhet om man vill göra nån anmärkning på deras funderingar om området det handlar om. Nu missade jag den möjligheten totalt, men jag hade ju inte heller någonting att protestera om, jag insåg min tabbe rätt fort, så i slutänden var allt ok för alla andra, men jag själv tyckte, och tycker ännu att det var hemskt. Inte att betala tillbaka pengar jag inte har rätt till, det är ju självklara saker, men, att jag missat det så totalt!

Jag ringde ändå handläggaren för detta ärendet på ntm-centralen, om inte annat så för att kolla att jag inte missat något mer och att saken var utklarad. I andra änden var damen så snäll och förstod mej precis när jag kröp till korset och förklarade att jag inte ville vara en bitchig bimbo som inte svarar på tilltal, utan att jag helt enkelt gjort bort mej så kolossalt totalt.

Gissa vem som kommer att öppna varje, varendaste brev som kommer med posten!?!?

Det här vill jag helst inte vara med om fler gånger, man lär så länge man lever!