Kategori: Ytterholm

Köra från åkern och svänga upp till fårhuset med traktor och vagn. Ut långt till höger för att vagnen inte skall fara ner i diket då jag skall svänga till vänster, och så är dom där… Trafikdelarna.

Ploga snö på vintern, man vill ju gärna ta ut lite till sidan så man inte lämnar snön mitt på vägen, kommer det mycket snö fyller det hastigt upp inåt, och så är dom där igen… Trafikdelarna…

Köra med traktor och vagn längs vägen österut. Då ska jag svänga höger när jag kommer från fårhuset. Det blir att köra långt ut till vänster, lyfta frontlastaren upp ovanför stengården och så är dom där då igen, trafikdelarna…

Det känns ibland, som att vad man än skall göra i den knuten av holmen så är dom i vägen dom där trafikdelarna, som egentligen heter stenar. Men dom befinner sej mitt i en korsning, som egentligen inte är en korsning för vägar har vi ju inte alls här på holmen, vi har i princip bara stigar man eventuellt kommer fram på med traktor om man kan använda ratten, och vet på centimetern var man har sina metrar. Nåja, i vägen är dom… Har dom varit, skall jag egentligen skriva, för nu är dom flyttade 🙂 Hipp hurra för grävmaskin. Den är liten, men även smått kan åstadkomma stort!

Pappa kom med den för att gräva gropar där jag skall gjuta fast grindstolpar, men när han ändå var här med den passade jag på att be honom flytta stenarna, och så grävde vi ner ett rör under vägen, så jag kanske skulle slippa lervällingen i den korsningen i fortsättningen. Det rinner konstant vatten ner från backen ovanför och eftersom jag ofta kör och rörs i den korsningen, som är rakt nedanför fårhuset, så brukar det förvandlas till lerbad istället för väg om höstarna ända tills det fryser.

När stenarna kom bort förvandlades korsningen till ett stort torg istället för en korsning. I alla fall i Ytterholm-mått. Allt är litet här. Holmen är liten, vägarna små, maskinerna små, korsningarna små, husen förhållandevis små, och själv mäter jag inte mer än 160cm. 🙂

Temperaturen damp från bikini-varmt till vant-kallt på bara någon vecka. Alltså är det höst och hamstern inom mej vaknar. Nu ska det saftas, mosas, kokas och frysas. Men, vilket recept på det ena som det andra skall man välja, och skall man våga chansa på ett helt nytt recept eller köra på det gamla vanliga som blir lite sisådär? Ja, det är inte gott att veta. Börjar man söka i kokböcker hittar man hundratals versioner på inlagda rödbetor, eller gurkor, eller vad det sen än må handla om. Jag tänkte försöka mej på ett nytt rödbetsrecept, men, vilket? Jag har ett som det blir hyggligt goda rödbetor med, men, jag skulle vilja pröva något annat, med någon lite annorlunda smak i, eller ingen smak alls, men vad och vilket? Jag sökte igenom mommos receptböcker och hittade ett recept det stod ”bra” skrivet bredvid. Det kanske man kunde pröva, tycker mommo dom rödbetorna är bra så måste de väl bli ätliga i alla fall 🙂

Vidare så ska jag även i år försöka mej på att laga gurksallad med vitlök. I receptet på gurksallad som jag använder mej av så står det inget om någon vitlök, och alla gillar ju inte den smaken heller, men jag skall laga lite med vitlök i alla fall. Frågan är ju hur mycket vitlök man kan sätta i en 10 liters sats. Det lagas inte några små mängder när det lagas, utan det är 10 liters kastruller och 15 liters ämbar som gäller. Då förslår det en liten stund. Men, ska man månne ha en hel vitlök, eller kanske rent av 2? Det kommer att bli att pröva sej fram med tiden. Men, finns det månne någonting annat man kan smaksätta med? Hackad dill är ett måste i en gurksallad, likaså senapsmjöl, men, ombyte förnöjer 🙂

Svamp ska det läggas in också. Jag har ett recept som mamma hittade en gång för länge sedan. Det använder jag friskt varje år. Mathias älskar inlagda kantareller. Knixen och knepet för att dom ska bli extra goda, är att man skall laga dubbelsats lag till enkel sats mängd kantareller, och låta lagen koka ihop riktigt ordentligt så den blir alldeles simmig och kletig, söt och ändå ättiksstark. Svårt att förklara, men bra blir dom 🙂

Och mer? Ja, massor mer…

Bor man med mat överallt gäller det att ta vara på! Äpplen, rönnbär, nypon, bönor, squash, svamp och kanske det blir lite lingon i år? Blåbären behövde man inte bekymra sej över. Det fanns nästan inga. Några plockade jag, men det var kanske en liter eller så. Så utrymme för blåbär behövde man inte, men allt det andra, var förvara det? Kylskåpet är stort, och i frysboxarna ryms en hel del, men det finns massor som skall i svalt.

Källare! Ja, källare… Finurliga svala källaren är bra. Men ska man gå ut och bända upp källardörren varje gång man skall ha en burk lingon blir det tradigt i snöstormen och -15 grader. Man måste också passa upp så källaren inte fryser. Nu är jag så lyckligt lottad att jag bor i ett hus med ett ”undi golve”. En källare under köksgolvet, och så lucka mitt i köksgolvet så man kommer dit utan att behöva gå ut. SÅÅ behändigt! Det är någonting jag önskar alla. Lite svårt kan det vara att förverkliga om man bor i höghus, men bygger man ett hus, se till att där byggs ett undi golve! Temperaturen hålls rätt bra här under, just lite varmare än i utekällaren, så potatis går det bara att förvara några månader, men alla rödbetsburkar, saftflaskor och gurksallader trivs helt bra där.

I år har det blivit lite fördröjning på instuvandet under golvet. I inflyttningen sattes och baxades det in ett som annat under golvet, direkt på det gjutna golvet. Tanken var att man skulle kakla utrymmet, men det blev inte gjort då för 6-7 år sedan, men nu! Nu fick jag för mej, att nu skall det kaklas! Så då kaklade jag! Inte vet jag om det blev särdeles fint, eller det ena som det andra. Systemet är att man tager vad man haver och så blir det som det blir. Lite mina överblivna badrumskakel, lite utav Alices överblivna badrumskakel, och simsalabim. Kaklat.

Direkt jättehögt till tak är det inte därunder, 3 lecablock till tak, så lite bengymnastik blev det när man skulle krella omkring därunder och bara stiga på kaklena och inte på de halvtorra fogarna när de skulle putsas. Lite svett och sjuka knän blev det också, och ännu fattas det en hel del. Väggkakel som ett exempel… Att börja med golvet är ju lite bakvänt, bäst är ju att rådda och klotta längs väggarna innan man lagar golvet, men till kråksången hör det faktum att jag antagligen inte hinner laga väggkaklen nu. Det viktigaste först. Golvet. Nästan varje dag kommer det någon burk till som skulle vilja förvaras svalt. Kylskåpet är fullt, och jag har burit in ett extrakylskåp för att få rum med undigolvegrejset tills jag har golvet kaklat, men, nu börjar även det vara fullt och på söndag skall jag hålla möte här hemma. Då skulle jag gärna ha alla lådor, burkar, flaskor och annat nerburet tillbaka. Lite rum i kylskåpet skulle inte heller skada. Nu får man klämma in yoghurtburkarna med skosked.

Så läser jag innehållsförteckningen på två olika frukostflingor. Den ena med bär, den andra med frukt. Den ena tillverkad i Finland, den andra tillverkad i Tyskland. Vilken ska jag välja?

1. Ingredienser: Havregryn (Havre: EU), rostade flingor av ris och fullkornsvete (ris, fullkornsvete, socker, vetegluten, kornmaltextrakt, vetemjöl, skummjölkspulver, salt, vetegroddar), socker, linfrö, frukostflingor (vetemjöl, majsstärkelse, vetemaltmjöl, rismjöl, korn- och vetemaltmjöl) solrosolja (antioxidant (e 306)), rostade speltflingor ( spelt, socker, salt, kornmaltextrakt), rostade hasselnötter, frystorkade bär 2 % (svarta vinbär, röda vinbär, björnbär, hallon), kokosmjöl, vetegroddar, honung. Kan innehålla spår av jordnötter, andra nötter, soja och sesamfrön.

Eller

2. Ingredienser: Havreflingor, veteflingor, rostade majsflingor, rostat ris, med honung, russin, torkar papaya, ananas, äpplen, bananer, rostad kokos. På den här förpackningen står det också att vete-och havreflingorna är finländska.

Jaaa-a… Vilka ska man välja?

Uppstigning 06.30. Gäääääsp säger hon som gillar att sitta uppe och pyssla om kvällen, och gärna drar sej en liten stund under täcket på morgonen. Men nu är det slut med det. Slut, finito, the end.

Varför?

Jo, för nu har jag ett skolbarn i huset, hans skoltaxi kommer och hämtar honom kl 07.40, och då ska han vara på Kirjais, vid Ytterholmvägens vägskäl. Så det är bara att pallra sej upp, duka fram stadig frukost, och sen följa honom den kilometer han har att gå för att komma till skolstaxin. Genom grindar, genom fårhage, över bron, och så genom stora kusliga skogen, upp på berget, ner på andra sidan och sen är man framme. Nu är det ju inte så stora problem att hitta motivationen att stiga upp, men, den dagen när tredje veckans lervällingsföre infinner sej, solen inte skymtats på flera veckor, och östanstormen piskar nubb i ansiktet när man skall över till Kirjais sidan, då kan jag tänka mej att det kommer att kännas lite tradigare och motigare att traska iväg. Nå, den dagen den sorgen.

Att Mathias flyttat hem till Nagu är ordentlig omställning. Han har nu gått dagis och förskola i Geta, och alltså bott mest där, men nu kommer han alltså att börja skolan här, och bo mer hemma hos mej. Det kommer att innebära att jag förhoppningsvis kommer att komma igång bättre på morgonen. Inget lallande med kaffemuggen om mornarna, utan swips in med kaffet och så iväg till skoltaxin och sen börja arbetsdagen. Jobba flitigt fram till 13-tiden då Mathias kommer hem igen och sedan göra sådana jobb som Mathias kan vara med på resten av dagen.

Det är vad jag tänker mej… Hur det blir… Det är en helt annan sak…

I alla fall har vi kommit rätt bra igång med skolan de här första dagarna, både junior och jag. Vi har inte försovit oss, och Mathias verkar trivas rätt bra i skolan även om alla barn är helt främmande för honom.

Så det räcker till och förslår…

När jag står med pärongräftån och hackar upp 40-50 kg potatis nån dag i full solsken kan jag inte låta bli att tänka på spådomen som nån kläckte, efter en skitvinter kommer en skitsommar… Men… Skitvinter hade vi, men det där med skitsommaren vill jag inte riktigt hålla med om, nog räcker sommaren till åt mej i alla fall! Fast, egentligen så är det lite av en skitsommar, för nu är det för varmt. Ja, det är det samma gamla vanliga – aldrig nöjd, aldrig är det bra. Men nu är det så att när temperaturmätaren går över +30, då är det inte (!) roligt att jobba ute! Men man måste ju. Det mesta man ska göra vad gäller jobbet, är ute. Nå, solskyddsfaktor 50 på, några omgångar per dag, så reder man solbrännan, men svettigt är det. Att ta siesta på dagen kan man också göra. Eller siesta och siesta, jag har försökt ta lite längre lunch, och fixat med papper och mail mitt på dagen när solen är som aggressivast, och så jobbar man lite längre på kvällen istället och går direkt i säng efter att man duschat. Duscha alla dagar är nästan ett måste. När man fullkletad med solkräm gräftar potatis får man ett extra skyddande dammlager på sej. På kvällen när man kommer in tycker man att oj va solen har gjort en fin solbrun färg åt mej idag, men så ställer man sej under kranen, och kan konstatera när man kommer därifrån, att dit for den bruna färgen och så har man istället ännu en dag samma blekbrun-rosa nyans.

Nå, inget är evigt, inte heller denna sommarhetta. Tack och lov för det. 🙂

Jag lämnar endel jobb med flit. Jag har några stängseldragningar som har stått på lut länge, och endel dagar skulle jag ha tid med de, men att i full solsken, +30 grader, slå gräs, dunka ner stolpar med järnstång, dra fårnät, där det skall dras är det sankmark, och röjvass, så bromsarna trivs alldeles ypperligt …. nej, det är inte värt det! Det får va hur det vill, jag gör det bara inte nu. Istället försöker jag tänka framåt och försöka vara lite före min tid med annat, så kanske jag får tid för stängslet längre in mot hösten. Kanske, annars står jag där igen nästa vår och funderar varför det inte blev gjort förra hösten…

Nåja, nu verkar i alla fall värsta värmeböljan lite avta, och vid 22 grader står man nu nästan och fryser. Värmen är en sak, den kan man ta sej genom. Det som värre är, är denna torka. Ingenting växer. Allt vill ha vatten. Potatislandet kan man vattna, och som jag tidigare konstaterat så tänker jag inte ta mer ensilage. Men gräset på betena växer inte heller. Så får se om jag måste ta hem fåren och hålla dem alla hemma, eller om det går att ta hem de som skall gå med bagge, och sen köra lammen och slaktfåren ut tillbaka som jag ibland brukar. Hmm.. Återstår att se. Nå, det spås om lite vatten till inkommande vecka. Det skulle vara väldigt tacksamt om det skulle kunna ramla ner lite vatten. Utan åska tack. Önska får man, men ändå gör den som den vill. Den förargliga, obehagliga åskan. Jag är inte direkt rädd för åskan, men jag tycker den är fruktansvärt obehaglig. I asatron pratas det om att det är Tor som kör omkring med sin vagn, dragen av bockar. Med sin hammare strider han och det är så åska uppstår. Kan mycket väl tro att det är så man trodde, för ibland låter det precis som om någon skulle braka omkull med vagn, bockar och hela patrasket där uppe när det åskar. Nå, det är en sådan sort som man får ta vad det kommer. Så länge Tor själv hålls där uppe är det väl någorlunda ok.