Ytterholm – Sida 9 – Bondbloggen

De första lammen

Och så var våren här.

Inte nog med att all snö smält och solen skiner emellanåt, fåren har också börjat lamma. Ett vårtecken om något är när alla grova, ljudliga BÄÄÄÄÄ!!!!! i fårhuset, blandas ut med små, små ljusa röster som säger mmäää….

Starten kunde dock ha gått bättre. Hittills har jag kunnat skriva ganska mycket i boken, på raden “extra att anmärka”. Det har varit dödfödda, juverinflammation, en som jag fick dra ut med milt våld pga felläge, en med spaghettiben och två små skråttor. Och då är det bara 5 som lammat ännu… Sömntimmarna har blivit lite få endel nätter, senaste natt kunde jag räkna ihop 4 timmar. Det går ju bra att vaka och grejja på om nätterna sådär nån natt ibland, om man får vila ut lite mer nån dag, men det har velat bli lite hackat och malet, flax och spring. Men, vad göra, i lamningstider får man inte vara lat, det gäller att vara på gångs bara vare sej man är pigg och solskenet själv, eller som ett åskmoln. Jag brukar säga att vintern är den lugnaste, skönaste tiden på året. Man vet var fåren är när dom är innanför 4 väggar, tak och betonggolv. Mat finns det att köra åt dem och man hinner ta lite tidigare kvällar och greja lite sådan som man inte hinner annars. Men, i år blev den lugna perioden lite väl kort? När jag sitter och funderar nu, så visst var jag väl smart som räknade ut tidig starttid för lamningen, eller? Var det nu så smart egentligen?

Nå, nog ska det väl bli bättre. Bara lammen som finns kommer lite bättre på benen, och det inte kommer så många såna här krångellamningar på raken, så ska jag väl hinna både vila inför våren och sommaren, och få fixat såna där andra vinterarbeten som står på kö och väntar 🙂

Pinocchio

Förmårrade, förgrymmade, hutlösa, huvudlösa, stålleprov!

Billiga tomater och gurkor?

JAAA!!!

Tanken är ju bra…

MEN MAN KAN VÄL FÖR ¤”#&%)(!?=¤/% INTE HELT KALLT BARA SPARKA VÄXTHUSODLARNA PÅ SMALBENEN HURSOMHELST!!???

Jo. Det kan man. 🙁

Precis som med allt annat dikteras den lille producentens pris/inkomster med järnhand av de stora.

Ska tomaternas pris sänkas med 21% och gurkans med 41% borde väl lönen för de snillet som kommit på iden också sänkas med 41%…

Jag köpte en gurka häromdagen. Det var inte i den billigaste butiken i södra Finland. Gurkan kom från Närpes och Priset var 4,69e/kg. Det betyder att eftersom gurkan vägde 0,404kg kostade den 1.89euro.

Dyrt?

Nej det tyckte inte jag. Skulle gurkan ha kostat 5 euro kilon, så, nog skulle jag ha köpt gurka ändå! Kommer jag att köpa mer gurka nu om priset sänks med 41%? Nä, det tror jag inte. Jag köper den gurka jag ska ha. Och thats it. Nog finns det en smärtgräns för mina gurkaköp också, men, nog köper jag inhemsk gurka så länge det finns, och finns det inte inhemsk, så då är jag utan. Exakt var smärtgränsen går för mina gurkaköp vet jag inte riktigt, men, inte tycker jag prisnivån är alldeles för hög just nu, att den sku behöva sänkas!?! Visst kan jag förstå att det kan sporra folk att äta mer gurka och tomat om det är billigare, men varför ska det göras med den påföljden att det om nätterna ligger sömnlösa växthusodlare? Är det bättre det? Att växthusen går omkull för att Agda och Nisse ska kunna äta två tomater mer i veckan? Som producenten producerat till underpris… Pressade producenter finns det redan nu och de sover dåligt, får magkatarr, hälsan sviktar och så blir de blir deprimerade. Så brukar det vara… De kanske skulle vilja sluta och börja jobba med någonting annat men, vad skulle det vara då? Finns det jobb på hög nånstans att söka? Kanske är de pressade att fortsätta med sin växhusodling, vare sej det går eller inte. Kanske är de som så många andra, de hoppas på bättre tider, men med sånahär besked!? Hur ska de våga hoppas och tro på sina livsverk? Som vanligt är det bättre att sälja till underpris, än inte sälja alls… En av de mer oroligare synvinklarna i den här historien är att det absolut inte är första gången som producenten fått agera pinocchio, det händer lite titt som tätt, och det är alltid producenten som sitter med svansen i råttfällan.

Överlag är det muntert så det förslår…

Bränslepriserna lär ska stiga. Omänskliga avgifter för skärgårdens transporter står bakom knuten som om själva mårran stod där. Betongen de kokar ihop håller inte. Fulljouren i Vasa spolades som vessapapper i en toastol. Båtskatten kommer väl vilken dag som helst på postlådan… Om inte den farit till Sotkamo. Och som grädde på moset så slår de “stora pojkarna” sej för bröstet och leker pinocchio med producenter! Fy mårran.

Storstädning

Jonte har fått sin nya dörr. 🙂 Jej!

Jag dammsög upp glaset i hytten. Först dammsög jag mattan där den låg inne i traktorn för att få bort så mycket glas som möjligt, jag kunde konstatera att det fanns en hel del fasttrampad lera, sand och skit på mattan… Trångt var det att krypa runt därinne också. Sen drog jag ut mattan och skakade försiktigt av den och dammsög igen. Det fanns glas runtom i hela hytten, så jag började städa…

Tänk hur mycket saker det ryms i en traktorhytt!

Jag städade ur hela Jontes hytt… Tömde den helt. Och där fanns det grejjer! Det fanns rep, tryckstångs tappar i flera olika storlekar och modeller, rostlösarburkar, ämbar, plastkassar, böcker, diverse olika verktyg som jag senast minns att jag använde för något år sedan och som varit spårlöst försvunna sedan dess…. Och en hel del annat också i en enda röra, främst bakom sätet. Men, nu är det städat. Två plastkassar med “roskis” fanns det också, trasor, balgarn, plast och sånt… Men, nu är det tomt. Bara att börja fylla på nytt, men, kanske man skulle försöka att städa ur traktorn lite oftare i fortsättningen. Jag tror ju verkligen inte att det kommer att bli av, men, man kan ju försöka iallafall…

Sen var det dags att få nya dörren på plats. Jag skruvade löst alla skruvar för någon vecka sedan och satte dem alla på ett bord bredvid traktorn, så att det bara skulle vara att skruva ihop det hela sen. Precis som i kockprogrammen, förberedde jag liksom det hela. Det visade sej inte vara idealiskt. Det fanns ju lite andra saker där på bordet också… Och nu när dörren skulle på plats, tror ni inte att jag hade lyckats slarva bort en gummitrissa! Metall mot glas är ju inte bra, så det finns gummitrissor/packningar som ligger mellan metallen och glaset, och när dörren skulle på plats var en sån spårlöst borta!

Jag blir ju så slut!

Jag är helt fenomenal på att slarva bort! Jag ska egentligen inte skruva och röra någonting som innehåller fler än två delar, för då kan man ju slå sej i backen på att jag slarvar bort nåt! Eller om jag skruvar någonting, så är det inte alls konstigt att jag mitt i allt hittar en “extra” del när jag skruvat ihop allt tillbaka. Jag har ännu en fjäder jag inte vet vart den ska sedan jag bytte rem på klippaggregatet på gräsklipparen. Jag har ingen aning om vart den ska. Gräsklipparen klipper som bara den, men efter att jag bytte rem så har jag en fjäder överlopps som jag inte för fem penni kan klura ut vart den ska.

Nå, nu hade jag då slarvat bort en gummitrissa. Några mm tjock och ca 4-5cm i diameter med ett ca 1 cm hål i mitten. Borta. Spårlöst försvunnen. Utan gummitrissa emellan metallen och rutan går det ju inte! Och vart i världens mörkgråa tider jag har gjort av den har jag ingen aning om. Alla andra delar låg på bordet! Den måste ju vara där! Men, det var den inte! Och den fanns ju där när jag skruvade löst! Jag suckade och sökte. Svor och morrade. Vart skulle den ha kunnat ta vägen? Är det troll som går här och stjäl, eller småtomtar som behövt den, eller … en slarvmajja som tappat bort den helt enkelt. Ja, suck. Borta var den. Vad göra? Jag fick ju hjälp att få dörren på plats, att ens försöka få en sån stor, tung, bräcklig dörr på plats ensam är ju idioti, men jag fick hjälp, och så när gummitrissan var borta och jag stod och grubblade vart i världen jag till näst skulle gå och söka, men inte kom varken framåt eller bakåt i mina funderingar, så säger han stackaren som hamnat med på dörrskruvandet, “men, då får vi väl laga en ny, har du nåt gummi som vi kan laga en ny av?” Jag funderar, gummi som är några mm tjockt? Det har jag nog inte… Men så kom jag på, -Mina gamla gummistövlar!?

-Ja, ta hit dom så ska vi se… Jag skuttar iväg in efter mina gamla gummistövlar som läker som såll mellan sulan och stövelfoten, men själva skaften är ju i prima skick. Vi måttar och konstaterar att det inte är så stor skillnad i tjocklek, nöden har ingen lag, och så bar det till att klippa ut en gummitrissa av ett stövelskaft, påta den på plats och skruva ihop. Lösningen är ju inte idealisk, och hittar jag den riktiga gummitrissan går det ju att byta ut den provisoriska, men, dörren kom på plats, och det var ju det viktigaste 🙂

Och om det är någon som undrar, så kostade den nya dörren 170e.

Vispgröt på julen

Ja, sån jul blev det i år. En jul med vispgröt… inte på julbordet utan i huvudet, det kändes precis som om det var sån konsistens på det då… Jag drog på mej nånsorts flunssa – förkylning. Jag kände av den lite någon dag före julen, men då hann jag inte riktigt fundera så mycket på det, Mathias skulle packas iväg för en jul på Åland, julfester skulle firas och julklappar inhandlas, mat skulle köpas och sill skulle läggas in. Ja, ni vet. Precis ungefär sådär som alla håller på innan jul… Vilket virrvarr! Nå, huvudet blev till vispgröt, men julen kom och gick ändå.

Att vara flunssig i juletid är ju inte direkt jätteroligt, men till lika så gör det inget. Man får ta det lite lugnare och parkera sej lite oftare på favoritplatsen framför kakelugnen

Nu har vi ju fått ett nytt år också. 2017.

Jag hade tänkt försöka sammanfatta 2016 på något smidigt sätt, men kom fram till att… Näe… 2016 innehöll så mycket berg, högre än mount everest, och dalar, djupare än marianergraven, så jag tror inte jag ens vågar mej på att försöka dra ihop en sammanfattning. Istället hoppas jag att 2017 blir lite stabilare, och att vispgröten i huvudet stagnerar och stelnar lite. Sen, småningom så är det bara att kasta sej in i äventyren som kommer emot!

Så, härifrån soffhörnet önskar jag er alla en riktigt god fortsättning på det nya året 🙂

Åhå!?

Ja, åhå… och mycket andra välvalda ord sa jag när jag öppnade högerdörren och möttes av glas över hela hytten…

Ja, ni som haft en spräckt ruta vet hur kul det är…

Jag har fått byta någon dörr på Jonte förut nog… En gång körde pappa in i fårhuset med högerdörren öppen… De är inte så stora dörrar på fårhuset att man kan göra det… så det small! Jag som va bakom fårhuset hörde smällen och gick för att se … “Åhå…” sa pappa, och så va det bara sopa, dammsuga glassplitter och byta dörr. Men, de är ju inte direkt konstigt att dörren far i miljoner små bitar om man lämnar den öppen och kör in i någonting. Den här gången vet jag inte när vänsterdörren pangat. Jag ställde Jonte utanför fårhuset som jag brukar. Två dagar senare hade dörren spruckit i några miljoner små bitar.

Gissa om jag blev förvånad! Men, jag har förstått att jag inte är ensam om upplevelsen att mitt i allt ha glas kringom i hytten. De lär ska kunna hända att de bara smäller!?

Någon i annan som varit med om liknande? Att en dörr, eller ruta bara smäller utan att någon/någonting ens är i närheten?

Att en ruta smäller av stenskott, eller när man kör och de ruskar om, eller liknande, det är ju ok, men att ställa traktorn en dag, och två dagar senare är rutan pangad. Och skulle jag helst ha kört me nån annan maskin i närheten, eller … Någonting som skulle ha kunnat orsaka att rutan smällt, men, den sto ju dessutom med vänsterdörren “bakåt” alltså bort från vägen och huset…

Ja, jag begriper ingenting. Men, va är det där att stå och försöka förstå, det är bara att byta ruta och köra igen 🙂

Och så blev det julafton

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att “slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är “julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte “sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…