22 januari, 2016 av Charlotta

Den där isen…

Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?

Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula ”tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.

Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, ”traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!

mms_20160122_110227[1]

Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…

Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara ”hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…

Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!

Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.

Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!

Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.

Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!

 

19 januari, 2016 av Charlotta

2 dagar

DSC_1291[1]

Exakt så länge fick jag greja på i skogen, sen slog flunsan till. Jag har en liten ruta kvar på det nya betesområdet ”söderåker”, där jag höll på ifjol, och den hade jag tänkt gå igenom nu, men så kom flunsan och det fick lov att bli en paus. De cirkulerar ju lite flunsor och diverse överallt, så att man får lite flunsa är ju inget konstigt. Bara riktigt onödigt. Nå, bara den lite ger sej så ska jag nog tillbaka till samma ställe där jag slutade, men det är lika bra att låta flunsan ha sin tid och skogen ha sin tid, nu när man kan hålla lite lugnare. Sommartid är det värre, får man flunsa då kan det vara svårare att försöka ta det lugnt. Igår hade jag stegring, men idag känns det redan bättre, så jag hoppas det är en snabbt övergående sort. Må hända jag har lite feber-känningar idag också, är helt slut i kroppen, men huvudet känns inte som äppelmos på samma sätt som det gjorde igår. Jag har inte mätt feber, så jag är nog på bättringsväg. 🙂 Ska ändå hålla lite lugnare idag, jag har skjutsat Mathias till skoltaxin, eldat och burit in ved i mommos hus, eldat och burit in ved i mitt hus, matat fåren och det enda jag måste göra till idag är att hämta Mathias från eftis, skjutsa han till ”miniboll” och sen mata fåren igen, samt läsa läxor. Men, i övrigt tänker jag inte slå så många strån i kors.   …. hmm, vad ska jag göra då?

Att ligga och glo i takt bara orkar jag inte! Men, kanske jag skulle ta och försöka få några lister på plats på vinden igen?

Ni vet hur det är… Alla ni som byggt ett hus från grunden, batting för batting, bergullspaket för bergullspaket, gipsskiva för gipsskiva, skruv för skruv, tapet för tapet… Sen när man kan bo i huset, sen tar det ibland stop. De sista listerna kommer aldrig på plats!?

När det huset jag bor i blev så färdigt att man kunde bo i det så blev endel lister och lite små diverse detaljer olagade. ”det behövs ju egentligen inte, man kan ju bo i huset ändå”… yess. Det går så bra så, vad ska man med dörrar till egentligen? Den sista lilla tapetbiten behövs ju inte egentligen, ingen kommer ändå att se att den fattas där… Varför ska man ha laminat i en skrubb, det är ju ändå bara man själv som går där…

Då, när huset blev beboerligt på vinden och jag tog den i bruk så var min tanke att ”strunt i diverse allt såntdär, jag orkar inte såga till någå lister nu, såga och passa in lister kan jag göra sen när jag kan sitta på min rollator och vila mej emellanåt”. Inte har jag någon rollator ännu, men jag fick för mej att nu, nu hade jag humör för att få lite lister på plats! Ibland faller ivern på, sådär från en klarblå himmel kom jag på att nu, nu sku de gå att passa in lister! Sånt har aldrig hänt mej förut, så jag blev lite förvånad själv. Supersnyggt och bra kan jag ju inte skryta med att det blir. Men dom ÄR där. Så nu har jag, första gången i mitt liv spikat lister av alla de möjliga sorter, samt lagt in dörrar och fixat fönstersmygar och allt möjligt petande och påtande. Det tar tid, och skillnaden är inte enorm, men aj aj va fint det blir när det blir (sådär, lite ditåt iallafall) som det ska 🙂

Så eftersom jag idag inte är riktigt arbetsduglig i skogen, snarare livsfarlig för mej själv, så tror jag att jag kryper upp på vinden och ser om jag skulle få hängt upp nån gardinstång, tvättat något fönster, och kanske man skulle ta och försöka få den sista lilla tapetbiten på plats,det fattas en tapetbit i detta hus, den ska vara ca 20x30cm och den har inte kommit på plats på 7-8 år, kanske idag?

 

8 januari, 2016 av Charlotta

Enkelt och fungerar prima

-19,6. Mer har jag inte sett på min mätare. Pappa (som alltid ska vara värst här på holmen 🙂 ) hade väl nog ner till -22. Det räcker riktigt bra till. Idag står mätaren på – 8, och de närmaste dagarna utlovas det lite humanare temperaturer. Låter riktigt bra det, med tanke på att jag har ”bara” 2 oöppnade ensilagebalar inne och måste sparka igång någon traktor endera dagen. En bal räcker till ungefär 4-5 mål, beroende på hurdan bal det är, så jag behöver inte starta traktor och köra in balar alltför ofta när jag kan sätta upp 4-5-8 balar på vinden. För kunnas skull, skulle jag kunna sätta upp fast 20 balar på vinden, men de är så tunga att rulla runt på, så jag brukar nöja mej med en rad av balar i mitten.

Hur klarar sej fåren nu när det är såhär kallt? Frågar folk ibland.

Ibland funderar jag också. De har väldigt lite ull på magen och benen, men det är nog bara att konstatera att de klarar sej väldigt mycket bättre än vad man själv gör. A och O är ju dock att de får mat. Ordentligt med mat. Och vatten. Vattnet är en av de saker som är mest problematiskt med när det blir såhär kallt. Jag har får, och de är inte lika kräsna och vattenkrävande som tex. mjölkkor. Eller ko-djur över huvud taget är det annat med. Får är rätt enkla att hålla med vatten, men, dom ska ändå också ha sitt. Utan vatten blir det inte heller bra. Att hålla en vattenbalja ofrusen i -20 grader är inte sådär bara huxifluxi. Det finns alla de möjliga fina, dyra vattenkoppar och baljor det inte skall frysa i, men jag har som vanligt ett eget enklare, billigare system på det hela. Det fungerar hur bra som helst ända tills lamningen kommer igång, då blir det lite justeringar, men inte mycket.

Jag har baljor, helt vanliga mjuka plast-gummibaljor. Hård plast knäcks och går sönder så fort de får en stöt när det blir kallt, så de är värdelösa, men sånadär mjuka baljor håller hyggligt. Dessa placerar jag ut där jag vill ha dem på hösten och sen flyttar jag dem inte. Med tiden växer ströbädden runtomkring baljorna och det börjar värma sej i ströbädden. Den värmen är superbra när det blir kallt, den ser till att det inte fryser längst ner i baljan och det håller vattnet ofruset. Visserligen fryser vattnet uppe på ytan rätt fort i -15-20 grader, men många gånger håller sej vattnet ofruset flera timmar. När lamningen drar igång går det inte att ha baljor nere i ströbädden, då blir det att lyfta upp baljorna så inte något lamm går och druttar i. När lamningen drar igång är det sen mer hålligång i fårhuset, jag går där oftare och kan ge vatten flera gånger om dagen, och fåren dricker då också mer, så då hinner det inte frysa på samma sätt, och fryser det, så är jag ändå där ganska snart igen och kan ge dem vatten. Men, när det blivit is i baljan, lagat ett islock på, så brukar jag hacka bort isen, ösa upp den med en stor hålslev, eller såntdär frityrgaller och så håller sej vattnet bättre ofryst en lite längre tid igen. Jag fyller på vatten i baljorna från vattenposten med en vanlig trädgårdsslang som jag tömmer efter varje användning, eller så bär jag ut det med ämbar. Vattenposten, där vattnet kommer in till fårhuset är försedd med elvärme en bit ner i slangen så att det inte skall frysa. Fryser den slangen är jag ”so in deep shi..”. Då är jag utan vatten i fårhuset. Det har hänt en gång för länge sedan, som tur är har jag en händig far som den vintern tinade fler slangar, så jag var inte ensam om det, men kul var det inte att öppna kranen och inget vatten kom… Det blev att ta upp kranen och fara med het vattenånga in den vägen och tina upp proppen som inte var så långt borta, fel på värmekabeln i röret? Ja, inte vet jag men jag slapp iallafall ta till ”vatten-till-djuren-lösningen” från 1930-talet. Många gånger när jag öppnar kranen och vattnet forsar, tänker jag på när min moffa berättade hur han hade haft som uppdrag när han var ung att sköta om hästen. Han var äldsta barnet här på gården och fick ta hand om hästen och mycket av det jobb som skulle göras med hästen. Bland annat skulle han och hästen se till att de andra djuren fick vatten. Vattnet i brunnen skulle vara åt folk, så det var att ta släden med tunnor på och fara ner till sjön, hacka upp vaken, ösa tunnorna fulla med vatten och sen köra upp det till djuren.

-ja, he va ti hack hål i vaakin me bildn, å öis tunnåna fulla, å så va he ti kör åpp ti föuse. Men, för vart stig som hästn to, skvimpa he över å sledan blei som ein enda isklomp innan vi va näär föuse. He vaa int naga viidare alls int.

Jag kan knappt skriva svenska, och skriva dialekt blir nästan obegripligt, men jag minns så bra hur moffa berättade om vattenkörandet som han inte alls tyckte om. Är glad så länge jag slipper börja dagen med att hacka hål i en vak för att få vatten åt djuren.

Vid vattenposten har jag en 200 l. tunna stationerad. Den är vadderad med bergull och fårull så den inte ska frysa. Ibland har det hänt, när kyla pinar sej in överallt, att det vill slå en krans av is längs sidorna, men ännu, trots kylan, så har den hållit sej isfri riktigt bra. Den försöker jag alltid ha lite drygt halva i så att jag alltid har vatten att ge ifall någonting frusit någonstans, och så är det så lyckligt att kranen börjar bli lite otät så den står och droppar lite sakta.

DSC_1255[1]

Man ska inte göra det så invecklat om man inte måste. Som lock har jag en skiva bergull i en sopsäck. Fungerar prima 🙂 Visst är det lite bökigt med slang och balja, och nog är de fina dedär frysfria vattenkopparna/baljorna. Men jag föredrar att ha allt så enkelt som möjligt, det tar inte länge att ge vatten såhär heller, kanske 5-10 minuter om dagen. Har man mer och fler får, då är det klart att man kanske måste ha ett system som fungerar smidigare. Eluppvärmda vattenkoppar/baljor osv… men, om det blir strömavbrott då? Då sitter jag i smeten också, men jag lenar hellre 5 meter fruset rör, än 50 meter fruset rör.

Avslutningsvis, till alla er som kämpat med frusna rör i kylan… Hejja hejja, kämpa på!

5 januari, 2016 av Charlotta

-16

– 16 grader ute, och på väggkalendern står det 2016. Så var den här, vintern. Prima prima säger jag som önskar mej lite is den här vintern. Man får väl se vart den här vinterknäppen tar vägen, men, vi är iallafall bara i början av januari, själva vintermånaderna är kvar 🙂

Jag har inlett året lite sakta och försiktigt. Kanske borde jag ha varit till skogs då som temperaturen var trevligare, men det har funnits att grejja med inomhus. Jag tänkte försöka få lister i alla knutar på vinden. Vinden är annars helt färdig, men nån dörr, lister och sånt kom aldrig på plats då som renoveringen var som intensivast, men nu… Nu ska de dit! Så där har jag tillbringat en hel del av de första dagarna av 2016. När jag inte har spikat lister så har jag plockat papper, jag sitter med min ”dokumentövervakning vintertid”. Jag har alla papper färdigt ihop plockade, så det är egentligen bara att skicka iväg, sen har jag ”bara” utredningen om hur jag bevarat lantrasen kvar… Kommer att sikta på att göra en så kallad fritt formulerad utredning, detaljerad sådan visserligen, men jag kommer att göra en enklare variant än den hopplösa blankett som de har skickat med som alternativ, skriva alla fårens signum för varje år sedan 2008 och kruxa alla de x-1000 kryssen, det gör jag bara inte! Det är de pappren som ska in nu, som har dead-line om bara några dagar, sen finns det diverse andra papper som också ska kikas över, men de har inte en katastrofdatum riktigt imorgon, så de får vänta lite på sin tur. Men, året tog ju slut, så nu ska 2015 summeras också till pappers och siffror.

Så papper, papper är hur jag inleder året. Och elda, elda. En hel del av dagen går åt till att se till att vatten inte fryser och att det finns värme i alla kojjor och källare. 🙂

 

23 december, 2015 av Charlotta

Var nöjd eller sluta…. och jo, god jul också!

DEN KOMMER!!!

Julen.

Men hur ska det gå? Blir det en vanlig jul i år? En jul med klappar, sång och dans, en tomte med stor säck med massor av julklappar, eller kommer tomtens säck att vara lite mindre överfull i år? Kommer kanske inte tomten med en playstation 4 och en massa minecraft spel, eller en såndär livsfarlig hjulbräda, eller kanske senaste multimaskinen, tänk om han bara har med sej ett par kalsonger och stickade sockor!!???

Nej fy och fasa! … I synnerhet om man är 8 år!

Kanske det är nåt som kommer att vara faktum för ett och annat barn denna jul, och kanske många jular framöver? Ekonomin (sådär i stort) är en utförsbacke, och de flesta av oss sitter i likadana pulkor, påväg utför. Som jordbrukare har vi åkt pulka ganska länge redan, men ändå lyckats att inte krascha djupt nere i dalen.

Vad är det som regeringen håller på och knåpar ihop? Mindre semesterdagar? Mindre pengar? Och helgersättningen då? Vad ska det bli med den??? Betyder det att man skall vara fruktansvärt glad i år om man får ett par kalsonger, för nästa år kanske det bara blir 2 mandariner i paketen!

-Nej, det går vi inte med på!  … Alternativet då? Vilket är det?

Ja, jag blir lite … sådär, ”jaa-a… det är väl inget nytt… ? ” När det pratas om nedskärningar och mera jobb och mindre pengar.

Vardagsmat för en jordbrukare… Vi är vana pulkaåkare, utför går det, och man får trolla med knäna ibland för att hålla pulkan på rätt…

????

Bara för att sleva upp en slev sopprötter ur soppan, skall jag dra några exempel.

Jo, såhär. Du blir lovad X antal euro i stöd för att odla en växt, den ger lite mer i stöd, och du har förutsättningar för att odla det, lika gärna som att du odlar nåt annat kan du odla det. Så du odlar den. Det är tydligen det som myndigheterna vill eftersom dom höjt på stöden för det. Sen när det kommer till kritan, att stöd skall börja fördelas, så hoppsis, det fanns visst X antal 1000 andra som tänkte likadant, och så mycket pengar har inte avsatts till det, så, ”jäh, ni får dela på det som finns” Det kan bli ca hälften av vad som utlovats, eller nåt sånt, ni får ta vad ni får…

Var nöjd eller sluta.

Du odlar en växt som skall förvaras i lager, för det kan du få lagerstöd. ( Det är tänkt för att inte alla grönsaker som finns i landet skall proppas in i butikerna på hösten, utan att bönder ska ha råd att hålla grönsaker i lager tills lite senare på vintern – våren.) Du fyller ditt lager till toppen, du har fått det att växa riktigt fint i år. Du lämnar in din ansökan om lagerstöd, men nähä, vettniva, det är så många som ha lagrat i år, ni får dela på det som finns, det blir inte så värst mycket då många fått bra skörd och har sina lager fulla…

Var nöjd eller sluta.

Du sätter lök, tidig lök. Den är dyrare i utsäde än lök som skördas senare. Den ska skördas inom en viss tidsram för att kallas tidig. Du gör det. Du gör vad du kan. Du sätter tidigt, du skördar inom den utsatta tidsramen du fått. Men, nähä, den har blivit förvandlad till sen lök iallafall. Fast du köpt tidig sättlök, satt den tidigt och gjort allt du kunnat enligt konstens alla regler. Det bara blev så. Du fattar ingenting, men beskedet du får emot dej i luren är tydligt och klart, du får inte betalt för ”tidig lök” du får betalt för sen lök. Skillnaden i pris mellan tidig lök och sen lök, är ca hälften + att betalt får du nångång sen i nästa år. Om solen skiner på måndag och göken gol innan 15 maj.  … Nej, där drog jag till med ett skämt så det small om det, men ibland känns det så. Man måste ha humor om man inte ska bli alldeles utbränd och tappa förståndet helt. Att tåla sånthär! Att tåla att en dagen få en information, en annan dag en helt annan, och helt kallt finna sej i att bli kastad mellan överlevnad som jordbrukare och att gå i konkurs… Skillnaden är hårfin, men…

Var nöjd, eller sluta.

Du lämnar in alla papper i tid, alla ansökningar och bilagor, och ansöker om ett stöd för att bevara vårdbiotoper ( betyder att det är ett område som är värdefullt att hålla så det inte växer igen, inte gödslas och inte drivs med järnhand, utan sådär som det ska drivas för att moder jord ska må så bra som möjligt) och gudarna ska veta allt vad det heter. Och du SKA ha allt inlämnat i tid! Den magiska datumen närmar sej och du skriver och fyller i alla kruxar så gott det går, till långt in på nätterna. Utbetalningsdatum, förskottet, för det stöd du sökt är i november. Hela vintern, sommaren och hösten jobbar du med områdena. Du håller koll på alla djur som där betar, fyller i alla skötseldagböcker, röjjer sly och slår vass och inspekterar och funderar. Du har alltså utgifter för området du sökt stöd för hela tiden. När ”förskottet” kommer, reder det upp kostnaderna man haft för att bevara ett värdefullt objekt i flera månader. OM det godkänns. När får du veta det? Jo, nästa år. Nångång ”i början” av 2016 blir det klart. Ok, du vet om det. Och när får du det utlovade förskottet, jo simsalabim, ungefär samma dag som den magiska datumen för att utbetalningarna av förskottet skulle börja, då kommer man på att ”-vet ni va, det här systemet fungerar inte, hur ska vi kunna betala ut förskott då vi inte ens vet om det blir godkänt” …. NÄJUSSTDEJA! Så.. några stöd för områdena man jobbat med ett helt år, det kommer nästa år. Kanske. Det kommer jo, om det blivit godkänt, annars, nä. Det utlovade stödet, förskottet, existerar inte längre, eller hur de nusen blir…? Systemen och programmen är inte färdiga? … Nähä, men när jag skulle lämna in mina ansökningspapper, då fick det inte bli försenat med en minut!?

Var nöjd eller sluta.

Jag tänker inte börja dra upp alla småsaker som dessutom kan slå in som sanktioner ifall du gör ett litet fel. MEN, hårresande historier kommer mot öronen emellanåt… Och på nåt vis har det blivit som värre nu när det dragit igång en ny period, systemet är nytt, svångremmen dragits åt ytterligare, och nu på hösten, just innan jul, börjar domen på alla de världens granskningar ha blivit färdiga. Många sömnlösa nätter har förflutit sen den dagen då telefonsamtalet kom, ” grattis, vi kommer att komma och övervaka din gård på torsdag”, och resultatet…

-Dom kommer att dra in stödet på …. och … för jag hade inte alla papper när dom kom och granskade.

-Jag missade markkarteringen… gissa hur mycket sanktioner jag får!?

-Jag missade anmälningsdagen på slaktdjuren, så vi får några 1000 – 10.000 euro bort från stöden för år 2015.

-Vi missade helt dedär med hur man skulle anmäla —-, så, jag vet inte hur det kommer att gå… Jag förstår inte, ifjol var det ju inte alls så, men nu… och jag visste ju inte det, för jag låg på sjukhus när det var kurs, så jag missade utbildningen och …  Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska göra…

Var nöjd eller sluta

Jaha, och sånt ska man helt kallt finna sej i. INGEN har farit illa, ingen mår dåligt även om ett djur inte blir anmält som slaktat EXAKT på rätt datum. Misstag händer. Det är mänskligt! Men, nej. Sånt kan bli helt kolossalt dyrt. Blir det en endaste miss i anmälningarna så är myndigheterna framme och jagar en, som gamar jagar efter en halt hare.

Till och med att låna böcker på biblioteket fungerar bättre. Då kommer det ett meddelande på mail när dagen för att lämna tillbaka boken börjar närma sej. Om det skulle vara så in himmelens viktigt att få djuren ur register EXAKT när det ska, utan att det skull gå någon vecka över tiden, skulle det inte gå att få till ett system som skickar mail till bonden från registret att ”pling, kossa nr FI 123456789, har nu slaktats på slakteri nr 0123, stämmer det, ni har inte gjort en slaktanmälan! Gör det nu eller så kommer ni att få sanktioner på 5% av djurstöden.

Det är ju 2015, allt annat går att få system och tekonologi till, men när det skulle gälla att hjälpa bonden minnas, att justja, det borde jag också göra, när han hon kommer hem från djuren sent på kvällen den magiska slaktdagen, och möts av en överfull diskbänk och 2-3-4 små barn som det också ska läsas läxor med, att, ajjo, det var det också, inte nog med att djuren for iväg med buller och bång, dagen tänjts ut till lite drygt lång eftersom slakteribilen var lite sen, det återstår ett pappersjobb ännu som SKA vara gjorda innan kl 00.00. Gääääsp.

Visserligen börjar dom ju nu komma på, att så som det nu är kommer att betyda undergång för en och annan, och diverse ändringar i sanktionssystemet ska väl bli av, men tänk er de som de redan ”hotat”, eller ska vi kanske lite snällare säga, ”berättat för” att de kommer att bli av med hela djurstödet för år 2015… Alltså, folk vimsas hit och dit! Ena dagen har du din gård i fritt fall och följande kanske inte?

Historierna är många. Ödena är många. För många handlar det om hela släktens historia att försöka driva en gård. Man kan inte sluta. För vad skulle man annars göra? Behövs det verkligen inte mat i denna värld? Hur kan ett så viktigt yrke som bonden få jagas med stora hot och bannor?

Jag då? Jo, jag hade granskning i somras. Trevliga var dom, damerna som kom. Och vad jag vet hade jag åtminstone det mesta i skick. Helt 100 kan man aldrig vara.  … Så, som så många andra bönder (jag vet att ni finns!) så kan jag ibland ligga sömnlös och fundera, hur månne det kommer att gå?

För tillfället är jag mest småsur på sånt här trassel, och kottar i karburatorn. Du kan inte slakta ett får över 1 år med endast EN öronlapp! NEJ bevars. Det har resulterat i att jag inte kunnat skicka iväg 4  får till slakt, för dom har tappat sin ena öronlapp nu på hösten och de ersättande jag skickat efter har inte hunnit komma. (Dom tappar oftare lapparna på hösten när jag tar hem dem, hemma har jag bara fårnät, och när maten lite minskar på betena brukar fåren sysselsätta sej med att sträcka efter mat genom fårnätet, ute på holmbetena finns bara lite fårnät, det är oftast fårnätet som är boven i dramat till tappade öronlappar) Så dom står nu kvar i fårhuset fast höstens slakttransport redan gick och dom egentligen skulle ha behövt vara ombord. Dom kommer alltså att stå och äta hela vintern, och inte ge någonting alls. Det mest olönsamma man kan ha. Dom HAR en lapp, som innehåller alla siffror som kan tänkas behövas, men. Nej. Det går inte! Kanske skulle jag ha behövt skicka efter ersättande lappar tidigare, men, dom måste ju tappa dom först iallafall, innan jag kan skicka efter ersättande! Att skicka iväg dessa 4. Endast 4. Det är ännu mer olönsamt än att ha de kvar.

Var nöjd eller sluta.

Stöd? Varför dillar och jomsar jag så mycket om stöd? JO, det är så! Det bara är så! ”-Bönderna behöver ju inte jobba, dom får ju stöööd”… sånt hör man emellanåt. Jo, visst får vi det, men annars skulle en liter mjölk kosta typ 8 euro, och en fårfiol 300euro.

”Det folk inte betalar via matsedeln, går via skattesedeln” sägs det också ibland, och det ligger väl nånting i det. Skulle vi inte få stöd skulle inte det finnas nåt jordbruk.

Det jobbiga i kråksången om stöd är att man hela tiden, som jordbrukare skall anpassa sej till en massa regler och förordningar som ploppar upp som svampar om hösten. Det fylls på, tas bort, det ändras och justeras. Pengar. Ja, visst förstår jag, att får du pengar så ska det vara kontroll också! Ingen ska få pengar för saker den inte förtjänat/gjort likt för… JA! Visst ska det vara så, men, ge väl bönderna en chans, acceptera misstag och av att vara skitpetig blir ingen lyckligare av.

Det är så enkelt men ändå så svårt.

Så hur blir det med julen i år?

Ja, säg det den som vet. Antagligen lär den komma i vilket fall som helst. Det viktigaste, om man riktigt tänker efter är kanske inte den där spelgrunkan och det senaste i mobiltelefon. Hur man får det inpräntat i ett huvud på en 8 åring skulle jag gärna vilja veta, för det kämpar jag med lite varje dag. Jag har en 8 åring hemma som inte gör annat än pratar om julen, tomten, och allt vad han kanske ska komma med, för det har han önskat sej. Jag försöker förklara att i år kommer nog inte tomten med alla Star Wars lego grunkor som finns för jag vet att tomten inte kommer att komma med allt det som står på hans önskelista. Men, det är helt ok, för, egentligen, hur mycket plast behöver ett barn?

……  .. ….. .. . . . . Suck….

Jag har skrivit på den här bloggen någon vecka. Ibland känns det som att nej nu Lotta får du försöka ta det lite piano. Inte är det så farligt. Följande dag hör man någonting igen av någon bekant eller vän, eller så får man själv en utredning på halsen, som innehåller något 1000 kryss, som sträcker sej bakåt i tiden ända till 2008, då blir humöret sådant att jag tänker, nej inte är det så farligt,, DET ÄR JU ÄNNU VÄRRE!!!

Men, vad göra… Ja, jag försöker alltid vara optimisten som tänker att jo, det banne bara ska gå att leva på jordbruk. Det ska gå även om man inte har 200ha och 500får. Det bara ska gå. Men, optimisten i mej börjar få ta ordentligt med stryk…

Jag då, vad skulle jag göra om jag inte gjorde det här? Ja, ibland slår tanken mej. Kanske oftare nu än förut. Jobba 8-16, få lön varje månad. Pengar som är helt mina egna! Pengar som jag inte behöver köpa tutthinkar för. Semester, tänk att få ha en månad semester. Sådär att man inte alls behöver göra någonting alls! Det lockar. Tanken är lockande…   … En stund. Sen börjar jag se på mina egna fördelar, och dra upp alla nackdelar med att vara ”vanlig” knegare. Sen far ivern och jag inser, att nä. Det här är nog det som passar mej. Det är min livsstil. Antar jag, jag vet inte, för jag började min bana bland fårstängsel och timotej som 19 åring.

Men, om det skall fortsätta såhär, med mårran bakom knuten och sömnlösa nätter så får man nog fundera om, vare sej man vill eller inte…

Nå, nu ska vi inte måla någonting fult på väggen. En dag i taget och göra så gott man kan. Julen kommer, med eller utan plast.

———————————–

Och nu är den här. SSWISSHH sade det och så var vi framme vid julen. Såhär dagen innan själva dagen D, så läser jag igenom hela min text och tänker fy vad makabert att häva ur sej allt detta dagen före julafton… Vilken glädjedödare! Men, till lika, det är ju såhär. Julafton eller inte så är det här fakta för många julfirare där ute. Många kanske sitter med glöggen i ena handen, pappren i andra och grubblar över hur de skall kunna komma vidare med sej och sitt.

Själv sitter jag på Dånö i Geta och kan konstatera att jag glömde att handla hundmat idag. Det är det största jag orkar grubbla på för tillfället. Imorgon lär det bli Kalle anka, skinka, tomte och hela baletten. Julen är här.

Jag vill önska er alla en jättefin jul. Önskar att den blir bra. Om du som läser, läser det här efter jul, så hoppas jag du hade en riktigt trevlig jul. Sen spelar det ingen större roll om tomten hade en STOR säck med sej. Om tomten kom över huvudtaget. Eller om det kanske fanns kalsonger i paketen, eller om du kanske blev utan. Den stora saken är nog ändå att man lite stannar upp och försöker koppla av en liten stund. Snart ska det ut och åkas pulka igen. Ett nytt år kommer. Jag önskar och hoppas det blir mera ordning och reda 2016… Om man säger såhär, ur bondesynvinkel kan det nästan inte bli rörigare, vad gäller pappersexercisen. De är lite så att det man egentligen håller på med, ni vet, brukar jorden, sköter djur och sånt, det är nästan som en ”bisak” i det hela, det fixar man, det är en naturlig/enkel sak, men, den där andra biten, det är den som man kan bli helt slut på…

Nå, nog snarvlat. Tack och förlåt… 😉 Jag önskar er alla en RIKTIGT GOD JUL!!!

9 december, 2015 av Charlotta

Som gamla gastar

Ja, som gamla gastar står de där och glor på en när man går förbi. Det som i tidernas morgon utgjorde en kärna i gårdens liv och leverne är nu alldeles för smått och klumpigt att ha att göras med. Det som inte används, ständigt repareras och underhålls, kommer sakta att falla offer för förruttnelse, och att hinna undan förruttnelsen är inte lätt när man är en kratta på att bygga, har fullt upp med de hus som fungerar, och dessutom har alldeles för många små kojjor att hålla reda på istället för någonting större, som fungerar lättare att använda. Jag räknade en gång till ca30 små tak som vi håller reda på här på holmen… Inte bara jag, men ”tak som tillhör min familj, som man kan hamna med på takläggartalko till”. Det handlar då om allt från lekstugor, rior, lador, strandbodar, källare, osv, alltså allt som har ett tak, som gärna skulle få vara tätt, för det finns nåt som gärna skulle få bevaras på insidan.

DSC_1121[1]

De står där som gamla gastar och glor på en när man går förbi. In ska man snart börja akta sej för att gå, och jag har försökt tömma bort det som finns på insidan. Det är när något gammal hus skall tömmas som man inser hur mycket saker det finns i världen. Men, vad ska man göra av alla möjliga gamla grejjer? Inte bränna upp. Det har jag på det klara. Eller? Suck, vad ska man ha det till då?

Det som inte håller att ta i, så det måste/kan och får man bränna upp, men redan husens fina breda brädfodring, som är murken nere, men lite hållbar upptill? De är så häftiga på sitt eget sätt, så de ska jag spara. Tror jag… Endel av dem… Hmm… Till vad då? Ja, inte vet jag, men brännas ska de inte… Och så har man då åter en återvändsgränd man inte smidigt kan trassla sej ur, utan att huvudet spelar spratt.

DSC_1123[1]

Själva fähusdelen (till vänster i bild) är av tegel. Eller nåt sådant. Visst är det tegel, men de var nog ganska sand-starkt blandning när de tillverkades. Så, håller de i 100år till, (antagligen inte) eller får följande generation på gården nippor och problem med det om man sparar det. Hellre kan jag ta mej an tabernaklet nu så följande får fundera på nåt annat. OM det kommer någon följande som vill filura på här, det vet man ju inte heller, men om. Man måste alltid räkna med att någon kommer att få ta sej an det, om inte jag gör det. Visst, det går det också, men, jag vet hur det är att börja från minus-sidan, med att riva först och sen bygga uppåt, så det vill jag helst inte sätta på någon annans huvud.

Sånt här funderar man. Kanske jag skulle få rumpan i ring i höst/vinter och få bränt upp det som brännas kan, renovera upp kåkarna, eller så… suck, får de stå där ett tag till, tills de kommer ner, och sen… ja, vad sen…