2 februari, 2016 av Charlotta

När kommer den första?

Ja, nu är det inte många lediga dagar kvar… jag bara väntar på första dagen när det inte bara säger BÄÄÄÄ BÄÄÄ BÄÄÄÄÄ när man öppnar fårhusdörren, utan också ett litet bää…

Jag satte baggen med en del av tackorna 3.9. Därefter ”fyllde jag på” med tackor vartefter jag fick dem klippta och hem från holmbete. Men, när kommer den första tackan att lamma?

En tacka är dräktig ca 147 dygn. Så det betyder att dagen ”bää” kan komma precis vilken dag som helst!

Jag kröp omkring i fårkätten och inspekterade lite igår, och joo-o, det börjar ta sej…

DSC_1364[1]

25 januari, 2016 av Charlotta

12 små frågor…

Ja, då hade vi varmare väder på gångs? Var det den vintern det?

Nä, jag bara inte tror så… Men, vem vet? Blir det bara rådd och klått resten av vintern, eller ska vi få några knäppar med -10 -> -20 ännu? Eller var vintern som varit ”bara början”, och nu börjar småningom vintern, ”på riktigt”?

Det är ju iallafall bara januari ännu och rejäl vinter brukar det kunna bli i februari, men.. eller.. hur ska det gå månne? Merkurius ställer sej dessutom väster med solen och vad får vi då? Bara plutt, regn och rådd, eller kommer snowzilla som härjade i USA hit? Tänk om det ställer sej ett högtryck på Island, då kan vi få vinter så vi är nöjda? Enligt röjknoppningen skulle det laga isar först i början av februari, den isen det har lagt, var det bara sådär på ”bonus”?

”He måst va nan bliidå imillanåt å” och det är väl nu det, men, vad kommer det sen? Någon?

22 januari, 2016 av Charlotta

Den där isen…

Skäribor vet vad det handlar om. Menföret. Man kommer ingenstans och man får lov att fara och handla när andra tycker att det ska passa en, inte när det går bra, eller skulle passa att fara. Förbindelsebåten går och då ska man vara på bryggan om man ska med. Eller så får man ta sej fram bäst man kan och vill, om man har farkost som går genom isen, eller flyter ovanpå den, eller så försöker man gå med fjäderlätta steg och provar, och riskar åt sej en väg, men till lika riskerar man att få såra i byxbuntarna. Inget alternativ är väl kanske idealiskt, och bekvämt, men vad gör man?

Isen la med milt våld i år. Här iallafall. Det blev ordentligt kallt med en gång, -15-20 grader på bara några dagar. Sjöröken steg kraftigt från öppenvatten ganska länge. Vattnet var varmt, och luften kall. De lade is, men den växte inte. Det lagade fula ”tärjor” lite varstans till en början, de frös så småningom ihop, men det är tydligt tecken på att det finns värme där under som SKA upp.

Vi måste ju inte över isen. Vi kan gå över bron. Men, ska man ha hem någonting, vad det sen än må vara, så nog är det himmelens fint att kunna köra ända hem med vad det sen än är. Så, så fort det började hålla att gå över isen, vilket är ganska fot här på insidan i den flada som ligger mellan Ytterholm och Kirjais, så började också pappa arbeta med den. Först gick han en dag i flera timmar och skyfflade försiktigt bort rim och den lilla snö som kommit. Snö på isen isolerar otroligt, så ska man få en väg som kan växa till sej gäller det att få bort snön. Sen gick han med snöskuff nån vända och så småninom gick det att köra med fyrhjuling och ploga vägen med den. När kylan såg ut att hålla i sej drog han upp en ny väg lite på sidan av, ”traktorvägen”. Finns det chans att man kan få traktoris, så …. oj oj vilken lyx! Dock inte menat för stora traktorer, men skulle det redan gå at få is som skulle bära lilla pärlan så är det värt arbetet att laga den isen! Sagt och gjort, pappa vattnade isen i några omgångar, plogade den ren från snö så fort det kom en snöflinga, och nu har han mätt upp till 23-25cm tjock is, för någon dag sedan, på den vägen, alltså, det börjar småningom hålla för lilla pärlan. Tanken är att, om man får traktoris, så gäller det att frakta diverse grus, sand och sånt hit till holmen. Vi kan inte bara ringa och beställa hem ett lass grus, det ska hit också. Pråmen finns, men, det är ganska bökigt, vingligt och ta otroligt mycket tid att krejsa på med den, så, isföre = idealiskt!!!

mms_20160122_110227[1]

Pappa vattnar isen med en liten snurra. Arbetsförhållandena är väl kanske inte direkt optimaliska, -15 – -20 grader kallt och ergonomiskt så det förslår…

Inte är isen jättestark ännu, men, bara den hålls bar, och det hålls kallt, så börjar den sakta växa neråt, att man inte måste hålla på och bygga på den uppåt. Pärlan är inte så stor och tung, så bara ”hästen är liten och lassen är små” så ska det väl nog ordna sej med något litet gruslass småningom…

Jag har också själv passat på lite nu när vi har lite tjockare is. En dag var jag och hämtade hem ribbor och lister, en annan dag var jag och hämtade hem mjölkpulversäckar, saltstenar, lammknoppar några säckar, och lite dittan och dattan som kan vara bra att ha hemma. Kör till staden och lastar allt på släpvagnen. När jag kommer ner till stranden på Kirjais sidan, kopplar jag loss vagnen från bilen och hänger vagnen bakom fyrhjulingen istället, och så går det att dra hem lasset över isen ända hem till trappan! LYX!!!

Det gäller att passa på nu, och försöka tänka efter vad allt man ska ha hem. Det kan ju hända att vintern håller i sej och att vi kanske ännu hinner få bil-is. Då kan man lasta allt i bilen och köra hem till trappan med den, men ifall det inte vill sej så väl, ifall vintern ger sej, vattnet börjar stiga och göra det krångligt i stränderna, då är det lika bra att ha så mycket som möjligt hemma då det nu går så smidigt som det gör.

Så, vi har is. Men, det betyder INTE att isen håller i skärgården!

Is är lömskt, och bara för att det varit kallt länge, betyder det inte att isen håller helt sådär som en självklar sak.

Är man inte i skriande behov och utav nöden tvungen att bege sej ut på isen, så ska man absolut låta bli!!!

 

19 januari, 2016 av Charlotta

2 dagar

DSC_1291[1]

Exakt så länge fick jag greja på i skogen, sen slog flunsan till. Jag har en liten ruta kvar på det nya betesområdet ”söderåker”, där jag höll på ifjol, och den hade jag tänkt gå igenom nu, men så kom flunsan och det fick lov att bli en paus. De cirkulerar ju lite flunsor och diverse överallt, så att man får lite flunsa är ju inget konstigt. Bara riktigt onödigt. Nå, bara den lite ger sej så ska jag nog tillbaka till samma ställe där jag slutade, men det är lika bra att låta flunsan ha sin tid och skogen ha sin tid, nu när man kan hålla lite lugnare. Sommartid är det värre, får man flunsa då kan det vara svårare att försöka ta det lugnt. Igår hade jag stegring, men idag känns det redan bättre, så jag hoppas det är en snabbt övergående sort. Må hända jag har lite feber-känningar idag också, är helt slut i kroppen, men huvudet känns inte som äppelmos på samma sätt som det gjorde igår. Jag har inte mätt feber, så jag är nog på bättringsväg. 🙂 Ska ändå hålla lite lugnare idag, jag har skjutsat Mathias till skoltaxin, eldat och burit in ved i mommos hus, eldat och burit in ved i mitt hus, matat fåren och det enda jag måste göra till idag är att hämta Mathias från eftis, skjutsa han till ”miniboll” och sen mata fåren igen, samt läsa läxor. Men, i övrigt tänker jag inte slå så många strån i kors.   …. hmm, vad ska jag göra då?

Att ligga och glo i takt bara orkar jag inte! Men, kanske jag skulle ta och försöka få några lister på plats på vinden igen?

Ni vet hur det är… Alla ni som byggt ett hus från grunden, batting för batting, bergullspaket för bergullspaket, gipsskiva för gipsskiva, skruv för skruv, tapet för tapet… Sen när man kan bo i huset, sen tar det ibland stop. De sista listerna kommer aldrig på plats!?

När det huset jag bor i blev så färdigt att man kunde bo i det så blev endel lister och lite små diverse detaljer olagade. ”det behövs ju egentligen inte, man kan ju bo i huset ändå”… yess. Det går så bra så, vad ska man med dörrar till egentligen? Den sista lilla tapetbiten behövs ju inte egentligen, ingen kommer ändå att se att den fattas där… Varför ska man ha laminat i en skrubb, det är ju ändå bara man själv som går där…

Då, när huset blev beboerligt på vinden och jag tog den i bruk så var min tanke att ”strunt i diverse allt såntdär, jag orkar inte såga till någå lister nu, såga och passa in lister kan jag göra sen när jag kan sitta på min rollator och vila mej emellanåt”. Inte har jag någon rollator ännu, men jag fick för mej att nu, nu hade jag humör för att få lite lister på plats! Ibland faller ivern på, sådär från en klarblå himmel kom jag på att nu, nu sku de gå att passa in lister! Sånt har aldrig hänt mej förut, så jag blev lite förvånad själv. Supersnyggt och bra kan jag ju inte skryta med att det blir. Men dom ÄR där. Så nu har jag, första gången i mitt liv spikat lister av alla de möjliga sorter, samt lagt in dörrar och fixat fönstersmygar och allt möjligt petande och påtande. Det tar tid, och skillnaden är inte enorm, men aj aj va fint det blir när det blir (sådär, lite ditåt iallafall) som det ska 🙂

Så eftersom jag idag inte är riktigt arbetsduglig i skogen, snarare livsfarlig för mej själv, så tror jag att jag kryper upp på vinden och ser om jag skulle få hängt upp nån gardinstång, tvättat något fönster, och kanske man skulle ta och försöka få den sista lilla tapetbiten på plats,det fattas en tapetbit i detta hus, den ska vara ca 20x30cm och den har inte kommit på plats på 7-8 år, kanske idag?

 

8 januari, 2016 av Charlotta

Enkelt och fungerar prima

-19,6. Mer har jag inte sett på min mätare. Pappa (som alltid ska vara värst här på holmen 🙂 ) hade väl nog ner till -22. Det räcker riktigt bra till. Idag står mätaren på – 8, och de närmaste dagarna utlovas det lite humanare temperaturer. Låter riktigt bra det, med tanke på att jag har ”bara” 2 oöppnade ensilagebalar inne och måste sparka igång någon traktor endera dagen. En bal räcker till ungefär 4-5 mål, beroende på hurdan bal det är, så jag behöver inte starta traktor och köra in balar alltför ofta när jag kan sätta upp 4-5-8 balar på vinden. För kunnas skull, skulle jag kunna sätta upp fast 20 balar på vinden, men de är så tunga att rulla runt på, så jag brukar nöja mej med en rad av balar i mitten.

Hur klarar sej fåren nu när det är såhär kallt? Frågar folk ibland.

Ibland funderar jag också. De har väldigt lite ull på magen och benen, men det är nog bara att konstatera att de klarar sej väldigt mycket bättre än vad man själv gör. A och O är ju dock att de får mat. Ordentligt med mat. Och vatten. Vattnet är en av de saker som är mest problematiskt med när det blir såhär kallt. Jag har får, och de är inte lika kräsna och vattenkrävande som tex. mjölkkor. Eller ko-djur över huvud taget är det annat med. Får är rätt enkla att hålla med vatten, men, dom ska ändå också ha sitt. Utan vatten blir det inte heller bra. Att hålla en vattenbalja ofrusen i -20 grader är inte sådär bara huxifluxi. Det finns alla de möjliga fina, dyra vattenkoppar och baljor det inte skall frysa i, men jag har som vanligt ett eget enklare, billigare system på det hela. Det fungerar hur bra som helst ända tills lamningen kommer igång, då blir det lite justeringar, men inte mycket.

Jag har baljor, helt vanliga mjuka plast-gummibaljor. Hård plast knäcks och går sönder så fort de får en stöt när det blir kallt, så de är värdelösa, men sånadär mjuka baljor håller hyggligt. Dessa placerar jag ut där jag vill ha dem på hösten och sen flyttar jag dem inte. Med tiden växer ströbädden runtomkring baljorna och det börjar värma sej i ströbädden. Den värmen är superbra när det blir kallt, den ser till att det inte fryser längst ner i baljan och det håller vattnet ofruset. Visserligen fryser vattnet uppe på ytan rätt fort i -15-20 grader, men många gånger håller sej vattnet ofruset flera timmar. När lamningen drar igång går det inte att ha baljor nere i ströbädden, då blir det att lyfta upp baljorna så inte något lamm går och druttar i. När lamningen drar igång är det sen mer hålligång i fårhuset, jag går där oftare och kan ge vatten flera gånger om dagen, och fåren dricker då också mer, så då hinner det inte frysa på samma sätt, och fryser det, så är jag ändå där ganska snart igen och kan ge dem vatten. Men, när det blivit is i baljan, lagat ett islock på, så brukar jag hacka bort isen, ösa upp den med en stor hålslev, eller såntdär frityrgaller och så håller sej vattnet bättre ofryst en lite längre tid igen. Jag fyller på vatten i baljorna från vattenposten med en vanlig trädgårdsslang som jag tömmer efter varje användning, eller så bär jag ut det med ämbar. Vattenposten, där vattnet kommer in till fårhuset är försedd med elvärme en bit ner i slangen så att det inte skall frysa. Fryser den slangen är jag ”so in deep shi..”. Då är jag utan vatten i fårhuset. Det har hänt en gång för länge sedan, som tur är har jag en händig far som den vintern tinade fler slangar, så jag var inte ensam om det, men kul var det inte att öppna kranen och inget vatten kom… Det blev att ta upp kranen och fara med het vattenånga in den vägen och tina upp proppen som inte var så långt borta, fel på värmekabeln i röret? Ja, inte vet jag men jag slapp iallafall ta till ”vatten-till-djuren-lösningen” från 1930-talet. Många gånger när jag öppnar kranen och vattnet forsar, tänker jag på när min moffa berättade hur han hade haft som uppdrag när han var ung att sköta om hästen. Han var äldsta barnet här på gården och fick ta hand om hästen och mycket av det jobb som skulle göras med hästen. Bland annat skulle han och hästen se till att de andra djuren fick vatten. Vattnet i brunnen skulle vara åt folk, så det var att ta släden med tunnor på och fara ner till sjön, hacka upp vaken, ösa tunnorna fulla med vatten och sen köra upp det till djuren.

-ja, he va ti hack hål i vaakin me bildn, å öis tunnåna fulla, å så va he ti kör åpp ti föuse. Men, för vart stig som hästn to, skvimpa he över å sledan blei som ein enda isklomp innan vi va näär föuse. He vaa int naga viidare alls int.

Jag kan knappt skriva svenska, och skriva dialekt blir nästan obegripligt, men jag minns så bra hur moffa berättade om vattenkörandet som han inte alls tyckte om. Är glad så länge jag slipper börja dagen med att hacka hål i en vak för att få vatten åt djuren.

Vid vattenposten har jag en 200 l. tunna stationerad. Den är vadderad med bergull och fårull så den inte ska frysa. Ibland har det hänt, när kyla pinar sej in överallt, att det vill slå en krans av is längs sidorna, men ännu, trots kylan, så har den hållit sej isfri riktigt bra. Den försöker jag alltid ha lite drygt halva i så att jag alltid har vatten att ge ifall någonting frusit någonstans, och så är det så lyckligt att kranen börjar bli lite otät så den står och droppar lite sakta.

DSC_1255[1]

Man ska inte göra det så invecklat om man inte måste. Som lock har jag en skiva bergull i en sopsäck. Fungerar prima 🙂 Visst är det lite bökigt med slang och balja, och nog är de fina dedär frysfria vattenkopparna/baljorna. Men jag föredrar att ha allt så enkelt som möjligt, det tar inte länge att ge vatten såhär heller, kanske 5-10 minuter om dagen. Har man mer och fler får, då är det klart att man kanske måste ha ett system som fungerar smidigare. Eluppvärmda vattenkoppar/baljor osv… men, om det blir strömavbrott då? Då sitter jag i smeten också, men jag lenar hellre 5 meter fruset rör, än 50 meter fruset rör.

Avslutningsvis, till alla er som kämpat med frusna rör i kylan… Hejja hejja, kämpa på!

5 januari, 2016 av Charlotta

-16

– 16 grader ute, och på väggkalendern står det 2016. Så var den här, vintern. Prima prima säger jag som önskar mej lite is den här vintern. Man får väl se vart den här vinterknäppen tar vägen, men, vi är iallafall bara i början av januari, själva vintermånaderna är kvar 🙂

Jag har inlett året lite sakta och försiktigt. Kanske borde jag ha varit till skogs då som temperaturen var trevligare, men det har funnits att grejja med inomhus. Jag tänkte försöka få lister i alla knutar på vinden. Vinden är annars helt färdig, men nån dörr, lister och sånt kom aldrig på plats då som renoveringen var som intensivast, men nu… Nu ska de dit! Så där har jag tillbringat en hel del av de första dagarna av 2016. När jag inte har spikat lister så har jag plockat papper, jag sitter med min ”dokumentövervakning vintertid”. Jag har alla papper färdigt ihop plockade, så det är egentligen bara att skicka iväg, sen har jag ”bara” utredningen om hur jag bevarat lantrasen kvar… Kommer att sikta på att göra en så kallad fritt formulerad utredning, detaljerad sådan visserligen, men jag kommer att göra en enklare variant än den hopplösa blankett som de har skickat med som alternativ, skriva alla fårens signum för varje år sedan 2008 och kruxa alla de x-1000 kryssen, det gör jag bara inte! Det är de pappren som ska in nu, som har dead-line om bara några dagar, sen finns det diverse andra papper som också ska kikas över, men de har inte en katastrofdatum riktigt imorgon, så de får vänta lite på sin tur. Men, året tog ju slut, så nu ska 2015 summeras också till pappers och siffror.

Så papper, papper är hur jag inleder året. Och elda, elda. En hel del av dagen går åt till att se till att vatten inte fryser och att det finns värme i alla kojjor och källare. 🙂