Sida 114 – Bondbloggen

Och så blev det julafton

Vad händer på julafton? Mycket. Men, nu handlar det om paket. Min julafton kom tidigt i år om man tänker på paket.

Vad gör man om det man önskar sej av tomten inte kommer att rymmas i säcken och släden? Jo, man köper det själv. Jag har länge funderat på någonting att ”slå diverse” med. Sly, tistlar, starrgräs, nässlor, pipgräs, lite ett som annat. Någonting som går att sköta från traktorn och någonting som har någorlunda lättbytta delar och som inte är så stort och tungt, som inte kräver så stor traktor och naturligtvis gärna så billigt som möjligt.

Billigt och bra… Finns det?

Högst antagligen inte… Men, vad gör man? Man köper det som plånboken tillåter och försöker att inte gråta så mycket när det brakar och far sönder. Eftersom jag konstaterat att jag inte kommer att köra så mycket med en sån slyslåar-grunkagrej, vad jag tror ännu iallafall, så bestämde jag mej för att då behöver jag inte stirra mej blind på absolut högsta kvalitet och prestanda, en grej som de går att slå gallringsklar skog med behöver jag inte, utan jag kan sikta in mej på det billigaste alternativet som finns inom rimliga räckhåll, och som ändå är hävare än röjsåg och motorsåg. Så det blev en sånhär

En liten slagslåtter.

Aldrig använt liknande grej förut… så det lär bli någon dag som jag får hänga den bakpå och köra ut i skogen någonstans, utom räckhåll för hus och fönster och prova lite försiktigt… 🙂

Högen där längre bak är ”julklapp åt fåren”. Det är grindar. Jag har inte tidigare ägt sådana metallgrindar. Nu tog jag mej råd att köpa sådana. Jag har lite förstått, att dom som har sådana grindar inte förstår hur man klarar sej utan… Så det ska bli intressant att se hur länge det tar innan jag också är av samma åsikt, hur kunde jag klara mej i 15 år utan metallgrindar?

Sen finns där ännu underst i högen också en sak som jag länge sökt, en ganska smart utfodringshäck för rundbalar, åt fåren. Jag har en häck. En sån där öppen rund häck som man sätter balen att stå i på marken, och som enligt mej inte är genomtänkt för 5 penni. Att försöka förklara alla för och nackdelar med den häcken och för och nackdelarna med den här nya häcken som jag nu köpte blir som en enda gröt utan bilder. Och eftersom jag inte fått ihopmonterat den nya häcken, så tror jag att jag säger som så, att jag samlar på mej lite tankar kring den nya häcken och försöker återkomma till mina funderingar kring det där med foderhäckar, för det är inte ”sådär bara”… Som vanligt när det gäller mej, vad än det handlar om, så är mångt och mycket väldigt genomtänkt och vägt fördelar mot nackdelar väääldigt länge, och väääldigt omsorgsfullt.

Så, jag återkommer…

Funderingar en kväll i soffan

Så är då andra advent på inflygande – redan i morgon faktiskt. Precis hand i han med allt annat har även denna höst försvunnit alltför fort, undrar när och vart dom långa tråkiga höstdagarna försvann, numera hinner man knappt stava till november före även den månaden är historia.

Konstaterar i övrigt att allt går sin gilla gång i vår lilla bloggarvärld. Nisse svetsar sig framåt med nya projekt, Christer plöjer och skidar i en märklig blandning, Lotta håller ordning på sin holme och sina vintertrötta får, och jag sitter mest och grubblar. Det har nästan blivit min favoritsysselsättning att fundera över dåtid, nutid och framtid. I dåtiden finns mycket man vill ha tillbaks, i nutiden finns alldeles tillräckligt med ogjorda jobb, och om framtiden vet man bara mindre och mindre.

I det mikrouniversum som kallas mitt liv är det ju mycket som snurrar runt jordbruket. Man funderar över gamla misstag och framgångar och försöker komma underfund med hur dom hängde ihop – oftast med ganska klent resultat. Gällande nutiden går man igenom hur man ligger till nu och funderar över om något radikalt behöver göras just nu – idag eller i morgon (och sådant finns alltid) och vad gäller framtiden handlar det väl mest om oro, både på lång och kort sikt, men även förstås ett hopp om att allt skall ordna sig en dag – annars skulle man knappast orka en minut till.

En sak i taget:

Dåtid – fjolåret

På något konstigt sätt tror jag det gick rätt bra ändå. Det som var nytt för mig med fjolåret var ju att köra plöjningsfritt till stora delar. Plöjningsfriheten sparar en del pengar och framför allt en massa tid, men var nog lite bångstyrig i vårbruket. All vår början bliver svår gällde nog för mig där också. Jag provade ju lite ett och annat i metodväg, tallriksharvning, s-pinnharvning och riktig direktsådd (utan direktsåmaskin) och fick väl mig nog några smällar. Det visade sig bland annat att där man tallriksharvbehandlat fjolårsstubben på våren var det rena katastrofen att s-pinnharva efteråt. Harven drog upp all halm som tallriksharven jobbat ner, och att så i den röran var värre än värst, inte så mycket för att det packade, det gjorde det nog också, men främst för att det var hart när omöjligt att se var förra körstråket gått. Resultatet blev ändå gott konstigt nog, både vad gällde jämnheten och slutresultatet i växtligheten.

Det som kanske förvånade mest var ändå den åker där jag hoppade över all jordbearbetning och sådde korn direkt efter ryps. Jag har skivbillar både på gödsel- och utsädessidan på såmaskinen, men förstås inget hävt billtryck. resultatet blev ändå 5,2 ton fint korn.

Nutid – lägesrapport.

Det blev nog att fortsätta på det ovanstående, det mesta lämnade oplöjt i år också, man kan inte dra några som helst slutsatser av en säsong, nästa kan var precis tvärtom, eller annorlunda på något annat sätt. Nu borde man då göra nån slags planering för nästa år och få lite förnödenheter inköpta före nyår, och det är minsann inte det lättaste. Vad i helsefyr skall man odla i nästa år – och framför allt hur. Helst skulle jag odla oljeväxter på hela arealen, men tyvärr går inte det av flera olika orsaker, men får inte för EU och så går det inte heller för växtsjukdomarnas skull. Egentligen borde man väl köra på grönträda och gröngödsling nu då priserna är som dom är, men det känns också konstigt att bara odla något för syns skull. Visst skulle jorden må bra av det, men då ser man ju framför sig ett spannmålspris på 200 euro tonnet nästa höst och även om man inte tror ett dyft på det så hoppas man ju i alla fall. Sen flimrar begreppet bondböna framför ögonen också som ett alternativ. Allt mynnar ändå ut i ett stort ”jag vet inte” Jag har i varje fall 1500 kg obruten utsädeshavre i lager så den borde nu åtminstone bäddas ner i fädernesjorden nästa vår.

Framtid – drömtid

Någon slags framtidstro måste man väl ha i alla fall för lite överraskande för alla, främst för mig själv, så köpte jag tre hektar odlingsjord till här i slutet på november. Visserligen tycker jag att odlingsjorden är alldeles fruktansvärt överprissatt, men denna gång var geografiska belägenheten på skiftet sådant att det var omöjligt att stå emot. Jag ligger från tidigare i rå åt två håll med det nu inköpta och kan på sikt få ett skifte på 8 ha istället för två rutor på 3 respektive 2 ha och det lockar förstås. Dessutom är 3ha såpass lite att totalsumman ändå på något sätt är hanterbar. Alltså är jag rätt nöjd ändå. Det går ju liksom inte att låta sig sjunka sålänge man har någonslags flytkraft kvar, för om jag skulle avsluta karriären skulle jag nog vakna på morgnarna och inte begripa vem det var som just vaknade. Bonderötterna sitter djupt – bevisligen minst 430 år bakåt i tiden. Sånt skojar man inte med.

Nu är det i varje fall arbetspaus och jag sitter nersyltad i stolen och skriver ner virriga tankar och tittar på ”Bonde söker fru” i Svt4. I år samma iakttagelse som förr om åren – John Deere är överrepresenterad som traktor hos bönder med kärleksproblem i Sverige.

I brist på vettiga saker kan man fundera på dumma.

Ha det gott! Mörkertid är semestertid!

Papperstidningar behövs !

Säj inte att papperstidningar är onödiga. Jag skruvade fast slangarna vid ventilbordet på den nya lastaren men fick inte klart för mej hur de skulle kopplas. Det fanns en ytterst grundlig dokumentation på 158 sidor om ventilbordet men de hade glömt att ange vilket uttag det blir tryck i då man för spaken framåt (eller bakåt). Eller så ansågs det vara så självklart att man inte behöver skriva ut det …

Till sist så kopplade jag bara slangarna. Det var inget problem att veta till vilken sektion de skulle kopplas men vilken skulle till nedre och vilken till övre uttaget ? Så jag lyckades få bägge de stora cylindrarna fel väg. Det är ganska viktigt att spakarna fungerar på rätt sätt eftersom jag har två lastare och då måste bägge ventilborden vara kopplade lika – annars blir det problem med körandet.

Nåja, det är ju bara att byta slangarna – eller hur. Jovisst, men nu är anslutningarna så nära till varandra att man inte kommer åt dem med nyckel utan måste ta bort alla andra från ena sidan. Alltså det går med 3/8″ anslutningar att skruva inne i bordet men inte med 1/2″ – som ju går till de stora cylindrarna som jag kopplade fel. Det hade inte varit något problem att flytta dem då bordet var tomt men jag måste sätta tryck i det för att kunna prova funktionerna. Och då var cylindrarna fulla med olja som rann ut på golvet då jag öppnade anslutningarna. Visst hade jag kunnat byta slangarna utomhus men det var kallt och det gick inte riktigt att jobba med handskar på.

Så nu är golvet fullt med tidningar som skall suga i sej oljan.

Det har grälats en hel del på den nya tidningen Östnyland men se nu hur nyttig den är !

Och jag själv vet numera hur en sardin i olja känner sej.

Lastarlyft

Och så är då den nya lastaren fastskruvad i fästet. Det gick ovanligt lätt att lyfta dit den med frontlastaren.

Fördelen med den här konstruktionen är att man kan ta bort hela lastaren i stället för att vara tvungen att skilja åt den i små bitar som den gamla lastaren. Och så sätter man den tillbaka och skruvar fast den.

Slangarna skall ännu kopplas och rotor plus grip. Och så processorn. Jag funderar ännu om jag skall flytta vinschen till den här lastaren.

Fotsvett(s)

Det har varit en svettig vecka. Jag försökte få lastarfästet klart medan det var litet varmare väder.Den stora klimpen var svetsad men fötterna tog en massa tid. De skall röra sej upp och ned och det visade sej vara ganska besvärligt att få dem konstruerade så att inte smörjnipplarna och slangfästena skulle ta emot nånting tillika som de måste vara tillräckligt starka. Efter många olika varianter så blev det till sist två ”lådor” med sex lappar för tapparna. ”Lådor” därför att det är vinklarna som ger stadga.

Det var litet problem med att få tapparna och hålen att passa men allra mest tog det tid att få urtagen för cylindern på rätt ställe. Det blev en hel del slipande innan tappar och cylinder passade. Nu är i alla fall fötterna klara och kopplade till det nya ventilbordet. I morgon kanske vi får fast själva lastaren på fästet (8 bultar).

Jag hade för avsikt att köpa fästen för fötterna men de sålde inte fästplattorna av nån anledning – kanske de inte finns i reservdelslistan. Det hade säkert sparat en hel del tid. Men tillsvidare har det inte varit någon brådska att börja skogsarbetet. Det har varit sörja här också så man har hellre jobbar i verkstaden. Förstås finns det ännu en hel del arbete innan lastarn är klar att användas. Fästena för processorn är inte heller klara än även om jag har borrat sidoplattorna.

Lervällingen tilltar

För varje dag som går, så tilltar lervällingen utanför trappan. Vi är nu inne i den absolut dystraste tiden på året enligt mej. Det regnar. Det blåser. Det är exakt en månad till jul. Snön som kom for och allt blev mörkt och dystert… Om det inte vore för julen så skulle man kunna göra som mumintrollen och krypa i ide. Inte hela vintern, men någon månad iallafall… Som tur är finns det jobb i det oändliga. Allt man släpade ut kringom backorna hela våren och sommaren och hösten ska in under tak igen. Vattenslangar. Grillen. Utemöbler. Eltrådar och stolpar. Vattenbaljor. Osv… Tur i och för sej att snön smälte igen så man hittar allt. Båtar ska upp på land och så ska de plöjas nån liten hektar i år igen…

Inte blev de snyggt, men de blev svart.

Men när det är såhär dystert ute, så gäller det att fokusera på det roliga. Julen. Jag var in till Åbo för någon dag sedan och skenade runt och sökte julklappar. Det var lagom rörigt inne i stan och massor av fina julbelysningar och tomtar överallt. För en som är ”utsatt” för julhysterin alla dagar kanske det börjar smaka trä när det sen äntligen blir jul, men jag som inte ser allt alla dagar, tycker jag själv får en ganska bra balans på det hela och njuter till 100% när det spelas julsånger i butikerna istället för det vanliga dunkaskumparunt-joxet som normalt öses ur högtalarna. Dock hade inte jusångerna dragit igång inne i butikerna ännu, så nog måste jag fara in till stan en gång ännu innan jul och njuta av hela härligheten 🙂

När jag var där och handlade och vandlade sökte jag lite efter en vinterjacka att ha till lite finare. Att hitta den idealiska jackan är inte lätt, för jag har lite krav på mina jackor och oftast hittar jag inte en jacka som har allt. Lagom varm, lagom lång över baken, snygg får den också gärna vara, fickor med dragked, mjuk och smidig, lätt, såntdär skydd över dragkeden så det inte drar, hög krage och skaplig huva osv osv i det oändliga. Jag hittade en ganska förmånlig jacka, som var lätt, och hade dragked i fickorna och hög krage… När jag kom hem och drog den på mej igen en gång innan jag skulle byka den drog jag upp dragkeden till max och drog huvan över mej, så konstaterade jag att, nog jösses hade den skaplig huva alltid! Det var som att få en stor mjuk hundtratt över huvudet. Nog kommer jag att kunna hålla öronen varma, men se åt sidorna kommer att bli svårare med huva på… Så hälsar jag inte, så har det sin förklaring… och känner ingen igen mej, så undrar jag inte på de alls, konstaterade att man ser mer ut som en vilsen eskimå än en Nagubo med den tratthuvan över huvudet 🙂