Sida 148 – Bondbloggen

Musarm

Musarm. Googlar man det får man upp många olika svar, botemedel, trix och knep för att lindra sin musarm. Om man googlar frontlastararm får man upp ganska många frontlastare, men vad hjälper det, det är min arm som är sjuk och inte frontlastarens. Jag använder frontlastaren för lite. Helt klart fall. Om man hela tiden använder sina muskler så blir de inte överansträngda, men om man som jag använder frontlastaren endast lite nu och då, och sen mitt i allt en dag hela dagen, som tex när skiten skall tömmas ur fårhuset, då slår frontlastararmen på mej till och blir sjuk. Antagligen har det också att göra med att jag spänner mej. Hur som helst, en frontlastararm om våren är helt normalt. Högerarmen naturligtvis.

Nu har jag sen då tredje varianten av arm som för tillfället ger sej till känna ordentligt. Motorsågsarm. Ovansidan på vänsterarm, den man håller i motorsågen med, vinklar och vrider sågen med när man sågar. Jag var och grejjade och röjde lite igår, bara några timmar och minsann, visst slog motorsågsarmen till! Jag har inte använt motorsågen sen i våras och nu drog jag iväg tjopp tjopp, roligt var det men … huj sån värk i armen idag. Otränade muskler. Dom får lite omvårdnad och kyla, så nog släpper det småningom. Det är bara att fortsätta och såga nån tank till, om någon dag så jag inte släpper det, utan sakta börjar bygga upp de musklerna som helt tydligt används mer, när jag sågar motorsåg än annars i det arbete jag har.

I och med röjandet igår inleddes också grillsäsong 2015-16. Vi hinner inte grilla så mycket på sommaren, utan den årstid när vi grillar mest är vintern. De dagar jag håller brasa i skogen grillar vi ofta nåt. Mathias är ivrig eldare och grillare. Han har varit med i skogen och burit riskor och kvistar sedan han kunde börja gå, så han vet att det är farligt, ingen lek utan det är största allvaret och man måste vara fruktansvärt försiktig. Ibland tycker han det är tråkigt, i synnerhet mot vårkanten, men för det mesta gillar han skogsjobben och i synnerhet när man grillar efter mörkrets inbrott. Som han själv brukar säga ”-det är så myysigt!” Och visst är det ju det. När lugnet sänker sej, dagens jobb börjar vara undan och man sitter och grillar över öppen eld mitt i skogen. Det är lugnt och tyst och korv, kött eller vad man sen har med sej smakar många gånger så gott som om man skulle sitta inne vid köksbordet och äta.

Plöja eller ploga?

Rent språkligt är det väl inte så stor skillnad men i praktiken är det helt olika saker. Och det är många som blandar ihop begreppen kanske beroende på att på dialekt pratar man om att man plogar oberoende om det gäller att vända jorden eller ploga snö.

Men ikväll har jag faktiskt gjort bägge två och samtidigt dessutom 🙂

Vinterns första snöfall som inleddes senaste natt blev riktigt långvarigt och gav en hel del snö. Det börjar närma sig en 15 cm ställvis, jorden är ofrusen så den har ställvis smultit lite underifrån. Det började som slask men nu har kvicksilvret krupit under nollsträcket så snön på ytan är torr. Jag har ännu både en del att skörda och plöja så arbetsfördelningen har varit den att när det är ljust och vi har haft tid så har vi skördat och under kvällarna har jag plöjt i mörkret. Och mörkt har det varit men ikväll var det betydligt ljusare på grund av det vita snötäcket. Fast jag gjorde det ju mörkt igen med att plöja eller ploga -hur var det nu?- in snön.

21.11.2015. Plöjning av hemåkern i 15cm snö.

Nu utlovas kallare väder till måndag så det blir knappast mera plöjt på några dagar då jag måste tömma värmesystemet i växthuset och bevattningsmaskin samt vakuumkylen på vatten. Men från tisdag framåt lär det bli varmare igen så plogen får stå kopplad till traktorn tillsvidare. Eftersom marken är ofrusen och snön isolerar så borde marken inte frysa ihop ännu så det finns förhoppningar om att fortsätta plöjandet senare. Snön vi har fått orsakade inga problem med plöjandet men det kan ju bli lite blött senare när och om den börjar smälta.

Och jag räknar också med att fortsätta skördandet 🙂

Bedömning av körförmågan

Fick för några månader sen ett brev från Trafi där jag anmodades att till polisen inom 2 månader efter min födelsedag lämna in intyg över körförmågan. Och det är väl ok att kolla om man ser och hör tillräckligt för att säkert kunna samverka i trafiken. Så långt allt väl.

Det har ju inte riktigt funnits tid för läkarbesök men deadline började närma sig så för ett par veckor sen ringde jag företagshälsovården dit vi hör och betalar årsavgifterna. Det konstaterades att det gått 6 år sen senaste hälsoundersökning så det vore kanske lika bra att göra en sådan på samma gång. Att slå två flugor i en smäll är grejer jag gillar speciellt som det är lite ont om tid. Hälsoundersökningen med där tillhörande syn- och hörselkontroll stökade jag undan med företagshälsovårdaren, synen hade inte ändrats sen senaste kontroll och hörseln var bättre än då så det var ju goda nyheter. Läkartid fick jag till idag vilket var en dag efter tidsfristen så jag sände en förfrågan om lite respit med inlämnandet av pappren till polisen vilket bifölls. Kanske är det inte så dumt att höra till företagshälsovården trots allt tänkte jag fast jag nu som då ondgjort mig över årsavgifterna. Jag har ju svårt med dessa schablonmässiga utgifter för tjänster som jag inte utnyttjar. Jag vill ju gärna veta vad jag får för pengarna!

Men glädjen togs av mig i morse då företagshälsovårdsläkaren konstaterade att han inte kan ge nåt intyg eftersom jag inte är yrkeschaufför. Det här är kinkiga saker menade han och hänvisade mig till den kommunala hälsovårdscentralen. Får väl försöka med det i morgon nu då men det går antagligen ytterligare några dagar innan jag får tid och tidsfristen har som sagt löpt ut. Tycker nog att det är märkligt att inte läkare som läkare kan stämpla pappren utan man ska springa runt i flera instanser. Inte att undra på att produktiviteten här i landet är låg då en massa tid går åt till dylikt.

Nu är det ju så att jag kör lastbil blott nån gång ungefär vart tionde år men jag vill ju ändå behålla körrätten ifall om. Och det kan ju också bli så att det för att framföra vissa traktortyper fordras C-kort. Sällan har jag behövt visa körkortet dessutom så kanske man kunde ”skita” i saken och köra ändå?

Stolparnas sista offer

Som jag skrev ett par år tidigare så grävdes elkabeln ned under våra åkrar (Elstolparna kommer bort från åkern !). De hade under årens lopp fått tömningsröret på tröskan att krokna flera gånger. Jag har haft ett nytt rör hemma i flera år men först nu har jag kommit mej för att byta ut det. Det gamla röret har hållits ihop av silvertejp, plåtar, ståltråd och skruvar – men framför allt av själva skruven inuti. På något sätt har det gått att tömma det mesta i vagnen. Men i höstas tog jag bort tömningsröret från tröskan och satte det på en sådan plats i verkstaden att jag var tvungen att laga det för att kunna använda verkstaden. Annars skulle det bara ha legat där till nästa skördetid.

Så jag tog bort ståltråden, skruvarna, plåten och silvertejpen. Det visade sej att inte mycket annat höll ihop röret. Det var så gott som avbrutet på två ställen och skruven hade nästan nött igenom plåtenb på ett tredje ställe där det kroknat och jag varit tvungen att värma plåten med gassvetsen för att buckla ut det värsta så skruven kunde tvinna.

Nog är silvertejpen ganska otrolig att den hållit ihop det här …

Nu skall ännu nedre fästet svetsas fast och det är en litet besvärlig sak för det måste få rätt vinkel. Annars kan skruven tömma åt sidorna eller uppåt. Och så måste röret passa i fästena då det tas ned. Men det finns gott om tid för verkstadsarbete just nu då dagarna är så korta och kvällarna så långa. Och verkstadsarbeten finns det i mängd.

Litet bygger jag under den ljusa delen av dagen. Det har varit så varmt att det går bra och inte har det regnat så mycket heller – även om allting är genomblött.

Fredag 13:e….

är det ju inte idag utan lördag 14:e och den verkar vara en större otursdag än fredagen den här gången i alla fall.

Skörden fortsätter.

Purjoskörden börjar vara på slutrakan, det återstår 2 rader eller 4 lådor eller ca 500kg beroende hur man nu väljer att se på saken.

Det är inte längre många rader kvar vilket tydligen gläder skördepersonalen :) — Det är inte längre många rader kvar vilket tydligen gläder skördepersonalen 🙂

Lite vått och blött efter nattens regn men vi fick i alla fall ett lass på 8 lådor skördade under eftermiddagen. Dagarna är korta så här års så mörkret avbröt arbetet men det kommer väl en dag i morgon också. Tog i alla fall hem maskineriet eller så var det tänkt men ödet ville annat. Den olycksaliga lyftarmen behagade ge upp för tredje gången så på hemvägen i en gupp damp maskin i backen. Bara att koppla ur och ta hem traktorn för reparation. Till all lycka var hastigheten låg så brottet ledde inte till några övriga haverier.

Tredje gången lyftarmen brister, blir nog dags att investera i en ny nu innan nån värre olycka inträffar.

Plöjningen inledd.

I torsdags tyckte jag att jag bra kunde utnyttja kvällarna till att plöja lite. Traktorn har hyffsad belysning så det går relativt bra att plöja trots att det är mörkt. Har en del insått med bland annat kummin och råg så det är 17 åkrar som skall plöjas i höst. Så några kvällar får jag räkna med att sitta på traktorn. Nu utlovas också lite svalare väder så för att inte behöva stressa med plöjningen var det bra att komma igång.

Skogens konung som också gillar broccoli fick bråttom att sätta sig det dom hann med innan jag vände ner "maten". Älgkvigorna på bild blängde ilsket varje gång jag körde förbi. — Skogens konung som också gillar broccoli fick bråttom att sätta i sig det dom hann med innan jag vände ner ”maten”. Älgkvigorna på bild blängde ilsket varje gång jag körde förbi.

Jag kände inte riktigt för att reparera lyftarmen ikväll utan plöjningen kändes mer lockande så jag satte igång med plöjning av den fjärde åkern. Det gick riktigt bra att plöja nu när jorden blivit lämpligt fuktig och jag var väldigt nöjd med resultatet. Jag är nämligen lite kinkig vad gäller plöjningen 🙂 Men säg den lycka som varar för evigt…… vid en vändning damp plogen i backen. Som sagt inte fredag den 13:e men jag fick nog och gick hem, klockan 21:30 är det mörkt och jag kände inte för reparationer idag! I morgon får jag försöka lyfta plogen och peta in axeln samt knacka in en ny rörsprint, det är lite precisionskrävande så det går säkert bättre om det är ljust.

Rörsprinten som håller axeln för bärhjulet har gått av så plogen damp i backen.

Även här hade jag tur i oturen, jag råkade just växla färdriktning så jag stod stilla när det hände. Det hade inte varit nåt vidare om det hänt under vägtransport med plogen i fjärilsläge. Någon tycks gilla en i alla fall trots att det nu inte riktigt ville sig idag.

Katten är bondens bästa vän

Jag försöker fixa mitt lokala datanät som omfattar flera hus inklusive torkar, växthus, lada och verkstad. Just nu är det härvor av kablar och trådar som tillkommit så småningom sedan 1980. Och vad hittar jag på kabeln mellan de två viktigaste maskinerna i huset och i folatjettan (där min farfar höll sina föl men där jag nu har arbetsrum och en massa datamaskiner) ?

Något jäkla möss har gnagt på nätkabeln ! Det är genomgångarna genom väggarna som är värst utsatta för där försöker gnagarna komma igenom och då de försöker förstora hålet så börjar de gnaga på kabeln. Om det är en elektrisk kabel så blir det riktigt farligt. Jag har hittat flera ställen där koppartrådarna varit bara …

Numera sätter jag metallrör runt kablarna så att ändarna sticker ut 10-20 cm från väggen på bägge sidor. Då får kabeln vara ifred mycket mera. Men det finns gamla installationer som inte har metallrör.

Det allra bästa är i alla fall att ha en mängd ungkatter. Sedan vi fick våra två ungkatter (som av naturliga orsaker sedan blev tre) så har gnagarna minskat radikalt. Jag har satt plankor mellan dörrarna så katterna kommer in överallt – speciellt under kalluftstorkarnas plåtar. Det är rent otroligt så gnagarna har minskat. Jag har fällor som man fick tömma varje dag på hösten förr men nu står de tomma fastän jag satt chips i dem – vilket mössen älskar. Man smular en chipsbit på fällan och låter litet falla ned under den så slår den säkert fast då mösset försöker komma åt smulorna under fällan.

Skuttan i sin favoritgungstol.

Man tycker att katterna bara ligger i gungstolen och sover hela tiden men de jobbar nog också. Ibland möter jag dem i den gamla ladugården eller i torken. Gnagarna har nog det svårt nu. Speciellt Skuttan (eller Mjau-Skuttan) är vild på att springa och klättra. Den är helt otroligt snabb. Visst stryker det med en och annan fågel också – tyvärr – men ifråga om sjitutrastana (björktrastarna) så sörjer ingen för de äter upp alla våra bär innan de ens hinner mogna.

Må så vara att ”hunden är människans bästa vän” men jag anser definitivt att katten är bondens bästa vän. De klarar sej dessutom bra på egen hand och man slipper höra skällandet och daltandet med hunden. Visst var våra lapska vallhundar Buki och Hobbe (saliga i åminnelse) trevliga men inte är de nyttodjur på samma sätt som katterna. Sorry nu bara alla hundälskare …