Visst är det mörkt men vad gör det då man går ut för att skyffla litet flis och möts av en sådan syn:
Tabberas på 2014
Tabberas är ett ord från Emil i Lönneberga. Det betyder som alla -som kan sin Astrid Lindgren-vet att göra slut på något, att ta det sista. För mig slutade odlingsåret 2014 precis som de flesta år med traktortvätt. Det brukar vara det sista som händer och sen läggs den jordiska verksamheten i malpåse några månader. Vissa år kan det vara lite marigt att hinna med eftersom det ju helst inte får vara minusgrader om det skall funka med tvätten, men i år gick det bra. Lördagen var en ypperligt tvättdag och det var inte bara traktorn som fick sig ett bad utan även alla sommardäcksfälgar och några bilar
Nu vidtar då det stora okända. Visst brukar odlingsplaneringen för kommande kunna vara lite knepig ibland men i år är den värre än när det var som värst. Dels är många väsentliga regler ännu inte fastslagna, och dels vet man inte hur man skall förhålla sig till det regelverk som redan klargjorts för oss. Klart är i alla fall att någon slentrianmässig havre/korn odling är inte aktuell 2015, utan nu skall det tänkas i nya banor.
Bloggkollegan Nisse brukar som regel odla ”tvärtom” från mina principer, men det börjar nog mer och mer verka som att det blir i hans fotspår man får knalla fram nu i några år. Dvs att i första hand minimera kostnaderna, sen i andra hand sträva efter hög skörd. Nu blir det att i första hand ta utsäde ur eget ”krislager” samma sak gäller gödseln. Med krislager menar jag att jag under de något bättre år som varit har ”överinköpt” lite utsäde och gödsel varje år för att ha då det blir sämre tider. Det är förstås bra att ha nu, men det innebär också att jag blir lite styrd att så vete och havre i vår eftersom det är dessa utsäden som finns i lager.
Foderärt har jag av och till funderat på, bla för dess gröngödslingseffekt, men jag vet inte. 1992 försökte jag mig på ärter och det är enda gången jag fått tillbaks mindre skörd i volym räknat än vad jag sådde ut så jag är lite skeptiskt. Råg däremot lär det ju finnas marknad för, så det antar jag att kommer in på schemat för första gången för mig.
Nåja, den som lever får se – i och med att gått så pass dåligt som det gjort under 2014 och mot bakgrund av att jag inta har avyttrat någon spannmål alls ännu av senaste säsong utan förtvivlat väntar på bättre pris, så finns det heller inga pengar att handla förnödenheter för – så det styr liksom sig själv.
Men man kan ju göra som vanligt folk gör med resekatalogerna – drömma. Fast min dröm är en tidig sval vår, en regnig juni och en varm och fin sensommar och höst – och ett vetepris på 250 e/tonnet. Tack!
Ett Herrans Liv
Igår tog Hindersby teater över Lokaaln inför den nya teaterpjäsen ”Ett Herrans Liv”. Den här gången ser vi Hindersby i historien under 700 år från 1100-talet till 1809. Hela svenska tiden behandlas och sju kungar dyker upp på scenen. Men det blir inte lätt för dem och i många dråpliga scener får sej kungar och präster en släng med den satiriska sleven. Isa Stenberg som skrivit också de tidigare Hindersbypjäserna håller i sleven och har arbetat med texten i ett år.
Hela hösten har byn varit upptagen med att repetera och igår såg jag att det minsann blir en kostympjäs. Hela den stora salen var full av kläder från olika epoker.
Visst är Hindersby en bondeby men här provar växthusodlaren Robert Jordas (pjäsens regissör) kungens kläder och det är alldeles tydligt fråga om Gustav II Adolf (förutom magen som ännu inte är inplacerad).
Förutom skådespelarna har folk jobbat bakom scenen och med kläderna åt trettiotalet personer – för olika tidsperioder. Det här är en storsatsning men framgångarna med tidigare pjäser ger entusiasm. Fast jag tror att halva byn kommer att ligga helt urlakad efter föreställningarna i februari.
Urpremiären är den 16 januari och föreställningarna pågår ännu i början på februari. Det går inte att bara komma till dörren och köpa biljett för tidigare föreställningar har varit utsålda långt i förväg. Sätt in en tripp till Hindersby i vinterprogrammet men beställ biljetter i god tid (Mikaela Bosas, tel. 040 7590025 eller Beatrice Bergheim tel. 050- 5273434). Pengarna går till det nya taket som i somras sattes på lokalen. Jättefint och jättedyrt.
Så det är inte bara arbete i bondens liv. Just nu är det korta dagar och massor av mörker. Skogsarbetet har inte riktigt kommit igång än. Just nu har vi litet köldgrader men från och med i morgon blir det varmt igen. Inte så man svettas men vår allestädes närvarande lera kommer att fastna vid alla skodon igen. Det är så man riktigt väntar på vinter och köld.
Flisomrörare – andra försöket
Den första flisomröraren som jag byggde misslyckades nesligen så nu gör jag ett nytt försök. I första versionen använde jag samma metod som i fabriksbyggda silos. Men det är ju en helt dum princip. Där skall en bladfjäder i bottnen svepa ned flisen i tratten. Problemet är bara att det är alldeles för tungt. Det behövs grymt stora och dyra vinkelväxlar och en stor elmotor. Min lilla vinkelväxel orkade inte alls.
Så då började jag tänka. Flis är ju lätt men bildar mycket hårda hopar. Så om man bokstavligen vänder upp och ned på alltihop och sätter omröraren OVANFÖR hopen i stället så blir det mycket lättare. Och i går byggde jag Omvända Röraren i System LS (Lat och Snål).
Motorn med vinkelväxel roterar röret ungefär ett varv per sekund. Jag använder kasserade sågklingor från bandsågen. De är tillräckligt mjuka så de böjer sej undan då man fyller på större mängder flis men fjädrar tillbaka och för ned ett och annat fliskorn i mataren. Men det behövs inte många flisbitar per varv då röret roterar tusentals varv på en timme. Det här är ännu en prototyp för att kolla om hela principen fungerar. Och det tycks den göra. Fast visst skall det göras en hel del justeringar ännu.
Röret är lagrat i motsatta väggen och sitter fast med en snabbkoppling (av egen konstruktion) så det är lätt att ta bort. Själva röret är ett s.k. trafikmärkesrör på 60 mm med relativt tunna väggar men stadigt och välgalvaniserat. Samma som jag byggde grundpålar av till växthuset.
Som gammal ingenjör så vet jag att grunden för allt ingenjörsarbete är att kopiera. Onödigt att hela tiden uppfinna hjulet på nytt. Men alltid lönar det sej inte som just i det här fallet. Kopierandet ligger i ryggmärgen på en gammal ingenjör (under teknologtiden kallade vi det ”att proja”) och först då kopierandet inte fungerar så börjar man tänka. Människan strävar ju alltid att undvika att tänka så långt det är möjligt (och litet till).
Om nån vill knycka principen så är det fritt fram för alla men den får inte patenteras. Patentering är ett av de värsta hindren för all teknisk utveckling. Gärna får man förstås meddela att man använder NOR-principen (Nisses Omvända Rörare).
Bonde eller kartritare?
Det har ju från och till varit en hel del justeringar av åkrarnas arealer och som bonde tycker man ju att arealen borde vara någorlunda konstant, vi ligger ju inte i något jordbävningsområde direkt. Så efter att nu ha tagit del av MAVI’s resursbekymmer och hot om senarelagd utbetalning av stöden nästa höst undrar man varför det återigen föreslås ritande av odlingsskiften på kartor. Ett krav som fordrar ytterligare resurser både av tjänstemännen och bönderna. Så vore det inte en resursbesparing att nu fastslå arealerna och endast i det fall att delar av basskiften tas ur bruk på grund av bebyggelse, vägbyggen, beskogas eller nyodlas göra en korrigering?
Kartor.
Nya kartor och justerade arealer har vi begåvats med så gott som årligen och några gånger har granskarna också mätt arealerna i fält. Till och med växthusets yttermått mättes flera år i följd och det lär ju inte heller svälla eller krympa i första hand. Dessutom mättes det, enligt granskarna, med samma måttband som året innan. Ibland hade man lite svårt att hålla sig för skratt men om nu detta eviga mätande leder till att stödutbetalningen senareläggs så då ligger väl gråten närmare till hands än skrattet.
Det är nu så att jag faktiskt råkar vara intresserad av kartor, det har ju orienterats en del i familjen bland annat. Och historiska kartor brukar vi nu som då bekanta oss med i hembygdsforskargruppen här i byn. Så kartor fascinerar, de berättar en hel del. Men det oaktat förstår jag inte vitsen med att exakt rita in de olika grödornas placering på kartan. I odlingsanmälan finns ju redan uppgifter om vilka växter och arealer som odlas på basskiftet ifråga.
Kartritandet är ändå inget nytt, de första EU-åren ritade vi också in de olika grödornas placering på karta. Ett petgöra som fordrade stadig hand och ett gott öga samt geometriska kunskaper. Kartmaterialet var inte heller alla gånger det bästa och skalan oftast 1:5000 eller om man hade tur 1:2000. Oftast gick det åt ett par dagsverken innan alla beräkningar och kartor var gjorda. Nu är kartmaterial tillgängligt i digitalt format och lättare att hantera men antalet grödor har åtminstone för mig ökat så ritandet, om det nu återinförs, kommer onekligen att medföra en hel del extra arbete. Ett arbete som åtminstone i mitt fall är ganska bortkastat, för hur i fridens namn kan man tro att jag i april ska kunna ange exakt placering av en gröda som planteras i början av augusti. Det är ungefär som att nu sända in en karta över i vilken ruta man parkerar bilen vid ett stadsbesök om några månader.
Vinterns första snöarbeten
Här kom det i går första gången snö som ligger kvar längre än en natt. Vi hade något litet tidigare också men det smalt bort genast. Nu blev jag i alla fall tvungen att sopa bort snön framför dörrarna. Jag undviker skyfflar för borsten tar mycket renare. Om det är lätt och torr snö så går det också snabbare med borste.
Man kan bra köra genom det tunna snölagret men framför dörrarna vill jag har rent så det inte packas och börjar växa. Att hacka bort is är betydligt besvärligare än att sopa nysnö. Redan som man går eller kör en gång genom snön så blir det besvärligare med snöarbetet (som ni ser på hjulspåren). Jag såg på nätet att det kommit en hel del snö på sina håll men vi har haft ganska litet av den varan ännu. Och så hoppas jag att det fryser på ordentligt innan det kommer mera snö. Åkrarna behöver en ordentlig tjäle som spränger sönder leran och skogsvägarna måste frysa till ordentligt innan man kan börja köra på dem.
Men nästa vecka skall det bli plusgrader igen så få nu se om vintern har kommit eller inte …