För ett par dagar sedan så såg det dystert ut och jag började redan läsa annonser om bättre begagnade tröskor. Men i går kom Henrik hem och så skruvade vi en dag på det gamla skrället som fick en ordentlig förstärkning i form av ett L-järn. Med fjolårets reparationer i minnet då Henrik låg på de vassa halmtaggarna så började vi med att bygga ett ordentligt underlag inne i tröskan. Två tunna lister skruvades ihop och sattes på taggarna och däremellan satte vi remsor av spånskivor. Speciellt bekvämt var det inte att ligga där med huvudet nedåt men det var rena lyxen jämfört med i fjol.
Det hade varit svårt att klara det ensam för en måste vara inne i tröskan och skruva och den andre utanför. Nu gick det ovanligt snabbt och på en dag hade vi skruvat fast L-järnet 50x50x7 mm ovanför lagerfästet (i lagerhållarens skruvar). Dessutom skruvade vi fast järnet både i sidoplåten och i takplåten. Den hade redan börjat få sprickor men nu spricker det inte där mera. Motorfästet som ligger ovanför skruvade vi också fast i L-järnet.
Här syns hur tröskan spruckit upp en centimeter trots gängstången som går genom hela tröskan. Inte alls bra. Det nedre flatjärnaet satte vi in i fjol men det räckte inte utan det behövs ett järn ovanför axelns lager också. Jag trodde det skulle vara mycket krångligt och ta massor med tid men det gick sist och slutligen ganska fort.
Här är vinkeljärnet på plats (det övre) och sidoplåt, lager och takplåt ordentligt fastskruvade i det. Nu borde det hålla en tid (peppar, peppar, ta i trä och så vidare …). Dessutom är nu kedjan som drar halmvindan ganska rak så den borde hålla bättre än förut.
Nu vet man inte vad annat som går sönder då vi börjar köra men tills vidare har vi sparat 40 000 euro (för en Rosenlew från 1998). Kostnaderna för L-järnet och skruvarna är försumbara i jämförelse med det. Så skrotlinjen tycks klara sej ännu en tid. Nåja, elhydrauliken är dålig och litet smådelar borde bytas men det är också småpengar jämfört med en bättre begagnad.
Tillsvidare har vi inte ens förlorat så mycket i trösktid eftersom det regnat nästan varje dag. Nästa vecka lär bli torrare så då blir det att testa reparationerna. Torkarna är nästan tomma så det går snart att sätta igång här också.
De som tror att det bara är att starta tröskan och tröska ett par dagar per år har aldrig haft en gammal tröska. Mest går det åt tid inne i verkstaden. Jag borde förstås ha börjat skruva på den för en månad sedan men då stod ännu hela köksmöblemanget under och bakom tröskan. Visst gick det bra då huset inte brann upp men den här sommaren har gått alldeles till spillo.
Det gäller förstås mellanaxeln vars fäste i plåten sprack. Vi lappade provisoriskt så vi lyckades tröska i fjol men nu såg jag att lagret vridit sej och övre kanten åkt ut en hel del. Inte vågar man börja tröska med det – det blir att köra tillbaka till verkstaden ganska snabbt. Och då kan plåtarna vara helt söndervridna.
Första problemet var att komma åt att se hur det såg ut. Var jag än försökte sticka huvudet så var det nånting i vägen. Till sist tog jag fram den lilla kameran och stack in den i tröskan och började fotografera. Det gav åtminstone nån sorts bild av hur det såg ut.
Här ser man lagret (en liten del) bakom axelskyddet och under det järnet som vi satte dit som förstärkning i fjol. Gängstången använde vi för att dra ihop tröskans plåtar. Man ser att plåten börjar rämna ovanför lagret men utifrån syns det ännu tydligare.
Här ser man att plåten spruckit och att det finns en centimeters springa. Med tröskans skakningar växer lätt den här springan och kan leda till allvarliga skador. Märk väl att motorn är fäst i den övre plåten. Det är en grymt svag konstruktion för två så viktiga delar som mellanaxeln (som driver hela tröskverket) och motorn.
Så -suck – det blir att bygga nånting att ligga på utanpå de vassa taggarna i halmskakarna. Intressant nog måste man ligga med huvudet nedåt. Om man nu alls lyckas kravla sej dit. Inifrån måste nämligen en tjock plåtvinkel fästas ovanför lagret till mellanaxeln. Trevliga framtidsutsikter …
Det är såna här trevliga arbeten som glöms bort av dem som pratar om att man sår en vecka på våren och tröskar en vecka på hösten. Ibland har man reparerat tröskan i en månads tid.
Ute regnar det men det kan göra detsamma för jag kommer i alla fall inte ut på åkern de närmaste dagarna. Oberoende av om prognosen lovat regn eller sol så har det varit blött på marken hela tiden. Det normala tröskanvädret med andra ord.
Köpa ny tröska ? Jo, jag har titta på billiga begagnade tröskor hela tiden men den skall vara verkligt billig och betydligt bättre än den här för annars är det ju dumt att betala nånting för den. Med jordbrukets usla inkomster lönar det sej knappt att ens att reparera den gamla tröskan. Så länge det går med små materialkostnader och mycket arbete så … Ett vinkeljärn kan jag väl satsa i alla fall.
Om tröskandet försenas och vetet blir fodersäd så gör det också detsamma. Brödvetet har inte varit mycket högre i pris. I all synnerhet vet man inte hur det ser ut nästa sommar då jag säljer årets skörd. Endel påstår att det blir brist på fodersäd.
Bäst att gå och lägga sej så man orkar krypa in i tröskan i morgon.
I våras va jag med mina fårvänner i fårklubben till Kimito och tittade på får. Flera 100 får. Vad resulterade det i? Jo, två kaniner.
Det satte två bamsiga jättekaniner i en egen bur på gården och jag tyckte de var så häftiga! Såna vill jag också ha tänkte jag, så jag fick kontaktuppgifter till därifrån som de hade köpt sina kaniner och så va saken klar. Några veckor senare for jag och hämtade 2 kaninungar och lyckan hos 7-åringen var enorm. Jag har haft kanin förut. Ungefär halva min livstid har jag haft kanin, så de var inga främmande varelser. Skillnaden med dessa jättekaniner är att de här får man pajja. Lite skygga är de, men annars sociala och nyfikna och de kommer gärna fram och ”smakar på stövlarna” lite, och låter sej pajjas. Det är någonting nytt. De kaniner jag haft förut har varit swisch-kaniner som man fått fånga med håv med långt skaft, om de rymt. De här är en helt annan sak. Därför är jag inte nervös att släppa ut dem i en hage jag tillverkade av 4 nätkomposter. De måste sättas in till natten, annars kan lätt räven, grävlingen, eller något annat rovdjur lätt ta dem. Men än så länge har det fungerat bra 🙂
Kaninerna
Det är två töser det här. Mathias är fullt övertygad om att vi borde skaffa en pappa-kanin också så vi kan få många, många, MÅNGA(!!!) kaniner. Av erfarenhet vet jag att har man en herr och en fru kanin, i samma bur, kan man snabbt ha något 20-tal. Jag har försökt förklara att så värst många kaniner kan vi inte ha, då måste vi slakta dom vi inte vill ha och sätta dem i grytan. Det var inget problem hördes det, ur hans synvinkel, det är kanske nog värre med mej…
Jag har lite sett runt mej, hållit ögonen öppna, ifall det skulle finnas någon Belgisk jättekaninherreman till salu i knutarna, men inte hittat. Borde man kanske lägga ut en kontaktannons igen? Floppsy och Fröken blinkers söker snäll och trevlig kille…
Så var det åter dags för den årliga städningen i ladan och verkstaden. Helt enkelt därför att tröskan skall ut ur ladan och in i verkstaden. Och det lyckas inte utan att man städar upp. Under årets lopp har olika arbeten fyllt upp bägge platserna med allsköns bråte som man snabbt flyttat dit ”för att senare städa upp”. Och ”senare” det är nu. Speciellt i år då ladan var fullsmockad med skåp och grejor som vi bar ut dit efter branden i stuvun.
Det var bråttom att få stuvun i sådant skick att man kunde bära in skåpen tillbaka så man fick bort dem från ladan. Den 10 augusti flyttade vi in tillbaka i stuvun men en hel del var ännu på hälft och sedan dess har jag jobbat på att städa upp i ladan för att kunna flytta resten av skåpen och sakerna så mycket att tröskan kommer ut. Det var inte så lätt med tanke på att ladan också i övrigt var full med grunkor från förra remonten år 1980. Så jag måste först riva en del av den gamla kalluftstorken på bodvinden för att kunna flytta upp saker dit. Vi har tusen kubikmeter utrymmen men gissa om allt är fullt med sparade grejor … Utrymmena räcker aldrig till då man är en skräpsamlare – jag menar förstås materialsamlare.
I verkstaden stod ännu Belarus som skulle få nya tätningar i cylinderfodren men det blev det inget av på grund av branden. Så den måste flyttas till andra sidan (verkstaden har en varm och en kall del). Men där hade vi sågar- och målarverkstad från branden … Så de skulle städas upp först. Efter åtskilliga lass fick jag äntligen i går flyttat Belarusen dit. Nu skall bara litet kramaas (grejer, grunkor, skräp) bort från ladan och mycket grejor bort från verkstadsgolvet. Golvet har jag änvänt som utställning för alla rördelar jag har – och det är inte litet. Dessutom var det fullt med rördelar som jag rev efter branden.
Men i dag skall det regna så jag hoppas få så mycket bort att jag kan flytta dit tröskan i morgon. Regn lär det bli i början på veckan så jag hinner troligen bli färdig med att byta olja och smörja tills det blir tröskväder i slutet på veckan.
I går tömde vi nya torken på flis så där kan man ta in vete från tröskandet. Flislagret blev gansk välfyllt så vi klarar troligen vintern. De nya luckorna fungerade och jag kunde köra ut flisen med stora frontlastaren så långt att skopan kom långt in i lagret och det blev inte så mycket kvar att skyffla för hand.
Städandet är absolut nödvändigt också för att man skall hitta alla grunkor man har och komma ihåg vad man har. En hel del överraskningar kom det i år också: ”Aj tusan, jag har redan en sådan där …”. Då det blir för mycket rådd så hittar man inte det man har utan det går fortare att köra till Ring III och köpa nytt. DÅ är det läge för städning.
Städning vill bara inte bli av för alltid är det någonting annat viktigt och brådskande. För en bonde är det ständigt något viktigt och brådskande som borde göras. Även om en del anser att då man odlar vete så behöver man bara så en vecka på våren och tröska en vecka på hösten. He-he, det är nästan roande. Nuförtiden så är arbetet ute på åkrarna bara en liten del av allting. Det går mest tid åt att underhålla maskiner och byggnader.
Fast ibland undrar man vad man egentligen gör som får alla utrymmen att fyllas med olika sorters grejor … Jag städar varje år och sopar verkstadsgolvet i sin helhet – och då måste det ju tömmas först. Men det är städigt och fint i ungefär tio minuter. Sedan börjar det fyllas igen. Om jag inte gjorde nånting så skulle det ju vara tomt efter städandet eller hur ?
Jag har länge planerat ta ett foto av den städade verkstaden men av nån anledning så hinner jag aldrig. Men kanske nästa år …
I skolan hittade vi på nya uttryck enligt modellen ”Äta bör man, annars dör man”. Nu gäller för mej ”Städa bör man, annars dör man”. Fortsättningen var förstås: ”Städa gör man, ändå dör man”.
Temperaturen damp från bikini-varmt till vant-kallt på bara någon vecka. Alltså är det höst och hamstern inom mej vaknar. Nu ska det saftas, mosas, kokas och frysas. Men, vilket recept på det ena som det andra skall man välja, och skall man våga chansa på ett helt nytt recept eller köra på det gamla vanliga som blir lite sisådär? Ja, det är inte gott att veta. Börjar man söka i kokböcker hittar man hundratals versioner på inlagda rödbetor, eller gurkor, eller vad det sen än må handla om. Jag tänkte försöka mej på ett nytt rödbetsrecept, men, vilket? Jag har ett som det blir hyggligt goda rödbetor med, men, jag skulle vilja pröva något annat, med någon lite annorlunda smak i, eller ingen smak alls, men vad och vilket? Jag sökte igenom mommos receptböcker och hittade ett recept det stod ”bra” skrivet bredvid. Det kanske man kunde pröva, tycker mommo dom rödbetorna är bra så måste de väl bli ätliga i alla fall 🙂
Inlagda rödbetor
Vidare så ska jag även i år försöka mej på att laga gurksallad med vitlök. I receptet på gurksallad som jag använder mej av så står det inget om någon vitlök, och alla gillar ju inte den smaken heller, men jag skall laga lite med vitlök i alla fall. Frågan är ju hur mycket vitlök man kan sätta i en 10 liters sats. Det lagas inte några små mängder när det lagas, utan det är 10 liters kastruller och 15 liters ämbar som gäller. Då förslår det en liten stund. Men, ska man månne ha en hel vitlök, eller kanske rent av 2? Det kommer att bli att pröva sej fram med tiden. Men, finns det månne någonting annat man kan smaksätta med? Hackad dill är ett måste i en gurksallad, likaså senapsmjöl, men, ombyte förnöjer 🙂
Svamp ska det läggas in också. Jag har ett recept som mamma hittade en gång för länge sedan. Det använder jag friskt varje år. Mathias älskar inlagda kantareller. Knixen och knepet för att dom ska bli extra goda, är att man skall laga dubbelsats lag till enkel sats mängd kantareller, och låta lagen koka ihop riktigt ordentligt så den blir alldeles simmig och kletig, söt och ändå ättiksstark. Svårt att förklara, men bra blir dom 🙂
Och mer? Ja, massor mer…
Bor man med mat överallt gäller det att ta vara på! Äpplen, rönnbär, nypon, bönor, squash, svamp och kanske det blir lite lingon i år? Blåbären behövde man inte bekymra sej över. Det fanns nästan inga. Några plockade jag, men det var kanske en liter eller så. Så utrymme för blåbär behövde man inte, men allt det andra, var förvara det? Kylskåpet är stort, och i frysboxarna ryms en hel del, men det finns massor som skall i svalt.
Källare! Ja, källare… Finurliga svala källaren är bra. Men ska man gå ut och bända upp källardörren varje gång man skall ha en burk lingon blir det tradigt i snöstormen och -15 grader. Man måste också passa upp så källaren inte fryser. Nu är jag så lyckligt lottad att jag bor i ett hus med ett ”undi golve”. En källare under köksgolvet, och så lucka mitt i köksgolvet så man kommer dit utan att behöva gå ut. SÅÅ behändigt! Det är någonting jag önskar alla. Lite svårt kan det vara att förverkliga om man bor i höghus, men bygger man ett hus, se till att där byggs ett undi golve! Temperaturen hålls rätt bra här under, just lite varmare än i utekällaren, så potatis går det bara att förvara några månader, men alla rödbetsburkar, saftflaskor och gurksallader trivs helt bra där.
Golvluckan till undi golvet
I år har det blivit lite fördröjning på instuvandet under golvet. I inflyttningen sattes och baxades det in ett som annat under golvet, direkt på det gjutna golvet. Tanken var att man skulle kakla utrymmet, men det blev inte gjort då för 6-7 år sedan, men nu! Nu fick jag för mej, att nu skall det kaklas! Så då kaklade jag! Inte vet jag om det blev särdeles fint, eller det ena som det andra. Systemet är att man tager vad man haver och så blir det som det blir. Lite mina överblivna badrumskakel, lite utav Alices överblivna badrumskakel, och simsalabim. Kaklat.
Putsar fogar
Direkt jättehögt till tak är det inte därunder, 3 lecablock till tak, så lite bengymnastik blev det när man skulle krella omkring därunder och bara stiga på kaklena och inte på de halvtorra fogarna när de skulle putsas. Lite svett och sjuka knän blev det också, och ännu fattas det en hel del. Väggkakel som ett exempel… Att börja med golvet är ju lite bakvänt, bäst är ju att rådda och klotta längs väggarna innan man lagar golvet, men till kråksången hör det faktum att jag antagligen inte hinner laga väggkaklen nu. Det viktigaste först. Golvet. Nästan varje dag kommer det någon burk till som skulle vilja förvaras svalt. Kylskåpet är fullt, och jag har burit in ett extrakylskåp för att få rum med undigolvegrejset tills jag har golvet kaklat, men, nu börjar även det vara fullt och på söndag skall jag hålla möte här hemma. Då skulle jag gärna ha alla lådor, burkar, flaskor och annat nerburet tillbaka. Lite rum i kylskåpet skulle inte heller skada. Nu får man klämma in yoghurtburkarna med skosked.
Vår ungdomslokal byggdes 1930 enligt ritningar som lånades från Österbotten – men spegelvänd. Det finns olika uppgifter om vara förebilden fanns och jag har inte hittat den. Inte för att jag hunnit åka runt så mycket. Om någon hittar ett liknande hus i Österbotten så är det bara att ta kontakt. Evig ära och berömmelse är priset :-).
Taket är ganska speciellt (och dyrt att underhålla !). Men det finns en möjlighet att det är ombyggt och förstört på originalet. På 60-talet förstördes en mängd gamla ungdomslokaler då idiotbyggandet kom med plast och annat elände.
