Sida 195 – Bondbloggen

Skördefest

Nu fylls mitt huvud och mina dagar med skyltmålning, fårklippning, balplacering, kaffemuggsinköp, sortering i frysarna, potatisupptagning och mycket mer… Det är skördefest på gångs till inkommande helg!

Och det ska bli så roligt! 🙂

På Åland har skördefesten engagerat hela landskapet i många, många år redan, och alla vet vad det är. För några år sedan vandrade skördefest konceptet en liten bit österut, just över skiftet, och har nu funnits här några år. Skärgårdens skördefest. Jag tror jag varit med på marknaden alla, eller åtminstone de flesta åren. Det är ena dagen, men, andra dagen håller gårdar dörrarna på vidgavel, så vem som helst får komma och kika runt sej på gårdarna som håller öppet, och bekanta sej med bondelivet ute på bondgården, det ska jag göra i år. 🙂 I åboland är det få som missat Boundbirsen, som går av stapeln vartannat år mitt inne i Pargas centrum. Då drar landet in till stan, det här med skördefest fungerar lite tvärtom, det är en sådan dag då man vill dra stan ut på landet 🙂

Skylttillverkning på hälft, ännu fattas bokstäver, ben och en pil vart man skall köra 🙂

Så nu ska jag vara med i år och hålla öppen gård. Jag är full av ideer och har mycket jag skulle vilja göra. Men, mycket fungerar inte. Det faller på det ena eller det andra, men, jag skall i alla fall göra ett försök och se om det vågar sej någon alls ut hit till holmen. Jag finns ju inte direkt sådär jätte centralt, och är det så att någon tänker komma så långt ut som hit, så vill jag ju att den som gör sej mödan värt inte skall bli besviken och komma hem och säga ”där fanns nu ingenting att se…” Nej. Jag önskar ju kunna ge dem som kommer en liten upplevelse. Kanske inte en såndär ”WAOUDE”-grej, men kanske ett ”ahaa…”.

en rad med balar... vad ska de bli av det då? — en rad med balar… vad ska de bli av det då?

Hurdå? Ja, egentligen skulle jag vilja säga, kom så får du se 😉 Men, nä, de fungerar kanske inte att komma pedandes från österbotten, eller helsingfors, eller var du än sitter och läser… Men, vad kommer den som kommer hit att få se då? Jo, den kommer att å se att det går att bo och leva lite på sidan av kanalen. För att komma hit kommer de att gå genom skogen, över bron hit till holmen. De kommer att få se hur betesmark, strandängar och hagar ser ut när det är skött och betat. De kommer att få klampa runt i mitt fårhus, och kanske få sej lite information om får sådär överlag. Jag kommer att finnas på plats och klippa får. Jag tänkte klippa ett får i timmen, så folk får se hur det kan gå till. Jag säger inte att det är såhär det SKA gå till, för det finns det mycket profetsior om, utan jag kommer att visa hur jag klipper. De kommer att få klappa och pajja får. Jag kommer att svara på alla frågor jag kan. De jag inte kan svara på kan jag försöka ta reda på. De som kommer hit kommer också att få träffa och klappa blinkers och floppsy. Kaninerna. Dom hann vara på rymmen redan några dagar och jag befarade att räven tagit dem, men de är nu, i skrivande stund i allafall, till rätta igen. Återstår att se om de hålls i sin bur ända till söndagen… Men i såna fall går det att få klappa kanin också.

Varför?

Varför skall man sätta en hel veckas arbete med förberedelser för en öppethusdag?

Jaa-a, säg det egentligen… Men, det handlar väl om en sådan enkel sak som att försöka sprida lite information om bondelivet. Det är inte så enkelt att förstå sej på. Vi bönder är ett svårbegripligt folk, men kanske någon som kommer hit, får en liten hint om vad det är jag håller på med här. Jag har bråttom nästan alltid och hinner inte det ena eller det andra, och ändå har jag bara några får… Som i alla fall sommartid dessutom går ute! Men, ska jag nånting ska det planeras långt i förväg, eller inte alls. Ibland ska det planeras i en månad, eller så ska det beslutas samma dag om någonting blir av eller inte. Rörigt- ja, men, det är så det är.

Vidare, bara en sån sak, hur många har sett ett får bli klippt? Hur många har klappat ett levande får de senaste året? Hur många har varit så långt borta från en landsväg att man inte hör bilar. Hur många har hört tystnaden en vindstilla dag i september… Nu kommer det väl att spöregna på söndag och kanske pappa får för sej att ösa på med vedkapen den dagen, och grannen köra motorsåg. Men blir det är sådan söndag som dagarna varit den senaste tiden, när vinden lägger sej, luften är fuktig och fräsch och allt står still. Inget ljud hörs, inget som rör sej… Kanske lyckas någon då höra stillheten … åtminstone när de kommit tillräckligt långt från fårhuset, för när jag klipper får, då kan det nog finnas ljud av både höga och låga decibell 🙂 Som bekant brukar det inte alltid gå som på Strömsö…

Dimman rullar in …

Så fick vi i alla fall igång tröskskrället. Branden försenade allting och därefter slog Helsingforsbacillerna till och försenade ännu mer men till slut lyckades jag köra ett varv. Därefter gav hydrauliken upp. Då satte jag in mellanreläer som kopplade spolarna direkt till ackun och sedan har det fungerat. Tills alla mätare gav upp … Men jag bara körde ända tills dimman började rulla in.

Tröskan körde jag hem och i morgon skall elektriska sidan kontrolleras ordentligt för där finns en hel del problem. Det värsta är dålig kontakt för det kan fungera bra tills det plötsligt slutar fungera. Så mäter man och då fungerar allt igen. Och så vidare … Det blir att byta kablar och kontakter tills det slutar krångla.

För övrigt har vi haft tur i oturen. Vädret har varit hyfsat trots ständiga hot om regn. Och vetet har hållit 14-15 % vilket är ovanligt lågt. Sedan är skörden ju urusel på leråkrarna. I svackorna tog juniregnen livet av brodden och på duntarna tog julihettan livet av resten. Bara mullåkrarna ger nån sorts skörd. Det har varit tre dåliga år i rad nu så snart kunde det börja svänga. Men kanske vi bara är i början på de sju dåliga åren ?

Torget

Köra från åkern och svänga upp till fårhuset med traktor och vagn. Ut långt till höger för att vagnen inte skall fara ner i diket då jag skall svänga till vänster, och så är dom där… Trafikdelarna.

Ploga snö på vintern, man vill ju gärna ta ut lite till sidan så man inte lämnar snön mitt på vägen, kommer det mycket snö fyller det hastigt upp inåt, och så är dom där igen… Trafikdelarna…

Köra med traktor och vagn längs vägen österut. Då ska jag svänga höger när jag kommer från fårhuset. Det blir att köra långt ut till vänster, lyfta frontlastaren upp ovanför stengården och så är dom där då igen, trafikdelarna…

Det känns ibland, som att vad man än skall göra i den knuten av holmen så är dom i vägen dom där trafikdelarna, som egentligen heter stenar. Men dom befinner sej mitt i en korsning, som egentligen inte är en korsning för vägar har vi ju inte alls här på holmen, vi har i princip bara stigar man eventuellt kommer fram på med traktor om man kan använda ratten, och vet på centimetern var man har sina metrar. Nåja, i vägen är dom… Har dom varit, skall jag egentligen skriva, för nu är dom flyttade 🙂 Hipp hurra för grävmaskin. Den är liten, men även smått kan åstadkomma stort!

Pappa kom med den för att gräva gropar där jag skall gjuta fast grindstolpar, men när han ändå var här med den passade jag på att be honom flytta stenarna, och så grävde vi ner ett rör under vägen, så jag kanske skulle slippa lervällingen i den korsningen i fortsättningen. Det rinner konstant vatten ner från backen ovanför och eftersom jag ofta kör och rörs i den korsningen, som är rakt nedanför fårhuset, så brukar det förvandlas till lerbad istället för väg om höstarna ända tills det fryser.

När stenarna kom bort förvandlades korsningen till ett stort torg istället för en korsning. I alla fall i Ytterholm-mått. Allt är litet här. Holmen är liten, vägarna små, maskinerna små, korsningarna små, husen förhållandevis små, och själv mäter jag inte mer än 160cm. 🙂

Sonja i intervju i Sveriges Radio

Berg av ruttnande frukt, lager med mjölk som blir sur och tusentals kilo norsk lax som ingen köper. Det ryska importstoppet, som kom som ett svar på EU:s sanktioner mot Ryssland, har varit kännbart både för marknad och producenter. Under fredagen möts EU:s jordbruksministrar i Bryssel för att disktuera hur de europeiska jordbruken ska hjälpas åt för att inte hamna i kläm i sanktionsbråket mellan EU och Ryssland. Samtal med Sonja Ek-Johansson, finsk mjölkbonde, och Jan Andersson, Sveriges Radios korrespondent i Bryssel. (Text från sverigesradio.se)

Försäkringar

Det är milt sagt allmänt att folk är grundligt misstänksamma mot försäkringsbolagen. Så också jag. Man har uppfattat dem mera som fiender som försöker lura en i varje vändning än som de hjälpare i nöden som de ursprungligen var menade att bli. Sedan finns det förstås en mängd bedrägerier som i sin tur får bolagen att bli misstänksamma mot alla ersättningsanspråk och den negativa spiralen av misstro fortsätter.

Men nu måste jag ur egen erfarenhet ge försäkringsbolagen en blomma. Vi hade ju eldsvåda i köket den 10 maj och allt revs ut och det var en hel del jobb innan vi kunde flytta in igen den 10 augusti. Förstås är mycket på hälft och förblir det för nu är det tröskning som gäller. Och alla andra jobb som borde ha gjorts på sommaren. Så det står stilla ganska länge.

I alla fall så hade vi granskning (två bolag) genast efter branden och kom överens om att vi själva sköter om ombyggnaden (mot en liten timersättning). Sedan har jag skickat in räkningar ungefär varje månad. Ärligt talat så tvivlade jag starkt på att få räkningarna betalade utan en massa krångel men måste nu då sista räkningen gått säja att det har fungerat utan problem.

Speciellt misstänksam var jag mot begreppet ”underförsäkrad” som jag för mitt liv inte kan förstå (annat än som rent bedrägeri från bolagets sida). Det är nämligen så att om jag försäkrar för 100 000 euro och bolaget konstaterar att huset egentligen är värt 200 000 euro så anses det vara ”underförsäkrat”. Då blir också ersättningen halverad !!! Helt vansinnigt. Så jag betalar premie för 100 000 men kan enbart få ut 50 000. Det här är rena svineriet och enligt min mening kriminellt så jag förstår inte att en sådan sak kan tolereras.

Nå, nu tolkade bolaget färsäkringsvillkoren så att jag fick ut ersättningen i sin helhet. Det blev egentligen billigt för bolaget också då vi gjorde arbetet själva. Vi köpte till och med en ny spis från Sverige som brorsan hämtade (gratis) då han var i Stockholm. Jag sparade inte egna pengar utan bolagets (ca 500 euro). Av gammal vana så köpte jag billigt material och hämtade allt själv (utan ersättning). Det är ju så det skall gå till. Inte så att man försöker pressa de sista centen ur bolaget för allt möjligt strunt. Då blir premierna billigare för oss alla.

I alla fall så anser jag att en stor orsak till att allt gick så bra var att bolaget var i högsta grad lokalt. Kontoret finns i kyrkobyn och personalen känner alla i trakten. Sammanslagningen av bolag är väldigt bekymmersam för den förstör (liksom nödcentralernas vansinniga omorganisering) helt den lokala kännedomen. Och leder till en kultur av allt större misstänksamhet på alla sidor. Rationaliseringsvinsterna är löjliga i jämförelse med att hela systemet förstörs.

Det leder också till att jag struntar i bolag som lämnat bort den lokala förankringen. Då kan jag lika gärna välja ett bolag i Sverige eller Tyskland eller var som helst som ett som finns i Helsingfors. De är alla lika långt borta från vår verklighet. Visst förstår jag att man måste vara försiktig med utgifterna men det måste gå att hålla kvar lokal kännedom. Förr fanns det inga lokala kontor heller men min farfar var lokal agent för ett försäkringsbolag och fick någon liten slant för det. Nu struntar idioterna till ”rationaliserare” i det lokala och troligen rationaliserar de bort hela bolaget inom kort.

Det är i alla fall klart att det behövs försäkringar. Inte för att få ut nån hundralapp då man tappat mobilen i backen (för att man är slarvig) utan för de stora katastroferna som man inte har en chans att klara annars. Så jag struntar i alla fåniga apparatförsäkringar som bara är rena lurendrejeriet. Men jag tänker se till att de stora sakerna är ordentligt försäkrade. Och nån ”underförsäkringsparagraf” kommer inte med i mina nya försäkringar. De bolagen får försöka lura nån annan. Har jag försäkrat och betalar premier för 100 000 så skall jag kunna få ut 100 000 också. Allt annat är bedrägeri och därmed jämt !

Självrisken får gärna vara hög. Så hög jag bara klarar av. Det sänker också premien betydligt för det är klart att en hundralapps utbetalning kan kräva arbete för hundra euro (eller mer) inom bolaget vilket i sin tur höjer premien. Jag orkar inte heller börja bråka om små summor.

Och kom ihåg att det som händer kommer oväntat och plötsligt (det är liksom försäkringens hela idé) så se till att försäkringarna är i skick hela tiden ! Då det händer är det för sent. Min pappa var också försäkringsagent och hade bra försäkringar som jag fått ”ärva”. Det var också inställningen att man måste ha försäkringarna i skick som var värdefull.

Nu skall försäkringarna läggas om – speciellt som Henrik äger halva stället – och då kommer ett bolag som har ”underförsäkringsparagraf” att försvinna. Det finstilta skall lusläsas och stötas och blötas men man kan ju aldrig vara säker på framtida ersättningsbeslut ändå.

Men i misstänksamhetens hav sätter jag ändå en liten blomma av erkänsla till det lokala försäkringsbolaget.

Hydraulik och förkylning

Ja, de hänger helt enkelt ihop som så att jag sitter inomhus och mår pyton. Med nöd och näppe orkar jag i alla fall surfa på nätet och planera förbättring av hydrauliken till tröskan. Bordet och speciellt haspeln har krånglat i flera år men i fjol började det mot slutet bli så att man kunde köra ett par timmar och sedan slutade hydrauliken att fungera och man måste låta oljan svalna i ett par timmar. Så nu tänkte jag kolla in vad det allvetande Internet har att säja om krånglande hydraulventiler och planera för ett nytt system.

Nå, det är antingen själva ventilen som backar fast (på grund av skäp i oljan och hög temperatur) eller solenoiden som blir kraftlös vid hög temperatur. Jag har förstås kollat att spänningen vid solenoiderna är OK. Det är inte så lätt att byta solenoid eller ventiler för vår tröska är en testtröska från Björneborg och en hel del är absolut inte standard reservdelar.

Men det finns numera billiga ventilbord på nätet och ett dubbelverkande med tre ventiler kostar kring 350 euro. Inte så illa med tanke på att bara sliden till skogslastarens ventil kostade närmare 500 euro i tiderna !!?? Reservdelar skall man bara inte köpa. Nu är ju tröskans cylindrar enkelverkande men det borde fixa sej med att koppla B till T, dvs. det andra uttaget direkt till tanken.

Det här finns inte på standardtröskor. Det är heimlaga liksom mycket annat på vår tröska. Men det är ett ganska enkelt system med tre sektioner (bara två inkopplade) och en fjärde som öppnar till tanken då de andra ventilerna är stängda. Där hade jag litet huvudbry i början men det är ju lätt som en plätt då man kommer på det. den fyrkantiga grunkan är en övertrycksventil som släpper tillbaka oljan till tanken ifall trycket stiger för mycket – och tro mej: Det vill man inte ! Ett hydraulrör med het olja som spricker är inget roligt alls …

Egentligen borde jag skilja åt hela ventilbordet men det går inte nu i tröskantider. Jag hade planerat fixa tröskan i god tid men eldsvådan i köket gjorde att precis alla planer för sommaren gick i putten. Nu är frågan om man borde köpa ett ventilbord i reserv att koppla in om det gamla ger upp helt. Sedan är det alltid problemt men kopplingarna inom hydrauliken. Det finns stora mängder olika ”standarder” och Rosenlew har valt den eländiga JIC-typen. Så det skall skaffas adaptrar av all de sorter …

Mellan verserna hann jag också koppla in styrningen till pannrummet. Det är fråga om en enkel 1-trådskrets som över nätet kan styras så den kopplar på eller av ett relä. Det är den lilla grunkan på det bruna kretskortet. Men det är inga leksaker utan sparar mycket tid och pengar. En större relägrunka är redan på väg och skall styra torkfläktarna. Så jag kan sitta i Sverige och kolla in temperaturen i lårarna och då säden inte mera torkar så stänger jag fläktarna. Det kan Henrik göra också från Helsingfors. I stället för att köra tvåhundra kilometer …

I lådan på bilden finns alarmsystemet för flismatningen. Fyra givare är fästa kring matningsröret och då nån av dessa visar för hög temperatur så börjar flisövervakningen skicka små mängder vatten till röret genom två ventiler. Om temperaturen sjunker så återgår systemet till nolläge men om temperaturen bara stiger så stängs hela flismataren av och ett alarm skickas ut. Grunkan på det bruna kortet har också en ingång som övervakar larmutgången och ifall den ser ett larm så skickar den epost till alla mina maskiner och telefoner.

Vi tänkte också sätta in en kamera i pannrummet. Numera får man en HD-nätkamera för omkring 35 euro … Det är bra med mätgivare men bättre med videobild (och ljud) så man kan se vad som händer. Priserna har verkligen gått ned. Min första kamera var betydligt sämre men kostade nästan 500 euro. Nu finns det också ”appar”, dvs. program som skickar video och audio till telefonen.

Dags att lägga sej och hoppas att förkylningen gått förbi värsta stadiet i morgon …