Sida 228 – Bondbloggen

Dagarna blir långa

Visserligen är det ljust ganska kort tid just nu men arbetsdagen tycks bara bli längre. Det beror på att det blir mörkt så tidigt och man slutar inte arbeta då ännu. Utomhusarbetena får vänta litet – speciellt som det är alldeles för varmt att börja med skogsarbetet. Det går inte att köra spår ens eftersom det inte är fruset på mossen. Och nu lär det varma vädret hålla i sej ända fram till nyåret. Så det blir sen start för skogsarbetet den här vintern. Men det är bra att det inte finns snö än. Nu hoppas jag att kölden kommer före snön.

Men inomhusarbetena bör också göras och med nya lysdiodstrålkastare så är det inget problem heller. Jag har skruvat upp en hel del och mera kommer det. Så man märker inte hur sent det blir för det är ingen skillnad om klockan är sex på kvällen eller ett på natten. Människan lär ha en naturlig dygnsrytm som är längre än 24 timmar och det gäller åtminstone mej. Det blir lätt så att man arbetar allt senare på natten och till sist måste man tvinga sej att gå till sängs så att dygnsrytmen inte blir alldeles bakvänd. Det går nämligen lätt så att man sover för länge på morgonen också eftersom det är mörkt så länge.

Förr var det inga problem med dygnsrytmen. Om man var tio minuter för sen till morgonmjölkningen så var det fullt uppror i ladugården. Ett grymt muuande och förebrående blickar från kossorna. I värsta fall stod någon lössliten i gången och blängde. Egentligen behöver djur inte tala – de har ett mycket uttrycksfullt kroppsspråk speciellt i frågor som rör maten :-).

Nu är det ännu mitt i natten om man ser ut genom fönstret men det är bäst att stiga upp och börja med morgonkaffet så den här dagen inte blir helt bortkastad den lilla tid det är ljust. Vissa arbeten går i alla fall bättre med dagsljus alla lampor till trots.

Städdags

Nä, det är inte julstädning – snarare 30-årsstädning. Sedan 1980 då vi började sätta gamla huset i skick har vi bara burit ut allt i den stora ladan. Det har aldrig varit tid att sortera och städa upp där. Men nu är den full. Jag har också mitt arbetsrum i stallet fullt av allsköns bråte. Det blev riktigt illa efter det att råttorna bitit hål på värmerören (av plast( så att jag måste byta golvets spånskivor. Två gånger ! Sedan satte jag in aluminiumplåt runt hela stallet och nu kommer inga gnagare in.

Visst borde man städa men det är alltid panik med något annat så det har bara blivit värre och värre. Nu går det inte mera. Problemet är att mycket kunde föras bort men då måste jag först röja upp i ladan och för att kunna göra det måste jag riva den gamla flistorken och bygga hyllor i bodvinden för att rada in allting. Det är nämligen inte bara skräp utan en hel del nya el- och rörgrejor i ladan.

Att städa är inget litet och inget oviktigt arbete. Det är absolut nödvändigt åtminstone så man hittar nånting. Annars köper man nytt fastän det finns samma nya pryl i lager – men man hittar den inte, Sedan har jag det problemet att då jag börjar städa så blir det alldeles för grundligt. Och då tar det en massa tid. För att inte nämna att man börjar läsa gamla intressanta papper och lappa ihop gamla prylar som är litet sönder. Så det är ett större företag. Men nu har jag alltså kommit igång.

Den gamla flistorken hade luftkanalerna alldeles fyllda med skräp som rasat ned genom plåtens hål. Och det var inget lätt damm utan tungt som bara den. Då vi skyfflade ut det som var det nästan lika tungt som sand. Det blev både en och nnan kubikmeter. Men snart kan vi börja arbeta med hyllorna.

Just nu städar jag i arbetsrummet i stallet – och det behövs.

Märk väl att jag redan burit bort en del. Det värsta är de mängder med papper som jag samlat ihop under årens lopp. Det tar litet emot att slänga artiklar som jag stått och kopierat timme efter timme, dag efter dag (och till stor del på nätterna då man fick ha kopieringsmaskinen för sej själv). Det var ett papperssamhälle för i praktiken måste man skaffa sej en egen kopia av allting. Man kan inte låna en bok för den måste lämnas tillbaka om en månad och på mitt område (abstrakt matematik) måste man studera böckerna länge – ibland i åratal. Det tog tre år för mej att fatta kategoriteorin. Först nu kan man ha litteraturen i datamaskinen vilket är mycket bättre för då kan man söka i den mycket snabbt.

Så kopiorna skall bort men det är svårt då man lagt ner så mycket tid och arbete på dem. Jag skall i alla fall försöka få bort ett par hundra kilo papper. Det blir kvar alldeles tillräckligt. Hyllan nedan är liksom bordet ”städad”. Det skulle man inte tro …

Hälften av datamaskinerna skall också bort. Speciellt de som är sönder får vandra till återvinningen. Nu har jag bara fyra kvar i folatjettan (fölkättan). Fyra fungerande får maka på sej för de är så gamla att de inte just går att använda till nånting. Den allra äldsta får däremot vara kvar. Det var den dyraste maskin jag köpt och väldigt liten men den fungerar ännu. Så den får stå kvar av nostalgiska skäl.

Det här är gamla maskiner – min huvudmaskin har jag inne i huset i mitt arbetsrum. Men de fungerar bra för mindre uppgifter. En används för att lagra säkerhetskopior. Den är långsam men jag sätter igång kopiering på kvällen och den är klar på morgonen. En annan maskin används för CAD (ritningar). Vanligen gör jag upp ritningar på maskiner och byggnader förrän jag börjar bygga. Det lönar sej för man upptäcker en hel del misstag i planerna då man gör upp ritningarna.

Förutom att sortera bort det onödiga så torkar jag ren borden och golven. Det blir att byta vatten ganska ofta för i det här arbetsrummet går jag med leriga stövlar. Men nu då det har blivit kallt så lönar det sej att städa för man drar inte in så mycket lera mer. Men tyvärr så blev det varmt igen och det regnade nyss då jag kom in. Nåja, det är bättre än snö för det har man fått nog av de senaste åren. Nu hoppas jag bara att det blir kallt förrän det kommer snö.

Vad gör jag här?

Eller egentligen ”va jäär ja ije?” Att dra paralleller till vad en och annan soldat i framskjuten position tänkte under fortsättningskriget är väl att ta i men det kändes nog som om jag var långt in på främmande territorium på tisdagskvällen.

Jag hade under eftermiddagen i något besvärligt före kört österut, de sista hundra kilometrarna regnade det trots att det var fyra minusgrader. Satte full värme på vindrutan men ändå frös vattnet till is på ruta och torkare och jag blev tvungen att stanna för att skrapa rutan flera gånger. Trafiken var inte livlig frånsett en hel del virkesbilar men det oaktat vill man ha ordentlig sikt speciellt som det förekom en del snörök efter dagens snöfall.

Nu satt jag på hotellrummet utanför Kuopio och finslipade bildmaterialet inför morgonens föredrag. Lite trött efter en lång dag och med en slö gammal laptop ångrade jag att jag inte satt mig in i presentationsprogrammet Impress tidigare. Jag började också smått ångra att jag lovade att komma hit för att berätta om mina erfarenheter av planterad lök. Och speciellt att jag lovade försöka hålla anförandet på finska, ett språk som jag trots tillnamnet inte kan. Jag hade utlovats lite ersättning för sveda och verk och jag brukar i mån av möjlighet försöka betjäna mina ”kunder” på deras språk, så därav språkvalet. Bildmaterialet var min livlina ifall orden skulle stocka sig i strupen så det var viktigt att det fungerade. Jag hade tagit skidorna med och planerat för en tur i friska luften för att rensa huvudet innan läggdags men jag anlände lite för sent för att hinna med det. Tog en öl i baren istället, kanske lika bra det 🙂 Jag var också lite hungrig då restaurangen hunnit stänga för dagen så ölen fick mätta magen.

Lite nervös intog jag frukosten följande morgon och försökte få in lite finsk stämning med att lyssna på finska morgonnyheterna. Att jag var långt öster om språkgränsen bekräftades också av att YLE fem inte fanns upptaget bland de förinställda kanalerna på hotellteven. Nåväl lite nervositet brukar ju bara vara bra för koncentration tänkte jag när jag sökte mig till konferensutrymmena. Väskan hade jag hursomhelst packat klart ifall det skulle bli att snabbt retirera hemåt 🙂

Nu är jag ju inte helt ovan att presentera ett och annat jag har ju i närmare tio års tid jobbat som arbetslärare och stått framför eleverna i klassen. Men det är nu en tid sen. Utmaningen bestod mest i av att på främmande språk ge åhörarna valuta för pengarna under det 1½ timme långa föredraget. Det var ju fråga om vuxet folk som offrade en hel dag på att införskaffa lite nya lärdomar, om dom sen inte förstod vad jag berättade eller att jag inte skulle förstå vad dom frågade skulle ju vara en katastrof.

Först i tur anträdde jag podiet och körde igång med att förklara min bakgrund och beklaga min svaga finska trots sju vintrar och två somrars studier i skolan. En bit in i anförandet fick jag dock några frågor som anknöt till det som jag just berättat och jag kunde lättnat slappna av lite då jag förstod att de förstått. Att jag sen inte fick de videosnuttar jag infogat i presentationsmaterialet att fungera gjorde inte så mycket då jag hade dem skilt kopierade till usb-stickan så jag kunde köra dem senare.

Följande talare började sitt anförande med att tacka för presentationen och förklara att hon visst läst svenska i skolan men inte på långt när kunde lika bra svenska som jag kunde finska. Även om jag antar att det mest var av artighet som hon tackade så var det i alla fall en lättad man som en erfarenhet rikare sökte sig hemåt efter lunchen 🙂

Färgen Svart.

Ja, vad är svart. När jag googlade vad färgen svart förknippas med hittade jag ord som otur, död, deprimerad, ond, grym, isolerad, ensam, sorglig, tragisk, makt, prestige, hemlig, allvarlig, anonymitet, djup … osv

Någonting att förknippa med grönsaker?

Nja, inte vet jag om det skall anses stiligt, enhetligt eller vad som helst, men inte får man större lust att shoppa grönsaker när grönsakerna ska förpackas i lådor som förknippas med depression, makt och död.

Varför kan jag fråga mej. Åter och åter. Som om vi i detta land inte redan är dåliga på att använda oss av grönsaker. Som vanligt gäller det ju inte dej och mej, ( vi äter ju grönsaker hur mycket som helst 😉 ) men alla andra. Skräpmaten säljer som aldrig förr och folk köper sej en E-ämnes iproppad, svindyr ”proteinbar” istället för t.ex. frukt till mellanmål. Jag tror kanske att köplusten inte får sej nån större kick av att grönsaker nu skall förpackas i dessa dystra lådor.

Som exempel har jag här tagit en bild på en av mattes kinakålslådor. Svart som synden själv är den. Om man vill ge en positiv bild av grönsaker, ska man väl inte paketera dem i lådor som får mungiporna att dala?!

Eftersom föreskrifterna om lådans färg kommit från högre makter än någon med sunt bondförnuft kan påverka, och inte är någon grossists påhitt, så har jag ritat lite fyrkanter på bilden för att inte hänga ut någon som syndabock till detta påhitt.

Arbetskläder från vikingatiden

Endel söker sej framåt men jag går bakåt och har nu hamnat i vikingatiden. Här förevisar jag en mantel och hätta som vi köpte på Saltviks vikingamarknad (Åland) i somras. Den är av ylletyg och har inte kunnat användas förrän nu. Men den vikingatida klädseln är otroligt praktisk ! Jag började använda manteln då jag skulle gå ut efter tidningarna till morgonkaffet men den går att använda i alla möjliga sammanhang. Nå, inte det här fina exemplaret men jag skall skaffa fram kraftigt ylletyg som man enkelt kan sy till mantel i samma snitt.

Rent energimässigt är det mycket bättre att hålla armarna under manteln i stället för skilda ärmar. Det hindrar inte alls arbetet för man kan lätt svepa manteln åt sidan så man har ena eller bägge händerna fria. Och då man arbetar på allvar så behöver man ingen mantel alls. Jag märkte också att manteln fungerar som handske på vintern. Man kan lätt ta i saker och bära dem i en flik av manteln.

Jag kommer ihåg i början på 50-talet då det inte fanns motorsågar utan allt skogsarbete gjordes med justersågen och yxan. Då högg Ingas pappa, Skräddars Nisse, ved i vår skog. Han var en mycket trevlig man som kom in till oss på morgnarna och drack kaffe tills det blivit tillräckligt ljust för att gå till skogen. Mina föräldrar var i ladugården från klockan fem till halv sju men ofta kom han före det och språkade vänligt med mej som inte ens börjat skolan.

Jag minns tydligt då vi kom med häst och lavett för att hämta den ved han huggit. Och jag menar verkligen huggit för den skulle klyvas med yxa. Han stod barhuvad i bara skjortärmarna och klöv. Det var kallt men ändå var han riktigt svettig. Det passade inte riktigt att ta paus men då han måste vila sej litet så svepte han en fårskinnspäls runt sej för att inte frysa ihjäl.

Jag kan förstå att en mantel var mycket praktisk förr då man till och med var tvungen att sova i skogen på vintern under långa resor i glesbygderna där det kunde vara hundra kilometer mellan bosättningarna. Jag använder manteln som filt då jag tar mej en tupplur på soffan. Den är lång då man svänger den på tvären (litet över två meter).

Hättan är också mer praktisk än man kunde tro. Då man drar den så långt fram som det går så är man helt skyddad för blåst och regn. Orsaken till att den är så stor är inte att dölja ansiktet som man kan läsa om i spännande böcker om medeltida mysterier utan just för att skydda ansiktet för väder och vind. Sedan är det ju ett extra plus att man kan gömma sej i den också :-).

Hättan är så stor för att den skall skydda halsen och axlarna mot blåst och regn. Och det gör den bra. (Den lilla svarta grunkan jag håller i handen är fjärrutlösaren till kameran)

De här kläderna är exakta kopior av de kläder Bockstensmannen hade. Manteln är från medeltiden men har samma modell som vikingatida mantlar. Den är ihopsydd vid halsen vilket gör den lättare att ta på än de som behöver ett spänne. Troligen var den mera arbetsmantel och mantlarna med stora fina spännen var finkläder. Hättan var likadan på medeltiden men hade då fått en lång strut.

Summa summarum så hade man inte alls dåliga kläder förr. Nu är nästa steg att gå tillbaka till stenåldern och klä sej i skinn. Egentligen är det ju ännu finare kläder (ni har väl sett Julkalendern med familjen Hedenhös på svtplay.se ?) :-).

Gammalt och nytt ljus

I somras köpte jag en massa strålkastare och lampor med lysdioder. Då var det inte stor idé att börja testa dem men nu är rätta tiden. Så jag skruvade upp en 30 W lysdiodstrålkastare bredvid den gamla 500 W halogenstrålkastaren, ställde in kameran på manuellt så att tid och bländare skulle vara desamma och tog ett foto med varje strålkastare:

Ovan 30W lysdiod och nedan 500W halogen:

(11.12 2013: Jag bytte ut de mörka bilderna mot ljusare som ger en riktigare bild av belysningen.) Halogenstrålkastaren lyser starkare i mitten men lustigt nog har lysdioden bredare ljusfält. Med tanke på att den drar ca. 17 gånger mindre ström så är den absolut godkänd. Jag valde en varmvit lysdiod men den var kanske onödigt gul.

Sedan satte jag upp en 20 W lysdiodslinga på 5 meter bredvid lysrören ovanför arbetsbänken. Där slog lysdioderna klart ut lysrören så det är bara att skruva bort lysrören.

Ovan lysdioder och nedan lysrör:

Här har lysdioderna ett blåare sken fastän de också är köpta som varmvita. Det tycks vara litet hur det råkar. Det enklaste sättet att sätta upp slingorna är att stifta fast dem i en bräda. Men man måste vara försiktig så att man inte sätter stiftet genom ledningarna. Det är inte farligt för de drivs med 12 Volt.

I stallet satte jag in ”trappströmbrytare” dvs. multifunktionsrelä som kan programmeras att stänga av efter en viss tid: 1 minut till 99 timmar. Dessutom finns där vissa finesser som blinkande varning innan ljuset slocknar. Ett riktigt bra köp. Men rörelsevakterna i taket har för dålig känslighet. Man måste vara ganska nära innan de tänder och jag skulle ha velat ha sådana som tänder då man kommer in genom dörren.

Nu har jag inte testat ljudströmbrytaren än. Den skall tända då man ropar eller klappar i händerna. Bra för ingångar som delvis är skymda. I det stora hela var köpen i alla fall lyckade och snart har de gamla 500 W halogenerna gått till historien.