Harsäkrat äppelträd

Jag har mer eller mindre halva hösten lovat hustrun att ”harsäkra” våra äppelträn inför vintern. Vi har ett antal harar som håller till kring knutarna och de förser sig rätt friskt i trädgården vissa vintrar. Harskyddet brukar bestå av galler, företrädesvis gammalt hönsgaller. Trots försöken att skydda träden brukar hararna ändå lyckas komma åt åtminstone de nedersta grenarna på träden, om inte förr så när snölagret blir tillräckligt högt.

För några år sedan planterade vi ett par nya äppelträn och ett av dem har trots mina skyddande galler blivit rätt hårt åtgånget av  harpaltarna. Jag är inte helt säker på hur mycket stryk det tål och tyckte därför det var skäl att satsa lite extra på skyddet den här vintern. Därför kompletterade jag det traditionsenliga gallret med en veritabel palissad av tre gamla lastpallar. Kom igen Jösse Hare, klå den där om du kan!

Funkar inte det här blir det betongelement nästa år.

Höstarbeten på vintern

Det här året fortsätter att krångla (vädret alltså). Vanligen rengör jag tröskan i september eller oktober men nu blev det december och snö. Det var inte så besvärligt eftersom jag blåser ren den med tryckluft men jag måste vänta på en dag som var litet varmare och då det inte snöade. Och sådana dagar är sällsynta nuförtiden.

Det är absolut nödvändigt att blåsa ren tröskan för annars flyttar gnagarna in i den. Och visst hittade jag ett mössbo under tanken bredvid hytten. Problemet är att just där går det en massa elkablar och jag minns bra det år då de flesta var avgnagda och jag måste dra nya.

Rengöringen är viktig också för underhållet. Nu såg jag att haspelns rullar var sönder och måste bytas före nästa säsong. Det är bra att kunna beställa dem i tid och byta förrän det blir bråttom med tröskandet. Hydraulikpumpen är också svag och ger inte riktigt tryck. Nåja, den ”nya” tröskan är redan över 25 år gammal men med litet reservdelar och skruvande skall den väl gå 25 år till :-).

Nu har jag välbehövligt utrymme för maskiner framför stora dörren i ladan. Man sänder en tacksamhetens tanke till tre och fyra generationer bakåt som 1930 byggde en så hög lada att en ordentlig tröska ännu ryms in. Det var ovanligt med tanke på att höet då skulle kastas in och upp för hand.  Det var mycket arbete att fylla den här ladan på det sättet.

Den nya dörren fick jag klar då det redan var snö – den gamla blåste ned i somras och var så rutten så den blev ved (söderdörr). Nu är den tät så man slipper yrsnön som letar sej in genom minsta springa. Vi har söder som förhärskande vindriktning och snöyran kommer med fart då det är en kilometer öppna fält åt det hållet. Det syns att jag återanvänt hårdkartongskivor på dörren men varför kasta bort sådant som kan användas ?

Visst blev det vinterbyggande i år också. Vi lade taket på det nya bränslehuset (inspirerat av Mats’ bygge). Nu kanske någon tycker att det är väldigt lågt men det beror bara på att väggarna inte är klara. Poängen är att taket skall gå att lyfta bort så man får ut bränsletankarna ifall det behövs. Så nästa sommar skall taket lyftas upp och väggarna byggas under det. Det låter litet avigt men varför göra det lätt för sej då man kan göra det krångligt :-).

Annars går dagarna åt till att köra snö. Det eländet kommer ned hela tiden. Det är lätt snö som går att borsta bort ganska bra (hög gymfaktor) men då det blivit litet tjockare lager så är det bara att elda upp traktorn (starta den – ifall nån missförstod) och köra bort det mesta. Vi har en så krånglig gårdsplan att det tar en liten vinterdag att få bort snön så man hinner inte göra så mycket annat då det hela tiden snöar.

I alla fall så får man åter vara tacksam över att bo på landet då man läser om hur trafiken brakat ihop i Stockholm där både bussar och tåg stod stilla efter ovädret. Precis som om de aldrig haft snö där förut. Men de har sparat bort för mycket och nu då SJ ställer in hundratals avgångar så börjar politikerna fundera på återreglering.

Här finns det inte något att spara bort mera och vi får klara oss på egen hand. Och det gör vi.

 

De går precis lika bra med selleri………

……ifall julskinkan har rymt, det sjöng Werner & Werner. Och visst ligger det nåt i det eller? Avslutade hur som helst arbetsdagen nyss, tillsammans med Linnéa, med lite tvätt och paketering av stjälkselleri så nu doftar arbetshallen friskt av selleri. Den lite säregna doften gillar man eller så inte, jag hör definitivt till den första kategorin i alla fall 🙂  Dessutom är de spröda selleristjälkarna goda med lite dipp eller dylikt.

Frugan brukar göra en fräsch sallad på stjälkselleri enligt följande:

Ingredienser:

några skurna stjälkar av stjälkselleri

5 rivna äpplen

1 riven morot

Dressing:

1 burk  creme fraiche

1 tsk örtsalt

Blanda dressingen, skär sellerin i små bitar. Riv morot och äpplen. Blanda i en skål och häll genast dressingen över och blanda ihop innan äpplena mörknar.

Passar bra till både kött och fisk.

Kanske har bloggläsarna egna tips på användning av stjälkselleri? Det är ju en mångsidig grönsak 🙂

Grön väldoftande stjälkselleri 🙂

Stjälksellerin håller ett par – tre månader i lager så en bit in i januari borde det ännu gå att få inhemsk vara och den är nog att föredra för den importerade är en av de grönsaker som oftast fastnar i tullaboratoriets tester vad gäller höga halter av bekämpningsmedel. Kan meddela att årets skörd höll sig grön och frisk så några svampmedel behövde inte användas i vår odling i år heller. Jag är ju inte någon certifierad ekoodlare men kan man undvika bekämpningsmedel så gör man ju det naturligtvis.

 

3 euro/kilo

Bondbloggar – Mats var inne på ett ämne jag länge tänkt få ner lite text om, nämligen att sälja produkter hemifrån.

Själv säljer jag också kött ”hemifrån”. Men lätt är det inte…

Man skall ha så många lov, rättigheter och utrustning att det nästan är omöjligt att göra det, men med ett envist pusslande av bilar och kontakter i många ändar så går det.

I stort sett går det till så att fåren körs till ett litet slakteri i grannkommunen, 2,5 timme härifrån, där slaktas de och så körs köttet vidare till styckeri/rökeri och sen tar jag hem det och säljer det som färskt direkt till kunden eller så säljer jag det som rökt på marknad direkt till kunden.

Det låter enkelt, men gubevaremejväl vilken rumba det är. ”-Men varför gör du det då om det nu är så besvärligt?” Kanske någon frågar sej…

Svaret är enkelt, jag har inte råd att sälja köttet till någon förmedlare/kötthandlare. En siffra som kom emot mej när hösten närmade sej och en kötthandlare som jag samarbetade med, och sålde köttet åt ifjol hörde av sej och frågade mej om jag hade något kött att sälja åt honom, var att jag skulle få 3euro/kg för kött av djur som är över ett år. Observera, det är gigantisk (!!!) skillnad på kött och kött, är det över ett år innehåller det riskmaterial och får inte styckas och behandlas alla ställen, skilda lov krävs och då sjunker priset till botten nivå… eller kanske ännu lägre. En annan skillnad, enligt mej i alla fall, är att kött från djur på ca två år är det bästa köttet som färskt, tillräcklig massa, och inte ännu ”träigt”. Om man pratar om sådant som skall rökas är det bättre med lite äldre djur, enligt mej, men smaken är som bekant… delad.

Nåja, 3 euro/kg … Jaha ja. Nu är det inte en massindustri vi talar om, utan en mindre kötthandlare som anses vara som man säger på finska, reilu.

Anta att ett djur (över ett år) som slaktat väger någonstans mellan 18-25kg. (Det är inte köttras vi talar om, utan mina finska får som inte blir som bulldozers…) Det skulle ge i mindre fall 54euro/slaktkropp, i bättre fall 75e/slaktkropp. Nåja, helt hyggligt kanske… Men, då skall man komma ihåg att JAG, som fårägare skall stå för slaktkostnaderna. De varierar och ligger någonstans kring 32-35 euro ( Observera, det är stor skillnad från slakteri till slakteri! ). Drar man bort 35 euro från 54 har man 19 euro kvar, använder man sej av siffran 75 och tar bort 35e, har man 40.

Så 19 – 40 euro för ett djur på över ett år… Det kan då handla om kött som är i prima kvalitet från djur på 2 år eller redan 370 dagar… Då är det över den magiska gränsen, ett år.

Denna summa, 19 eller 40 så har jag bara dragit av den direkta slaktkostnaden. Alla transporter – pråm, bil, bränsle osv, är inte inräknade…

Hur lågt sjunker priset man får för ett djur? Ja, att det skulle gå på minus när allt är räknat skulle inte alls vara omöjligt…

Ska det vara så?

Ja, tydligen enligt kötthandlaren. Hans prislista ut till kunden, i hans lilla butik ser inte alls likadan ut… Visserligen vet ju även jag att han också har omkostnader, hyra, personal osv… Men, han säljer ju trots allt mycket mer än bara fårkött och antalet kilo som lämnar hans disk om dagen räknas inte i tio-tal utan betydligt mer… Vad jag stod och frågade mej själv var att varför är det jag som egentligen har framställt köttet som inte någonting ska ha? Varför skall inte jag få någonting för att jag utfodrat djuren, tagit hand om dem, sett till att de fått ett behagligt liv och slaktas i lugn och ro på ett litet slakteri och inte i ett stort maskineri där allt går helautomatiskt på löpande band efter att djuren stått och väntat i någon trång samlingsfålla någon dag först… Arg var jag, och då blir man talför, så, jag frågade!

Svaret jag fick var att det inte gick att höja på priset ut till kunden mer, smärtgränsen var nådd, och han måste också göra vinst. ”-Jahaja. ” sade jag och tackade för mej, jag har inte råd att sälja kött till honom. Det bara inte går! Han tyckte han kom med ett bra bud, ett bud som inte någon annan kunde matcha. Han tyckte att han med sina 3 euro/kg gav ett bra bud åt mej och påpekade att det fanns de som blev erbjudna bara 1e/kg också! Jaha sade jag och visste precis var man får det budet, ( världen är liten 😉 ) Och kontrade med att berätta för honom att det kanske det finns, men då är ju det ett hyggligt bud eftersom uppköparen/slakteriet då står för slaktkostnaden! Jag fick inget direkt svar på det… men öste på, ”-Jag är bara 30 år, men har varit med förr!” Diskussionen var slut. Han hade inget att komma med. Kanske har jag bränt mina broar där. Men det må vara hänt. Att han skulle göra en vinst på minst 15 euro/kg när jag står kvar med alla kostnader bara inte gick in i min lilla hjärna.

För tillfället har jag rökt kött ”hemma” (det är ju inte förvarat i en garderob, utan i kylrum på 3grader enligt alla krusiduller) och väntar nu på julmarknadsdagen.

Förberedelserna och beställningar tar upp min tid. En fiol åt henne, en bogrulle åt honom, en plastkasse med korv och stekrullar skall hämtas den och den datumen och så vidare. Det är ett pusslande och kom i hågande, men till lika så är det roligt att komma i kontakt med folk, kunna erbjuda produkter som är ”rena” och fria från hokuspokus. Jag vet att det jag säljer är ”reilu”, köttet är lokalproducerat, naturbeteskött från skärgården och helt stressfritt, det är bara jag som börjar vara lite stressad 😉

Vinterskoj

Snö gör gått för kornas klövar och klövhälsan är en viktig sak i en robotladugård. Om inte klövarna hålls i skick går inte korna till roboten så ofta som de borde göra. Flickorna på bildena njuter fullt ut av den nya snön;

 

 

Från B-lysning till A-lysning

Dom som känner mig – både i verkligheten och kanske även via bloggen – börjar vid dethär laget veta att jag är själva förlagan till gubben som sitter i stugan och gnäller om att det var bättre förr. Och visst, i mångt och mycket tycker jag nog också det, men visst finns det undantag. Ofta har jag sagt att det bara är sjukvården som gått framåt, men i höst har jag åtminstone fått se att det nog finns ett område till som på senare tid åkt rutchkana från stenåldern till framtiden.

Belysning

När jag var ”liten” eller möjligen ”yngre” gillade jag att jobba i mörker. Det var något spännande att få sitta ensam på slätten och plöja en höstkväll i H4-ljusens sken. Det gick bra medan ögonen var lika unga som sinnet men idag har det förändrats lite så ögonen hänger inte riktig med, speciellt inte i mörker. Detta har gjort att jag de senaste 10 åren undvikigt att jobba i mörker, kanske inte så mycket för att det inte gått som för att det känts lite otryggt när man inte haft helt koll på vad man sysslar med.

På senare år har ju marknaden fyllts med nya belysningar, både LED och Xenontekniken har ju funnits en tid men har varit både dyr och – som jag trott- överskattad. Dessutom har Xenonlamporna varit lite svårmonterade eftersom deras elektroniska tändsats har varit monterad utanför lamporna och kabeln mellan denna och lamporna har dugt till att lyfta en U-båt med.

Nu har i alla fall produktutvecklingen gått till det att lamporna har blivit mindre, något billigare och har integrerad tändsats. Så inför plöjningen kom jag mig för att uppgradera lyset på Valtra med LED ljus bakåt och Xenonljus framåt. Att jag valde olika typer av lampor var helt i testsyfte, det fanns ingen tanke i övrigt om det.

Resultatet tog mig i alla fall totalt på sängen. Det handlade inte om förbättring, det handlade om en total förändring. Nu blev det helt plötsligt möjligt att jobba i mörker igen. Egentligen var det mitt i allt ingen större skillnad på tid på dygnet eftersom sikten var lika bra dag som natt. Upplevelsen var faktiskt helt omvälvande och överträffade mina vildaste fantasier med flera ljusår. Det visade sig också att valet med LED-ljus bakåt och Xenon-framåt var helt rätt eftersom LEDarna lyser upp ett mindre område och gör det med ”mjukare” ljus som gör att man lättre ser detaljer, medan Xenonljusen lyser upp ett mycket större område.

Nu skall vi dock erkänna att varkendera av dessa ljus hör till dom billigaste på marknaden och hela uppdateringskalaset gick på nästan 700 euro, men känns som värt varenda cent. För ett par dagar sedan när gödselleveransen kom körde jag in och staplade gödselsäckarna ovanpå varandra i lagret efter mörkrets inbrott, något som garanterat hade resulterat i minst en trasig säck om jag försökt göra det med H4-orna som satt på traktorn innan.

För någon vecka sedan kom också en bil till jobbet med Nordic xenonljus i fronten och efter provkörning konstaterade jag att samma sak gäller även för fjärrljus på bilar. Så där blir också en uppdatering aktuell så småningom.

Fast nu först skall all energi sättas på julbelysningen och där är det precis tvärtom. LED lamporna är av ondo jämfört med glödtrådslampor. Färgade går an, men dom vita ser ännu idag mera ut som en explosion än som en stämningsfull julgran.

Alltså avslutar vi denna gång med att säga som Alfons Åberg: ”Var sak har sin plats”